För den som vill veta mer om teorin bakom ljusfältsfotografi finns den bästa informationen i doktorsavhandlingen som beskriver systemet och som kan laddas ner:

http://www.lytro.com/renng-thesis.pdf

Den är rätt intressant, och principen fungerar. Men man måste hantera ganska mycket data för att få fram såna bilder, och de har vissa begränsningar, som bland annat beror på hur stor öppningen på det primära objektivet är. Ett objektiv med större öppning ger alltså här större skärpedjup.

Kameran som de har använt vid proven är en mellanformatskamera, där sensorns yta har delats in i ett antal rutor med mikrolinser framför, där varje mikrolins representerar en pixel, som registreras på sexton pixlar; var och en av dem tar upp ljus från olika del av ytan på objektivets utgångspupill. Efter rätt avancerad databehandling sammanställs det till en bild.

Det finns säkert potential att urveckla tekniken, men den kräver mer lagringsutrymme och processorkapacitet än bilderna som vi sysslar med nu.