Och här kommer den andra bilden.

Ljuset i den första är väldigt hårt på tjejen. Kanske kan bero på att skanningen tappar en del kontraster? Ansiktet är ngt utfrätt också på den. Kolla om du kan "efterbelysa" den lite i photoshop, eller ännu hellre när du kopierar bilden, man bör sträva efter att få teckning (grått) över hela bilden, i alla ytor, om det är möjligt.

Den andra är bättre, teckning i hela bilden. Men den är lite "randig", vilket jag antar kommer från skannern?

Vad var uppgiften, förutom att plåta och framkalla analogt?

#2: Tack för din kritik! Till uppgiften hörde att temat på bilderna skulle vara konsumtion.

Ja, jag är mycket medveten om att det är utfrätt på stora partier av den första bilden. Det blev så vid fototillfället, det var väldigt svårt att få till ljuset helt enkelt. Har försökt med Burn, men det ser inte klokt ut då, haha! Personligen tycker jag inte att det är vansinnigt hemskt med lite utfrätta partier på svartvita foton, även om den här bilden helt klart är en överdrift på den punkten.

Jag upplever själv inte randigheten i den andra bilden, endast att den är kornig. Och det kommer inte direkt ifrån skannern, snarare ifrån min redigering. Jag fick ljusa upp bilden ganska rejält och öka kontrasterna rätt mycket.

Randigheten kan ju vara min skärm med, eller vid uppläggningen till iFokus.

Hade en fotolärare som mer eller mindre blev helt galen när vi gjorde bilder som var utfrätta, speciellt när man kopierade bilderna själv. Det måste helt enkelt finnas lite svärta, en pyttelite uns av "färg". :)

Sen finns det ju andra sätta att fixa till kontraster i photoshop, inte bara de vanliga reglanen, utan även den där jobbiga kurvan :) Och att flytta ändpunkterna i histogrammet för bilden. Vissa av dem kan ge bättre effekt än bara justering av kontrasten. Lek runt lite mer, googla efter bra guider f photoshop som ger en massa info som man inte tänker på från början.

Men annars är det bra jobbat. Fast jag får inte riktigt ihop "konsumption" i dina bilder. Vi tänker nog olika där kanske

#4: Min lärare är inte särskilt hård med det eftersom vi är nybörjare allihop och det är första gången vi framkallar. ;)

Min tanke kring temat var konsumtionens överdrift, att köpa och köpa men aldrig bli nöjd med det man har. Detta har jag då kopplat främst till skönhet och mode.

Jag hoppade inte på de här bilderna direkt, och inte heller rubriken för tråden, även om jag tycker väldigt illa om den fullkomligt vanvettiga användningen av begreppet "analog" i det här sammanhanget. Men jag vill ändå lägga en liten kommentar, och den gäller själva tekniken.

När jag började fotografera, för drygt ett halvsekel sedan, fanns ingen digitalteknik, och ingen skulle ha kommit på den grumliga idén att kalla fotograferingen "analog". Vi använde film, som var täckt med ett ljuskänsligt gelatinskikt som innehöll silverhalider med något litet inslag av svavel, som ökar silverhalidernas ljuskänslighet. Filmen framkallades genom att halogenen löstes ur föreningen med silver och rent silver blev kvar. Överbliven silverhalid tvättades bort med hjälp av "fix", som löste silvarsaltet i vatten. Resultatet blev en negativ bild som man sedan kopierar med exempelvis en förstoringsapparat på ett papper som är täckt med ett liknande silverhalidskikt som framkallas på samma sätt.

Filmen, precis som digitalchipet, har ett visst dynamiskt omfång, och det kan utnyttjas mer eller mindre bra. Precis som vid digitalfoto är omfånget större när man exponerar mer och framkallar mindre hårt. Det finns skillnader i hur silverhaliden reagerar på ljus, och till skillnad från digitalchipet är det i de mörkare delarna av bilden som man inte kan få fram mer detaljer genom framkallningstekniken, medan den svartvita filmen tillåter väldigt kraftig exponering utan att blockera högdagrar. Man kan lätt få fram ungefär 14 stegs dynamiskt omfång, vilket räcker för de allra flesta motiv med hög kontrast, och det hade också räckt här. Tekniken är att man exponerar efter de mörka partierna och framkallar efter de ljusa. Exempelvis med Tri-X skulle en bild som den första exponeras ungefär så mycket som här eller lite mer, men framkallas betydligt mindre, kanske ungefär hälften så länge som normal framkallning.

Negativet man får fram när man framkallar mindre blir väldigt mjukt och kräver en annan teknik när man förstorar, så att man använder ett hårdare papper, men också att man håller tillbaka de mörka partierna genom att skugga dem under en del av belysningen. Då kan man få full tonalitet och också se detaljer i de partier som här ser ur att ha blivit överexponerade, men som i själva verket är överframkallade.

Det går bra med film och rätt framkallning att få ett fint tonomfång med god gradation av motivet, men det kräver så klart att man vet vad man ska göra för att få ett visst resultat. Jag kan inte se vad som är "analogt" i processen. Det handlar om en annan teknik, en teknik som är väl så svår att lära sig som att lära sig lika avancerad teknik för digitalfoto. Man bör inte vänta sig bra resultat när man inte har lärt sig grunderna, och jag ser det som obegripligt att lägga upp en sådan uppgift som det första man gör när man provar en helt obekant teknik. Det är nästan självklart att man kommer att få tekniska brister som beror på att man inte behärskar tekniken.

Så det blir ganska svårt att bedöma resultatet hur man än vänder på det. Innan man lägger upp en uppgift baserat på ett tema, där en viss teknik ska användas, är det rimligt att man lär sig tekniken. Annars blir resultatet med sörsta sannolikhet dåligt.

#6: Intressant läsning, men jag hänger faktiskt inte riktigt med på vad du egentligen vill säga? Att jag inte borde be om kritik på de här bilderna för att jag inte behärskar tekniken kring "analog" fotografering och framkallning särskilt bra (eller alls, eftersom jag är nybörjare)? Ett att jag inte borde anväga ordet analogt därför att det, enligt dig, används felaktigt om denna teknik av foto. Men ärligt talat så trodde jag att det var rätt vedertaget att man kallade den typ av fotografering för analog och ärligt talat så vet jag inget som helst bättre begrepp för det. Filmfotografering? Framkallningsfotografering? :)

Läs om några gånger till, så kanske det går in. Jag tycker att det generellt är fel att använda ordet "analog", eftersom analogi inte är den särskiljande eller karakteristiska egenskapen när man jämför tekniken med digitalfoto. Det andra är att det inte är någon kritik av vare sig dig eller bilderna, utan att det handlar om en ganska avancerad teknik som eleverna i stort sett inte kan någonting om, möjligen inte läraren heller. Jag har sysslat med den i ett halvt sekel, även yrkesmässigt. Det finns ingenting i dina bilder som har någon slags samband med den tekniken; det är egentligen inte någon större skillnad att fotografera med de olika medierna, då skillnaden mest handlar om hur man väljer att exponera. Däremot är det en himmelsvid skillnad i efterarbetet, och det har missat här på grund av bristande kännedom om mediets styrkor, svagheter och möjligheter, tillsammans med närmast total brist på kunskap om hur man hanterar mediet.

Och om jag ska säga det lite kortare, så tycker jag att det var oförlåtligt dumt att använda en ny och oprövad teknik för att utföra en uppgift. Vad vill din lärare säga med det?

#8 Jag håller med dig i sak, vad det gäller terminologin ang digital foto eller analogt foto. Och tekniskt sett stämmer det inte heller.

Men, nu verkar det ju har blivit den allmänt vedertagna termen för den typen av foto, negativ och film, framkallning och kopiering i mörkrumt osv. Det finns inget samlande begrepp tycker jag, och alla vet vad man talar om.

När det gäller efterbehandlingen, funkar ju "mörkrumsarbete" som beskrivning, eftersom det är det man gör/gjorde. Redigering om efterarbete i photoshop tycker jag inte är en speciellt bra term. Kan dock inte komma på ngt annan.

Sen tror jag nog att läraren i detta fall mest ville ge en fingervisning om hur man arbetar med den typen av foto (silverbaserad?). Att ge en förståelse för hur de olika stegen är och hur det funkar i ett mörkrum.

#8 För det första vet jag inte om diskussionen är meningsfull i någons kritiktråd? Dessutom så kritiseras hennes lärare, och hans/hennes arbetsmetoder. Vet vi fullt ut syftet med övningen? Har vi insikt i vad som har gjorts innan, eller vad som följa ska? Kan det till och med kanske vara så att läraren hade som avsikt att visa hur 135-film och framkallning faktiskt kan ge fotografen annorlunda sätt att skapa bilder? Att man vill skapa nyfikenhet till mediet?

För det andra vet jag inte om jag tycker att termen är helt fel. Den har ju sitt ursprung i att man har valt en motsatspart till digital. Och dessutom så är ju en analog signal kontinuerligt varierande, till skillnad från den digitala som är av eller på. Det ger för mig analogt mer en positiv klang, än det hårda digital.;-) Jag kan förstå reaktionen, då jag själv har vissa "hatord", som har kommit i användning under senare år. T.ex. medias användning av "skjutning", när de egentligen menar skottlossning. Tyvärr är det nog bara att acceptera att språket förändras, och att man ibland inte kan styra upp det. Efter att ha strösurfat på kanske ett 20-tal fotosidor från hela världen, så är det bara att konstatera att analogt är ett vedertaget begrepp idag. Och det är i min mening mycket bättre än t.ex. filmfotografering, som kan missuppfattas.

Min starka reaktion mot begreppet är just kontrasteringen mellan analog kontra digital, när digitalfotot tveklöst är lika analogt. Den digitala tekniken är ett mellansteg i ett analogt förlopp, precis som vid ljudupptagning och reproduktion. Digitalkameran tar upp bilden analogt, och skrivaren respektive skärmen eller tryckeriet presenterar den analogt. "Analog" är inte ett beskrivande ord för den äldre tekniken. Om man går ner i nanoskala är den också lika digital som allting annat på vår jord.

Visst hade jag kunnat avstå från att lägga in den här diskussionen om begrepp, men jag tycker att det skulle vara väldigt orättvist att inte göra det, i synnerhet som det är trådens rubrik. Jag tycker också att det är en väldigt märklig metod i undervisningen att lägga in en uppgift där något ska presteras, med hjälp av en teknik som är okänd. Jag ser själva ansträngningen att åstadkomma resultat som ett misslyckande, och det bygger på att tekniken är okänd och har använts fel av det skälet. Just den saken kunde ju läraren ha räknat ut innan, och jag kan inte riktigt förstå vad vitsen skulle vara när man ställer eleverna inför en sådan uppgift.

Det bärande i det också sett till kontrasten mellan analog och digital, om vi godtar att man använder den terminologin, är att det faktiskt inte är ringaste skillnad mellan de två metoderna i de två ändpunkterna av processen. Man använder en kamera för att exponera ett ljuskänsligt medium i avsikt att spara och senare bearbeta en bild av det som var framför kameran. Man presenterar senare en bild av upptagningen som gjordes med kameran. Processerna däremellan skiljer sig till stora delar, och den ena har digitala mellansted, medan man i den andra fortsätter att använda ljus och ljuskänsligt material för att åstadkomma resultatet, att gestalta bilden.

Om avsikten är att lära ut tekniken, och man senare gör en diskussion om vad som gick fel, då kan det fungera som en undervisningssituation. När jag började gjorde vi just så, för att så småningom förfina tekniken så att vi kunde åstadkomma precis det önskade resultatet, vilket byggde på att man kunde visualisera bilden, föreställa sig hur den skulle bli, innan man exponerade filmen i kameran. Vi lärde oss en teknik att avgöra det dynamiska omfånget i motivet och att anpassa filmens dynamiska omfång genom exponering och framkallning, för att sedan kunna göra bilde precis så som vi föreställde oss den när vi tog den.

Samma process är möljlig också med digitalfoto, men medlen att komma dit skiljer sig, och mediets dynamiska omfång fördelar sig på ett annat sätt, genom att sensorn, den elektroniska komponent som tar upp ljuset, har en maximal gräns för hur mycket ljus som kan registreras. Hos filmen är den gränsen nästan obefintlig, men till skillnad från det elektroniska chipet ligger gränsen för återgivning i andra änden av skalan, i skuggorna.

Och jag tycker att det är av värde att ha klart för sig att det urfrätt vita i den första bilden inte tyder på överexponering, utan på överframkallning. Med mindre framkallning skulle det komma fram teckning i håret som är genomlyst.

Det är också oklart om den "analoga" tekniken verkligen har använts vid framställningen av bilderna. Om det är negativen som har skannats, så är det ju inte den teknik som har använts, utan någon slags hybrid, där det inte alls framgår om negativet hade teckning i de urfrätta delarna. Det är också möjligt att genom brister i tekniken, om den gjordes med ljus och fotokemi, det urfrätta inte beror på brister i negativet, utan i efterbehandlingen. Det kan man bara se om man är med i mörkrummet, om man tittar på negativet, och om man ser hur arbetet utförs.

Själva uppgiften består av två delar, där den ena är motivet, och där gestaltningen av motivet är tänkt att på något sätt anknyta till temat. Jag antar att den delen av uppgiften kan bedömas utan hänsyn till tekniken och dess brister eller styrkor.

Den andra delen är tekniken, och det är i den som jag inte förstår syftet. Det är som om idrottsläraren ger barnen i uppgift att gå ut på nattis. Det tycker inte jag är en riktigt rättvis övning.

#11 Nu har vi visserligen kapat denna tråd, den kanske borde flyttas till en egen. Men det är intressant med tänket bakom uppgiften, vilket vi inte vet ngt om alls. Hur tänkte läraren när han gav uppgiften, vilken verkar ha 2 delar; den första är att själva temat för bilden, den andra är hur uppgiften skall lösas (där jag inte förstår syftet i såfall med att plåta på vanlig film för att sen skanna in det och göra resten av jobbet mha dator?) Varför det? Vore det inte enklast att eleverna lämnar in den kopierade bilden. Eller är det så att Trådskaparen bara skannade bilderna för att kunna få kritik på dem här?

Många frågor, som sagt inte har ngt med ursprungsfrågan att göra. Sorry för det Metinia. 

Jag tycker faktiskt att det har med trådens ämne att göra, sett till rubriken, och att man inte helt kan dela den. Bedömningen av bildidén var den som jag såg som kanske det första, och det var därför jag avvaktade med att ta upp den andra frågan, men eftersom rubriken är "Analogt" är en diskussion dels kring termen, dels kring användningen av tekniken, snknuten till ämnet i allra högsta grad.

Så det finns ett par obesvarade frågor här:

• Användes fotokemisk metod hela vägen för att framställa bilden, för att sedan skanna in den färdiga bilden?
• Om den fotokemiska metoden inte användes för framställningen av bilden, vad är det i så fall som anses definiera den "analog"?
• Varför användes en okänd teknik för att utföra en uppgift i undervisningen?

Okej, personligen börjar jag lite tappa intresset för den här tråden då den svävar lite väl långt ifrån vad den var tänkt att vara när jag startade den, men jag känner att jag skulle vilja säga något mer innan jag över diskussionen åt er.

Angående uppgiften som min lärare gav mig så handlar det om en nybörjaruppgift i att fotografera med den typen av kamera som använder film och att sedan framkalla två bilder. För att göra uppgiften lite svårare skulle bilderna ha ett tema: konsumtion. Att vi ens gör den här uppgiften är av önskemål ifrån oss elever i klassen. Vi var nyfikna på hur det gick till när bilder framkallades i mörkerrum och eftersom vi visste att det fanns utrustning för att genomföra detta på skolan lade vi in ett önskemål till läraren. Uppgiften är i sig alltså att testa på att fotografera med kamera som använder film och att sedan framkalla filmen och kopiera två bilder. Temat och själva bilderna låg inte i överdrivet stort fokus, inte heller på att lära oss tekniken mycket ingående och göra oss verkligt duktiga på att framkalla film och kopiera bilder. Meningen med uppgiften var snarare att stilla vår nyfikenhet och kanske väcka ett intresse för mörkrum.

Och angående de två bilderna jag har lagt upp för kritik här. Jag har alltså framkallat filmen och kopierat upp dem på papper i skolan, jag kommer att lämna in dem i min lärares hand nästa lektion. Eftersom det var första gången jag arbetade med foto på detta sätt och jag faktiskt blev ganska nöjd med mina bilder, trots bristande teknik och kunskaper om mörkrummets möjligheter, ville jag lägga upp mina bilder för kritik. Jag tog då och skannade in mina färdiga bilder och passade på att redigera dem lite i Photoshop innan jag lade upp dem för kritik, eftersom jag inte var helt nöjd med dem och kände att jag vill göra dem ännu lite bättre. Att jag skannade in dem och redigerade dem i Photoshop har alltså inget som helst att göra med min skoluppgift, det var bara något jag gjorde för att jag ville skapa en kritiktråd med dem och det är som ni nog inser, ganska knepigt om jag inte har bilderna i digital form. ;)

Och så känner jag att jag skulle vilja säga något om mitt rubrikval. Vid tillfället för trådskapandet lade jag inte särskilt stor vikt vid val av rubrik till tråden, oinspirerad som jag var tog skrev jag en rubrik som för mig själv skulle särkilja dessa bilder ifrån majoriteten av den bilder jag tagit (och lagt dem jag tidigare lagt upp för kritik) helt enkelt av bekvämlighetsskäl. Jag ville lätt kunna se vilken tråd det var som poppade upp i kanten när någon hade skrivit i den. Att jag valde att ha med just Analogt i titeln grunder sig i att jag har sett detta som en vedertagen term för den sorts fotografering som bilderna i grundar sig i, även om jag nu inser att det finns väldigt delade meningar om huruvida detta är en korrekt benämning för denna sorts fototeknik eller inte. Som sagt, jag är nybörjare och skyller i detta fallet på att jag faktiskt inte visste bättre. Jag borde kanske ha valt rubriken (M) Konsumtion, men just vid tillfället för trådskapandet kände jag ingen stark koppling till just konsumtion och ville faktiskt vänta lite med att avslöja temat för bilduppgiften lite. Jag ville se vilka associationer folk gjorde utan att jag talade om vad som var den bakomliggande tanken med bilderna. Så jag bestämde mig för att välja en rubrik som jag inte heller sett tidigare, jag har aldrig varit ett stort fan av rubriker så som (M) Flicka framför spegel och i en klädhög eller liknande. Jag är tycker helt enkelt inte om att beskriva för mycket utav själva bilden/bilderna i rubriken då det lite tar bort spänningen för rubrikläsaren och kanske avskräcker denne ifrån att öppna tråden. Eftersom jag inte sett särskilt många bilder framkallade i mörkrum som legat uppe för kritik här, tänkte jag att (M) Analogt skulle vara en lite annorlunda rubrik som inte avslöjde något och som förhoppningsvis skapade liten nyfikenhet.

Så valet av rubrik till (M) Analogt var kanske inte det mest välgenomtänkta valet jag har gjort i mitt liv, då jag egentligen inte syftade till att lägga störst vikt vid den delen av bildskapandet. Visst anser jag att framkallningen har ett otroligt stor del i skapandet av dessa bilder, om jag hoppas gärna att jag skulle få lite tips kring det också. Men jag hoppades framför allt på kritik kring själva bilderna: exponeringarna i sig och motiven. Kanske var jag något otydlig med detta, kanske skulle jag ha nåt ett bättre resultat med skapandet av denna tråd om jag inte ens nämnt vilken teknik som använts för att framställa dessa bilder.

Hoppas jag har lyckats tillföra något till diskussionen och utreda ett och annat frågetecken kring både min fotouppgift, bildernas framställning och min anledning till att skapa tråden. Till sist så vill jag bara ge ett litet extra tack till ru4real som faktiskt gett mig kritik på mina bilder. Tack! :D Så allt jag tänkte göra nu var att fortsätta låta er diskutera och hålla tummarna för att det dyker upp någon liten rad här och var som är kritik på mina bilder.

#14 Du har definitivt rätat ut en hel del frågetecken.

Men det är också ofrånkomligt när man lägger upp bilder för kritik att tekniken diskuteras, och du har ju faktiskt fått en hel del tips på den fronten om du läser igenom inläggen.

Sett till bilderna kan inte jag få ihop det. Jag associerar inte den första till konsumtion, äveen om din idé om det är ganska klar. Jag tror att det kan utföras bättre, men man kan ju också vara så pass subtil att man inte skriver det på näsan på betraktaren. Det är också den första som till stor del triggade min reaktion på det tekniska. Den är tekniskt helt undermålig.

Den andra bilden däremot håller bra, både med hänsyn till tema och teknik. Överdådet av föremål (kläder?) och gesten passar väl ihop med temat, och den utnyttjar tonomfånget i papperet ganska väl så som det ser ut på den inskannade bilden. Jag tror det skulle ha varit mer taktiskt att utesluta den första, och jag tänker mig att du kanske hade några alternativa bilder som skulle ha kunnat användas i stället om det måste vara två?