I början med min kamera fotade jag mest med slutarprioritet men numer fotar jag alltid helt manuellt! Tycker det är praktiskt att man kan välja olika lägen i början så att man kan lära sig en funktion i taget, men självklart får man bäst kontroll över kameran om man fotar manuellt! :)

jag fotograferar alltid i A, ibörjan blev det S men tyckte att det blev mycket bättre om jag kunde ändra bländaren själv. Jag får inte ihop slutartiden med resten så jag håller mig ifrån M när jag fotograferar. Annars kan jag ibland testa i M för att få ihop det men det blir inte alls bra, vill helt klart lära mig att fotografera helt manuellt men det tar nog ett tag :p

Ja, jag börajar inse det nu. jag har varit lite "skraj" för att testa manuella läget, för har fått för mig att det ska vara jättesvårt. Och många som jag har pratat med säger att om man är en "seriös" så kan man bara fotografera M.

därför har det dröjt ett tag innan jag bestämde mig för att testa. Man jag gillar det!

Jag kan inte riktigt se skillnaden. Målet när man exponerar är ju att man ska få "rätt" exponering, vilket väldigt ofta betyder att den ljusaste högdagern inte blir utbränd utan hamnar allra längst ner i högra hörnet av histogrammet. Det snabbaste sättet att komma dit är att använda kamerans automatik tillsammans med kompensation för motivets ljushet.

När man använder läget A gör man ju precis samma sak som när man tar manuellt, bara med skillnaden att man bara behöver justera en av parametrarna medan kameran sköter den andra. Läget M gör att det tar lite längre tid, eftersom man måste göra två saker. Jag förutsätter då att man har samma koll på exponeringen som när man använder läget A.

Läget S var länge förremål för vilda diskussioner innan digitaltekniken kom. Det fanns bara ett par olika kameramärken där man ställde slutartid och kameran valde bländare, eftersom det var väldigt mycket lättare att konstruera en slutare vars tid varierades via ljusmätaren med analog teknik. Fotografer som oftast var vana vid att i första hand se till slutartiden tyckte att det var bakvänt och gav osäkerhet, främst för skärpan, men efter att ha jobbat en tid med automatik är det lätt att inse att läget A har stora fördelar, eftersom kameran alltid kan hitta en lämplig tid till en viss bländare, men att bländaröppningarna ofta inte räcker för en viss tid.

Men den essentiella skillnaden mellan att använda läget A och läget M är egentligen bara att det tar längre tid och kräver fler handgrepp med M. Allt annat är precis lika. Därför använder jag läget M företrädesvis när jag vill att ingenting ska ändras mellan tagningarna och jag har fast belysning, alltså när jag tar med lampor, i studio. Utomhus, där ljuset ständigt växlar, är det bekvämare att låta kameran ändra slutartiden efter fluktuationerna, så att man alltid kan få en optimalt exponerad bild. Visst kan det gå bra att ställa manuellt, men är det någon mening, när resultatet ändå blir detsamma, och det ligger precis samma tankemöda bakom?

Men som övning är det nog bra, för att öva upp känslan för vad de olika sakerna står för. Jag har ju jobbat med helt manuella kameror i nästan femtio år innan jag började fotografera med digitalkamera, och jag var så fast i det sättet att tänka och jobba, att jag väldigt länge bortsåg från den automatik som faktiskt fanns i min senaste småbildskamera och ställde in den manuellt i stället för att låta den sköta slutartiden. Inte förrän med digitalkameran insåg jag den enorma fördelen med att ha slutartidsautomatik med bländarförval.

Och jag använder nästan alltid läget A.

Jag använder alltid M, minns inte ens när jag fotade med dem andra lägena. :P

För mig har det alltid varit auto eller manuellt. Aldrig halvauto. Vet inte varför. Kändes som en "allt eller inget"-grej. Skulle jag ändå lära mig fota så va det ju lika bra att göra det ordentligt från början antar jag :p

Tusen tack för alla era svar. Nu när jag tänker efter så stämmer det ju helt klart vad du skriver Inkanyezi, att läge A och M är egentligen samma sak. Men man tänker inte alls på det.

Men helt klart är det roligt att utforsak ett nytt läge i sin kamera. Kanske man omedvetet har förstorat  upp det hela, för i många fototidningar står det ju: Bli mer krativ och våga lämna de halvautomatiska lägena för det manuelle. Du blir en bättre fotograf osv osv

Men visst är det kul att utforska sin kamera?

Läge A när jag vill "skärma" av ett objekt från bakgrunden (om befintliga ljuset tillåter det)

Läge S nästan aldrig, men visst har det hänt, Se bild, där hade det inte funkat så bra med något annat.

Läge M när jag vill jag full kontroll på vad jag fotar eller vill tvinga fram en inställning utanför kamerans automatik som tex i , ridhus, ishall , gymnastiksal osv.

När någon har frågat mig om vilka inställningar som man "skall" ha så brukar jag svara ALLA utom program, om man lär sig från början att hantera kamerans inställningra /begränsningar så blir det så mycket roligare + bättre bilder när man förstår hur det hänger ihop.

Ja, det är så sant så. Man börjar känna sig lite säkrare. Och ganska roligt tycker jag det är nu när man ser på histogrammet (också en sak jag har börjat titta lite mer på) och ser att det är helt ok, det man har tagit. I bland till och med riktigt bra

Se där, visst är det kul!

Nästan uteslutande A. Känns smidigast, och jag är mer brydd om att få brännvidden rätt än vilken slutartid jag har.

Jag använder nästan alltid A, har använt M någon gång när jag skulle fota landskap för att solen pajade hela exponeringen, fast tycker att jag borde nog börja använda M lite oftare. xP

Jag instämmer i kören om att använda det man tycker passar för stunden. Kan jag låta kameran sköta något, och ge mig tid att koncentrera på något annat, så gör jag det. Manuellt kör jag bara när jag är i situationer där jag har hyfsad koll på vad som ska hända.

Jag använder uteslutande A och M själv. S och P använder jag faktiskt aldrig. Ser ingen direkt nytta med dem. Hellre än S använder jag M med autoiso på, så får kameran ställa känsligheten. P får jag ju ingen koll med alls så det struntar jag i.

A tycker jag är det absolut enklaste läget att fotografera i som också ger bra koll. Jag vill ha koll på bländaren oberoende vad jag fotar, men slutartiden och isotalet tycker jag är sekundära parametrar för det mesta. Därför använder jag aldrig S och P där jag inte får besämma bländaren. De gånger slutartiden har stor betydelse använder jag M, med eller utan autoiso beroende på hur manuell koll jag vill ha eller behöver.

Exponeringskompensation använder jag naturligtvis alltid då automatiken annars ger för mörka eller för ljusa bilder. Men man måste vara medveten om att i helmanuellt läge (M utan autoiso) så har ju exponeringskompensationen ingen funktion eftersom man redan låst allt som kan justeras - bländare, slutartid och isotal.