Foto iFokus

Foto

Etikettutanför-ämnet
Läst 699 ggr
JNN
2013-02-21 09:45
0

Bayerfilter

För att inte kapa eller avvika för mycket från ove555's tråd "olika sätt att fotografera", så ställer jag en fråga i en ny tråd, som kanske inte blir så lång, kanske inte finns något lätt svar.

Dom flesta av oss har väl nån gång känt att det varit svårt att få till det röda i en bild. Att det klipper ganska tidigt.

Satt och läste på wikipedia om bayerfilter, och där skriver man att filtret, eller mönstret har två gröna och en röd och en blå för varje pixel. Sen filtreras ljuset så att endast en av dom träffar pixeln i fråga efter att ha interpolerats. (Om jag fattat rätt).

Det jag undrar är, skulle det inte funka bättre om filtret hade fler av dom röda också? Skulle sensorn inte kunna fånga upp mer av det röda då och få mer täckning? Om det rent tekniskt skulle gå att konstruera ett sånt filter förståss.

Jag vet inte, men jag kanske är helt ute och cyklar nu…

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bayerfilter

Inkanyezi
2013-02-21 11:45
2
#1

Kanske lite grann ute och cyklar, som det blir när man spånar kring något som man inte helt har analyserat.

Problemet som du pekar på är ju att sensorn är betydligt mer känslig för det röda ljuset, och man har dubblerat de gröna för att öka känsligheten i grönt, för att få med mer av det gröna ljuset, som egentligen aldrig blir för mycket.

Sedan måste man nog ta saker och ting i rätt ordning för att förstå hur det hänger ihop.

Interpolationen är något som sker långt efter exponeringen, när rådata konverteras till bild. Alla sensorns ljusbrunnar medverkar till återgivningen av luminanser, medan de olika färgernas relativa styrka interpoleras för att ge varje pixel i den slutliga bilden rätt färgton.

När vi får en övermättad röd, vilket är ganska vanligt, beror det alltså inte på att sensorn skulle ha för liten känslighet för rött, utan tvärtom, att den har så hög känslighet för rött att det slår över. Metoden att komma tillrätta med det är inte att ha fler rödkänsliga ljusbrunnar, och inte heller egentligen att ha färre, utan att man måste exponera det röda lite mindre, så att det inte når mättnad, eller så att det bara precis når fram dit. När man exponerar mindre så gör man det med alla färgerna. Om man bara minskar exponering i det röda blir effekten samma som att öka cyanfärgen, ge bilden en cyanton. Det hade lätt kunnat åstadkommas genom att ge de röda ljusbrunnarna ett tätare filter, men man strävar efter att ha filtren så rena som möjligt, och då släpper de igenom nära nog allt ljus av rätt färg.

Ljusbrunnarna i sensorn är inte känsliga för någon speciell färg, även om de är mindre känsliga för grönt, vilket är skälet till att man har dubblat antalet gröna filter mot de andra färgerna. Bayer-filtret är en mosaik av filter i de tre färgerna, som släpper fram bara en färg till varje ljusbrunn. Det skulle gå att göra en bild utan interpolation, eftersom färgerna kan blandas när man tittar på bilden, inne i våra ögon, när vi betraktar den på så långt håll att de enskilda punkterna blandas ihop till en himla röra, på samma sätt som när vi tittar på en skärm eller på en tidningsbild, där färgerna faktiskt inte är blandade, utan ligger diskret i skilda punkter som är så små att man inte uppfattar deras enskilda färg. Interpolationen sker för att öka bildkvalitén genom att ge varje pixel en bestämd färg och för att låta alla ljusbrunnarna stå för upplösningen, vilken har betydelse för skärpan. Den är ett arv från en tid när sensorerna hade färre ljusbrunnar och man kunde se de enskilda pixlarna i en bild.

Våra mångmegapixelsensorer skulle kunna klara sig utan interpolationen, men den finns kvar, för att den påverkar bildkvalitén på ett bra sätt. Den underlättar också översättningen av bildintrycken för presentation på visningsmediet, som man kan anta inte har samma uppbyggnad och spridning av olikfärgade bildpunkter som sensorn. Man kan inte heller få en bra bild för påsikt genom att blanda de additiva färgerna, utan all färg måste översättas till det subtraktiva systemet när man ska skriva ut bilden. En bild som skrivs ut med de additiva färgerna blir mörkt murrig med låg kontrast, och ingen del av bilden kan få lyskraft. Alla översättningar i konverteringen är till för att göra det lättare att visa bilden på olika sätt.

De olika sätten att visa bilden gör också att man inte kan göra en direkt jämförelse mellan pixlar och bildpunkter. En pixel har en viss färg inom hela färgrymden som har valts i mjukvaran som omvandlar bilden till digital representation, medan en punkt på en utskriven bild har en av färgerna gul, cyan, magenta eller svart, och punktens storlek, eller mängden punkter på en viss yta bestämmer tätheten av pixeln, som kan representeras av åtskilliga punkter. När bilden visas på skärm består pixeln av minst tre punkter med varsin färg i olika styrka.

Men rödproblemet är alltså att man överexponerar bilden, så den enkla lösningen är att exponera rätt, vilket ofta betyder att man måste minska exponeringen.

JNN
2013-02-21 11:55
0
#2

Se där ja, tack för ett långt och utförligt svar. Jo jag förstod att jag var ute och cyklade, trots att jag försökt spåna och analyserat så gott jag kunnat!

Men i bland är det ju inte lätt heller att leta info när man inte riktigt vet vad man ska leta efter. Allt man läser är ju inte heller lättförstått, men här förklarar du jättbra tycker jag, nu för förstår man ju faktiskt lite mer!