Och nej, jag har inte något makroobjektiv, bara ett gammalt normalobjektiv till en kamera för film, en adapter och lite mellanringar.

På den här tisteln finns det några mycket lyckliga spindlar.

Fina bilder. Man behöver inte ett makroobjektiv, mitt använder jag mer till porträtt än makro numera.

Det är ingen slump att nyckelpigelarven håller sig bland bladlössen, då den redan i larvstadiet livnär sig på dom.

En liten close-up bild för de som är nyfikna på att se hur nyckelpigelarver ser ut på lite närmare håll. Bilden tog jag tog mitt första år som systemkameraägare :)
Lägg märke till bissingarna, inget o leka med

EDIT:

Kan tillägga att antingen är min en annan nyckelpigeart än den du hittade, eller som mer troligt har denna kommit längre i utvecklingen då denna bilden var tagen den 8:e oktober 2009.

#1 Var är lusherdarna? Det är inte ofta jag stöter på en klump bladlöss ovaktade av myror.

På den platsen fanns inga myror. Det var också den enda lilla förkrympta stjälken jag hittade just där med bladlöss, alldeles i utkanten av ett jättelikt stånd med massor av tistlar som alla var utan bladlöss. Det är alldeles nere vid stranden av Värtan. Längre upp i backen är det gott om myror, men just här, nere vid vattnet, såg jag inga. Inte heller den med nyckelpigelarven hade några lusherdar, eller kanske rättare inga av den stora sorten. Det fanns en hel del små insekter som är nästan genomskinliga och som ser ut som myror, vilket jag gissar att de kan vara. Jag har aldrig lagt märke till den mikroskopiska myrvarianten förr. Däremot har jag sett lika små, fast röda och ettriga, i Santiago på Kuba. Dom bissingarna har man ju fått känna av.

Oktober, då kanske den övervintrar som puppa och kommer ut på våren efter metamorfos? Dags att leta upp en lämplig sovplats.

Jag funderade lite över om det var för fräckt att inte tala om vad bilderna i tråden innehåller, eftersom det har nämnts tidigare att folk är rädda för olika små kryp, men jag tycker egentligen inte att det finns orsak att varna för så alldagliga saker som spindlar och andra djur, eller ormar för den delen.

Jag har märkt att de som har nästan fobisk skräck för vissa kryp inte tycks känna stor vördnad inför livet; kanske att jag umgås mycket med folk från exotiska platser. Min fru till exempel har som första reaktion när hon ser en spindel eller en geting att döda den, och hon kan till och med säga till mig att döda getingen. Jag å andra sidan tar ett papper och ett glas och fångar den så att jag kan släppa ut den när den försöker komma ut genom fönstret, och jag är mycket noga med att inte skada den. Häromdagen hittade jag en död äsping på cykelstigen, och min reaktion på den lilla decimeterlånga ormen var faktiskt sorg, även om jag vet att myrorna får sig ett mål.

#5 Roligt att höra att det finns fler än jag (och min familj) som släpper ut getingar och andra djur.

Jag brukar tänka på att varje par av en djurart, under sin levnad, bara ska ge upphov till två överlevande individer. Under förutsättning att stammen ska bevaras intakt, förstås. Det råder stort slöseri "där ute", på gott och ont.

HH

Lider också av för blödigt hjärta när det kommer till djur. Det finns egentligen bara ett djur som jag har ihjäl utan att känna något, och det är fästingarna. Detta speciellt efter att de suttit på antingen mig eller min hund.

#7 Jag tycker det går lätt att ta kål på råttor också. De förstör alldeles för mycket för att vara trevliga. Tyvärr!

HH