Bättre att försöka få tag i en billig 5D Mk.II eller 5D. De fördelarna man eventuellt har med Nikon är det lite större omfånget på Nikons nya Sonytillverkade sensorer, och det är inte större än att man mer eller mindre måste mäta fram det.

Istället blir du med två system, och en massa redundans. Vill du verkligen ha Nikon, så tror jag att det är bättre att sälja allt du har, och gå över till Nikon istället.

Om vi t,ex tittar på kameror som är bra för produkt och studiofotografering. Finns det då några särskilda kameror man bör välja?

Det beror väl helt på vad du vill att kameran ska kunna. En 5D Mk.II räcker väldigt långt i en studio, men egentligen kan jag inte se vad som inte räcker med din 60D? Vad är det du vill ha mer?

Jag har hittills inte sett några produktbilder som inte skulle kunna tas med en kompaktkamera nästan vilken som helst. Det handlar mer om ljussättning och arrangering av bilden än vilken kamera man använder.

Till en del kanske det också beror på hur man ska presentera bilden. Om den ska visas på skärm, behöver den för det mesta inte vara större än VGA-format, men om man vill visa den så stor som det går på en skärm med hög Upplösning, kan man behöva ungefär två megapixel. Två megapixel duger utmärkt också för stortavlor, som man ju betraktar på ganska långt håll.

Jag lägger med ett exempel på produktfoto här, taget med en kompakt som är ungefär sju år gammal, alltså inte någon av de allra senaste modellerna. Kameran är nästan likadan som den som syns på bilden, och den var aktuell då jag köpte min allra första digitalkamera. Bilden är ungefär två megapixel, och det går att få en uppfattning om kvalitén på två megapixel om man öppnar bilden i en egen flik och klickar i den så att man ser den pixel för pixel.

Nu undrar jag om man har en Canon, t,ex en 60D och vill komplettera med en Nikonkamera, vilken som är bra att välja då?

Om man jämför d90 och d7000, viilken av dom 2 är bäst när det t,ex gäller fokusering skärpa och dynamiskt omfång?

D7000 är bättre.

#5 skrivet av ove555

• "Om man jämför d90 och d7000, viilken av dom 2 är bäst när det t,ex gäller fokusering skärpa och dynamiskt omfång?"

Det är tveklöst D7000 som har bäst dynamiskt omfång av de här, och den är lite rappare att fokusera också, men precis som alla DSLR är fokuseringen en aning osäker, eftersom den inte kollar att det verkligen blir skarpt. Det är dock inte någon skillnad från andra spegelreflexer, det bara är så på alla, dina Canon också och Olympusen. Men också D90 har större dynamiskt omfång än de flesta, och den är snäppet bättre än dina andra kameror på dynamiskt omfång.

Skärpan är däremot ämne för en hel bok. Skärpan hänger på flera olika saker, dels på objektivet, dels sensorn, men också på motivet och framför allt på fotografen, hur man behandlar ljuset. Så det går inte att bedöma efter kameran helt och hållet. Förutsättningarna för bra skärpa finns hos alla dina kameror, och även på D90 och D7000. Men det hänger på hur väl man kan utnyttja dem.

Om man verkligen jagar dynamiskt omfång och vill ha bästa möjliga, så är det Pentax K-5 som för tillfället leder ligan, åtminstone så länge man håller sig till cropsensor. Det är egentligen bara Nikons och Sonys FF-kameror som slår den ibland småformaten. Ingen av Canons FF-kameror är bättre annat än marginellt på vissa punkter, exempelvis vid högt ISO.

• Nu undrar jag om man har en Canon, t,ex en 60D och vill komplettera med en Nikonkamera, vilken som är bra att välja då?

Tja, jag skulle ju inte se någon DSLR som komplement till en 60D. Varför skulle du ha en till av samma grej? Bortsett så klart från att de är bättre på många sätt, så din 60D lär kanske samla damm om du skaffar en D7000. Det är ganska stor skillnad i prestation, särskilt när man behöver stort dynamiskt omfång.

Lite hänger det också på vilken optik man väljer. Canon har faktiskt ganska bra kitobjektiv, medan Nikons vanligaste har rätt risig bokeh, så att den inte är rolig att ta porträtt med, åtminstone inte utomhus, men det går bra i studio där man har slät bakgrund. Men det finns en massa olika objektiv att välja på, och om man handplockar några bra objektiv, så kan man få ihop ett mycket bra system.

Och där ligger väl punkten som du missar lite grann när du tänker dig att köpa en DSLR till som "komplement" till dem du redan har. Systemkamera skaffar man inte för att komplettera med en annan kamera, utan man kompletterar den med objektiv och andra tillbehör som behövs för att kunna ta bilderna man vill ta. Det finns bra objektiv till alla system, och det finns en himla massa att välja på. Om jag skulle tänka mig en annan kamera som komplement, skulle det vara en som erbjuder något som systemkameran inte har, som till exempel vattentät, stötsäker, eller går ner i fickan. Jag har faktiskt såna komplement. Kameran jag tog bilden i #4 med är en liten och smidig kompaktkamera som inte besvärar när jag har den i en bältesväska. Det den saknar är manuella möjligheter, men det blir riktigt bra bilder med den när jag bara ser till att ställa in Vitbalans rätt, kompensera och hålla den still när jag trycker av. Men den klarar inte att ta med lång slutartid. Det gör däremot min PowerShot G7, som kan ta med lång exponeringstid och har bra stabilisering.

Tack för svaren! Då lutar det mot en d7000 + ett bra normalzoom till den.

Som komplement skulle jag inte i ditt fall rekommendera en D7000 (även om det är en bra kamera), du har ju redan 2 st canon-hus, och så vill du köpa ett helt annat system, jag får inte ihop det faktiskt.

Inkan i svaret ovan gav dig flera bra andra komplement, där D7000 inte är ett av dem, en kamera som komplement skall ju som han sa kunna saker som din(a) vanliga inte kan. T ex vara ta-med-vänliga, vattentåliga el liknande.

Det du får istället (förutom en bra kamera) är ju nya prylar som inte är kompatibla med det du har, ett annat RAW-format, som inte ser ut som dina vanliga osv.

Jag tycker du tänker fel, men du gör ju naturligtvis som du vill. Men jag skulle råda dig att då istället sälja dina canon och köpa fler objektiv t nikon'en isf. Ingen ide att ha 2 olika system där inget är gemensamt, som fotograf vill man ju hellre ha en backup-kamera, om ens vanliga inte funkar eller man vill snabbt kunna byta brännvidd. Då är det enklare om alla har samma fattning.

Jag håller fullständigt med #9, tycker inte det är nån vits alls att förköpa sig på olika kameror och satsa stora summor pengar på dubbla system om det inte är så att man verkligen tycker det är kul att sitta och jämföra detaljer med varandra och granska bildkvalitet i 100% på skärmen. Bra bilder kan varenda kamera du har ge dig redan. Riktigt bra bilder.

D7000's relativt stora dynamiska omfång är knappast till nån större fördel (men förstås inte heller nån nackdel) i mindre krävande fotosituationer som en studiomiljö. Stort dynamiskt omfång har man mest praktisk nytta av då kontrasten i motivet är väldigt hög (t.ex. vid landskapsfoto i rakt motljus och många detaljer i skuggorna som man vill få fram) eller då man behöver höja iso högt. I övriga fall duger det mesta, speciellt med bra objektiv på kameran.

#9,10. Får nog fundera lite till på detta.

Köpte en fototidning i kväll där 6 kameror i samma prisklass jämförs var av Nikon D7000 är en av dem. Ser där att d7000 har bra färgegenskaper och bra dynamiskt omfång, men har den sämsta bilduplösningen av dom alla enligt det testet (däremot är det bra bildupplösning på Canon 7D och 60D).

Men i och med att jag värdesätter dynamiskt omfång så får det nog bli en Nikon, för mej veterligt finns det ingen digital Canonkamera som är bra på det.

Då får det nog bli en Nikon fullformatare. Men frågan är vilken av dom som är bäst val? Och tycker man får ta hänsyn till priset lite också.

Av dem tycker jag en begagnad Nikon D700 eller en ny Nikon D600 verkar mest intressant. För de 2 kamerorna har väll både bra dynamiskt omfång och bra bildupplösning? Men köper nog hellre en ny Nikon D600 för ca 15000 än att jag betalar ca 10.000 för en begagnad D700.

Skärpedjupet är ju visserligen sämre på en FF-kamera, men då är det ju bra att komplettera med en cropsensor-kamera.

#11

Undvik D600 för den läcker som ett såll gällandes damm på sensorn.

Du kommer få göra rent kameran stup i kvarten.

Bevis

Alltså, nu är jag ju Canon-ägare, och kanske lite jävig, men att byta system för att ta produktbilder känns som en totalt onödig utgift. Du kommer inte att få så mycket bättre bilder med en Nikon att det kommer att märkas, inte ens om du köper deras D800, och jämför med vad din 40D borde kunna klara av. Dynamiskt omfång har väldigt lite betydelse i produktbilder, då det är i en miljö där du själv bestämmer ljuset. Hur ofta har du helt utbränt vitt och helt svarta skuggor i dina produktbilder? Det känns som att du famlar efter en ursäkt att byta till Nikon. Vill du byta, så gör det, men att göra det för att få bättre produktbilder är totalt meningslöst.

Skärpedjupet på FF är inte sämre. Det är bara att det startar kortare. Men istället kan du sträcka det lika långt som på en crop, då du för det mesta kan använda mindre bländare med bibehållen skärpa.

Det vore roligt att se lite bilder på hur bra skärpa det är, ej efterbehandlade, från Canon eos 5D Mark II,  (både kort och långt skärpedjup).

Jag tycker du är ute på en cykeltur där cykeln saknar framhjul. Jag har själv haft två olika kamerasystem och min erfarenhet är att det bara skapar problem. Att finna den helt idealiska kameran för alla situationer är ogörligt, om den fanns skulle den kapa marknaden rakt av.

Om du med kunskap kramar det bästa ur din kamera så når du de flesta mål som rimligen kan uppställas. Din kamera kan aldrig kompensera din kunskapsbrist. Några av de bästa fotograferna genom tiderna har tagit fantastiska bilder med tämligen usla kameror bara på kul eller för att visa att kameran är bara ett redskap.

Hur mycket man än gnuggar på kameran så kommer inte anden fram. I tråden finns flera inlägg som visar rätt riktning, ta till dig det.

Att på nätet visa bilder på hur bra skärpa en kamera har går bara inte.

#15 Det är ju just det jag är inne på att det verkar inte finnas någon kamera som är bra i alla situvationer. Men däremot kan en kamera ha något som inte en annan har och tvärtom. Hur bra kunskap du än skaffar dig så lär du t,ex inte få lika bra dynamiskt omfång på en Canon som på en Nikon. Och jag tror att både jag och många fler tycker det blir mer behagliga färger med olympus än t,ex Canon. Men jag håller fullständigt med dig om att det är bra att försöka lära sig hur sin kamera fungerar.

Ove555, jag har försökt säga det till dig, men det verkar inte spela någon roll vad man säger, för du lyssnar aldrig. Trådarna du lägger upp blir som långa monologer, där du för fram din uppfattning om vad du tycker är bra med en bild, och du söker förgäves den perfekta kameran som kan ta de där bra bilderna. Du har postat åtskilliga skarpa bilder, bilder med bra dynamiskt omfång, till och med bilder som följer kompositionsregler, men så är det ändå alltid något som saknas - inte bara för oss andra, utan också för dig, eftersom du aldrig blir nöjd och aldrig går vidare och utvecklas i att skapa bilder. Bara nya kameror hela tiden och prov för att hitta exponering, Vitbalans och skärpa.

Jag visade dig med en produktbild tidigare i tråden, att man inte behöver en Nikon D800 eller Phase One 64+ för att ta hyggliga produktbilder. Att det är ljuset som bygger bilden, och elementen man lägger in i bilden. Det är inte kameran som skapar bilden, det är fotografen, med hjälp av ljuset. Produktbilden som är postad är två megapixel stor, och min första digitalkamera, som för övrigt är nästan samma, var på hela tre megapixel.

Men nu ska jag gå tillbaka lite i historien, både när det gäller kameror och bilder.

För några år sedan, drygt fem år sedan, när jag var på Kuba, gjorde min fru och jag en utflykt till stranden i Siboney tillsammans med ett par vänner, ett ställe som är mycket populärt för lokalbefolkningen att bada. Vattnet håller omkring 28° och samma i luften. För mig är det lite varmare än jag riktigt gillar. Jag låg i en hängmatta och vilade, tillsammans med min fru, och Julio och María kom och tog lite bilder med sin kamera, en Nikon Coolpix den också, men äldre, från 2001, Coolpix 775 med två megapixels sensor och tre gångers zoom. En liten enkel kamera, ungefär likadan som min första, bara lite äldre och med lite färre pixlar. Det blir hela tiden mer pixlar i kamerorna, det är för att det ska säljas mer hårddiskar och nya datorer.

Jag hade ingen kamera med mig, men Julio hade fått höra att jag brukar fotografera, och han ville att jag skulle ta en bild, så han sträckte över kameran till mig. En lustig sak här är att trots att han hade haft den där lilla kameran ganska länge, hade han inte upptäckt att den hade zoom, så det var en helt ny grej för honom att jag zoomade in dem. Jag ligger där i hängmattan och siktar mot Julio, och Maria kommer upp bakom honom, lutar sig mot honom och lägger armarna över hans axlar. Jag ser på den lilla lilla bildskärmen att det kan bli en fin bild, så där trycker jag av.

Och nej, bilden blev inte så skarp som dina stadsmotiv. Den har lite överstrålning, eftersom himlen är väldigt ljus bakom, men lövverket hjälper till att skugga, så att jag inte får in för mycket ströljus. Ändå, med måttlig skärpa, inte många megapixlar, en otroligt enkel titta-och-tryck-kamera, så sitter bilden. Det är en bild, inte bara ett kort. En bild att minnas från en tid som aldrig kommer tillbaka, och faktiskt, i mina ögon en bra bild. Du kanske tycker annorlunda. Du kanske tycker att den skulle ha varit skarpare, haft mer dynamik, mer skärpa i håret, mer detaljering? Men det är inte alla de där små detaljerna, de enskilda hårstråna, eller att man kan se minsta pormask eller bladens nerver. Bilden har någonting som talar direkt till mig, och som ligger utanför alla tekniska finesser, men tekniken räcker till. Och bilden hade inte blivit bättre om jag hade haft en Canon EOS 60D, Nikon D7000 eller D800. Den blev precis så som den kunde bli med den lilla pluttkameran som fanns med på turen och som jag hade i nyporna just då. Och jag tycker att det är en av mina allra bästa porträttbilder.

#17

Visst är det en härlig bild och säkert ännu mer för dig som har minne knutna till den.

Vi är väl alla överns om att kunskap och bildsende är viktigast.

Men åtminstone jag vill påstå att verktygen inte är oväsentliga,

Precis som en snickare hellre väljer en riktigt balansera proffshammare framför en från Jula och till och med jag jobbar bättre med en bra hammare . ( Fast han kan säkert slå i en spik bättre med en julahammare än jag med en proffshammare.)

På liknande sätt är det nog med kameror och jag vill påstå att även om kunskap o erfarenhet väger tyngre är det inte heller oväsentligt vilket verktyg man väljer.

#18 skrivet av Schnauzertik :

• "Precis som en snickare hellre väljer en riktigt balansera proffshammare framför en från Jula och till och med jag jobbar bättre med en bra hammare . ( Fast han kan säkert slå i en spik bättre med en julahammare än jag med en proffshammare.)"

Tack för den passningen Shnauzertik. Jag såg den komma. Och den leder osökt till Roger Cicalas blogg om hammarforumet:

http://www.lensrentals.com/blog/2012/03/hammerforum-com

#17 Inkanyezi. Det var en jättebra bild du tog där på Kuba. Och jag har tatt flera bra bilder med min gamla Kodak instamatic kamera som jag köpte för över 40 år sedan. Och på den finns det inte någon inställning.

Som väl är så är det tillåtet för alla att föra fram olika uppfattningar om saker och ting på det här forumet. Och jag hoppas det är tillåtet för alla att försöka försvara sina uppfattningar här också.

#18 Och t,o,m förr på lådkamerornas tid så fanns det olika kameror, och nog tog proffsen betydligt bättre bilder med sina stora fina lådkameror än de mindre enkla lådkamerorna som vanligt folk kunde köpa.

Det finns ingen perfekt kamera, ingen som förmår läsa av ett motiv hundraprocentigt korrekt så som våra ögon uppfattar det. En bild är alltid en bild, och kan aldrig riktigt jämföras med det som våra ögon uppfattar. Det är bra att tänka på.

Kamerorna blir bättre och bättre hela tiden, dock är dagens systemkameror redan så fulländade att man kan anse att de är tillräckligt bra i läge som läge för att producera riktigt skarpa och bra bilder med tillräcklig dynamik.

Det tekniska anser jag alltid är underställt bildens övriga värden, innehållsvärde (betraktarens relation till själva motivet), formvärde (komposition/geometrisk utformning, färger, bildens estetik i allmänhet) och budskapsvärde. I viss mån hör det tekniska till formvärdet, men det behöver inte bli bättre av teknisk perfektion, det motsatta kan t.o.m. vara att föredra för vissa sorters bilder.

Verktygsaspekten tycker jag är viktigast i valet av kamera. Vad tycker jag är kul att jobba med, och vad för utrustning krävs för att kunna ta såna bilder jag vill ha, med tanke på detaljupplösning, skärpedjup och prestanda i olika förhållanden?

Efter att ha ägt en D60 och en D90 landade jag på en begagnad D700 för 1½ år sedan. Med den tyckte jag att jag "hittade hem", och har inga planer på att byta upp mig. Snarare i så fall byta ner mig. Jag vill dock inte ge upp fullformatet, som jag tycker är mycket trevligt att jobba med. Det var en härlig känsla att gå upp från aps-c till FX, helt klart. Tyckte bilderna rent allmänt blev mer detaljerade, objektiven gav skarpare bilder, och lågljusprestandan blev minst dubbelt bättre. Intressant nog tycker jag det ändå är mer givande och roligare att jobba med film och mina gamla filmsystemkameror och M42-objektiv för den typ av foto jag gillar mest.

Byte till fullformat tror jag kunde ge dig Ove nåt som du saknar idag, men att hänga upp sig på dynamiskt omfång och sånt är fullständigt onödigt om man inte fotograferar högkontrastiga landskap och blåser upp dem i enorma format, eller ofta fotar på mycket höga iso. Dessutom krävs det nästa alltid en relativt hård handpåläggning i bearbetningen av råfilerna för att verkligen få nytta av hela dynamiska omfånget, och för att få de bästa färgerna krävs också mycket av både ljuset (ljussättningen) och bearbetningen.

Men jag ser ingen poäng med att jobba med flera system parallellt, utan jag tror det är bäst och absolut förmånligast att hålla sig till ett enda system. Köper du t.ex. Nikon D600 (eller Canon 5Dmark2 eller 6D) är det ingen vits att behålla nån annan systemkamera utom eventuellt olympusen om du trivs bra med den och tycker den är mer praktisk att använda och ger behagliga färger. Nackelen med att sälja är dock att man förlorar tusenlappar så gott som varje gång man säljer nåt, speciellt om det gäller nåt man köpt som nytt och i synnerhet kameror. Därför är det bättre ju mindre man behöver sälja bort. Nu minns jag inte vilka Canon-objektiv du har, men om de du har är EF-objektiv (inte EF-S) eller motsvarande, är det klart bättre att skaffa 5Dmark2 eller nya 6D än Nikon D600.

#20 skrivet av ove555

• "Som väl är så är det tillåtet för alla att föra fram olika uppfattningar om saker och ting på det här forumet. Och jag hoppas det är tillåtet för alla att försöka försvara sina uppfattningar här också."

Javisst kan man lufta sina åsikter på ett forum, men det finns egentligen aldrig någon orsak att gå i poliemik om dem, att försvara dem, och åsikter ska väl för det mesta inte heller angripas. Var och en har rätt att ha åsikter, hur tokiga de än kan förefalla.

Men forumet är ett öppet forum, ett forum för alla, och det är bra att en del åsikter bryts mot den krassa verkligheten, och att det faktiskt finns andra uppfattningar om olika saker än bara en enda. När det gäller bilder och utrustning för att ta bilder, och kvalitén på bilder och kopplingen till utrustningen är det mycket känslor i omlopp, och det finns många som tror att en bättre kamera ger bättre bilder. Men det som glöms är att "bra" eller "bättre" i många avseenden är subjektiva värderingar, som inte nödvändigtvis baserar sig på mätbara egenskaper eller data.

Det finns ingen kamera som tar bra bilder. Det är alltid personen bakom kameran som tar bilden. Bilden skapas inte av kameran, utan den skapas i bästa fall någonstans inne i fotografen, i fotografens tankar och känslor och genom fotografens kännedom om verktygen som är tillgängliga för att fästa intrycken i en bild, en bild som har en skapare. Det handlar om att se, att kunna se och visualisera bilden, att förstå hur man med penslar, färg och duk kan skapa en bild, eller hur man gör det med en kamera.

En fotografisk bild är ofta ett litet fragment lossbrutet ur tiden, som fäster ögonblicket man just då såg och stöder minnet av händelsen. Det behövs inte fjorton stegs dynamiskt omfång och femtielva megapixel Upplösning på sensorn för att fånga ögonblicket, och bilden kan få minst lika stort värde om den så är tagen med en telefon. Det är helt enkelt andra grejer än absolut optimal skärpa och högsta möjliga dynamiska omfång som skapar magin i en bild. Saker som inte är lika lätta att analysera och organisera i ett testprotokoll; kanske rentav omöjliga.

Och ofta kan man se sina bilder på ett annat sätt när man tittar tillbaka, när de likt ett årgångsvin eller en fin ost har fått lagras en tid för att nå sin fulla arom. För mig är bra bilder de som väcker känslor, och som jag lockas till att titta på igen - och igen - och igen, under många år. Bilder som blir till ikoner, och som stöder minnet och känslan av att man en gång var där. Bilder som är fragment av själva livet.

Och det är den sortens bilder som för mig försvarar de stora uppoffringarna för foto som hobby. Bilder som tål att ses mer än en gång, bilder man vill ha framme, bilder som förgyller vardagen, och som går till hjärtat i högre grad än till analys av pixeltäthet, Upplösning, kontrast, komposition och dynamiskt omfång. Bilder som talar direkt till själen, till känslorna, till mig som person.

Och jag tycker att man ska sikta åt det hållet med sitt bildskapande, hellre än att hoppas på att en ny dyr pryl ska kunna tillföra någonting av värde till bilderna.

Jag tycker att Inkanyezi sammanfattat det jag själv tycker. Det har varit alldeles för många nya trådar om "vilken kamera är bäst" eller liknande. Självklart skall nya fotointressenter få ställa frågor och man lär sig alltid, men det är väldigt mycket fokus på märken och megapixlar.

Jag hade för länge sen en diskussion m en arbetskollega om kameror kontra teknik. Som jag ser det är den bästa kameran jag har med mig, han hävdade att han bara vill ta tekniskt perfekta bilder (han är iofs bra på det). Det jag vill säga är att ibland måste tekniken sätta sig i baksätet. Spelar ingen roll om jag har en hasselbladare 50 mpixare med bästa optiken hemma när jag ser ngt som är den där bilden!.

Så klart så tar proffs bättre bilder med professionella kameror, men bildmässigt gör de ju samma sak som en billig kamera, lagrar ljus på ett speciellt sätt. Proffskameror är däremot robustare, tål hårdare tag och liknande, just för att de är verktyg.

Jag hävdar dock att ett proffs tar bättre bilder med en "billig" nybörjarkamera än vad en nybörjare gör med proffsutrustning. Man måste veta hur sakerna funkar.

Och, man måste kunna hela processen. Man måste faktiskt lägga lite tid på efterbehandlingen, för att nå hela vägen. När jag jobbade på ett av stockholms proffslabb för längesen, hade jag en mycket krävande kund, som med jämna mellanrum ville se kurvorna på E-6 processen. Detta just för att ha full koll på hur hennes bilder (120 dia) skulle bli i tryck!. Hon visste exakt hur slutresultatet skulle blir, redan innan hon tryckte av.

Nu har jag kompletterat med en digital systemkamera till. Funderade på olika märken och modeller innan jag bestämde mej för vilken jag skulle ha, och tog nog även lite hänsyn till vad jag har läst i den här tråden.

Ni kan kanske gissa vilken det blev?

#24 Nikon D600 om du tänker ekonomiskt, annars lutar det mot en D800, såvida du inte hittade en begagnad D700 till bra pris.

Lycka till och hoppas dina bilder nu blir optimala!

#24

Hoppas du köpte en Pentax K-5

#25,26. Jag gick mer efter folks råd och tips än vad jag trodde själv så jag valde en kamera av samma märke som jag har nu.

Ett sätt att få reda på hur bra en diigital Nikon systemkamera är i förhållande till  t,ex en digital Canon systemkamera i samma klass, bör vara att fråga någon som fotograferar med de 2 kamerorna.

Jag har pratat med en som både fotograferar med Canon eos 7D och Nikon D90. Och om jag förstod han rätt så tycker han att det är skillnad på Nikon D90 och 7D både med färg och dynamiskt omfång.

Så om här finns någon som både fotograferar med en Canon och en Nikon digital systemkamera i samma klass så ställer jag frågan till dig också:

Har du märkt någon eller några fördelar som den ena kameran har som inte den andra har?

Är det så, så är det ju bara att konstatera att de 2 kamerorna kompletterar varandra, delvis i alla fall.

#27  Jag har kört system från olika tillverkare parallellt och upplever att val av optik ofta har större betydelse i sammanhanget. Skillnader att hänföra till kamerahuset har i mitt fall inte varit större, än att jag ganska lätt kunnat kompensera för detta i efterföljande bildredigering.

För övrigt föredrar jag att hålla mig till enbart ett system och därmed satsa lite mer pengar på optik av hög kvalité istället. Som kompletteringskamera väljer jag sedan en liten smidig vass kamera, som är lätt att ta med i alla sammanhang (näst intill går ner i en rymlig jackficka).

#27

• "Jag har pratat med en som både fotograferar med Canon eos 7D och Nikon D90. Och om jag förstod han rätt så tycker han att det är skillnad på Nikon D90 och 7D både med färg och dynamiskt omfång."

De flesta lär knappast se de skillnaderna, bland annat därför att färgen egentligen inte alls har så mycket med kameran att göra. Alla tillverkare, utom någon udda, använder samma tre färger på filtren framför sensorn, och det är de filtren som avgör vilken färgkänslighet varje sensel får. Men den slutliga färgen produceras när man presenterar bilden, och färgerna skapas alltså av färgskrivaren eller av bildskärmen som visar bilden. Balansen mellan de olika färgerna påverkas av råfilsomvandlingen och de parametrar som ställs in där. I praktiken kan man för de flesta motiv framställa nära nog identiska bilder med alla kameror.

Men det finns verkliga skillnader, och de är mätbara. Den största skillnaden mellan olika sensorer är deras användbara utrymme ovanför bruströskeln, och där skiljer det ganska mycket mellan de bästa och de mindre bra sensorerna. Några dåliga finns inte längre på marknaden. Och ganska relevanta provsvar kan man få från DxOMark, som har provat de här kamerorna, och resultaten de redovisar får de via sin egen mjukvara. Det kan förekomma skillnader när man använder andra råfilsomvandlare. Men trenden är ganska tydlig. Senare tiders sensorer från Sony är i stort sett ett helt steg bättre än motsvarande från Canon, och Canon svarar ungefär mot två generationer bakåt i Sonys serier. Canon EOS 7D ger resultat som två generationer före Nikon D5100/7000/Pentax K-5, och en generation före D90 eller Pentax K-r. Skillnaderna i färgdjup följer i stort skillnaderna i dynamiskt omfång.

Det dynamiska omfånget är alltså den enskilt mest avgörande faktorn för vilket bildresultat som är möjligt med en viss sensor. Ett större omfång medger större trohet mot motivet. Och rent objektivt kan man alltså få bättre färgåtergivning med Nikon D90 än med EOS 7D. Men det är mycket svårt att se skillnaden, om den alls syns.

Och om man förmår tolka testresultaten, så syns det faktiskt hos DxOMark.

Jag ska gå tillbaka till trådens ämne här, om hur en kamera kan komplettera en annan, och varför den bästa är den som man har med sig. Jag har visat med två bilder i den här tråden, att man kan ta fullt godtagbara, och i bästa fall riktigt bra, bilder med en kompaktkamera av enklaste slag, till och med en som är ganska gammal, och som inte har många megapixlar eller stort dynamiskt omfång.

Och jag ska gå tillbaka till bilden i inlägg #17, som ju har en särskild historia.

Jag har inte berättat allt om den. Men jag har berättat att det var första gången någon använde zoom på den kameran, och att Julio blev överraskad av att den finessen fanns, att man kan "beskära" redan i kameran, för att få med bara precis det man vill ha på bilden.

Men här handlar det ju om att komplettera, och komplementet här är att kameran kan följa med utan att ta upp onödig plats i bagaget. Det är också en sak till, och den hjälpte till när den här bilden skulle tas, och den är också skälet till att en sån kompakt kan vara bättre till gatufoto än den stora systemkameran. Kameran är så liten och pluttig att man knappt tar den på allvar. Kan en sån där liten tändsticksaskstor sak verkligen ta bilder?

När man riktar leksaken mot någon så blir man inte riktigt tagen på allvar, och de blir inte skrämda av den, som när man tar fram sin stora svarta mackapär och riktar supergluggen emot dem som en bazooka. De gör sig inte till, de ryggar inte tillbaka, utan de är helt naturliga och bryr sig nästan inte om den. Precis så var läget när den bilden togs.

Och så var det en sak till, som jag inte nämnde innan, och som faktiskt har med teknik att göra. Inte sån teknik som man läser om i fototidningar eller i DxO:s ksmeratester, utan tekniken som fotografen använder för att skapa bilden. Fotografi betyder skriva med ljus, och det är ljuset som är fotografens viktigaste verktyg - inte kameran.

Ljuset var ganska knepigt den där dagen på stranden. Solen hade tidigare stått nästan i zenit, men nu hade den dalat lite framåt eftermiddagen, men det var fortfarande enorma kontraster mellan ljus och skugga där på stranden. Sanden är knallvit, så att det skär i ögonen, och skuggorna blir djupsvarta. Det finns en hel del fler bilder tagna där med samma kamera, som visar lite på hur ljusförhållandena ser ut.

Jag ligger alltså i hängmattan, som är uppspänd i ett träd som växer i en båge, så att båda ändarna av hängmattan är fästa vid stammen på olika ställen. Solljuset silar igenom lövverket, och jag låter trädstammen skugga mig, och när jag tar bilden funkar den som mitt motljusskydd. Jag hade sett hur skarpa kontraster det var i ljuset, så när Julio ville att jag skule ta en bild av honom och María, bad jag honom att ställa sig i skuggan av trädet lite bortom mina fötter, strax bredvit där bortre änden av hängmattan var fäst. Där fick han solen snett bakom sig, så att det mesta ljuset som träffade honom kom som reflekterat ljus från den vita sanden. Man kan se på bilden att det dynamiska omfånget hos kameran inte räcker för att ge teckning i de delar som träffas av solljuset, hans vänstra arm till exempel, som är helt urfrätt vit.

Men ingen kamera klarar att åstadkomma en bra bild i sådan belysning som där under träden om man inte tänker på såna saker utan bara knäpper rätt av. Här är en bild som María tog strax innan, där man kan se mig i hängmattan och Julio i bakgrunden. Det hade inte hjälpt med högre dynamiskt omfång. Kontrasten är helt enkelt sån att man knappast ens med HDR-teknik kan få fram en "bra" bild. eftersom det är omväxlande kritvitt starkt ljus och kolsvart mörk skugga i oregelbundet mönster över alltihop.

Och därmed vill jag säga att komplementet ska ha egenskaper som den andra kameran inte har, och såna egenskaper finns hos en kompaktkamera, medan finliret i tekniska egenskaper hos kameran har mycket liten betydelse för bilden. Det är fotografen som skapar bilden, och kameran är ett verktyg. När fotografen förstår och kan hantera verktyget, kan alla kameror ge bra bilder. Och om den som håller i kameran inte kan hantera ljuset, då är det mer tur om det någon gång blir en bra bild.

Ett bra sätt att jämföra t,ex Nikon och Canon måste ju vara att ta bilder med båda kamerorna när det är både ljust och skuggigt för att se hur mycket det skiljer i dynamiskt omfång.

#31 skrivet av ove555

• "Ett bra sätt att jämföra t,ex Nikon och Canon måste ju vara att ta bilder med båda kamerorna när det är både ljust och skuggigt för att se hur mycket det skiljer i dynamiskt omfång."

Om man vill veta hur stor skillnaden är rent objektivt, så är det ju betydligt bättre att titta på de provningar som andra har gjort med betydligt bättre instrument än man själv har, men om man vill se hur stor skillnad som syns, så kan man ju jämföra bilder tagna med de olika kamerorna under kontrollerade förhållanden.

Och det är ungefär lika meningsfullt som att tävla om vem som kan pinka högst på ladväggen.

#32

Om du vet vad sådana provningar finns så tycker jag det skulle vara bra idé om du bifogar en länk till det här.

Och sen tycker jag det är bättre om man även kan se skillnaden på olika foton tagna med repektive kamera och inte bara på sådana där diagram.

#33 skrivet av ove555

Jo, jag har nog postat länk, men du kanske inte har tittat på den?

#30

Jag skaffade en Nex 3 för att ha en mindre kamera att ta med då jag ville ha lätt packning.

Kul men efter ett tag upptäckte jag att det inte fungerade så bra för mig. Den var helt enkelt inte så bra att arbeta  med (även om kvalitén på bilderna  var OK) så den blir ofta liggande hemma.

Ytterligare en sak som jag upptäckte var att de bilder som tas med en mobil eller ofta med nex 3:an blev sådana bilder som nog många gånger helst inte borde ha tagits.

Så blev det för mig men jag är medveten om att det nog är väldigt indiviuellt. Men vad jag vill ha sagt med detta är att det inte är säkert att den kamera som är med är den bästa kameran alla gånger, åtminstone för mig.

Det som stör mig med de allra enklaste kompaktkamerorna, och som de har gemensamt med telefonkameran, är att man har väldigt lite kontroll över hur den kommer att ta bilden, vilka inställningar den kommer att göra.

Ett minumum för mig är att man har kontroll över vitbalansen och att man kan ställa in kompensering. Sen är det för mig plus om det finns manuella inställningar på ett eller annat sätt. Det behöver inte vara helmanuellt, men jag tycker att det är bra att kunna välja ISO och kompensation allra minst, och att kameran har möjlighet att ta med lång slutartid.

Det är egentligen bara kamerorna som har helt manuella inställningar som klarar det, och därför gillar jag min Canon PowerShot G7 skarpt. Jag har ibland tagit med mig den lilla kompakten från Nikon, Coolpix 5600, som har vitbalansinställning och kompensation, men som inte ger möjlighet att välja ISO och som inte klarar långa tider. Det funkar när man har ordentligt med ljus, men när ljuset avtar är det dödvikt att släpa på den kameran. Enda trösten är att det inte är mycket att släpa på.

Men det jag ville visa med bilderna ovan, produktbilden och porträttet, är att man kan få bra resultat med väldigt enkla grejer om man känner till deras begränsningar och undviker att komma i konflikt med svagheterna, genom att i stället utnyttja de fördelar de ändå har. Den alltför kontrastrika bildne är inte oskarp. Det är inte oskärpa som gör att kameran inte klarade att återge det motivet, utan det är någonting mycket mer grundläggande. Det var helt enkelt alldeles för stor kontrast och alldeles för rörigt för att det skulle ha gått att få en fin bild.

Det skulle vara precis lika svårt att få bra resultat också med en kamera som har högt dynamiskt omfång, helt enkelt för att det var så ljuset såg ut där. Om jag å andra sidan hade tagit bilden av Julio och María med exempelvis Pentax K-5, så hade jag kunnat få den utan urfrätta partier, men det hade inte gjort väldigt mycket för bildintrycket.