Det beror på hur objektivet bryter ljuset. Olika våglängder/färger på ljus bryts olika i övergången mellan olika medium. T.ex. mellan luft och glas när det passerar ett objektiv.

Det går tyvärr inte att komma runt. Bra objektiv har bättre brytning i linserna och på så sätt blir effekten mindre. Är ett objektiv väldigt dåligt kan det bli väldigt påtagligt.

Zoom-objektiv har mer, enligt mina erfarenheter, problem med detta, framför allt när man jobbar på det högra brännvidderna.

Det finns ett ganska enkelt sätt att minska effekten av kromatisk aberration, och man kan göra ett skript för att göra det automatiskt för optik med fast brännvidd. Med zoom är det svårare, eftersom aberrationen inte är lika över hela brännviddsområdet. Men det går att åtgärda till en del i bildbehandlingsprogram.

Tekniken går ut på att minska eller öka storleken bara på den färgkanal som flyter ut mot kanten eller krymper mot mitten. Man har i digitalbilden tre bilder med olika färg, och de kan behandlas var för sig. Det går att eliminera kromatisk aberration nästan helt på det sättet. Genom att behandla de tre kanalerna var för sig, kan man få dem att sammanfalla bättre.

När man korrigerar den kromatiska aberrationen blir bilden lite skarpare.

Alla objektiv har kromatisk aberration, mer eller mindre; zoomar brukar ha mest. Det beror på att det är mycket svårt att korrigera bort den helt. Apokromatiska objektiv är korrigerade så att tre ljusvåglängder sammanfaller, och där brukar färgavvikelserna vara försumbara.