Grattis till ett bra objektiv

Och nej, ett objektiv kan inte vara för skarpt. Däremot kanske det inte passar alla ändamål att ha bästa möjliga skärpa. Gestaltandet av bilden är ju alltid fotografens uppgift, oavsett vad man använder för utrustning, och där kan ju ibland mindre skärpa vara önskvärd, och det är ganska lätt att fixa numera. Det var lite svårare förr, men långt ifrån omöjligt.

Det finns en del roliga filter man kan använda i efterbehandlingen, och en del kan ganska väl simulera mjukteckning med olika karaktär, som sfärisk och kromatisk aberration. Men om man verkligen är ute efter den gamla känslan hos ett Imagon, så finns det ju också objektiv som man kan ställa in vissa linsfel på. Jag tror inte att jag någonsin skulle fundera över att skaffa mig ett sånt.

Men ett UV-filter nedkletat med lite vaselin kan göra regeringen mera nöjd.

#1 Tack! Ett nästan magiskt objektiv som jag hittar nya användningsområden för hela tiden. Det sägs vara bra för inomhussport, men jag kan också känna att det kan funka bra till en massa annat. Musik och teater är nästan självskrivet. Men också som ett perfekt objektiv till museet, lekande katt, i trädgården, och i stan. Hade det funnits med IS hade det varit på gränsen till perfekt. #2 Jag har funderat på att införskaffa Canons 135 soft focus. Brukar finnas ganska billigt begagnat.

Optisk bildstabilisering förutsätter ju dels att det ska vara asymmetri i objektivkonstruktionen som gör det möjligt att flytta bilden med en mindre förskjutning av någon komponent, men också att linserna som flyttas har försumbar vikt i förhållande till kameran. Jag misstänker att inget av de två rekvisiten uppfylls av en sån klump. Motsvarande glugg på en Sony får man stabiliserad, men kanske tyngden i sig minskar behovet? Spegelskaket lär ju bli mindre när det sitter en sån grej frampå.

Njae, är du säker på det? Mitt 100-makro har IS, och är ungefär samma storlek som detta. Och Canon har IS på en hel flock av sina stora fasta objektiv. Många av dem både stora och erkänt skarpa.

Men gemensamt för dem alla är att de fokuserar invändigt med en mindre komponent, och att endast mindre komponenter rör sig. Ingen av dem är symmetrisk. Ett symmetriskt objektiv, eller ett nästan symmetriskt, som tripletterna, kan inte anpassas till optisk stabilisering. Den här optiken har visserligen inte symmetrisk konstruktion, utan liknar mer Sonnar, men inte desto mindre är det försvarligt stora glasbitar och ingen av dem kan användas för att stabilisera bilden. Det är också ofördelaktigt att ha så tunga bitar lättrörliga, eftersom de skulle kunna skadas av normal hantering, till exempel att man bär omkring på kameran med objektivet på, eller bara att man sätter ner den på ett bord.

Till och med de ganska ljusstarka zoomarna har relativt små komponenter som behöver röra sig för bildstabiliseringen, och det bygger på att de är extremt osymmetriska.

Så man kan vänta sig att liknande objektiv fortsatt kommer att göras utan stabilisering.

Jag får väl också svara på frågan, att nej det kan nog inte vara för skarpt! Men jag förstår frågan, för vissa objektiv är ruskigt skarpa, ja så skarpa att man ibland får dra ner skärpan i efterbehandlingen! Canon 70-200L f/2,8 IS USM II är ett sådant.

#6 Nu hänger jag inte riktigt med. Det finns gott om stora telen i Canons sortiment med IS. Objektiv som 400/2.8 IS USM har superb bildstabilisering, och jag är rätt tveksam till att det har mindre och lättare linser är 135:an.

#8 Det hänger mest ihop med asymmetrin i objektivkonstruktionen, men konstruktörerna försöker också lätta de rörliga komponenterna så mycket det går. Den bit som rör sig är sällan särskilt tung, inte heller i de riktigt stora telena. Och i just de objektiven rör den sig inte heller särskilt långt, vilket gör att den kan sitta ganska väl inspänd.

Mekaniskt lättrörliga delar inne i ett objektiv måste vara väl förankrade för att inte skramla när man hanterar objektivet, och för att objektivet inte heller ska dra väldigt mycket ström krävs att de är ganska lätta och att rörelserna är måttligt långa. Det uppfylls bara av asymmetriska konstruktioner, där man har relativt små komponenter som kan flyttas för att korrigera bilden någonstans inne i objektivet . Zoomobjektiv är alltid sådana, men de svåraste att stabilisera är kitobjektiven, för att de växlar mellan tele och vidvinkel, så att riktningen för stabilisering kan växla beroende på zoomläge. Objektiv som är närmre symmetri, i synnerhet de som är av Gauss-typ, kan inte stabiliseras alls, därför att en förskjutning av komponenter inte leder till önskat resultat. All optisk stabilisering inkräktar på objektivets korrektion, och om man ändrar läget på linser inne i objektivet så att de förskjuts från den optiska axeln, blir felen större än vinsten när objektivet är symmetriskt. Därför går det inte att stabilisera den vanliga 50 mm och inte heller motsvarande 35 mm. För Sonnar-typ som 100 mm f/2 kanske det vore möjligt, men det handlar om stora och tunga linselement och inte mycket plats att lägga in den nödvändiga mekaniken.

Så du kan lugnt utgå ifrån att komponenterna som rör sig vid stabilisering av ett 70-200 f/2,8 är mycket lätta, även om glasbitarna längre fram är stora och tunga.

Nu tänkte jag kanske snarare på påståendet att optisk stabilisering inte skulle vara möjlig. Canon har en uppsjö av objektiv med IS, som både har större och mindre glas än detta. Och rent glas och storleksmässigt är mitt 100mm makro med IS väldigt nära 135:an. Och det är definitivt inte oskarpt. Till sommaren kommer även t.ex. både 24/2.8 och 28/2.8 med IS, objektiv som båda är direkt lättviktare. Och om jag inte minns fel, så har de väl ungefär samma konstruktion som ett standard 35 eller 50mm-objektiv?

Och Canon har också en hög med zoomar, både normal och tele, och vissa spänner t.o.m. över vidvinkel, som har extern fokus och IS. Många av dem väldigt skarpa och bra. Så visst, det kan kanske vara svårare att få till bra resultat, men det lär inte vara omöjligt, då det mer eller mindre redan är gjort.

Nej, det är skillnad. Ett 35 mm är visserligen inte symmetriskt på en kamera med stort registermått och spegel, men 50 mm är vanligen Gauss-konstruktion, alltså i grunden en symmetrisk konstruktion, medan 24 och 28 måste vara retrofokus och därför kraftigt osymmetriska, även om avvikelsen från symmetri är motsatt den hos teleobjektiv.

Det kan alltså vara möjjligt att ett 35 mm går att stabilisera, medan det knappast är möjligt med ett 50 mm av den vanligaste konstruktionen, Gauss-typ. Överhuvudtaget är stabilisering lättare att utföra via sensorn på korta brännvidder, och just när optiken är symmetrisk är det den enda metoden som fungerar. Själva funktionssättet hos optisk stabilisering utnytttjar asymmetrin i objektivkonstruktionen.

Tack, då fick jag veta varför det inte går att få 50mm med IS, även om jag inte hänger med på det rent tekniskt. Men det finns iaf en anledning varför.

Tja, man lär sig något nytt varje dag.:)

Men jag tror nog vi kommer att se lösningar på det mesta. Ska bli roligt att se hur stabiliseringen upplevs på de kommande 24 och 28:orna. Och jag tror nog Canon kommer att fortsätta att förse sina objektiv med IS. Även 50:orna, trots att man kanske behöver konstruera om dem.

Det går ju med 50mm också. Kanske bara inte så prisvärt.