Foto

Hej allesammans!

Man ska ju skriva en presentation om sig själv. Men nu är det ju tyvärr så at jag har väldigt dålig fantasi så jag har inte en aning om vad jag ska skriva. Tycker det det är så tråkigt att bara skriva hej jag heter de o de jag är så o så gammal. För det är så långt som min fantasi sträcker sig.. Men jag ska försöka att kladda ner någonting i a f så att ni kan få en liten uppfattning om vad jag är för en filur.

Ja, nu kommer det dära tråkiga i a f..
Jag heter Britt-Marie, kallas för Bitte. Nyligen fyllt 25*2 , bor i hålan Bromölla med man, vi har 3 barn tillsammans, 2 pojkar o 1 flicka. Två av barnen är fortfarande skrivna hemma, men en pluggar på annan ort och är bara hemma på loven. Dottern är också på väg att flyga ut ur boet, så snart sitter vi här själva jag och mannen.
För tillfället så är jag mamma till 3 kattungar också. Den ena är min, en tillhör min dotter och den tredje tillhör en av sönerna.. Vi har även 2 marsvin i hushållet, men dessa lär nog också följa med när dottern flyttar.
Själv är jag hemma sedan ett antal år tillbaka. Jag har tidsbegränsad sjukersättning fram till och med december 2009 pga av Fibromyalgi. Får väl se vad som händer därefter, reglerna har ju blivit hårdare och nu ska man i princip vara "halvdöd" för att man ska kunna få förtidspension eller förlängd sjukersättning. Vi får väl se vad som händer, den tiden den sorgen.

Jag älskar att ut och resa och se mig om i världen, det enda jobbiga är ju att om man ska komma någonstans, längre iväg, så måste man ju flyga och det gillar jag inte, är ganska så flygrädd.
Våra datorer, ja jag bara älskar våra datorer, utan dem så vet jag inte vad jag skulle gjort, datorn har varit min räddning under dessa åren som jag varit hemma.
Jag är väldigt intresserad av allt som hör det "övernaturliga" till. Har sedan många år tillbaka förstått att allt inte tar slut när vi lämnar denna dimension. Riktigt övertygad blev jag nog när äldste sonen råkade ut för en trafikolycka 1991, 12 år gammal, han fick svåra skallskador, han svävade mellan liv och död ett bra tag. Chansen att han skulle överleva var mindre än 5%. Men han överlevde mot alla odds. De som träffar honom idag och som inte kände honom innan olyckan kan inte märka att han varit så svårt skadad förrutom att de ser att han har benprotes. Men det jag skulle berätta var att när han vaknade upp ur medvetslösheten och började att prata igen så berättade så mycket han varit med om under tiden han låg så svårt skadad att jag inte kan annat än tro på att det finns ett liv efter detta.

Ja nu är det slut på fantasiflödet, hoppas ni fått en liten bild av vad jag är för någon. Presentationer har aldrig varit min starka sida. Vill ni veta något mera så var inte rädda för att fråga.

Ha de gott
Kram Bitte