Och här har vi kort skärpedjup så det räcker och bli över.

Du har upptäckt begränsningarna som finns hos de här grejerna.

Om du vill ha kortare skärpedjup redan vid tagningen blir det en dyr historia, och det tror jag inte är läge att ge sig in på. Det finns också en mindre dyr variant, men då måste man ställa in skärpan för hand. Båda de objektiven kan sudda till bakgrunden lite mer, men man måste också ha mer utrymme, eftersom man måste gå längre ifrån. De funkar bäst om man har en fullformatskamera.

Så nästa steg blir att jobba lite på det i bildbehandlingen. Den biten är inte jag hemma på, men det handlar vad jag förstår om lagermasker och gaussisk oskärpa, och det finns verktyg i Gimp för att göra sånt. Sedan handlar det bara om att bli skicklig på det. Du har marscherat ganska kvickt dit du har kommit nu, och jag gissar att du faktiskt kommer att ta hand om den biten också.

Just den här färgskalan är bland det allra svåraste att få bra. Du behöver ha skärmen kalibrerad för att se hur det kommer att se ut, och ändå kan det skita sig när bilderna visas upp på andras skärmar. Men får du bara till oskärpan i bakgrunden så som du vill ha den, tror jag att resten också löser sig. -- Eller för att inte underskatta din del i det hela, att du löser resten också.

Ja, den dyra varianten kan jag ju bara drömma om. Den billigare vet jag inte ens om jag skulle klara av att hantera. Ställa in skärpan manuellt har jag ju försökt med innan och det gick ju inte så bra. Men sådan kanske man kan lära sig? 

Vad menar du med att det är en svår färgskala jag valt? Tycker att jag verkar välja svåra färgskalor jämt och ständigt. Nämn några lätta färgskalor så ska jag sluta med dom svåra genast? 

Grejen är att det finns plats att backa lite till i det rum som jag fotar i nu. Men jag gör ju så små tårtor och då kan man ju inte backa hur långt som helt. Det finns ju ingen zoom på det objektiv jag använder.  

Sedan undrar jag ju så klart hur det går till att kalibrera en skärm? Många frågor blev det visst.

Jag har som vanligt inga tips men åh vad jag älskar dina tårtbilder! ♥ Helt fantastiskt vackra, och bilderna är också otroligt fina  Älskar ljuset i de här bilderna!

Okej, du ska inte avstå från någon färgskala, utan det är bara så att just toner som malva och lila är otroligt svåra att få till rätt, men man kan trösta sig med att inte heller brunt alltid är lätt. Det beror på att de tre grundfärgerna är grön, röd och blå. Alltså inte avstå från, utan det är en ganska stor utmaning.

Och du har redan märkt att det är svårt att ställa skärpa manuellt, men när man använder direktvisning är det mycket lättare, och särskilt om man har en sån där stor och dyr kamera som till exempel den som ove555 skaffade och jag tror att Mona har en också och JazzBass. Man kan hitta lite äldre modeller begagnade, men det blir i alla fall en dyr historia, så jag gissar att den andra vägen är den som gäller, att lära sig hur man suddar till det mer med lagermask och suddalgoritm.

Och skärmkalibrering gör man med en "puck" och ett program, där pucken läser av skärmens färger och täthet och programmet ställer in grafikkortet till att ge så nära rätt färger och kontrast som det är möjligt att få. När skärmen är kalibrerad, är det lättare att jobba med färgen.

#4. Tack så mycket. Dom är ju inte riktigt färdiga ännu. Tänkte piffa upp råfilerna lite då jag lugnat ner mig. Nu har jag så mycket att tänka på att jag blir alldeles vimsig, snurrig och stressad i skallen. Varje gång jag tror att nu har jag nog all kunskap för att kunna fixa mina tårtbilder på ett hyfsat sätt så kommer det något nytt som jag måste sätta mig in i. Det jag mest önskar är dock att få en tydlig bokeh på mina bilder. Hade jag haft det så tror jag att jag varit riktigt nöjd.

Angående ljuset i bilden så har det kanske med att göra att jag hittat en rum i vår lägenhet med två fönster. Mellan finns det en vägg där det precis för plats med ett litet köksbord. Så jag får in dagsljus på båda sidor.

En rolig sak som jag noterade idag är dom bilderna jag tog med mitt whibal-kort fastsatt på tårtan blev dom bilder som var bäst komponerade enligt mitt tycke. Har också märkt att dom första bilderna i dom olika tårtserierna jag tar alltid blir bäst. På så vis har jag kommit fram till att det blir aldrig bra då jag tänker och konstlar till saker för mycket. 

Inkanyezi: Innan jag ens vågar tänka på en sådan värstingkamera måste jag nog bli rik och berömd. Jag ska försöka mig på att lära mig hur man fixar kort skärpedjup i efterhand. Sedan har jag ju också märkt att skärpedjupet också beror på lite på hur man riktar kameran osv. Ska försöka lära mig det och också försöka anpassa min rekvisita och mina tårtor efter detta. Får kanske tex ha kortare blommor och vaser så att jag kan ställa dom längre bak. 

Angånde kalibering av skärmen läste jag lite om det på fotsidan. Man kunde visst göra en "fattigmanvariant" via photoshop. Jag ska titta lite närmare på allt detta senare. 

Här hittade jag en bild som visar att det verkligen inte var mer än ett par cm för att kunna få en suddigare bakrund. Alltså om man tittar på burken jag har i bakgrunden.

Det är mönstret i burken där bak som samverkar med vissa brister i optikens bokeh, och som gör att det ser ut som det gör. Just det kan du utan vidare sudda till i bildbehandlingen, eftersom det är ganska störande, och det ganska säkert inte var hur du uppfattade eller tänkte dig gestalta det här motivet.

Det kan finnas objektiv med mer tilltalande bokeh, men där är man inne på ett finlir som kan bli väldigt dyrt innan man är riktigt nöjd om man någonsin blir det. Det finns särskilda objektiv för precis såna ändamål, Ett av dem är det här:

http://www.kenrockwell.com/nikon/135mm-f2-dc.htm

Minolta har också gjort specialobjektiv av liknande slag. Alla är för fullformat.

Men den enklaste lösningen när man inte har en pengabinge som Joakim von Anka är att lära sig göra snygg oskärpa i bildbehandlingen och fixa till det när man råkar få tydliga exempel på att optikens bokeh inte är den allra snyggaste man kan få. Det är mönstret som ställer till det. Andra saker kan se ut att ha betydligt mjukare oskärpa, medan ett motiv med band och vinklar blir så här.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte gestalta det här motivet. Men kraftig bokeh vill jag alltid ha. Därför blir jag väldigt glad då jag få till bakgrundsokärpan. Även om det finns brister i mitt objektivs bokeh så gillar jag det ändå. När jag får till det dvs. Men det är ju inte alltid det går. Utan verkar bara fungera ibland och jag vet aldrig varför? Det är det som retar mig. Jag skulle vilja ha mer kontroll över det hela. 

Sedan tänker jag att det måste väl finnas något objektiv som kan fixa mer bokeh och som är ett mellanting mellan mitt billiga fulbokeh och det dyra finlirsbokeh-objektivet som kostar 20 000 kr? 

Jag måste nog också lära mig att utnyttja det jag har mycket bättre. Ett mycket längre avstånd mellan bakverk och bakgrund ska jag prova.

En annan sak som jag la märke till också är att kvaliten på bakgrundsoskärpan ändrades till det sämre då jag förminskade bilden. Ser inte alls ut så på dom stora jpeg-bilderna och inte heller på råfilerna.

Om du tittar på den här artikeln av Bob Atkins kanske det klarnar lite just hur bokeh kan uppföra sig i samband med mönster.

http://www.bobatkins.com/photography/technical/bokeh.html

Det är alltså rätt tydligt att ett mönster kan göra att också en i övrigt ganska fin bokeh blir olidligt splittrad när mönstret spelar in i själva gestaltningen av oskärpan.

Och också storleken spelar in. Det kan ibland vara nödvändigt att joxa med oskärpa i bildbehandlingen för att bli kvitt "artefakter" som uppstår dels vid själva förminskningen, dels av jpeg-komprimeringen.

Men du har rätt inställning. Det är egentligen bara att ge sig på det igen och försöka lösa problemen som dyker upp längs vägen. Det finns inte något annat sätt när man vill bli duktig på att göra något som man inte kunde innan, och det blir faktiskt enklare med tiden när man har lärt sig hur man kan jobba runt en del problem och lösa andra. Det du har gett dig in på är inte särskilt lätt, och många andra går bet. Du har kommit längre än de flesta på mycket kort tid, och jag kan känna din frustration över att det ändå alltid dyker upp detaljer som ställer till ofog.

Och för många av oss ger utmaningen ett mervärde, man blir väldigt nöjd när man till slut lyckas överlista det som från början verkade så himla invecklat.

Det klarnade kanske lite av den artikeln. Men inte helt. Måste nog läsa den ett par ggr till. Jag har dock förstått att det finns så kallad dålig bokeh och fin bokeh. Jag kan se skillnad mellan dom båda. Men för mig och min kanske lite konstiga smak så tycker jag nog om båda varianter. Det var just det här med bokeh som fick mig att köpa en systemkamera. Det som jag gillar med den dåliga bokehn är att den kan se lite påmålad ut, vilket kan ge bilden en lite overklig känsla som jag gillar. Men det är möjligt att då jag väl lär mig att kontrollera bokehn dålig som bra så kanske jag ändrar uppfattning. 

Jag googlade runt lite på olika objektiv igår. Såg att det fanns sådana som man kunde blända ner till 1,4 och som inte var så galet dyra. Men jag undrar hur stor skillnad det skulle ge egentligen? Det objektiv jag har nu går ju att blända ner till 1,8. Det bästa är kanske dock om jag försöker lära mig att kontrollera det objektiv jag har. Speciellt också eftersom jag faktiskt kan uppskatta "dåligt bokeh". Plus att jag ska försöka mig på att fixa till det lite också i bildbehandlingen. 

En sak som jag skulle vilja ha ett tydligt svar på är varför graden av bokeh ändras beroende på hur kameran riktas trots samm kamerainställningar?

Jag förstår inte helt din sista fråga, men graden av bokeh hänger kanske mest ihop med hur mycket det oskarpa avviker från den inställda skärpan, så att om kameran råkar fokusera på lite närmre håll, så hamnar ju det som är längre bort i än mer oskärpa, även om det skarpa är i stort sett lika skarpt. Alltså om kameran fokuserar på tårtans framsida blir det lite mer bokeh än om den fokuserar några centimeter längre bort utefter rundningen.

Det är inte jättestor skillnad mellan 1,4 och 1,8. Frågan är om det skulle vara värt att lägga ut den slanten för att vinna så lite. Skillnaden med ett objektiv på 1,4 och 85 mm vid fullformat på samma avstånd är större. Skärpedjup och bokeh hänger ihop med ingångspupillens storlek på objektivet och avståndet till motivet. Utöver det också med skillnaden i avstånd mellan huvudmotiv och bakgrund.

Så om du nu har tillgång till lite mera svängrum, kan det vara avstånden mellan de olika delarna av din komposition som är avgörande, och därutöver bildbehandlingen. Om du bara kryper en aning närmre själva tårtan och flyttar undan bakgrunden en liten bit, kanske din bokeh förändras åt det håll som du vill.

Och så en liten grej med fotograflingo, hur vi pratar när det gäller bländare. Att blända ner, helt analogt med att minska ljusstyrkan, säger vi om att göra bländaren mindre, till exempel att blända ner objektivet till 5,6 för att få bästa möjliga skärpa, eller att blända ner ett steg till till 8 för att få lite mer skärpedjup. Vi bländar alltså ner till en liten öppning, en med högre siffra. Men det är bara en språklig grej. Du har fattat hur det funkar, och det är ju vad som är viktigast.

Vad jag menar med den senaste frågan är att jag kan ha stativet placerat avståndsmässigt på samma ställe med samma inställningar. Om jag då har kameran riktad rakt framifrån är det svårare att få till bakgrundsoskärpa och bakgrunden kräver större avstånd för att få till det. Om jag höjer stativet lite och riktar kameran lite neråt för att tårtan ska komma i bild blir det mer bokeh trots att alla grejer står placerade på samma ställe och samma avstånd förutom att jag riktat kameran lite annorlunda. Detta tycker jag är lite märkligt. Jag funderat på detta ett tag nu och undrar så klart om detta kan bero på det där som du Inkanyezi noterat angående mitt objektivs krökta skärpeplan? 

Den här lilla analysen är inte direkt djupanalys. Jag har bara noterat att det kan vara så och ska se om det stämmer nästa gång jag fotar.

En annan sak jag också noterat är att jag kan placera saker väldigt nära tårtan (kanske bara några cm ifrån) och när jag sedan ställer mig för att knäppa kortet ser det på bilden ut som att rekvisitan står väldigt långt bortifrån tårtan. Också något jag tycker är väldigt märkligt. 

Jag menar så klart blända upp. Men jag bländar ju faktiskt ner rent siffermässigt. Men jag öppnar ju bländaren så det blir ju så klart att jag bländar upp. Lite svårt att tänka rätt ibland då det gäller begreeppen.

Det där att de inbördes förhållandena ändrar sig när man tar bilden är nog att du ser ditt motiv på ett sätt medan du ställer upp det, medan det blir väldigt fixerat från en viss vinkel när det väl hamnar i kameran. Du hade troligen inte ögat där kameraobjektivet sitter när du ställde upp grejerna, och då kan det bli ett annat intryck från vinkeln som kameran har.

Jag har märkt det där väldigt många gånger vid produktfoto, som ju liknar tårtfoto till en del, även om jag aldrig har gjort så utstuderade kompositioner. Numera, när jag har en utvikbar bildskärm att komponera på, är det mycket enklare. Man får helt enkelt plocka med grejerna för kompositionen och titta på skärmen hur det kommer att ta sig ut på bild.

En annan väg kan vara att hålla upp en mask med kamerans format och bildvinkel, dvs masken lagom långt framför ansiktet, för att kolla kompositionen. Så gjorde man ofta förr, och det funkar fortfarande rätt bra när man söker motiv vid landskapsfoto och liknande. Då tar man ju i regel på fri hand. Jag tror att det som kan funka bäst är att kolla kompositionen emellanåt på bildskärmen, kanske också i sökaren, och att flytta sakerna som hamnar fel eller ändra kamerans position för att det ska bli som man tänker sig. Jag tror alltså att direktvisningen på skärmen kan underlätta en hel del.