Genom att testa och se hur resultatet blir? Problemet är ju att foto och färger är en subjektiv upplevelse, så det du tycker är bra kanske ngn annan tycker har blåstick.

Du måste helt enkelt prova dig fram, se vad du gillar. Och ha en skärm som är kalibrerad om du skall vara så noggran som du bara kan.

Det finns helt enkelt för många "felkällor", som påverkar slutresultetet, kameran, skärmen, skrivaren osv.

Jag tänkte nog mest på vilka parametrar som är lämpliga att ändra vid olika fotograferingstillfällen som t,ex när man fotograferar natur, människor och djur, prydnadssaker m,m, vid olika ljus och väderleksförhållanden.

Men jag ska nog ta lite bilder sen och lägga in här, så kanske jag kan få råd om vilka parametrar jag bör eller inte bör ändra?

Hej ove555. Du kommer säkert ihåg den långa tråden du skapade en gång om din 40D, där vi provade "funktionen" HTP och så småningom kunde konstatera att i flera fall hände ingenting alls när man ställde in det, och i några fall kanske det hände någonting, men att det inte kunde förutses vad som skulle hända.

De här bildinställningarna är nog i högre grad verkliga saker i kameran, och de gör troligen det som står i bruksanvisningen. Bästa resultatet blir antagligen om du inte alls använder dem, utan låter dem stå kvar på noll hela bunten.

Det mesta av dina bryderier kring de här inställningarna hänger ihop med att du låter kameran omvandla rådatat till en jpeg, och just de här inställningarna som du tar upp i den här tråden har enbart med jpeg-bilden från kameran att göra. Många som fotograferar med systemkamera använder inte alls kamerans jpeg, utan omvandlar alla sina bilder själva. När man har Lightroom är det den normala arbetsgången, och Canon skickar också med ett program, DPP, som kan göra liknande saker. Om man gör såna här inställningar i kameran kommer DPP att tillämpa dem också, när man öppnar bilden där.

Men du har ju sett att det finns ett par saker som du vill att kameran ska göra för att just du ska anse att bilden blir "bra". Där hade du lite högre kontrast i dina bilder än vad jag är van vid, och du ställde upp skärpa en del. Jag håller inte med dig så klart, eftersom jag vill ha mina bilder på ett annat sätt, men det är ju dina bilder, så du bestämmer hur du ska göra med dem. Och som ru4real säger, man måste också eliminera felkällorna i andra delar av kedjan för att kunna se vad som alls händer. Om man till exempel har en skärm som visar hudtoner på ett annat sätt än de kommer fram när man lämnar in bilden till ett labb för att få den på papper, då har man väldigt svårt att göra rätt inställningar. Man kan inte heller veta hur bilderna kommer att se ut på någon annans skärm.

Så innan man börjar joxa med de där inställningarna är kanske det första man ska ta itu med att kalibrera sin bildskärm. Och när man har skärmen kalibrerad gäller det också att alltid ha lämplig belysning på platsen där man jobbar, eftersom det ser olika ut beroende på ljuset runtomkring.

De allra flesta som använder systemkamera föredrar att göra inställningarna efteråt i stället för att göra dem i kameran. Man gör såna här inställningar i efterbehandlingen, dels när man omvandlar sin råfil, men också när man använder Gimp eller Photoshop eller något annat verktyg för att slutbehandla bilden. Jag vet att du gärna vill ha den färdig direkt ur kameran, men det är inte så man brukar jobba med systemkamera. Och skälet är att olika bilder för det mesta kräver olika behandling, och när man gör den i kameran kan man inte förutse hur det kommer att bli. När man gör det efteråt i datorn har man bättre kontroll över vad som händer.

Fotar man i jpeg med avsikten att bilderna ska vara mer eller mindre färdiga direkt gör man nog gott i som standard ha en del skärpa pålagd i alla fall, men knappast över värdet 4, för att undvika för kraftig skärpa. Det är väl den enda generella inställningen som man bör göra, eftersom AA-filtret framför sensorn suddar ut bilden. I övriga fall så får man testa sig fram och se vad man gillar.

Det enda generella som man kan säga om resten av inställningarna är väl att undvika sota igen lågdagrar och bränna ut högdagrar med för hög kontrast, eller bränna ut enstaka färger med en för hög färgmättnad. Färgtonerna antar jag påverkar vitbalansens färgton på skalan grönt - magenta? Förutom det uppenbara att ställa tonen efter färgen på ansiktet (det är ganska stor skillnad på olika människor, vissa är klart rödare än andra) så kan det vara bra att tilta färgbalansen mot grönt då man fotar i omgivningar med mycket grönska. Åtminstone på Nikon tenderar bilder med gräsmattor och liknande bli alltför magentafärgade och direkt fula med standard Vitbalans.

I övrigt håller jag med inkanyezi, de här inställningarna gör man bäst i att lämna till efterbearbetningen. Annars får man sitta och trixa med varje ungefär bild man knäpper och testa sig fram. Låter relativt jobbigt. Om det var tänkt att hålla på och ändra de här inställningarna stup i kvarten så hade kameratillverkarna säkert satt reglagen lite mer lätttillgängliga tror jag.

Ja, visst har JazzBass rätt. Skärpa ska nog stå på någonting högre än noll för att man ska kunna använda bilden direkt. Det behövs lite uppskärpning av jpeg-bilden.

Så det är alla som går mellan plus och minus som ska stå på noll i regel, medan skärpa ska dras upp lite grann. Med stilen som du har haft på bilderna du visar är kontrasten också lite högre än jag är van vid, och det är möjligt att du föredrar att ställa upp kontrasten lite högre. Nackdelen med att ställa kontrasten högre är att man lättare bränner högdagrar och sotar ner skuggorna, men som sagt: Du får pröva dig fram till vad som passar dig.