2.

Nej, förstår inte alls. Vad är gammeldags, i fråga om färger, teknik el annat?

2 hyfsade porträtt på en person framför gamla hus? Tekniskt sett inget avancerat el speciellt, förlåt om jag är så kritisk, men jag hänger inte riktigt med i vad som är "gammalt".

Om du är ute efter en gammal känsla, så bör man tänka på kläder, bakgrund, miljlö, bildbehandling osv. Det är bra porträtt, men inte gammeldags, inte som jag ser det iaf.

Färgerna är mörka inte ljusa, bilden är väldigt "färglös"

Miljön är väldigt gammeldags, fotad i Bonnstan i Skellefteå, alltså en GAMMAL KYRKSTAD.

Nja, Det här är enligt min mening vare sig gammeldags eller särskilt bra. Skärpan är inte alls bra och färgerna lite "urlakade" och precis som #2 säger så har kläder och bildstil stor betydelse för att få till det gammeldagsa. 1:an ser jag inte som porträtt, möjligtvis 2:an.

Tekniken har ju varierat genom tiderna, och "gammeldags" är ju lite olika beroende på hur gammal man själv är. Det som jag ser som typiskt gammeldags när det gäller porträtt är att de brukar vara uppställda och i finkläder. På artonhundratalet var ljuskänsligheten i materialet väldigt låg, och dessutaom hade man inte heller ljusstarka objektiv. Tidiga ateljéer kunde ha stöd för att modellen skulle kunna vara tillräckligt still under exponerinstider på åtskilliga sekunder. Därför ser gamla porträtt ofta väldigt uppsträckta ut.

När färgen så småningom kom var det i början ganska naturliga färger, men man kunde inte göra kopior, och de första färgbilderna var diapositiv, med ganska god färgåtergivning. Tekniken var då att emulsionen exponerades genom färgade korn, som efter omvändningsframkallning låg kvar på sina platser, så att man vid genomlysning såg en färgbild, även om själva emulsionen var svartvit. Senare kom annan teknik med färgkopplare och treskiktsfilm, och man fick också möjlighet att göra pappersbilder. Innan dess brukade man ofta färglägga bilder, vilket kunde ge väldigt fint resultat.

Färgbilder kan förändras med tiden, eftersom pigmenten inte är stabila, och det gör att gamla färgfoton bleknar och får färgstick, ofta med dragning åt lila, och inte sällan flammigt. Det är ju inte något som är typiskt för "gammeldags", men däremot för gamla bilder.

Och som bgtommyalm skriver, klädstilen är i stort sett avgörande för hur vi kan placera in en bild kronologiskt. Det är tveklöst så att kläderna här placerar bilderna från omkring 1970 och framåt i tiden, och för oss som redan var vuxna före 1970 är ju inte det särskilt gammeldags.

Däremot finns en klar stilbrytning mellan byggnaderna och klädseln, som kan användas kreativt, men det är ju något helt annat än gammeldags.

Om du i stället hade ställt upp henne rakt upp mitt framför en av byggnaderna, och klädd i en företrädesvis lång klänning och gärna med snörstövlar och en sjal, tittande rätt in i kameran och stramt stående, och dessutom i svartvitt, kanske med någon form av stöd, så hade bilden kunnat se gammaldags ut. Gärna då också om hon hade satt upp håret i knut eller haft flätor. Om du tittar på gamla bilder, så kan du se att väldigt ofta har man valt att låta modellen stöda sig mot någonting, en piedestal, en stol eller annat, för att underlätta poseringen vid ganska lång exponeringstid. Och för något så allvarligt som fotografering klädde man alltid upp sig förr, i den tid som jag uppfattar som "gammeldags". Och fotografen lutade aldrig kameran.