Foto

Jag har två uttryck jag försöker leva efter. Det ena är det som står i rubriken : Kärlek och skratt, både att känna och att ge. Det andra är att i var given stund välja så gott jag kan - för då behöver jag inte ångra något senare.

Jag har alltid varit en sökare.

Det innebar jag jag spenderade mina hårt insamlade slantar på att gå på kurs och att köpa material. Min arbetshörna dignar av pysselmaterial, oljefärger, akrylfärg, akvarellfärg, symaskin, tyg osv i all oändlighet. Men just nu ligger det mest orört eftersom jag har "hittat hem" nämligen till keramiken. Efter att ha gått olika kurser, både på vuxenskolan, medborgarskolan, abf och privat, som alla lades ner efter ett kort tag bestämde jag mig för att ta saken i egna händer och bygga upp min egen verkstad. Första stapplande stegen på den egna stigen är nu tagna...

Jag har också varit en andlig sökare. Jag läste bibeln tidigt och varvade i tonåren med Starhawks "The spiral dance". Redan då viste jag att det finns en högre makt och att alla gudar är en och samma gud.  Jag valde att kalla honom Gud, se honom genom kyrkan och kalla mig kristen. Men ju äldre jag blir desto svårare får jag att slå dövörat till det naturen ropar till mig, till det jag känner i mitt inre är rätt. Så just nu försöker jag få ihop mitt nygamla intresse för wicca-religionen och häxkonster med att ha ett innerligt förhållande till gud. Jag känner mig som en svikare...

Trots det har livet fört mig till en oas i verkligeheten där jag bor med man, barn, släkt och goda grannar. Där odlar jag min trädgård, lyssnar på naturen, drejar och försöker att göra goda val och samtidigt känna både skratt och kärlek.