både talang och träning.  Mycket har enligt mig med proportioner och förstå perspektivet. Vilken kan behöva läsa kurser/utbildningar för att utvecklas som fotograf

Det finns hopp oavsett, menar du 

jadå men det är som allt annat, du kan bli bra på att rita,sport om du bara tränar mycket själv. Till en viss nivå, men utan respons från kunniga inom området (familj och vänner funkar inte) som ger en ris och ros och tips så kommer man inte hur långt som helst.  Går visserligen att titta på youtube etc där folk pratar och tipsar i allmänhet. Dom som visar photoshop hur man besäker bilder, höjer kontraster etc etc.

Att kunna se bilden framför sig när man är ute och går eller befinner sig på någon plats är nog en sak som kommer med tiden. Man börjar så småningom tänka i bilder och översätter verkligheten per automatik till en bild. Det låter kanske flummigt, men så fungerar det för mig.

Många gånger har jag sett motiv som borde plåtas, men inte haft kameran med mig. Ögonblicksbilder kan man inte återskapa, men om det är en plats, ett visst ljus etc, kan man åka dit när nästa bra tillfälle visar sig. Då har man haft tid att tänka igenom bilden och slipper stressa fram något bra.

Tid och engagemang betalar sig!

Jag tror också att det är både talang och träning som spelar in. Jag fotar mycket hästsport och kan ofta redan från början se vart bilderna kommer att bli bra och att vart jag kommer att få bilder med den känslan som jag är ute efter och ställer mig på rätt plats med en gång. Så var det inte i början, det tog lite tid att lära sig.

Däremot landskapsfoto är jag jättedålig på och måste tänka till eftersom inte bilderna då kommer av sig självt. Men det går absolut att träna.

Sen tror jag det har att göra med vilket bildspråk man har. En del saker har man lättare för att fota för att man förstår bilden bättre. Fast det är otroligt utvecklande (och roligt) att utmana sig själv på den typen av bilder som man är sämre på.

Det ligger kanske något i det ni säger, att man kan träna upp det.
Som du #5 säger, upplever nog jag det också..

I vissa sammanhang kommer den där känslan naturligt för mig men inte alls i andra. För mig är det landskap, djur, barn och arkitektur som känns lättast, medans jag får kämpa med att hitta idéer för foto på vanliga människor, eller kanske fordon av olika slag. Såhär har det varit länge, i ungefär 15 års tid, vilket får mig att fundera på om det trots allt kan ligga en talang bakom. Eller så är det ett stort intresse, och det i sig gör att jag vill utvecklas och att jag tränar mig på att hitta bra motiv.

Solklart va?