Porträtt med film
Hej, Tänkte visa upp ett porträtt jag tog med ena av mina två analoga kameror av min svåger och hans son. Tror jag använde min Praktica Super-TL1000 med Carl Zeiss Jena Tessar 50/2,8 objektiv. Filmen är i alla fall Tri-X 400 som jag framkallat själv i Ilfosol 3 extra länge för att motsvara iso 1600 ungefär, slog till på högt med framkallningstiden, 13 minuter i 20°C.
Bilden är ett scannat negativ, och jag har justerat tonkurvan en del både i själva scanningen (snabbjustering) och i efterbehandlingen i lightroom (finjusteringar), var jag också tog bort en hel del dammkorn av olika storlek och ett par ränder som gick över nästan hela bilden, bl.a. över pappans ansikte. Det var lite knepigt att få till det, men ganska bra tyckte jag det blev. Det svåraste var att få kornet att se bra och jämnt ut vid kloningen uppe till vänster om pappans huvud, var den ena randen gick. Bättre kanske det hade blivit i photoshop, men jag höll mig till LR denna gång.
Jag lade också till lite extra vinjettering och kantskärpning, men en mycket försiktig sådan.
Synpunkter på resultatet? Själv är jag rätt nöjd med retrokänslan och mjukheten i den här bilden, jag tycker man ser ganska tydligt att bilden är tagen med film. Jag hade väntat mig hårdare kontraster i och med att jag pressade filmen en hel del, men glad att jag fick bevarat mycket detaljer i både skuggorna och högdagrarna. Ljuset är endast fönsterljus, från höger och vänster, som man kan se på ansiktena.
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus
Alltid kul att se "gamla" bilder, tyckte om tri-x mycket när jag själv plåtade med den.
Det jag har att anmärka är att jag tycker att det saknas lite kontrast, den är lite för medelgrå för min smak. Men du har gjort ett jättebra jobb m kloningen, man kan ana lite oregelbundenheter t vänster om pappans huvud, men det är så lite.

Jag tror att det lönar sig att jobba lite till på den. Jag skulle gärna se lite mer separation i de mörkare delarna av bilden så att man tydligare kan se kontrasten där. En svartvit bild lever ofta på att det finns rejält urskiljbara helt svarta partier, och en rikedom på mellantoner, och det kan man uppnå genom att lägga en annan tonkurva.
Jag bifogar ett exempel på manipulering av tonkurvan i Gimp, så som jag tycker att man får en mer tydlig bild där man ser ansiktena bättre och där kontrasten i det mörka är höjd.
Jag har först höjt tonkurvan långt till vänster, så att den första fjärdetelen sluttar brantare. Då kommer ansiktena fram, men det ser fortfarande lite grått ut i det mörkare. En sänkning av kurvans tå ger mer snärt i det mörkaste. Man kan också helt enkelt dra den nedre ankarpunkten lite åt höger, men genom att lägga en liten "tå" spar man åtminstone i teorin lite nyanser i det mörkaste. Sedan har jag lyft lite en bit högre på kurvan, vilket ljusar upp mellantoner och ljusare partier, i praktiken genom att höja ISO digitalt.
Om du provar att leka en del med tonkurvan och provar den som jag lade in, hittar du säkert din egen modell. Det jag tycker att bilden främst behöver är tydligare rendering av ansiktena och mer markerad djupaste svärta.
Tack för kommentarerna! Jag har märkt att jag lätt gör bilderna lite för mörka när jag jobbar med LR:s medelgrå bakgrund, borde kanske använda en ljusare bakgrund så jag inte skulle lura mig att tro att bilderna är ljusare än de är. Skärmen har jag nästan ställt så mörk som den går att få.
#2 - Jag gjorde redan en justering lite i stil med den du föreslår, men med ett annat verktyg. Just den sortens kurva som du föreslår tar jag ofta till, man bevarar en hel del svärta men ljusar upp de mörkare partierna bättre. Ser bara ut som jag får ta i lite kraftigare alltså… 
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus