Men vad hände då? Gjorde du nåt så hästen vägrade? *nyfiken* Tänkte det måste väl ha funnits fler fotografer utspridda? 

Men usch ja. inte roligt. Inte fotat något sånt, så det har inte hänt, tack och lov. Men låter som nåt jag skulle kunna göra.

Jag tog bilder på ett flertal hinder, för att kunna ta bilderna så var jag tvungen att förflytta mig ett tjugotal steg, det gick kanon i början men så blev det lite problem vid ett hinder, jag tog tillfället i akt och gick igenom bilderna i kameran,

vilket ledde till att jag missade min förflyttning, jag valde då att stå still på min plats (sidan om hindret) för att inte oroa den inkommande hästen, när hästen hade passerat tänkte jag göra min förflyttning. Då trodde banbyggaren (förmodligen) att jag tänkte göra min förflyttning mitt i hoppet?????? och ropade att jag skulle se upp, vilket jag gjorde , jag tog ett par snabba steg åt sidan (bort från hindret) då jag uppfattade det som om att det var typ en skenande häst, givetvis blev hästen skrämd och det ledde till en vägran. Min stora lycka var att en annan banvakt hade hört/sett hur det hela gick till men det hjälpte ju inte häst/ryttare, summa summarum.  Ha hela tiden koll på vad som händer och pilla inte på kameran under någon form av tävling utan ha full koll på omgivningen.

Ps: lägger med en bild från den aktuella tävlingen.

Först och främst - jättefin bild!

Men jag skulle inte ta på mig skulden. När man som i ditt fall är alert och uppmärksam och faktiskt har koll på läget - som jag tolkar det - och någon ylar åt en att flytta på sig får man ju mer eller mindre en hjärtinfarkt och i nio fall av tio totalt hjärnsläpp för ett par microsekunder och då kan det gå galet.

För att lätta upp ditt dåliga samvete kan jag berätta att det senast igår skedde en incident med en av världens mest rutinerade hästsportfotografer plus sällskapsfotograf som bokstavligen skrämde skiten ur den förväntade blivande holländska mästaren i dressyr..

Dressyrsporten i Holland är gigantisk till skillnad mot i Sverige och tas på dödligaste allvar (därav alla OS och VM-medaljer) och sådana saker får bara inte hända men igår hände det!

just därför håller jag mig borta från banan och står på läktaren och leker fotograf.

måste bara fråga vilket objektiv du hade när du fotograferade?

#3 "härligt" att höra att det finns fler än jag och på en betydligt högre nivå som tabbar sig, men jag blev lite "ledsen" för att det blev som det blev,jag tycker synd om ryttaren. Jag har fotat en hel del olika sporter och alltid kollat upp vad som gäller i dom olika fallen men här skickade jag uppenbarligen signaler som missuppfattades av banbyggaren om jag inte hade tittat i kameran så hade han förstått att jag hade koll och då inte behövt ropa till mig, men det blev en läxa för mig, nu tittas det ingenting förutom där var jag skall titta.

#4 Om det hade funnits sidoläktare så hade jag nog också valt den platsen men nu fanns det bara en provisorisk läktare i ena änden och där gick det inte att fota ifrån , det var då jag blev hänvisad till en plats på banan med väst och allt

Nikon 70-200 f2,8 vilket är det objektivet som jag använder i allra flesta fall när jag fotar hästar, hockey och fåglar

Vilken snygg bild! 

Ja jag förstår att du tycker det var jobbigt och jag skulle säkert också ta på mig skulden, men missen var lika mycket från banfunktionärens sida - så försök att inte ta på dig skulden! 

Kanske värt att nämna vilket sensorformat du har också? Jag tycker det ser lite vidare ut än DX.

#5
Någonting säger mig att det är mer ljuskänsligt än mitt 70-300 4,5.

Behöver verkligen ett ljuskänsligt objektiv om jag ska fortsätta fotografera hopptävlingar i ridhus men jag hittar inget i en rimlig prisklass.

#3 När du tycker att en hästbild är fin då känns det att man är på rätt väg

#6 tackar, om det var mitt fel eller inte spelar tyvärr ingen roll för ryttaren, faktum är ju att om jag inte hade stått där så hade det inte häntmen man kan inte gräma sig för mycket då kan man lika gärna sluta att ta bilder, det gäller bara att lära sig läxan.

#7 fullformat, jag sålde min dx för ett tag sedan då jag inte behövde cropfaktorn längre (fågelfoto)

#8 Det tråkiga med med sportfoto i dåligt belysta miljöer är att man behöver allt ljus man kan få vilket i princip är lika med dyra grejjor, om man kommer ut på banan så kan man säkert klara sig i många fall med ett mindre objektiv typ 85-100mm f1.8-2.8

men annars blir det svårt, det beror givetvis även på vilka krav på bilderna man har.

#8 70-200 2,8 är de magiska siffrorna du letar efter och bör försöka investera i om du ska göra en större investering.

Den kombinationen är den i särklass absolut mest vanliga bland hästsportfotografer på alla nivåer från medel och uppåt. Detta vare sig de fotar med Canon dvs majoriteten av oss eller Nikon dvs Svenskar och folket som envisas med att köra på fel sida av vägen

#10
Det är väl så, däremot lär det ta flera år innan jag har råd med något sådant. Blir nog att vänta och se vad nikon har att erbjuda när det gäller ljuskänsliga objektiv om mer än tre år. :)

Har fått en häst att stanna för att min kamera smattrade. Tråkigt läge.

Jätte tråkigt. Men du har ju lärt dig något! Och vad jag förstår så åkte inte ryttaren av och då är det ju faktiskt ingen större fara. Sen att hästen vägrade, ja men samtidigt så är det ju sånt man får räkna med när man tävlar. Hade jag varit ryttare och fått en vägran pga en fotograf som betér sig lite lustigt inne på banan hade jag åkt hem och miljötränat hästen. Hopp och dressyr hästar är ofta inte tränade för sånt. Hade det däremot varit en western tävling hade chansen varit så mycket större att hästen inte reagerat alls. Man får tänka lite positivt och hoppas att ryttaren gjorde det också!

Håller med #13 där, alltför många hästar, särskilt skolhästar och "banhästar" är onödigt fjompiga och det ligger på ägarens och tränarens ansvar att se till att de får lära sig vad som är ofarligt 

Hästar, eller djur överhuvudtaget, kan vara ganska knepiga, och man kan aldrig vara helt säker på att ett väl miljötränat djur inte kommer att reagera på någonting okänt. Jag har varit med om att en polishäst skyggade, det föreföll vara för min cykel, så att ryttaren tappade kontrollen och gled av. Hästen ville sedan inte gå förbi platsen där den hade skyggat utan att ta en omväg. Jag har sett hästar skygga för en papperspåse som rör sig i vinden, och jag har sett hundar bete sig som galna i samma situation. Så det är nog svårt att gardera sig helt för den här sortens händelser.

#12 Det var jag lite lite orolig fö,r så jag väntade till hästen påbörjade sitt hopp och tog ca 2 bilder åt gången, när det är utomhus tar jag lite fler.

#13 Du kan tro att jag lärde mig något Man skall helt enkelt vara med i vad som händer när man fotograferar sport, pilla på sakerna kan man göra efteråt. Många som tävlar är så på helspänn att minsta lilla ställer till det för dom, när jag fotade kickboxning så fick man ha koll på om någon var "kameranervös" och helt enkelt inte fota matchen , inte kul att få skulden i att någon blir knockad bara för att man står där med en kamera.

#14 Håller med till viss del, men om man har tränat hårt med sin häst inför en tävling och man har kanske rest i många timmar, trött, irriterad, nervös, taggad allt man kan tänka sig , då blir det lätt hårt om man råkar ut för något liknande.

Man kan ju inte veta hur tävlingen hade gått om inte "den där fotoidioten" hade skrämt hästen, Om man är en tävlingsmänniska så blir sådana situationer jobbiga.

#14 Nu är jag inte särskilt förtjust i att komma med pekpinnar men det är bland annat det tänket som gör att tillgängligheten för fotografer stramas åt mer och mer då det handlar om hästsport.

De tävlande - oavsett sport - och arrangörer ska och måste behandlas med respekt. De tävlande har alltsomoftast nerverna utanpå - oavsett tävlingsnivå - och arrangörerna i sin tur har ett ansvar gentemot tävlande, publik, federationer och sponsorer.

Vi som jobbar med media om vi så är fotografer eller skrivande press anses i en hel del fall hos både arrangörer och deltagare vara likvärdiga med kackerlackor och encelliga djur och om något händer är vi de första som hängs.

I nio fall av tio kommer dessutom den - i de fall där det är applicerbart -som tävlar aldrig att se/erkänna att de har sig själva att skylla på utan kommer att skylla på omgivningen (som i caset i den här tråden är uffelarsen) även fast omgivningen faktiskt är oskyldig.

En fundering är ju hur det kan komma sig att hästarna är så nerviga för ljud och rörelser? Borde inte det gå att träna bort ganska enkelt? Jag menar, i några tusen år har hästar använts i sammanhang som är betydligt mer besvärligt och stökigt än sport, och i de sammanhangen har det inte varit direkt omöjligt att träna bort de reflexerna.

#17 Jag tror inte att någon saknar respekt för dom tävlande. Eller jag hoppas inte det i alla fall! Och visst skyller dom på fotografen som "skrämmer" hästen. Ryttare har en otrolig förmåga att skylla på allt annat än sig själva när det går åt skogen på tävling. Om man inte tittar på dom riktigt stora ryttarna, dom har en helt annan attityd och kan se sina egna fel och brister.

Självklart går det att träna bort mer eller mindre! Men under dom nästan 15åren jag varit  dagligt aktiv innom hästsporten med både tävlingar och jobb har jag inte träffat på speciellt många hopp/dressyr/allround ryttare som tränat sina hästar på att klara av dessa miljöer bra. Många lägger bara ner tid på lydnad för ryttarens hjälper, dom hoppar och hoppar och hoppar, tränar på att gå i och ur transporter osv. Men få är dom som fällt upp ett paraply ex vid sin häst! Eller lagt en pressenning på hästen osv, det är sånt western folk gör och deras hästar är så himla mycket stabilare. Visst går det! Men det är få som verkligen jobbar med det hemma på gården. Då är det enklare att skylla ifrån sig när det går åt skogen på tävling för att den där gamla kärringen gick förbi med ett paraply osv…

Sorry, lite OT men ändå inte.

#17
Vilket syftar du på när du skriver "det tänket"?

Jo, jag kan inse att eliten antagligen snöar in på själva tränandet. Man kan dock fråga sig hur många tävlingar som i så fall förloras pga spattig häst? Och sätter man igång med för mycket restriktioner för publik och bevakare av sporten, så finns det risk att intresset minskar drastiskt. Bor själv i närheten av Flyinge, och har sett en del hästar, ryttare och tävlingar, och är rätt säker på att det är svårare att få kontroll på ryttarnas nerver än hästarnas i vissa sammanhang…. ;)

Det hände mig ett par gånger i början, och jag började när jag var 14 år. Men det var nog just den här skräcken som fick mig att vara super koncentrerad hela klassen. Idag så har jag en plan vid varje bana och ett bestämt mönster där jag bheöver gå som minst och kan få flera vinklar. De första ryttarna brukar jag stå stilla på ett av de säkra ställerna som tex där funktionärer står. Sedan när jag sett vilka vägarna ryttarna använder så gör jag upp en plan i huvud, vid det hindret flyttar jag mig etc. 
Man lär sig, visst gör man missar men jag tycker att funktionärer stör lika mycket på banan och att de också är i vägen, på en tävling har även överdommaren varit det en gång.