jag vill inte vara taskig eller nedsättande på något vis, men om man läser hur du skriver, bör du börja med svenskan, så att den sitter åtminstone. om du går i 7:an borde ni ju ha en yrkes- eller studievägledare på skolan som kan tala om vad som krävs, så börja där.

Jag håller faktiskt med #1, då svenska är ett mycket viktigt ämne oavsett vad man ska göra längre fram i livet.

Av andra ämnen är det främst "bild" om det finns ett sånt ämne; på min tid hette det "teckning".

Men annars skadar det inte att vara bra på annat också. Skolan är ett bra ställe att lära sig medan man är ung, och man bör ta vara på den tiden.

Håller med ovanstående. Sen tror jag det är bra att försöka satsa på ett bra medelbetyg i snitt. Så att du kommer in på den gymnasielinje du vill.

På min gamla gymnasieskola har de numera en estiklinje, med bild, lite foto, teater etc. Kanske ni också har nåt sånt?

Svenskan och andra språk är jätteviktiga nästan oberoende av bransch, samma sak gäller nog också matematik; också inom foto har man stor nytta av det. Men i övrigt när det gäller konstämnen som foto är väl inte betygen de viktigaste utan känslan för hantverket och konsten att fotografera. Självklart ska du satsa på att få så bra betyg som möjligt och prioritera det högst, men det är också jätteviktigt att träna på foto så mycket som möjligt vid sidan om det vanliga skolarbetet. Man kan inte lära sig för mycket.

Läs på om bildkomposition, exponeringslära, färghantering, skärpning, autofokus, ljusmätning och precis allt fotorelaterat som du kommer över. Lär dig hantera och förstå dig på en systemkameras alla funktioner, lär dig bildbehandling så bra som möjligt, studera andra fotografer och deras bilder ingående, fundera på vad just du vill berätta med dina fotografier, hurdana bilder du gillar och inte gillar, och hurdana bilder du vill göra, kommentera regelbundet andras bilder, lär dig ljussättning, med mera med mera med mera…. Det finns precis hur mycket som helst att lära sig för den som är intresserad, och ju mer du kan redan innan du söker studieplats på en fotoutbildning, desto bättre. Men ta det på sidan om i sakta mak, i det här livsskedet du är i är det bäst att prioritera allmänbidningen högst.

Jag håller inte med här. Visst är språket viktigt, men just för att bli fotograf så kvittar det väl hur man skriver, egentligen? Vad säger ni till någon som har dyslexi? Skärp dig? 

I övrigt så håller jag väl med. Gör ditt bästa och lägg mest energi på det du tycker är roligast och mest givande i skolan. När man gör det man verkligen tycker om och har passion för, det är då man mår som bäst och man utvecklas bäst. Det är då man man hittar rätt 

#5 Att jämföra någons läs- och skrivsvårigheter med detta i min mening var rätt onödigt. Det finns otroligt mycket hjälpmedel till barn, unga och även vuxna för den delen med dyslexi.

Håller med alla ovanstående i övrigt. Låt kreativiteten inom dig komma ut genom bild och form och foto, det är mitt sätt i alla fall :-)

Men nu vet ju ingen om det är dyslexi (om det är det, så kan man faktistk träna sitt skrivande och läsande, till det bättre och det är inte så stigmatiserat idag).

Men, personligen tycker jag faktiskt att språket är viktigt, det är hopplöst jobbigt att läsa ngt där jag som läsare måste fundera på vad den som skrivit ngt menar, särskrivningar och stavfel är jobbiga och det gör iaf mig mer benägen att inte ta den personen på allvar. Tyvärr.

Men i denna persons fall, så är det ju bättre iaf att han/hon går ut skolan, pluggar och försöker komma in på ngn media/bild-utbildning för sen söka fotoskola (och då behöver man kunna skriva begripligt) eller liknande utbildning. Jag vet inte om man fortfarande kan börja som assistent till en etablerad fotograf (men man måste fortfarande kunna skriva begripligt).

Alla råd här har nog lämnats i god tro, utan förutfattade meningar och de vill nog ts väl (goda råd är ibland jävligt jobbiga att höra). Eller skall man bara mesa med och inte ge bra råd utan sådant som folk vill höra?

#6
Inte onödigt alls. Men om du vet skälet till det knaggliga språket så berätta gärna. Det enda jag gjorde var att peka på flera möjligheter till varför det är så. 

#7
Nej TS kan ju vara invandrad i Sverige och därför inte "satt" svenskan ännu. Vad vet jag. Det finns alltid skäl till saker och ting. Och även om jag själv ofta agerar språkpolis - fast inte ofta till folk jag inte känner - så kan jag föreställa mig det, och om det inte beror på lathet så har jag större överseende med det. Om du tycker att det är jobbigt att läsa, så ligger väl problemet i att du inte orkar anstränga dig.

Sparar det jag skrev först, tills imorron.

Det blev en aning OT här med språkdiskussionen, men jag måste bara tillägga angående det att många som har konstnärliga yrken har läs och skrivsvårigheter.  En väldigt stor procent av skådespelare t ex är dyslektiker. En dyslektiker har lättare att lära sig texter utantill därför är dom överrepresenterade i det yrket. Att vara fotograf är att ha ett konstnärligt yrke. Självklart underlättar det om man kan språket och kan skriva och stava rätt, men för alla är det inte lika enkelt, och det är inget måste för att vara fotograf.

Du har fått många bra råd och jag vill bara lägga till en sak. Datorkunskap. I framtiden så kommer olika datorprogram att spela större och större roll för fotografer.

#11 Precis! Att ha datorkunskaper är nästan lika viktigt som att kunna fotografera eftersom det mesta är digitalt idag.

Jag tycker nog ändå att svenskakunskaper är mycket viktigt. Har man dyslexi eller annat funktionshinder så finns det rättstavningsprogram etc att ha som hjälp.
Tyvärr är det nog många som väljer bort annonser/hemsidor som har ett dåligt språk. Man väljer den som kan formulera sig på ett bra sätt. För det handlar också om att sälja in sig till kunden. Varför ska jag välja just DIG som fotograf? Och ett välvårdat språk ger ett proffsigt intryck.

Nu är du mycket ung och har mycket tid på dig att finslipa alla dessa saker. :)

Jag kommer tillbaka till ursprungsinlägget här, och skulle vilja peppa dig, för det är inte svårare än man gör det. Om "alla" har sagt att det är riktigt svårt, så behöver det inte betyda att det är svårt för dig. Fotografering är egentligen inte alls svårt, även om det innehåller lite mer än att bara trycka på knappen.

Och förutom att trycka på knappen behöver man ju också kunna presentera sig, för att sälja in sig och sin konst, bilderna som man gör. Det är där kunskaperna i språk är ovärderliga, och jag tror nog fortfarande att det är ett av de allra viktigaste ämnena att satsa på, oavsett vad man tänker göra senare i livet. Det är ytterligt svårt att ta sig fram i samhället om man inte har den språkliga grunden, utöver social kompetens. Fotografera är däremot ganska enkelt, och det kräver inte så mycket kunskap, utan mer känsla för form och färg, tillsammans med förmåga att se ljuset som bygger upp bilden.

Så om du vill bli fotograf är det så klart bra att öva på att "se bilden", att visualisera hur det man fotograferar kommer att ta sig ut på bilden. Moderna kameror gör det mycket lättare än det var förr, eftersom man numera kan se en i stort sett färdig bild på skärmen eller i sökaren på kameran, redan innan man trycker av. Bildkänsla är fotografens viktigaste egenskap när det kommer till att göra bilder.

Om man sedan ska kunna leva på det, ha det som jobb, så måste man också kunna sälja sina bilder. Det betyder att man måste kunna presentera dem bra, man måste kunna kommunicera med tänkbara kunder, och man måste ha realistiska begrepp om hur mycket det är värt och kunna förmedla det till den som ska köpa jobbet. Så den stora biten ligger kanske utanför själva fotograferandet.

Och det är därför vi till stor del föreslår ämnen vars kärna inte är foto, utan snarare de andra egenskaper som är viktiga för att ta sig fram i samhället. Matematik och fysik, samhällskunskap och historia, de är också ämnen som har betydelse för hur man senare i livet kan reda sig. Att fotografera är inte svårt, utan de svåra bitarna ligger på det andra planet, att kunna presentera sig bra, och att kunna sälja det man gör. Det är därför man måste skaffa sig en bra grund i andra ämnen.

Du kan bli fotograf, och kanske du kan bli en riktigt bra fotograf. För att du ska kunna bli en framgångsrik fotograf, så behöver du det andra också, kunskap om din omvärld och förmåga att interagera med dina motiv och dina tänkbara kunder.

#1 jag är faktiskt inte svensk ….

bor här i 4 år så …

#15 och det var därför som jag inledde mitt inlägg som jag gjorde, eftersom skriv- och läsförståelse är viktigt för att ta dig vidare i dina studier. jag säger än en gång att du skall prata med studievägledaren på din skola, som bör kunna ge dig ett svar. om du inte får ett svar där, så är det ju en del av studievägledarens jobb att ta reda på svaren till elevers frågor om studievägar för sina karriärval.

Håller med angående studievägledare och #14, det är mycket bra tips 

#15 Då förstår jag. :) Och då tror jag att om du jobbar mycket med stavning och grammatik så kommer det bli jättebra sen! 

ok tack …

har inte läst alla kommentarer. Men det är grundämnena (Matte, svenska och engelska tror jag, eller har det blivit mer nu efter det nya systemet?) du behöver för att kunna ta dig vidare till gymnasiet, sen har inte resten så stor betydelse.

Sen beror det på vad gymnasiet och linjen du ska gå på har för intagningspoäng. Det är olika från skola till skola.

Asså, satsa och gör så bra du kan. Fler poäng destu bättre. Genom att träna på svenskan får du bättre betyg och poäng, no big deal liksom.

Svenskan och engelskan tycker jag är viktigast om man vill bli fotograf. Sen kan man självklart bli en svensk fotograf också, men det finns en del "utlänningar" här i sverige också och då är det bra att faktiskt kunna kommunicera med dem också. Men även som Inkanyezi sa så är det allmänbildning man behöver.

Ska man gå efter mig så var mina betyg väldigt dåliga, jag gick ut högstadiet med IG i matte men kom ändå in på ett gymnasium ändå. (verkligen inget att rekomendera, det får man ta igen och det var det värsta jag vart med om i hela mitt liv), finns inte många skolor som tar in personer utan godkänt i grundämnena. Sen var min engelska inte speciellt bra, även det får man jobba extra med. Det handlar om ett steg svårare när man tar sig till gymnasiet. Mycket är repition ibörjan men det blir svårare. I och med att mediaprogrammet inte finns kvar längre utan det ingår i estetiska programmet så är det högskoleförberedande och då blir det genast mycket svårare.

jag skulle säga
Satsa på allt, det du tycker är roligt, lägg så mycket tid och ork du kan och klarar av.
Menar inte att du ska sitta med böckerna i näsan 24/7 men lämna in uppgifter i tid och gjorda och så vidare.

Historia, religion och samhällskundskap (vad jag vet) kommer med i gymnasiet och då är det bra att veta vad det handlar om. Självklart är det mycket nytt men grunderna ligger fortfarande där.

Bild i sig är egentligen inte det viktigaste ämnet att satsa på, jag menar.. flera i min nuvarande klass kom dit helt gröna, visste ingenting och nu vet de hur en kamera fungerar, inställningar och annat.

Bra betyg löser det mesta skulle jag säga.

Vilket betygssytem har ni? MVG-IG eller A-F?
För ni får betyg nu i 7an, eller?

Sen vet inte jag hur det är om ca tre år, mycket kan hända. Men detta är vad jag gjorde, om inte annat skulle gjort och då går jag på en linje som heter Reklam och Webb, estetisk och media tror jag att det är, med inriktning foto.

Gör högstadiet till något roligt, det är trotts allt din sista tid i grundskolan. Bara gör ditt bästa så brukar det mesta lösa sig i slutändan!