
Sigma 70 mm f2.8 Macro
Hej, Har tittat på sigmas macroobjektiv, 70mm. Det säger 1:1avbildning, men vad innebär det?? När är det 1:1 så att säga, vid vilken storlek på utskrift om man tänker så? Jag var helt säker på att jag skulle köpa det när jag började fundera på om jag skulle få bilder som blev så stor skillnad från mitt kittobjektiv som är 18-70. Jag kommer ganska nära med det oxå(20 mm från linsen vid 70 mm brännvidd), spec säger 35 mm tror jag V.S 25 på macrot. Var räknas det ifrån?? Sensorn?? Kan ju inte vara Linsen iaf? Jag börjar undra om jag har förstora förhoppningar på macrot, kanske får jag inte de närbilder jag hoppas på? Nån som kan reda ut mina tankar? (har en A350 om ni undrar)

Reda ut tankarna om ditt zoomobjektiv ger jag mig inte på. Jag är inte heller klar över vilket objektiv du faktiskt har, men det finns såvitt jag vet ingen normalzoom som tar närbilder med avbildningsskala i närheten av 1:1. Sigmas 17-70 har största skala 1:2,7 och då blir det man fotograferar nästan tre gånger större linjärt med makroobjektivet.
Vid makro brukar man oftare vara intresserad av avbildningsskalan än avståndet, men det är för det mesta bra att ha längre avstånd till motivet för att inte skugga ljuset eller skrämma små djur som man fotograferar.
Skala 1:1 är naturlig storlek på sensorn, dvs man får med ungefär så stor yta som ett litet frimärke, eller för att vara mer noga 15.8 x 23.6 mm enligt Sony. Om man sedan skriver ut så blir det ju förstorat.
Avstånd för fokus räknas alltid från sensorplanet, och jag antar att det handlar om centimeter och inte millimeter.

Ja du har helt rätt i att jag menade cm :) Helst skulle man ju vilja prova allt innan man köper… Svårt att veta hur sakerna funkar annars.

Det är en hel del saker som inte framgår bara av enkla data.
Oavsett vilket objektiv man använder för extrema närbilder är det till exempel mycket kort skärpedjup när man kommer så nära, också om man bländar ner mycket. Det är en sån sak som man ser när man använder grejerna, men som inte framgår när man bara läser tester eller objektivdata.
En annan sak är att makroobjekiv, riktiga makroobjektiv, är mycket bra korrigerade särskilt för näravståndet, och det innebär att de har väldigt liten förvrängning av bilden och att de tecknar "plant", dvs fokusplanet är plant och inte krökt. De flesta andra objektiv har krökt fokusplan i högre eller lägre grad, vilket kan bli mer uttalat när man ställer in på nära håll. Det gäller också om man sätter på närbildslins för att komma ännu närmre och få större skala.
Krökt skärpeplan är inte en svår defekt så länge man tar tredimensionella saker, men när man vill reproducera plana föremål, som frimärken, eller om man tar repro av diapositiv eller negativ, då kan krökt skärpeplan och komafel göra objektiv olämpliga.
Så länge vi håller oss till den vanliga tredimensionella världen, med blommor, insekter och annat smått i naturen, kan man få praktiskt taget lika bra resultat med en vanlig telezoom och närbildslins. Det har flera fördelar, dels att man inte får in damm i kameran, eftersom man inte behöver ta av objektivet, dels att fininställning av skärpan med AF kan gå väldigt fort, och så har man stabiliseringen kvar oförändrad. Om man ska ha en stark närbildslins, +3 dioptrier eller mer, är det idé att skaffa en akromatisk lins om man inte vill korrigera det i bildbehandlingen.
Så det enklaste sättet att komma till en skala i närheten av makroobjektivets är att sätta på en +5 akromatisk närbildslins på din zoom, och du har enkelt tillgång till nya möjligheter för att ta på nära håll vid alla brännvidder. De akromatiska linserna är inte billiga, men eftersom ditt objektiv ändå har så kort närgräns, är det ingen vits med några andra linser om du väljer den lösningen.
Annars är självklart ett riktigt makroobjektiv bättre rent optiskt, och det kan vara mer snabbjobbat, lite beroende på vad man fotograferar och hur van man är. Närbildslinsen är snabbjobbad när man har kört in sig, men den har ett ganska litet område inom vilket man kan få skärpa, så det gäller att veta precis hur nära man måste vara.
Själv föredrar jag längre brännvidd för närbilder, främst för att man kommer längre ifrån, så att det är lättare att få ljuset att falla rätt mot motivet. Med kort brännvidd är det stor risk att man skuggar det som man ska fotografera, och man kommer också så nära småkrypen att man kanske stör dem. Som exempel kan du se hur det är med en myrstack om du har ett tele från omkring en meters håll, jämfört med att gå ner på mindre än 30 cm med makro. När man är så nära riktar alla myrorna bakkroppen mot objektivet och sprutar myrsyra.
Så titta gärna på längre, t.ex. 105 mm eller däromkring. Det ger bekvämare arbetsavstånd och skuggar inte lika lätt.