Aj då.  Ja, kvaliteten på prylar är inte den bästa längre idag. Det optimeras för mycket för att undvika "överkvalitet" och extra vikt, vilket är synd för det minskar helt klart på hållbarheten.

Den där olympus-kameran ser riktigt trevlig ut.  Känns den lika bra som den ser ut så borde den vara ett bra köp gissar jag.

Jag lider med dig. Jag har haft det lite körigt ett tag men som ett ringa plåster på ett stort sår postar jag objektivet till dig nästa vecka och bjuder på portot.

Är själv pensionär och vet att det kostar på med vår hobby.

Fan vad trist! Tycker det verkar vara sådär med all möjlig teknik, gammalt håller bättre. Själv hade jag fram till för ett par år sen en tjocktv så gammal att den hade träsidor och kanalbyten fick ske på själva tvn och var glad för det iom att sånt håller! Nu gick iofs bildröret till slut men ändå, den var redigt gammal innan det gick. Sitter numera med en begagnad tjock-tv och har inga planer på nåt platt elände, och i förrådet står en liten 14tums tjockis som reserv som fungerat klockrent sen jag fick den i julklapp för 13 år sen. Skulle vilja se den nya tekniken fungera lika bra i 13 år och mer…

Men när det gäller kameraköp så kanske delbetalning kan vara ett alternativ? Kör på det själv då ekonomin även som förtidspensionär inte är någon höjdare. Det är ju redigt trist att ha den utgiften en tid framåt, men ändå ett inte enbart dåligt alternativ om man vet med sig att man har råd med månadsavgiften

Åh vad tråkigt Jag hoppas det ordnar sig, för det är ju inte bara att lägga av med något man tycker är roligt. Fotografera är ett trevligt beroende.

Trist att den lagt av, tycker dock du siktar lite väl högt med Nex7 an,nöj dig med Nex 5an, den kan du få begagnad för en spottstyver, sedan en billig adapter så är du i hamn igen.

Nä, jag har stor glädje av titthålet också, så det landar antagligen på OMD E5. Om jag hade tyckt att det räcker med skärm bak, skulle jag också fundera över andra från Olympus eller Panasonic, men den enda Panasonic har som skulle passa har alldeles för lite knappar för att göra inställningarna, och även om OMD är ganska snårig i gränssnittet och inte kan vinkla skärmen i alla lägen (precis som NEX7) så är det den som ligger bäst till.

Det stora problemet är egentligen ekonomin, men det tror jag att jag kan lösa.

Aha då förstår jag. Hade själv en Samsung NX200 ett tag. Mkt trevlig kamera men jag saknade en riktig sökare.

Och visst gick det att lösa penningfrågan, men jag har lite dubbla känslor inför bytet.

Tveklöst är Olympus OM-D en mycket bra kamera, och jag märker att det går att ta skarpare bilder i svagare ljus än det gick med min gamla G1. Jag är egentligen ganska imponerad av det.

Däremot är den en besvikelse ur en synpunkt. Trots en mycket bra sensor och att det går att få väldigt bra hjälp för manuell fokusering med µ4/3-objektiv, så kan man inte välja den "luppen" när man tar med främmande objektiv, då den verkligen behövs. Panasonic fungerade utmärkt i det avseendet, men här är man helt låst till originaloptik till formatet om man ska kunna fokusera manuellt med precision.

Men bildresultatet är väldigt mycket bättre i svagt ljus, och stabiliseringen är otroligt bra. Jag kan ta på ganska långa tider, ner till åtminstone en halv sekund och få hygglig skärpa, och den har så stort dynamiskt omfång att man utan vidare kan jobba med ISO upp till 6400 med hygglig gradation. Jag slänger in ett exempel taget på fri hand med 97 mm brännvid på 1/10 sekund. Det motsvarar nästan 200 mm på småbild, och det brukar ses som nästan chanslöst att få skärpa på så lång tid. Ljuset är svagt, inomhus i skymningen, och bilden har blivit över förväntan både vad gäller skärpa och gradation. Så jag är inte helt missnöjd.

Däremot finns en hel del heta pixlar, men de lär knappast vara störande vid normal bildbetraktning. Det kanske finns ett sätt att åtgärda dem också, men det har jag inte hunnit gå igenom i bruksanvisningen som är ganska tjock.

#8

Olympus är ju kända för sin bildstabillisering och bra objektiv (Zuiko).

Äntligen så börjar de prestera på höga ISO oxå.

Jag gillar Olympus starkt.

Jag kan inte se på Exif om du kör med brusreducering eller om den är avstängd?

Själv så stänger jag alltid av brusreducering, såvida jag inte tvingas upp på +6400 ISO.

Jag har brusreduceringen på normal, så som den kom. Jag ska prova att stänga av också. Än så länge är det antagligen mest mina två Panasonic-gluggar jag kommer att använda, men de är riktigt bra, och på det här huset ger de bättre resultat än på G1, så det är ett lyft för bildkvalitén så länge man använder dem. Det är också rätt lätt att ställa skärpan med ljusstarka objektiv, ungefär lika lätt som på en gammaldags mattskiva, även om bilden är ljusare.

En av sakerna som jag uppskattar mest är att den har ett begripligt realtidshistogram, där man kan se också om man riskerar att bränna högdagrar redan innan man tar bilden.

Annars tycker jag nog att ergonomin i flera avseenden är sämre än på Panasonicen, även om det underlättar en hel del att ha två inmatningsrattar, där växlingen av funktioner känns ganska logisk. Det var en liten stötesten på Lumix G1. Den eländiga ratten växlade funktion tillbaka till grundläget varje gång man tryckte av, så att man behövde klicka på den för varje bild om man ville ha koll på en viss funktion.

Jag gissar att det är bara att inse att alla kameror är kompromisser, och att det digitala ännu är mycket av lekstuga för konstruktörerna.

Återstår att se om jag kan lära mig att använda tilttekniken med den här, den verkar bortsett från att man inte får någon sökarlupp kunna prestera bättre skärpa också med de andra gluggarna jag har. Jag vet inte varför, men min Planar 50/1,4 verkar skarpare på den här än på den andra.

#10

Jo men så är det ju. Visst är det lekstuga för konstruktörerna.

Jag har idag inte kvar min Olympus då jag bytt märke totalt. men jag söker en kamera som är liten och smidig. En kamera man kan ha med sig oavsett vad man pysslar med.

Just idag har jag inte råd med nån ny kamera då jag skall gifta mig i December, men sen så. Jag är nog fortfarande lite småkär i Olympus, så den dagen ekonomin tillåter, så skall jag kika lite mer på Olympus utbud.

Tidigare så var jag å kika på Sony Nex7 (kan den heta så?). Den hade iaf elektronisk sökare. Jag tyckte det var skitcoolt då man kunde se bakgrundsoskärpan ändra sig på displayen medans man ändrade i kamerans inställningar.

Man såg alltså resultatet i realtid.

Kan din kamera sånt med?

Jodå, man får en ganska god bild av hur bakgrundsoskärpan artar sig, i alla fall på Panasonicen, men jag har inte hittat någon sådan knapp på den här Olympusen, och det kanske inte finns. Annars ser man det ganska väl när man använder den med främmande objektiv, men då har den ju en svagnet i att det inte finns något hjälpmedel att ställa skärpan.

Jag kommer antagligen att lära mig att leva med det. Alla kameror har en eller annan vårta, det bara är så. Det fanns flera ergonomiskt goda lösningar på den andra, och jag kanske bestämmer mig för att laga den. Den gör ju ändå rätt bra ifrån sig när ljuset är bra, och när man använder tilt är den mer lättjobbad vad jag kan se nu. Men om jag lyckas lägga skärpan rätt med den här och tiltning, kanske jag ändrar uppfattning.

Jag är lite sån att om jag har en kamera som jag vill pensionera, så börjar jag se alla positiva saker den verkligen har. En kamera är ju som bäst innan man byter ut den.

Köper man ny kamera, så lär det garanterat finnas saker som man tycker fattas, som fanns på den gamla kameran.

inte för att jag har fotat i så många år än, men tillräckligt för att ha testat några olika märken.

I den digitala världen, så har jag haft märken så som

HP

Sony

Olympus

Canon

Pentax

#13

Jovisst är det så, men så var det inte förr.

Det finns några ganska elementära saker med kameror, och i synnerhet med systemkameror, som har villats bort, förfuskats, under den digitala tiden, under tiden som lekstugan har pågått, och som fortfarande pågår.

Förr kunde man byta till precis vilken kamera som helst, och den fungerade som förväntat. Det var inga överraskningar, och det var ganska lätt att se om den saknade väsentliga saker eller om den hade något som stack ut och gjorde den bättre i vissa avseenden än andra modeller.

Som exempel på det, hade exempelvis Topcon i början av sextiotalet en ljusmätare som mätte ljuset genom objektivet och kopplades direkt till slutare och bländare, så att man hade full kontroll över mätningen genom att titta i sökaren. Det var en sådan finess utöver det vanliga, som andra inte hade förrän Minolta kom med sin SRT 101 drygt fem år senare. Men alla övriga saker hade i stort sett alla andra systemkameror precis lika, och andra saker som kom pö om pö ändrade aldrig ursprungskonceptet, vilket gjorde att man kunde plocka upp vilken kamera som helst och använda den utan någon som helst bruksanvisning, bara man hade grunderna i att fotografera.

Nu har allt det ställts på huvudet. Elementära och bra funktioner kan plötsligt försvinna i nästa modell som kommer ut, för att man ska få plats med nya och i grunden oväsentliga eller till och med helt värdelösa funktioner, rent bjäfs. På min nya kamera har jag något som kallas "Art filter", som jag inte kan komma på när de någonsin skulle kunna vara av nytta eller vem som skulle önska sig sådant, medan jag saknar en väldigt väsentlig funktion, som finns på de flesta andra spegellösa systemkameror, elektronisk sökarlupp. Den finns visserligen, men bara när man använder specialoptik gjord för kameran, medan övriga har den tillgänglig också när man använder främmande optik. Den är en av de där grundläggande sakerna, ett hjälpmedel för skärpeinställningen, en av sakerna som gjorde att jag avstod från att använda den Canon EOS 10D som jag kunde få gratis i stället för kameran jag köpte. Jag skippade den för två ergonomiska svagheter, där den ena var den dåliga sökaren och den andra var krånglet för att ställa in Vitbalans.

Nu upplever jag liknande vårtor hos min nya kamera, där alltför mycket har lagts ner i oöverskådliga menysystem, för att anpassa kameran till nybörjare, och där väsentliga funktioner, som sökarluppen, saknas, och där vanligt använda funktioner har grävts ner för långt i menyerna. Det är inte främst för att den skulle ha blandat om, så att man får knappen på ett annat ställe, utan det är helt enkelt så att Panasonic Lumix G1, ur ergonomisk synpunkt (och nej, jag glömmer inte att ergonomi vilar på subjektiv bas) är bättre upplagd än OM-D E5. Det förrycker inte att bildkvalitén med Olympusen blir märkbart bättre.

Jag kommer självklart att använda den här kameran nu, och tiden får utvisa hur nöjd eller missnäjd jag eventuellt blir. Än så länge ser det ut som att jag kommer att kunna få bättre skärpa och tonalitet i bilderna, och att jag kommer att kunna ta i svagare ljus, vilket är bra till exempel i ormgropen. Jag vet inte i hur hög grad bilderna jag hittills har tagit där kan bli bättre genom den bättre skärpan och möjlighet till kortare slutartider, men det är ett rimligt antagande att det har stor betydelse och att det är positivt.

Det andra projektet jag jobbar på är mer tveksamt, men det får tiden utvisa. Där hade jag nytta av Panasonicens vridbara skärm och möjligheten till att ställa skärpan manuellt med precision utan att behöva använda titthålet. Den möjligheten finns inte på Olympusen, men kanske jag kan lära mig att hantera den ändå, för att lägga skärpeplanet som jag vill ha det. Jag var tvungen att modifiera adaptern för att den inte ska ta i den utskjutande delen av sökarhuset, men efter att jag har skavt bort en del metall passar den bra. Men jag kan inte kontrollera skärpan lika lätt, även om kameran faktiskt har möjlighet till bättre skärpa än den andra. Det är lite tveeggat, och jag kunde så klart ha satsat på en Panasonic i stället, men det finns ingen modell som förenar det jag vill ha i det sortimentet. Det kanske kommer senare, och ingenting motsäger att man kan ha mer än en kamera, och kanske jag lagar Lumixen för att få de små fördelar som den har just för det jag vill göra.

Och alla de här sakerna, klagomålen på brister, och lyckan över att få mer möjligheter under vissa förhållanden, allt det har faktiskt direkt med fotograferandet att göra. Jag har hittat några nischer som jag exploaterar, jag har hittat något av en stil, och jag vill utveckla den. Jag har lämnat prylbögsstadiet bakom mig och siktar på att göra bilder, bilderna som jag ser, mina egna personliga bilder av den värld som jag ständigt imponeras av, och det är till stora delar väldigt små saker och en natur som inte drar mig till exotiska platser. Jag gör min egen safari, på Stockholms gator och i parkerna, och jag hittar mina motiv inom cykelavstånd.

.

#16

Ja det är ju uppenbart att du varit med länge i branchen för du nämde en kamera som fanns och då var jag inte ens påtänkt än

Jag har väl fotat till och från sen jag köpte min första Digitala kamera som var en HP Photosmart nånting. Skulle gissa på att det är en 8-10 år sen.

Jag är inte en sån "ingrodd" användare, så jag tror de flesta kameror skulle passa mig alldeles utmärkt. Jag är inte så pass kunnig eller påläst så jag på stående fot kan säga vad som skiljer den kameran från en annan osv.

Jag har bara kikat lite snabbt på en kamera med digital sökare och det var den där Sonyn jag nämde tidigare.

Jag kan mkt väl tänka mig att kameratillverkarna siktar in sin målgrupp till 95% till förstagångsväljarna. Därav knepiga menyer (beroende på vad man är van vid) och guider hit och dit.

Men som sagt så siktar jag in mig på nån schysst kamera i litet format, som kan prestera. Den behöver absolut inte ha liknande prestanda som min systemkamera, men ej heller nån kamera för 1500kr.

Lite krav har man väl fått genom åren.

Vem vet vad marknaden har att erbjuda mig om ett år, då jag har råd att köpa den där lilla "semesterkameran". Det kanske blir för mig ett helt nytt märke.

Den som lever får se.

Med lite letande i menyerna så hittade jag "pixel mapping" och det fick bort de heta pixlarna. Jag antar att det förs över till råkonverteraren när man använder deras egen. Tyvärr finns den inte för Linux, så jag får antagligen leva med heta pixlar tills UFRaw dateras upp om jag inte tar jpeg. Nu verkar den funka rätt bra med jpeg, så jag fortsätter nog med det så länge, tills jag börjar vänja mig vid kameran.

Men första intrycket består. Det är för lite knappar och för mycket menyer, och det är alldeles för mycket bläddrande för att hitta elementära saker som att ändra ISO eller Vitbalans.

En av de trevligare finesserna är däremot att den har realtidshistogram som visar om man bränner högdagrar. Det kan vara mycket användbart.

Ytligt sett ser det ut som om den här kameran presterar ungefär lika mot den gamla, men vid två hela steg högre ISO, vilket betyder att där jag förut hade 8 stegs omfång vid ISO 800, har jag samma prestation vid ISO 3200. Dessutom är jpegmotorn och brusreduceringen trevligare i det utsträckta registret, så att den verkar praktiskt användbar över hela registret, upp till 25600.

En grej som jag har svårt att förlika mig med är att kameran har ett susande ljud för sig när den är på. Det spelar väl inte så stor roll när man tar stillbilder, men det är pest när man tar video om man inte har en extern mikrofon. Den tar högupplöst video, och det kommer jag nog att ha lite glädje av i ormgropen så småningom. Som det är nu är det ingen rörelse alls där. Det var flera dagar sedan jag såg någon snok, och det är knappt någon fisk där heller.

#18

Olympus är, eller var iaf ganska ensamma med pixel mapping.

-hade det på min gamla trotjänare.

Testa att stäng av brusreduceringen för att öka detaljerna. Dra ner skärpan ett steg. -brukar va en schysst grundregel för Olympus.

Jag fick hem adaptern för objektiv till Pen F i förrgår, och även om jag inte har varit ute och plåtat mycket de här dagarna har jag i alla fall kollat skärpan på gluggarna jag har, och de är faktiskt otroligt skarptecknande allihop.

Ett minus för adaptern är att den inte har rätt tjocklek, och att fattningen mot objektivet är ganska illa utförd, så att den inte stämmer riktigt. Avståndsskalan stämmer därmed inte när man använder de här objektiven, men det går att shimsa upp den, och det ska jag nog göra.

Och nu börjar jag så smått bli vän med kameran. Den har inte allting åtkomligt via menyerna, utan för att till exempel kunna förstora sökarbilden för att fokusera måste man ställa om någon knapp till att göra det. Det var inte särskilt väl förklarat i bruksanvisningen, och jag trodde faktiskt att man inte skulle kunna göra det alls, men det gick, så nu kan jag använda tilt och ställa skärpan över nästan hela bildytan. Det är bara den yttersta kanten som är oåtkomlig för skärpeinställningen, men så är det på Panasonic också. Jag kommer faktiskt lite närmre kanten i den här kameran.

Nästa upptäckt jag ska göra är att kunna chimpa i sökaren. Det påstås att det ska gå, men jag ser inget i bruksanvisningen som pekar åt det hållet, och jag hittar inget i menyerna heller, men det kanske går. Om någon annan har lyckats med det, ska det väl funka för mig också.

Så här blir det i alla fall när man tiltar med mitt 17 mm Tamron. Av någon anledning verkar det bli skarpare ut mot kanten än med Panasonicen, och jag gissar att det kan vara något med sensorn, där kanske mikrolinserna inte riktigt lirar ihop med det här objektivet. Hursomhelst verkar det kunna bli ganska skarpt, så jag ska ut och jaga ogräs igen med tilt.

Kul att du börjar vli vän med kameran så småningom!

"Nästa upptäckt jag ska göra är att kunna chimpa i sökaren."

Vad betyder "chimpa i sökaren"?

Att chimpa är att titta på bilden som man har tagit. När det är mycket ljust ser man den inte bra på skärmen, och det är lättare att titta på den i sökaren, om det går att få den dit. Det funkade bara av sig själv på Panasonicen, men här har jag inte lyckats se hur man ska göra. Så fort man för ögat till sökaren när man är i bildvisningsläge går den över till tagningsläge, och om man trycker på knappen för bildvisning blir sökaren svart och bilden hamnar på skärmen.

Det ska enligt uppgift gå att få den i sökaren, men jag vet inte hur, och jag hittar det inte i bruksanvisningen. Det var inte lätt att hitta förstoring i bruksanvisningen heller. Det finns inte i menyerna, utan man måste ställa om någon av de programmerbara knapparna till att förstora.

Jag har så klart hittat hur man gör för att kunna chimpa i sökaren, och det var rätt enkelt. Man kan helt enkelt inte samtidigt ha den möjligheten och ha ögonsensor för att växla mellan skärm och titthål. Om man har manuellt skifte mellan dem går det att se den tagna bilden i sökaren, och det fungerar riktigt bra. Jag kommer helt enkelt att stänga av den där automagiska växlingen mellan bildskärm och sökare och sköta det med knappen.

Och jag börjar verkligen gilla den här kameran. Jag har inte haft den med ute i skarpt läge ännu, men den har potential att göra bättre ifrån sig på alla punkter än den gamla kameran. En sak som jag rynkade lite på näsan åt har jag ändrat uppfattning om totalt: pekskärmen.

Med pekskärmen kan man i skärmvisning få kameran att ställa skärpan på en punkt där man pekar och dessutom lösa ut slutaren. Den finessen kommer att vara ovärderlig i ormgropen, eftersom jag kan peka precis var jag vill ha skärpan och få den där i precis det ögonblick som bilden tas. Eftersom AF är väldigt snabb, och pekskärmen, till skillnad från avtrycket, inte riskerar att rubba kameran, kan det funka också på långa slutartider.

Jag lägger ett exempel här, en provbild, som jag tog med ISO 3200 på 1/5 sekund på fri hand med tilt för att se dels hur jag kan få skärpan vid tiltning på ett tredimensionellt motiv, dels hur mycket brus och dynamik kameran ger vid 3200, och om stabiliseringen ger hygglig skärpa. Det är taget med Tamron SP 17 mm vid f/8 och tiltat drygt 2°. Man ser rätt bra var i bokhyllan gränsen för skärpedjupet går, och hur blommorna framför är oskarpa, eftersom de ligger utanför skärpedjupet. På ännu närmre håll kan man se att normalzoomen som ligger där inte helt hamnar inom skärpedjupet. Det är lite rörigt på mitt soffbord med alla objektiv och grejer till kameran som ligger där. Jag har rätt mycket leksaker till den.

Och jag är faktiskt imponerad av prestationen när det gäller dynamik, brus och skärpa vid så pass högt ISO och med så lång slutartid på fri hand. Helt klart en kamera jag kommer att tycka om, och det är verkligen en uppgradering från den gamla.

Och så har jag tagit en promenad på stan idag och provat den gamla normalen från min Pen F, 38 mm f/1,8. Och den är faktiskt riktigt bra, mycket bättre än jag hade väntat mig. Den är ruggigt skarp och den har inte problem med mjuk fläck i mitten som många av mina andra äldre objektiv. Helt enkelt en kanonfin glugg.

Enda smolken i bägaren är att den inte verkar bättre än zoomen från Panasonic, så det är egentligen på stora bländaröppningar som den kan vara intressant, för porträtt inomhus när man inte har mycket ljus till exempel.

Här är en bild på en av håvbåtarna nere vid Strömparterren. Jag har spart den i Gimp med lägre jpeg-kvalité för att den ska kunna postas på iFokus, men också den låga kvalitén duger rätt bra. Om man tar upp bilden i eget fönster eller flik, kan man få den i full storlek, men då är den garanterat större än din bildskärm. Men pixelpeepat är den fortfarande skarp.

Jag provade också någon bild på full öppning. Då vinjetterar optiken lite grann och tecknar inte riktigt skarpt utåt hörnen, men där man ställer skärpan, där blir det skarpt. Här har skärpan ställts på båten Birger Jarl som är på väg ut i Saltsjön.

Objektivet lämpar sig väl egentligen bäst som porträttoptik, men jag hade inget lämpligt offer att plåta idag, så jag har inte provat att ta porträtt.

Och den här bilden av Waxholmsbolagets Symfoni visar väl med önskvärd skärpa att både kameran och optiken har potential.

Olympus är säkert bättre än de ansaag. Jeg är mest Canon

Moderator edit: länk borttagen pga spam /inkanyezi

#28 ftusse, jag har ju inte lagt upp den här tråden för att mäta längden på ett visst organ, men det du pekar på har ingen relation till kameran som jag har skaffat nu, eftersom det inte är den som jämförs med en Canon-kamera i länken du pekar på.

Inte heller är punkterna som radas upp där relevanta för hur "bra" kameran fungerar, och någon av dem är helt enkelt felaktig. Exempelvis är det Canon som länge har hållit kvar vid CCD, som för mindre sensorer föll bort för rätt längesen numera.

Och några fokuspunkter finns inte alls i en spegelfri kamera, eller strängt taget hur många som helst, eller i alla fall fler än man kan räkna på fingrar och tår på en skolklass.

Det är rätt skoj att OM-D M-5 nu har testats av DxO, där den visar sig hänga med ganska bra i utvecklingen av sensorer. Lite pixeltätare än de flesta slår den ju inte Sonys APS-C, men Canon har faktiskt inte någon sensor som är avsevärt bättre i det vanligaste formatet på DSLR. När man jämför resultatet på DxOMarks ser man ju att exempelvis sensorn i Pentax K-5 är mycket bättre i de flesta avseenden, och samtidigt undrar man lite över att Canon 7D inte reder sig bättre.

Skillnaderna i bildkvalité är inte så jättestora egentligen mellan OMD och EOS 7D, men det som kanske är överraskande är att den mindre sensorn genomgående är ett pinnhål bättre än Canons större sensor på i stort sett alla punkter. Om man tittar på exempelvis dynamiskt omfång är det ett litet snäpp högre över nästan hela skalan av känslighet. En skillnad som inte ger sig tillkänna vid DxO-testningen är den som hänger ihop med optik och mekanik i kombination med firmware, skärpan och säkerheten i AF. Kontrastkännande AF som i OMD är säkrare än fasavkännande och missar sällan. Canons fasavkännande AF är sällan helt rätt och när man väl har kalibrerat den, om det är möjligt, så missar den ganska ofta, vilket framgår ganska tydligt vid Roger Cicalas testning av AF med Canon.

Det som jag specifikt uppskattar med kameran utöver att den ger ypperligt bildresultat, är bland annat pekskärmen där jag blixtsnabbt kan välja en fokuspunkt och lösa ut kameran bara genom att peta med fingret på punkten där jag vill lägga skärpan. Det enda jag egentligen saknar från min gamla Panasonic är att skärmen inte går att vrida lika fritt.

Pekskärmen förtjänar sin alldeles egna tråd. Det går alltså att styra AF-punkten genom att peka med fingret, och det finns en inställning där man kan få kameran att ta bilden direkt när den har fokuserat på det man pekar på. Det är otroligt snabbt, och så smidigt val av fokuspunkt finns annars bara hos Panasonic vad jag vet. Också när man fokuserar manuellt kan pekskärmen användas både för val av fokuspunkt och i stället för avtryckarknappen, vilket gör att man bara behöver nudda skärmen lite lätt för att trycka av. Det blir mycket mindre risk att skaka kameran därigenom, vilket underlättar när man tvingas till lång slutartid av att ljuset är svagt.

Så kameran har förutsättningar för försumbart högre bildkvalité än Canon EOS 7D, men dess ergonomi är i vissa fall helt överlägsen när man tar såna motiv som jag brukar fotografera. Precis som alla avancerade verktyg finns en inlärningströskel innan man lyckas få den att bli en förlängning av tanken, men förutsättningarna finns där.