Jag har ett Tamron AF 55-200mm 4-5.6 Di II Macro LD till min Canon EOS 1000D. Jag tycker definitivt att det är ett prisvärt obejktiv som tar bra bilder :). Det kostar under 2000kr.
Kika in på min blogg för att se bilder jag tagit med det objektivet, bilderna från 14,15.16 juni är tagna med det vanliga 18-55mm. Men alla andra är tagna med 55-200mm :)

http://jarnefjordfoto.blogg.se/

Det var jättefina bilder du hade tagit! Ett sånt objektiv kanske vore nåt då…:)

#2 Ja om du vill ha ett objektiv som kostar under 2000kr så är det ett bra objektiv. Canon har ju ett eget: Canon EF-S 55-250mm 4-5,6 IS. Men det kostar runt 2500-3000kr. Det har även bildstabilisator i objektivet.

om du vill kunna ta macrobilder så tror jag att det ska gå köpa ett macrofilter, kanske kan vara en ide?:)

4# Hur funkar ett sånt då? Är väldigt ny på det här med systemkameror och alla miljoners tillbehör det finns;)

#4,5 Det heter inte macrofilter, utan det handlar om en närbildslins.

Linser finns med olika styrka, men det är ingen idé att skaffa en lins om du har 18-55 och inget annat. Man kommer väldigt nära ändå med 18-55 och en lins ger inte mycket större avbildningsskala.

Om man däremot har en telezoom, som går kanske mellan 70 mm upp till 200 eller mer, då är en närbildslins ett mycket bra komplement för att kunna ta bilder av små saker som blommor och insekter. Vilken styrka på linsen man ska välja hänger på näravståndet som man kan ställa in på telezoomen. Ofta är den bästa kompromissen +3 dioptrier, dels för att det kan vara en ganska billig lins som inte är färgkorrigerad, dels för att den har vettigt arbetsavstånd på omkring 30 cm.

Men som sagt, om du inte har längre än 55 mm som längsta brännvidd är det inte mycket idé att komma närmre med en lins. De flesta normalzoomar fokuserar ner till omkring 30 cm.

Precis som #1 säger, Tamron 55-200 är jättebra! Har lagt upp nya bilder på min fotoblogg som jag fotade igår med det, har en 1000d  :) http://fannyysphoto.blogg.se

En viktig sak är att skilja på zoom och avbildningsskala. Ett "kortare" objektiv (med avseende på brännvidden) kan ha bättre avbildningsskala än en telezoom. För närbilder är avbildningsskalan det viktigaste, den beskriver hur stort ett motiv kan avbildas på sensorn, som är ca 16x24mm stor i de flesta systemkamerorna. 1:1 når alla "äkta" makroobjektiv med fast brännvidd till, och det betyder att ett motiv kan bli lika stort på sensorn som i verkligheten, så om man fotograferar en fluga som är 10mm lång så tar den upp 10mm av sensorn också, alltså ca två tredjedelar av den. Riktiga makroobjektiv är dock förhållandevis dyra och ett alternativ är att använda närbildslinser som #6 beskriver.

För att fotografera människor mm på håll behövs längre brännvidder, typ en telezoom 55-200, 70-300 eller liknande. Själv skulle jag inte rekommendera nåt annat än original (d.v.s. Canon i ditt fall) i den lägre prisklassen. Då är chansen störst att allt fungerar som det ska, och original är nästan alltid bäst. Jag skulle rekommendera Canons EF-S 55-250, det har jag sett att proffsen på Fotosidan skryter mycket på, lär vara väldigt skarpt och bra för sitt pris. Själv kör jag Nikon så jag har inte provat det själv. Jag började med en Sigma 70-300 som var ganska bra överlag men ganska oskarp fullt inzoomad och således också i dess makroläge med 1:2 avbildningsskala som bäst. Sen skaffade jag ett Nikon 55-200 som var riktigt skarpt och bra, men hade inte lika bra makroegenskaper. Nu har jag ett ljusstarkare Sigma 70-200/2,8 som jag är hyfsat nöjd med, fick det begagnat för 450 euro, och ett Sigma 150-500/5-6,3. Det senare är dock "overkill" i vanliga fall, har det mest för att fotografera fåglar och annat smått på håll.

Satsar du på ett teleobjektiv, köp helst ett med bildstabilisator. Det är jättebra att ha om det är lite sämre ljus, då man kan använda längre slutartider utan att drabbas av skakoskärpa.

Jag föredrar mellanringar framför närbildslins så att objektivets optiska egenskaper inte påverkas. Men tänk på att du skaffar sådana med kontakter så att bländarstyrning och autofokus fortfarande fungerar.

EF-S 55-250 har jag haft tidigare och för sin prisklass är det absolut ett av de bättre. Såg att det hat kommit ut i en ny version nu i juli.

Du kan få ett nytt 70-200/4,0L USM från Canon för cirka 6000kr vilket kan vara ett bra alternativ.

Angående bildstabilisator ser jag det inte som någon nödvändighet och har det t.ex på min arbetshäst 70-200/2,8L IS II USM - kostar mycket mer än den jag nämnde ovan - och använder den aldrig eftersom den drar ner kvaliteten på bilderna.

Ser inte heller något fel i köpa ett objektiv från t.ex Sigma. Har själv en 18-200 3,5/6,3 som jag haft och fortfarande har kul med.

#9 Oj, där blev det inte alldeles helt rätt, även om det kan verka så.

Det sägs ofta att mellanringar inte påverkar objektivets optiska egenskaper, men det är inte sant. Påståendet grundas på antagandet att man tror att man inte skulle ha fört in något främmande element i strålgången - men det har man.

Objektiv är korrigerade för att ge sitt bästa inom ett visst avståndsområde, och när man går utanför det på ett eller annat sätt, så påverkas deras optiska egenskaper. Normalobjektiv är vanligen korrigerade för avståd på mer än tio gånger brännvidden, och när man kommer ner till närområdet bryts ljuset på andra sätt än vad som förutsattes vid konstruktionen.

Ännu mer uttalat är det när det gäller zoomobjektiv. En mellanring flyttar ut objektivet från kamerahuset på ett sätt som konstruktören inte har förutsett, och man får en strålgång som avviker kraftigt från den optimala. Dessutom, i flera fall, förlorar man alla kopplingar mellan kamerahus och objektiv, så att flera av kamerans funktioner faller bort: AF, stabilisering, bländarstyrning och ljusmätning. Mellanringar är faktiskt ett riktigt dåligt alternativ när man har zoomobjektiv, och i synnerhet när man är beroende av automatiken.

Mellanringar fungerar bra när man har ett helt manuellt objektiv med fast brännvidd. Om man vill ha lite bättre optiska egenskaper när man kommer mycket nära, kan man kombinera mellanringarna med en omvändningsring för att få strålgången genom objektivet närmre den optimala.

När man använder en lins framför objektivet ändras de optiska egenskaperna något, men det är ganska lite så länge linsen har lågt dioptrital. Fördelarna är många:

• Alla automatiska funktioner bibehålls
• AF kan användas för fininställning av skärpan
• Optisk bildstabilisering fungerar normalt

De bibehållna funktionerna gör att det är mycket lättare att använda på fri hand än mellanringar, och nackdelen med lins jämfört med mellanringar är främst att man inte kan komma upp i lika hög avbildnigsskala. Metoderna lämpar sig för skilda områden.

Om man vill komma riktigt nära och fotografera mycket små saker, kan ett omvänt objektiv med mellanringar ge väldigt stor förstoring. Man kan ta porträtt på myror och bladlöss och man kan fotografera saker som är så små att man inte kan se dem med blotta ögat. Det är inte lätt att få skarpa bilder på så små saker; skärpedjupet är otroligt litet, och ytan som man får med på bilden är också väldigt liten. Med skärpedjup på en hundradels millimeter och en bildyta som täcker en kvadratmillimeter mäste man vara mycket noga med att hålla kameran stadigt och placera den precis rätt. Om lusen flyttar på sig det allra minsta så kommer den inte med på bilden. Det är särskilda svårigheter man ställs inför, och då behöver man ett stadigt stativ eller en arbetsbänk där kameran monteras stadigt på en släde för inställning, där man med precision kan skruva den fram och tillbaka, upp och ner och åt sidorna.

Så länge motiven håller sig kring en storlek av ungefär en lillfingernagel och större, är ett makroobjektiv det allra bästa, och det näst bästa, om man vill ta på fri hand, är att sätta en lagom stark närbildslins på ett telezoomobjektiv. Med +3 dioptrier kan man ha en enkel lins som är ganska billig, och om man vill ha större skala, kan man skaffa en dyrare akromatisk lins på +5 dioptrier. Då kan man komma till samma avbildningsskala som makroobjektivet, men med i vissa avseenden större flexibilitet, eftersom man kan ändra avbildnignsskalan med zoomen. På andra sätt minskar flexibiliteten, eftersom linsen gör att avständet man kan jobba på är nästan konstant.

"Objektiv är korrigerade för att ge sitt bästa inom ett visst avståndsområde, och när man går utanför det på ett eller annat sätt, så påverkas deras optiska egenskaper."

Kan du utveckla detta? Tänker mest på i vilka fall mellanringarna medför att man går utanför avtåndsområde vid teleavstånd. Också hur de påverkar optiska egenskaper på ett 100mm macro vore intressant att få veta.

Åtminstone med mina mellanringar fungerar AF, ljusmätning och bländarstyrning, IS har jag inte funderat över så där har jag inget svar just nu.

#12 OT:

Man hamnar lätt vid sidan av ämnet när man går in på diskussioner om sådant som kommer till senare, men jag ska ändå försöka ge en förklaring.

När det gäller ett 100 mm makroobjektiv ändrar man inte egenskaprena på avgörande sätt om man sätter det på en mellanring. Man är fortfarande kvar inom området där objektivets korrektion är bra. Däremot ökar man inte heller avbildningsskalan i någon högre grad, så det kan vara mindre meningsfullt att lägga ut mycket pengar på att få en mycket liten ökning av förstoringen, som kanske kan göras bättre på annat sätt. Med en bra konverter kan man dubbla avbildningsskalan utan någon större förlust. (Om man ska vara petig, så stämmer det som är sagt i det här stycket inte för ett innerfokuserat objetkiv, men då har det inte heller fast brännvidd. Innerfokuserade objektiv ändrar brännvidden för att fokusera på närmre håll, så ett innerfokuserat makro på 100 mm har 50 mm brännvidd vid avbildningsskala 1;1.)

Det finns mellanringar med kopplingar för AF och bländarstyrning, men de är dyrare än sådana utan. De flesta mellanringar som säljs är utan kopplingar.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med "teleavstånd", men jag tror vi kan hoppa över det, eftersom det knappast är vad mellanringar används till. Men "teleavstånd" kan väl förmodas vara avstånd större än åtminstone tio gånger brännvidden. Så vi kan ju ta som exempel att sätta en vidvinkel på mellanringar, det vanliga kitobjektivet vid 18 mm brännvidd. Om man sätter en mellanring på 20 mm mellan objektivet och kamerahuset så får man teoretiskt en avbildningsskala på större än 1:1 som skulle ha varit på ett avstånd av 72 mm från sensorn om objektivet hade varit symmetriskt. Nu är det ju inte symmetriskt, så det blir annorlunda, men det kan ändå vara så illa att skärpan hamnar någonstans innanför frontlinsen.

Zoomar man ut, så kommer man då till ett läge där man kan fokusera på damm på frontlinsen, och zoomar man ut lite till, så kan man fotografera undersidan av flugan som sitter på själva frontlinsen. Det borde vara rätt lätt att begripa att det inte är särskilt användbart. Det är därför jag säger att mellanring till en zoom är riktigt dåligt.

Och skälet till att närbildslins inte heller är någon större idé på normalzoomen är att den har stor bildvinkel och man inte kommer särskilt mycket närmre utan att föra in ganska stora optiska fel. Dessutom blir näravståndet i så fall så kort att det blir obekvämt nära. Linser passar bäst med smal bildvinkel, dvs teleobjektiv, där de ger bekvämt avstånd och stor avbildningsskala.

#13 OT

Tack för klargörande vad du avsåg.

Angående vilka mellanringar som säljs har du inte samma uppfattning som cyberphoto de skriver

"Ljusmätning och autofokus fungerar med de flesta mellanringar så länge optiken är tillräckligt ljusstark. "

Ang pris så tycker jag inte mellanringar är särskil dyra, men där kan man såklart tycka olika.

Du har rätt angående "möjligheten" att zooma in på damm o liknande, men det var inte riktigt det jag tänkte på utan mera skärpa , kromatisk abberation, vinjettering, förvrängning och liknande. Menar du att försättslinser är bättre än mellanringar i det avseendet i vissa fall eller i alla fall?

En nackdel med mellanringar är förstås att du tappar ljus.

Jag tror att det framgick av vad jag tidigare har skrivit att linser kan vara att föredra i vissa fall. Självklart har mellanringar också fördelar, likaledes bara i vissa fall, och det finns fall där både linser och mellanringar är ganska dåliga av olika skäl. Jag tycker att det är för långt att gå in på extrema fall, och att det är enklare att hålla sig till relativt lätt begripliga "normalfall".

Mellanringar fungerar bäst när man har objektiv med fast brännvidd, helst om objektivet är ganska symmetriskt. Med mellanring har man relativt fast avstånd och avbildningsskala som beror på hur tjock mellanringen är och vilken brännvidd man använder. Mellanringar är inte lämpliga till sådana objektiv som den vanliga kitzoomen, helt oavsett om funktionerna bibehålls. När man har lång brännvidd ger mellanringen inte heller stor ökning av skalan. AF för fininställning är mycket begränsat med mellanring.

Lins ger bra resultat när objektivet har ganska lång brännvidd, men linsfelen syns mer när infallsvinkeln avviker mer från den optiska axeln, så en lins är inte lika bra för mer vidvinkliga objektiv. Kitzoomen har också ett kort näravstånd som motsvarar omkring +4 eller +5 dioptrier, så man vinner nästan inget i näravstånd med en lins.

Avståndet blir relativt konstant när man tar med lins, och skalan kan man ändra med zoomen om man har linsen på en telezoom. Hur stort område man kan fokusera inom avgörs av virtuellt dioptrital fför den vanliga närgränsen och linsens dioptrital. Det är lätt att fixa ett hjälpmedel för att snabbt hitta fokusområdet, till exempel ett snöre som är lagom långt och har ett par knutar för längsta och kortaste håll som man kan ta på med linsen.

Alla funktioner hos objektivet bibehålls när man användder närbildslins och inom rimliga gränser kan AF användas för att fininställa skärpan. En närbildslins på en telezoom vinjetterar inte, och linsfelen är måttliga inom den smala bildvinkeln. Den kromatiska aberraitonen är rimlig upp till cirka 3 dioptrier, men för högre styrka bör man ha en akromatisk lins. Linsfelet som är mest påtagligt är krökt skärpeplan, vilket gör närbildslins olämplig för reproduktion av små plana föremål som frimärken och liknande. När man tar plana föremål blir det inte skärpa ut till hörnen.

Makroobjektiv är för det mesta bättre för alla sorters närbilder. Fördelarna är god korrektion och att man kan fokusera inom hela området från skala 1:1 till oändligt.

Sett till hur lätt det är att arbeta med, är makroobjektivet enklast, följt av telezoom med närbildslins och sist hamnar mellanringen.

Med mellanring har man inte bildstabilisering annat än med sensorbaserad stabilisering om man kan korrigera brännviddsinställningen för det ändrade utdraget. Om de elektriska kopplingarna för optisk stabilisering fungerar så kommer stabiliseringen att motverka sitt syfte, eftersom den ger för stora utslag när objektivet är utdraget längre. Den är avpassad för att objektivet ska sitta direkt på kamerahuset. Stabiliseringens funktion ändras inte nämnvärt av en närbildslins på en telezoom, vilket gör det lättare att arbeta på fri hand.

Som med det mesta när det gäller foto är det många bollar i luften, och "optiska fel" som man kanske för in när man sätter på en lins är inte det enda att ta hänsyn till. Också utan lins har objektivet optiska fel, och det är till och med möjligt att linsens optiska fel i viss mån kompenserar fel som objektivet ursprungligen har, så det är tveeggat. Bättre kanske att se till den praktiska nyttan. Linsen ger möjlighet att på enkelt sätt ta bilder som annars inte är möjliga utan att till exempel skaffa ett makroobjektiv. Frågan är väl närmast om de bilderna blir tillräckligt bra.

Det är mycket svårt att se på en bild om den är tagen med en bra närbildslins. Den teoretiska minskningen av bildkvalité är för det mesta försumbar, och jag tycker inte att det är riktigt ärligt att föreslå mellanring som alternativ. Den fyller inte samma funktion. Alla olika hjälpmedel för att ta närbilder kan komplettera varandra på ett eller annat sätt, och om man redan har den ena halvan i en kombination, sä är det en enkel komplettering att skaffa den andra. Har man en telezoom, så skaffar man en närbildslins, och om man har ett fast normalobjektiv, kanske man skaffar en mellanring. Om man vill ha ännu bättre möjligheter, då skaffar man ett makroobjektiv.

Den stora styrkan hos en närbildlins är ju att man genom att komplettera en telezoom utökar sina möjligheter när det gäller närbilder. Det gäller oavsett om man redan har en telezoom eller om man ändå tänker skaffa en av andra skäl än bara närbilder.

Och lika oärligt som jag tycker det är att föreslå mellanring till en kort kitzoom är det att föreslå närbildslins. Närbildslins fungerar mycket bra med en telezoom men linsen är i stort sett värdelös till kitobjektivet.

#15 jag vill inte verkar otrevlig på något sätt men måste du mer eller mindre kapa alla trådar och raljera på i vad det iallafall för min del verkar oändlighet.

Att folk befinner sig på olika nivåer vad gäller ålder, teknik och språkbruk verkar gå dig helt omärkt förbi och det måste väl gå och skapa nya trådar i allt detta som du/ni fördjupar er i.

#16 I just denna tråden är det nog i så fall mitt fel, som ville ha ett tydligare besked om hur Inkanyezi resonerade, jag tycker att det har relevans på TS ursprungliga fråga och efterföljande diskussion, även om tekniknivån kan var för svår för en del.

Det har gett åtminstone mig något. Om ni andra tagit illa upp så ber jag om ursäkt för att jag inte kände till denna regel.

Det är definitvt en avvägning mellan att bara rekommendera något för att man själv tycker det är bra och att förklara varför och till vad något är bra/mindre bra och vilka svagheter som finns.

# 15 Tack för en mer detaljerad utläggning. Den klargjorde en del som jag inte tänkt på (så denna dag har inte varit förspilld).

Jag gillar dina utläggningar, Inkan.

Jag skulle vilja påminna om ett alternativ till, nämligen bälgen. Möjligen har den spelat ut sin roll nu för tiden, det har jag ingen koll på. Jag använde bälg väldigt mycket på "filmtiden". Har naturligtvis mellanringarnas nackdelar förutom att man inte är lika bunden till avstånd. Utdraget kan ju varieras relativt mycket.

HH

#18 Jag drog mig för att ta upp bälgen i resonemanget, det är krångligt nog som det är att försöka fundera ut "vilket som är bäst". Men visst kan det finnas någon fördel med bälg; jag har faktiskt själv en till min systemkamera, men jag har inte använt den ännu utöver att bara ha provat den.

Jag skulle nog hellre ha en inställningssnäcka, och det finns såna att köpa också. Det är stadigare än bälgen och lättare att hantera om man jobbar på fri hand, men de som jag hittills har hittat är dyrare än vad jag har lust att betala.

Med risk för mångordighet lägger jag in lite om fokusering vid närbilder och när man använder främmande tillbehör.

Moderna systemkameror, som EOS 500D har inte särskilt bra hjälpmedel i sökaren för att fokusera när man ökar objektivets utdrag eller om man använder objektiv med annan ljusstyrka än skärpesensorn är avpassad för; den stämmer bäst med f/5,6.

Därför är diektvisning (Live View), om man kan förstora sökarbilden för fokusering, ofta bättre än att använda titthålssökaren, och det gäller särskilt kameror som i stället för prisma har speglar i sökaren, vilket gör sökarbilden ganska liten och mörk.

När man sätter på en närbildslins blir det ingen skillnad för AF-systemet, men om man har en konverter, bälg eller mellanringar, kommer man lätt till ett läge där sensorerna är osäkra. Det gäller både om man använder AF och om man bara använder skärpeindikering.

Den tekniska förklaringen till att AF-sensorn är osäker är relativt krånglig, men den fungerar bäst när den används så som konstruktörerna har avsett, dvs med AF och objektiv som är byggda för fasdetekterings-AF. Att "mattskivan" inte fungerar helt bra hänger ihop med att den är gjord för att vara så ljus som möjligt, och man kan se sökarbilden inte bara när den ligger på sökarskivan, utan också om den är lite bortom eller hitom sökarskivan. Det är som alltid lite olika åsikter om hur lätt det är att fokusera, YMMV, men det är ganska svårt att ställa skärpan manuellt, och det är någonting man måste träna på om man ska ta närbilder med de mer avancerade tillbehören. Spegellösa systemkameror har en fördel där jämfört med DSLR.