Foto

49-årig sjuksköterska som älskar matlagning och bakning, under åren har kilona smugit sig på, ett-två om året, och nu är de ca 30 fler än vad jag vill. Älskade en gång i tiden att träna, springa, simma, cykla osv. Nu säger kroppen ifrån, knäna gör ont, konditionen är på noll och det är allmänt motigt. Nu ska jag äntligen fokusera på min egen hälsa och tror stenhårt på LCHF. Har just börjat följa GI-noll 50+, ska ge det tre månader som Skaldeman föreslår.

Jag har varit scout/scoutledare i hela mitt liv och friluftsliv är ett stort intresse. Det som fick mig att inse att det verkligen var dags att göra något åt vikten(för tio kilo sen) var att jag hade svårt att sitta på marken, om jag satte mig på något lågt hade jag fullt sjå att räkna ut hur jag skulle komma upp igen, svårt att sitta på huk(kissa stående, nä) Orkade inte lyfta upp mig själv i segelbåten när jag badat och hade svårt att hitta en kajak som min rumpa gick ner i. Kort sagt övervikten begränsade mitt liv, jag blev mindre jag och mer en gammal orörlig tant. Det ville jag inte acceptera, de första fem kilona försvann en varm sommar när det var för varmt att äta glass och choklad, det blev oftast mineralvatten istället. Sen hittade jag GI och tappade nästa fem. Men suget försvann aldrig riktigt, godisfrossorna blev många och kilona kom krypande tillbaka. Efter att ha läst de flesta böcker som finns på svenska om detta så bestämde jag mig för att i första hand ge det tre månader, 14 dagar har gått och med dem tre kilo.