Lägger upp en till bild:)

Jag tycker att de ser en aning stela ut just genom att det inte finns särskilt mycket rörelseoskärpa. Intrycket av stelhet stärks också av perspektivet som kommer av ganska långt avstånd.

En idé kan vara att gå närmre, så nära som du törs och får för att inte störa arbetet med hunden, så att du kan använda en kortare brännvidd. Jag skulle gissa att omkring 50 mm ger ett mer naturligt perspektiv, men att man kanske behöver lite längre för att få tillräckligt stort avstånd för att inte distrahera hund och figurant.

För att inte distrahera hund, förare och figurant kan det vara vettigt att ha en fast position, exempelvis sittande och utan att flytta dig, och låta figuranten hålla lagom avstånd från platsen där du sitter. Så länge du håller dig still bör det inte vara någon risk att du stör eller hunden riktar sitt intresse mot dig.

Om du provar längre slutartid kan du få bilderna att visa mera action. Min gissning är att omkring 1/250 eller kanske 1/500 sekund kan ge lagom mycket rörelseoskärpa.

Sen gärna tänka på bakgrunden, det kan iofs vara svårt beroende på var man är, men här är den lite störande tyvärr.

just dessa va väldigt svårt attt tänka på bakgrunden eftersom de tagna under SM och jag stog ca 75m bort om inte mer. men tipsen som inkan skrev ska jag tänka på till nästa gång, har precis lärt mig använda de manuella inställningarna så kamera språket är lite grönt för mig:) Om det är just ute och jag ska ha den den låga sluta tiden, hur ska jag göra då för att det inte ska bli över exponerat?

Långa slutartiden, inte låga. Enkelt, du ställer in din kamera på tidsautomatik, sen får du testa dig fram till vad som kan ge en ok rörelseoskärpa.

Du kan köra helt manuellt, inte speciellt svårt heller, men det är enklare att ha på halvautomatik om nu din kamera klarar det.

Tävling är kanske inte bästa tillfället att skapa bildmässigt bra bilder, främst genom alla restriktioner. Det är helt klart att man inte kan komma tillräckligt nära då.

Däremot vid träning borde det gå att jobba mycket på just det bildmässiga och få fram känslan av närvaro. En god regel vid i stort sett all fotografi, men i synnerhet sådan som innebär action, är att vara tillräckligt nära. Och det betyder inte att man måste vara så nära att det är risk att man själv eller andra kommer till skada eller att man allvarligt stör förloppet man vill fotografera.

(http://www.petapixel.com/2012/09/04/man-nearly-earns-a-darwin-award-trying-to-capture-the-perfect-racing-photo/)

Om man fotograferar vid övning har man större möjlighet att välja bakgrund och att komma närmre och få ett bra perspektiv. Långa avstånd trycker ihop bilden, så att känslan av djup försvinner, medan kortare avstånd ger mer perspektiv och känsla av närvaro.

Slutartiden styr hur mycket oskärpa man får av rörelse, och meningen med att få lite rörelseoskärpa är att man då får mer känsla av att saker och ting händer fort. När svans och tassar är helt skarpa så är det nästan som om hunden är uppklistrad på bakgrunden, medan lätt rörelseoskärpa på delar av motivet visar att det rör sig. Det ska naturligtvis inte bli för mycket av den varan, så man får prova sig fram till vad som är lämpligt. Jag tror att det blir för skarpt om man tar på tider kring 1/1000 och kortare, medan den längsta tid jag kan tänka mig skulle vara användbar är 1/100. Min gissning är att tider kring 1/250 till 1/500 ger precis lagom mycket rörelseoskärpa för att accentuera vad som händer.

Om du har en systemkamera kan du troligen låta automatiken sköta en del av det där, och just såna här motiv kanske är lämpligt att ta med inställningen T på kameran och välja en lämplig slutartid. För att inte hamna utanför de möjliga ramarna kan man låta ISO skötas automatiskt av kameran och sedan bara köra. Titta i din kameras bruksanvisning hur du kan göra för att ställa in Auto-ISO.

Helt klart en tråd jag kommer kika in i fler gånger. Även jag är fotorookie med hunddille