Och idag, när jag tvättade bort prislappen från mellanringarna, upptäckte jag att det var ett kameramärke ingraverat. Ett märke som det var längesen jag sist såg. När jag började på Viggbyholmsskolan 1960 hade en av mina kamrater en Edixa. För mig var det en dröm då, som knappast kunde uppfyllas, och några år senare när jag hade egen inkomst och kunde köpa vilken kamera jag ville, var den väldigt omodern. När jag jobbade i fotoaffären kom det in en eller annan begagnad, och för min del blev det aldrig någon Edixa, men en gång hade den varit en ouppnåelig dröm.

Vi åkte ut till Åva några sommarmorgnar för att plåta rådjur, och Lars hade ett objektiv på 400 mm, så att man kunde få dem rätt så stora på bilden. Det blev väl egentligen aldrig några särskilt bra bilder, men det var i alla fall en utflykt, som vi gjorde i hans BMC 850, hundkojan.

Gamla prylar väcker också minnen.

Min kompis Teddy hade i slutet av sextiotalet en båt som hette Lisa. När han en vinter hade tagit upp den med kran på Reimersholme invid den gamla jästfabriken, skulle vi sjösätta den på våren, och idén var att vi skulle kunna flytta ner båten på kavlar som vi gjorde av en gammal flaggstång som vi sågade i bitar. En av de stumparna syns nere i vänstra hörnet under vaggan, och Teddy har foten på en av bräderna som den rullade på.

Teddy snickrade ihop en rustik vagga till båten för att den inte skulle tippa medan vi flyttade den neråt, och så lät vi den rulla på flaggstångsstumparna. När vi hade kommit lite närmre vattnet lade han en sista hand vid målningen innan vi till sist skjöt ut den i vattnet. Jag tog några bilder med min Century Graphic, men jag fick ljusinslag i bakstycket, så bilderna är slöjade i ändarna. För mig bär de änså minnen som jag gärna kommer tillbaka till. Det här är ganska sent på våren 1968. men en del löv har ännu kvar det vårskirt ljusgröna.

Vi fick i båten utan problem, men problem kom senare. Teddy hade tänkt sig att båten för en gångs skull skulle vara helt tät, och han hade gjutit beck i kölrummet, så att det trängde in och täckte alla springor. Den första veckan var det helt torrt, och det såg jättefint ut. Men sedan, när vattnet blev lite varmare, började det slå upp som små vulkaner i becket, och ur dem kom vatten. Det blev fler och fler små vattenkarbunklar, och till sist var Teddy tvungen att täta båten utifrån, vilket vi gjorde genom att sänka ner sågspån under båten så att det fick flyta upp och tränga in i springorna för att täta dem. Vi lärde oss att beck inte är fast när det stelnar, utan det är en mycket trögflytande vätska, amorft, ungefär som glas, men vid en annan temperatur.

Tiden på Reimersholme bär med sig väldigt ljusa minnen för mig.

Kul med gamla bilder och dess historia…

Tack för att du delar med dig Inkan

En sak som slår mig när jag ser den första, mycket stämningsfulla, bilden är det relativt höga ASA på filmen. Moderna digitalkameror idag klarar ju höga iso bara med en enkel inställning; förr krävdes ju filmbyte. Hur vanligt var det med hög-ASA-filmer förr? Själv använda jag ASA 400 som högst. Man fick väl verkligen planera fotograferingen, för det gick väl knappast att ta några bilder mitt på dagen med ASA 3200-filmen?

Jag hade två rullfilmsbakstycken till den kameran och tolv bladfilmskassetter. Det var väl inte särskilt vanligt att använda filmer som Royal-X, men i formatet 6x9 hade den inte anmärkningsvärt grovt korn. Det berodde lite på hur man framkallade. Jag brukade använda Microdol X, som gav väldigt fint korn, men senare började jag av bekvämlighet och för att inte råka ut för åldrad framkallare använda Rodinal, som har mycket bättre hållbarhet. Rodinal ger ett ganska distinkt korn men god skärpa. När man använder Rodinal går det att se kornigheten också när man har större negativformat.

Så med flera bakstycken är det inte något problem att använda olika film på natten och på dagen. Jag använde oftast ILFORD HP5 i det andra bakstycket och exponerade efter 400 ASA. Det är ofta en fördel att använda snabb film till det större formatet eftersom man gärna vill blända ner ganska mycket. Det blir inte särskilt stort skärpedjup annars.

Royal X fanns som småbildsfilm också, men den var lite väl grovkornig för det lilla negativformatet. Jag använde Royal X också till formatet 6x6 när jag tog inomhus. Och det var väl knappast en vanlig film. Nu är det ju mycket enklare, när man kan välja med ett reglage för varje bild.

Det var ju en smart lösning, jag visste inte att man kunde använda flera bakstycken på detta sätt. Jag använda som ren amatör bara 35 mm film och då fick man ju använda rullen innan man kunde byta ASA/film.

Jag fyller på nostalgitråden här med en bild från en av mina gamla arbetsplatser. Jag jobbade några år i Lidingötrafiken, och det här är vagn 15 aom vi just hade fått tillbaka från verkstaden i Hammarby, där den hade målats om i SL:s blå färg och fått nya dörrar. Föraren som står utanför är Lars Eriksson. Inne på förarplatsen sitter konduktören Christer. Bilden är tagen någon gång i början av åttiotalet med Bertram 6x9.

Gud så mysiga bilder! verkligen härligt med gamla minnen!

Härligt med nostalgibilder, med en historia till.

Tack för det Inkanyezl

Och det är väl en och annan som har en gammal bild med affektionsvärde.

Den här bilden är tagen i början av femtiotalet. Flickan längst till höger är min fru, och det är hennes föräldrar och lillebror, som alla är borta nu. Bilden har funnits i Santiago de Cuba i nära sextio år, och klimatet där är inte särskilt snällt. Den har tappat en hel del av ytan, och det finns diverse fläckar och prickar. Dessutom hade den från början retuscherats med skrapning på ganska okänsligt sätt, så det finns en del defekter att laga.

Jag håller på och pysslar med den i Gimp. Jag är inte färdig än, men jag har kommit en bit på väg och håller på att lära mig verktygen i Gimp mer och mer. När bilden är klar kommer den att bli nästan som ny.

Fint arbetat mycket snygga bilder

#10-11 Mycket bra arbetat, du har lyckats rädda fotot väldigt fint! :)