Det finns alltid någonstans att börja! Fota dina 16-åringar för lite pengar och se till att få fantastiska bilder. När du sparat ihop till ett åka till större evenemang så se till att ha en portfolio med dig med dina bilder - då kan du börja sälja in dig i de mer välbetalda kretsarna. När du sedan fått dina pengar för det så är du helt plötsligt på rätt spår! :) Ibland krävs det lite investering för att få ut något av det :) Lycka till!

#1
Jo, det är väl så. men det känns ändå rätt hopplöst när man inte får några som vill köpa bilder

Men ja, får väl fortsätta med det jag gör och se vad som händer. Mina föräldrar är däremot inte jätteglada på mig när de måste köra mig runt på olika tävlingar hela tiden

Jag fotograferar mest djur och natur. Men har blivit rugbyfotograf nu till viss del också

Men känner igen det där med att föräldrar klagar på att köra runt. Dock har mamma börjat tycka hästhoppning och hundsporter är KUL att titta på. Men nu har man börjat övningsköra..

Någonstans kan man inte ta hur lite som helst betalt för sina fotouppdrag, om man gör det i syfte att gå med vinst. Kör dina föräldrar dig till en massa tävlingar så har de utgifter i form av bensin mm. Att då sälja några bilder för 30 kr st eller liknande gör ju inte att det går ihop.

Som många har skrivit i andra trådar tidigare, man skall våga ta betalt.

Å andra sidan som sagt, jag tror inte många 16-åringar har flera hundra att betala för varje bild de vill ha på sig och sin häst.

Går man i gymnasiet och kanske har 1.050 kr som enda inkomst (studiemedlet) kan man ju kanske inte betala 500-600 för en bild, pengarna skall räcka till mycket annat. Frågan är om man som fotograf/säljare skall ta hänsyn till det, eller om man helt enkelt skall sälja till de som har råd snarare än de som vill köpa.

Om man stannar där man trivs? Ja, det är nästa bra fråga. Jag tror inte att man tar bra bilder om man skall fotografera något man är helt ointresserad av osv. Jag tror det måste finnas ett grundintresse för att det skall bli bra, men det kan också räcka att man har intresset att göra något bra för den man fungerar kanske (det där är säkert individuellt).

För 11 år sedan slutade jag jobba som systemutvecklare, detta eftersom att jag inte trivdes. Jag hade jobbat i 3 år, efter att ha läst i två år med studielån osv. Jag tjänade bra, men trivdes inte. Jag sade upp mig, och tog ett tillfälligt jobb i form av att köra ut godis och kaffe till företag och skolor. Jag hade ungefär en tredjedel i lön, av vad jag hade som systemutvecklare. Sökte ny utbildning inom något helt annat, och efter ett års ansökningsförfarande kom jag in och började, och efter att ha pluggat två år var jag färdig. Har jobbat med det sedan 2005. Stortrivs, älskar jobbet. Mår bra. Tycker alltid det är kul att gå till jobb. Tjänar fortfarande inte lika mycket som när jag var systemutvecklare 2001. Men, pengar är inte allt.

Vad jag vill säga med detta? Att allt är svårt, att det bara är upp till varje enskild människa som kan avgöra vad som är rätt eller fel för den.

Men att man måste välja, vad som är värt något för en själv. Jobbet som kaffe/godisutdelare är inte något som hade fungerat i längden för mig, dels hade det inte räckt ekonomiskt för mig med den lönen i förhållande till vad jag vill kunna göra i mitt liv. Dels tycker jag inte det jobbet erbjuder mig tillräckligt mycket utvecklingsmöjligheter. Däremot har jag en kompis som jobbar kvar där och tycker att det är världens bästa jobb, och för honom räcker det utmärkt med både utvecklingsmöjligheter och lönen.

Tyvärr så tror jag fotografyrket har en hård framtid. Träffade och snackade om just detta med en yrkesfotograf så sent som igår. Vi jämförde våra erfarenheter, och kom fram till att det var lite samma sak. Jag, som jobbar med IT, och under de senaste åren har haft firma, har haft precis samma problem som han. Folk förväntar sig att allt ska vara billigt som fasen,  "för egentligen kan de ju göra det själv". Företag vill t.o.m. att man ska jobba gratis, "för att visa vad man går för", precis som att det senare skulle leda till betalt. Då hittar de bara någon annan som kan jobba gratis. Foto, precis som IT, lider av att det oftast är ett intresse i botten. Och kombinerat med att utrustningen har blivit så pass billig att vilken klåpare som helst kan försöka, så förväntas ens arbete vara mer eller mindre gratis.

#5 Håller med dig till 100% . det finns inte många som vill betala för "vanliga" bilder, bilderna måste vara något speciellt så att dom förstår att det inte går att göra själv. typ bra studiobilder, bröllopsbilder, inomhus sporter, undervattenfoto. tävlingsfoto där man inte själv kommer tillräckligt närma pga restriktioner eller liknande. En av anledningarna till att det har blivit så (OBS! min personliga mening) är att många som inte har ett hum om fotografering kallar sig för fotografer, jag har hört ett flertal ggr att folk diskuterar kvaliten på "fotografernas" bilder och menar att det kunde dom själv ha gjort och i många fall håller jag med dom. Jag såg själv häromdagen ett skrämmande ex på en sådan fotograf, han hade tagit studiobilder på en modell med utbrända ansikten/kläder, extremt hårda slagskuggor, halva klänningarna i ljus därefter mörkare och mörkare. jag hade aldrig fotat i studio förr men har ett litet hum om hur det funkar, jag använde samma saker som han hade tillgång till och efter 3 bilder började det likna något. Det är ett typexempel på varför jag ogillar användandet av ordet fotograf när man inte ens är i närheten. Det gör att hela branchen får en skitkvalitestämpel över sig. Varför kalla sig något som man inte behärskar? jag har aldrig kallat mig för fotograf , jag har helt enkelt inte dom kunskaperna men jag tar en del bra bilder för det. Bifogar bilden från studion , absolut inget speciellt  men den är ett minimum vad man skulle kunna förvänta sig från en "fotograf"

Kanske också en missuppfattning finns här när det gäller fotografyrket. Under hela den tid som jag har varit verksam har det varit lika svårt att leva på att fotografera. Inom yrket har det framför allt funnits en mängd goda hantverkare, som tar på sig olika sorters jobb, men i längden är det mycket få som har kunnat både få ut glädje av det via kreativitet och pengar för att få mat på bordet och betala de månatliga räkningarna. Jag har jobbat i några olika företag i branschen, och jag har inte sett någon jätteskillnad mot andra jobb i tillfredsställese med vad man kan åstadkomma, och inkomsterna har för många av fotograferna jag känner varit på gränsen till att det ska gå runt, och i en del fall under den gränsen. Bortfallet är stort.

Det har hela tiden under den senaste halvseklet varit svårt att kunna leva på foto, och jag kan inte föreställa mig att det skulle vara väldigt mycket lättare nu. Det som har blivit lättare är framför allt att behärska tekniken, själva hantverket, och man slipper stanken av kemin.

Jag har under en ganska lång tid mellan 1965 och 1972 haft fotografering som min huvudsakliga uppgift på jobbet, men jag kallade mig ändå inte fotograf. Det jag gjorde mest var passfoton, men jag tog också en del produktfoton och industrifoto. Alltihop i kategorin "brödjobb", där det konstnärliga knappast efterfrågades. Jag tjänade senare bättre som bussförare i lokaltrafiken och lade fotograferande på hyllan mer eller mindre. En bekant till mig hade under sjuttio- och åttiotalet ett närmast industriellt jobb att fotografera vaktparaden, en nisch som gav utrymme för ett par personer att tjäna ganska bra. Digitalkameran plockade bort många såna nischer, i och med att man nu kan få sina bilder direkt när man tar dem, och det är inte längre en stor grej att se sin bild en timme efter att den är tagen. Hans grej var att vid evenemang av olika slag, där vaktparaden var det stadiga, ta bilderna, åka och framkalla dem, och sedan sälja dem till deltagarna samma dag.

Kreativitet? Intressant? Knappast.

Och om man väl lyckas med hästarna kan man landa i samma hage.

Så för min del är jag amatör och fortsätter så. Jag gör det jag tycker är kul och struntar i att försöka få någon inkomst av det. Jag använder ibland den kunskap jag faktiskt har till att göra ett eller annat jobb, men att basera min inkomst på fotografi är en dröm jag har släppt sedan mycket länge.

Inkanyezi skriver om sina erfarenheter med fotografering under lång lång tid, jag är "nybörjare" ca 10år men jag tror att jag talar för båda när jag skriver detta , man skall ABSOLUT sikta mot stjärnorna i allt vad man gör men man måste samtidigt vara realistisk och självkritisk , alltid göra det bästa man kan och med lite tur och bra marknadsföring + självklart kunna leverera dom bilderna som önskas så kanske man kan få ihopa "brödpengarna" (fint ord Inkanyezi) och om man sedan har rejält med vind i seglen, bli egen företagare eller heltidsanställd/frilansa och då kanske tjäna lite mer än bara till brödet. Det är helt enkelt inget lätt jobb, man måste binda massor med kontakter, vara överallt och synas i dom rätta sammanhangen och leverera bilder som är något extra. Men visst går det.

Ps. Ber om ursäkt om "tonen" ligger lite hårt men det ar absolut inget illa menat på något sätt, det är mitt sätt att skriva/uttrycka mig som är ett litet problem ibland.

Problemet är kanske att många tror att det hjälper att härda ut. Jag tror definitivt att det finns bättre sätt att få en framtid inom foto, och det är att först skaffa sig en vettig utbildning, som faktiskt ger lön, och sedan se om man kan dryga ut inkomsterna med det som kommer från intresset.

Men för att knyta an till tråden, så finns det ingen anledning att ta för lite för sitt arbete. Det gör bara att man i slutändan förstör för sig själv och andra. Åker man på ett evenemang, så ta betalt så att det täcker för utgifterna i alla fall. Räkna lite på vad ett vanligt okvalificerat arbete ger i timlön, och ta minst betalt för en timme/kund. Folk tycker ibland att det är sniket, när man kanske gör jobbet på 10 minuter, men det är bara att förklara att det kanske är det enda man har den dagen/veckan/månaden, och då kan man börja fundera över hur det var med kostnader för resor o.s.v.

Tack för alla svar, jag får kolla vidare på det här. Men känns inte som att jag någon gång kommer kunna få de pengarna jag skulle behöva, inte för att överleva, men för att få igen den tiden för alla säger att tid är pengar även om jag inte riktigt håller med om det.

#3
Övningsköra kommer jag inte få göra på iallafall minst ett halvår tyvärr även om jag är 16, kanske inte kommer få det på flera år tyvärr och dumt nog köpte jag en kamera för 13.000 istället för att ta ett moppekörkort

#4
det är lite det jag menar med pengarna, jag som även tar hand om en häst själv skulle aldrig kunna betala över 500kr för en fotografering med mig och hästen. Och jag faktiskt har kompisar som inte har något jätteintresse för fotografering men ändå vet hur en kamera fungerar och då kan man även hjälpas åt den vägen, om de fotograferar mig fotograferar jag de tillbaka och liknande.

#6
Gäller också att man har något extra i sina bilder, vissa har det med en gång men som jag, jag har verkligen inget extra utan mina bilder ser ut som alla andra bilder här i världen.
Och jag förstår vad du menar.

Måste också säga att ni har fått mig att tänka till, men jag tror inte jag kommer satsa på att få pengar från det jag fotograferar utan jag gör det bara för att jag tycker det är roligt. Sen får jag helt enkelt bara skrapa ihop lite pengar för att mina föräldrar ska kunna köra mig.

#10 Du har ett sunt tänkande och det ger dig en fördel i mina ögon, om du nu tänker/önskar dig en framtid inom foto så var självkritisk , Analysera bilder som du tycker om, varför är just den bilden speciellt, "kopiera" bilden blev den bra? varför inte? osv Det är helt klart en fördel i mina ögon att försöka kopiera en bildstil man tycker om, När man har fått lite koll kan man själv förbättra bilderna genom att ha en bas som man tycker om, det är bara genom träning

som man blir bättre. och plötsligt så kanske man är igång. Så jobba på

Fortsätt med vad du gör och försök hela tiden att få till precis dom bilderna som du tycker om, sträva efter att bli bättre och bättre, det finns inte mycket som är så bra så att det inte går att få ännu bättre

/Uffe