tycker det låter som en provikation är väl snarare så att en fotograf vill visa verkligheten. Jag vill visa det fina och vackra,, och särskilt små saker som folk inte lägger märke till vanligtvis,, fotografering tycker jag är viktigt, för att just dokumentera det som händer ute i världen..både hemska och det vackra som finns…
en intressant fråga tycker jag…

Ja du, jag bara känner att det är så många saker som jag vill fånga på bild helt enkelt.
Går nästan ingenstans utan min kamera… ;)

För mig är det ett sätt att fånga tid. Jag tänker i bilder. Minns i bilder. Med bilder kan jag gå tillbaka i tiden. Fräscha upp minnen. Se barnen när de var mindre. Minnas vad vi gjorde, hur de såg ut. Jag är kanske inte hundraprocentigt närvarande i vad som händer när jag fotograferar, men jag är 90-procentigt med varje gång jag tittar på bilderna. Om och om igen. Jag tittar ofta på gamla bilder. En semester. En födelsedag. En frukost.

Ovärderligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

#0 (mihe)

J*kla intressant fråga (ursäkta språket).

Personligen fick jag under en tid i mitt liv klåda av tanken på att jag samlade på minnen - det kändes som ett desperat försök att försöka förhindra den oundvikliga och ständigt annalkande döden. Numera har jag kommit över den "krisen", även fast jag fortfarande brukar reflektera över just det. Svaret - idag - skulle bli att jag tycker om att väcka känslor hos andra. Återstår att se vad svaret är imorgon.

Intressant fråga som sagt.

// staffan

Fotografering är himla kul, och jag blir berörd av att andra gillar mina bilder.

Hälsningar

Robert

Då ska jag berätta mina tankar runt fotografering. Det finns flera aspekter av fotograferingen och bildbearbetning som jag funderar kring och som passar in på mig. Mitt liv har varit ganska tufft och jag har nog använt kameran som ett skydd ibland. Jag mekar ju med bilderna sen och förändrar dom…skapar en värld genom bilderna…som inte finns. Jag gör färgerna starkare, försöker göra blommorna vackrare…så doften känns bara av att se på dom. Redan när jag tar bilden funderar jag på vad jag ska göra med den i CS. Inte alltid men ofta.

Men jag gillar oxå att ta "dokumentär"bilder. Så här var det! Så här är det! Glatt eller sorgligt, det spela ringen roll.  

Jag speglar mig nog i mina bilder oxå…tänker på blomman i vasken…en sån upplevlse hade jag för 1½ år sen…intressant självanalys det här. Jag tolkar drömmar i vanliga fall och gillar drömbilder men det här var oxå väldigt givande och utvecklande.

Hoppas fler vill svara

/Mia

#4 Intressant det du skrev om döden. Från det vi föds går vi mot döden. Foton är absolut minnen. Det känner jag när jag tittar på gamla bilder. Jag har lite problem med minnet så visst fotograferar jag för att minnas till viss del. Och för barnens skull, på dagis, med kompisarna etc. etc. Upplevelser och minnen som påverkat oss.

Fotograferar jag bara för mig själv…för att kunna minnas bättre…

Jag har lite problem med att visa mina bilder…Jante  bor här hemma hos mig, så ingen får se mina bästa bilder och det känns dumt ibland. Varför ska bilderna bara ligga på min hårddisk och ingen ser dom… Jag funderar mycket på det här just nu. Hoppas jag inte blev för djup nu men det är väldigt givande att få höra om det här ur en annan synvinkel.

Ha det gott/Mia

Att fotografera är att fånga tiden.

#8 Mycket poetiskt! Och helt rätt.

Jag dokumenterar oftast men ibland också för att fånga och förmedla en känsla.

Jag tror att de flesta människor har ett behova av att göra något kreativt. Många får det behovet tillgodosett genom sitt arbete andra skapar sig en kreativ fritid. Konst, foto, idrott, kläder, snickrar osv. Eftersom jag inte kan dra ett rakt streck utan linjal så är nog konst inget för mig, så det blev foto istället. Sen kan det ju ha en "viss"  betydelse att min pappa var fotograf. Man är liksom född i doften av framkallningsvätska och fix.

#11 Håller med dig där BMJ. Jag kan inte teckna eller måla men har stort behov av att vara kreativ ändå. Jag ser på mina bilder som konst i många gånger, inte alltid men dom som jag har bearbetet för att få fram en känsla eller en reaktion.

Kul att så många velat berätta om varför dom fotograferar. Inget man vanligtvis tänker på utan det kräver en stund av eftertanke.

Tack för det /Mia

Att fotografera är att fånga ögonblicket som inte finns sekunden efteråt,och som aldrig vill komma igen.

Ja för mig är det nog bara ett sätt att fånga minnen, och förhoppningsvis blir det vackert fångat emellanåt. Fint nog att visa för andra:)

Jag har aldrig sett kameran som ett sätt att gömma mig för omvärlden. Däremot så avskyr jag som vuxen att fastna på kort, men det är ju en helt annan diskussion…:) 

Men fotografering innebär ju så mycket annat, det fyller ju så många olika funktioner, från hobbyfotografering och ett sätt att bevara minnen i sitt eget liv till dokumentation av världshändelser i stort och smått. Dokumentation av olika former av övergrepp som kanske kan stoppas just p g a av ett visst fotografi.

Känslor och tankar, fantasi och verklighet, med ett fotografi kan man förmedla så mycket - nog stämmer det ändå, att en bild kan säga mer än tusen ord…:)

#7 synd att du inte visar dina alster, förhoppningsvis kanske du kan tänka dej att lägga ut några alster här så småningom?

#11 det är lika här BMJ,,, jag kan inte heller dra ett rakt streck..inte ens med linjal.. så fotograferandet är en annan variant av att måla och uttrycka sej,

#15 Jag har haft bilder upplagda här men tog bort dom. Bilderna jag skapar är ju bara vackra för mig. Min omgivning har drivit på mig att visa mina saker och jag har provat det nu men det känns inte bra. Det förlamar mig och jag slutar fotografera. Jag vill inte ha det så, så jag slutar visa mina grjejer och gör mina bilder för mig själv bara.  

Jag gör andra grejer som t.ex. fotograferar bilder till bokomslag, visitkort och jag har låtit trycka upp några vykort. Allt de tär väldigt stimulerande och jag vill behålla det så och inte tappa intresset för fotograferingen helt. Jag inser att det här bottnar i dåligt självförtroende så det får jag oxå jobba på.

/Mia

#16 ok.. ja känns det inte bra för dej att visa upp dina bilder som typ här så ska du naturligtvis inte göra det om det hämmar din fotografering,,, :-)
Dåligt självförtroende är jätte jobbigt, har själv det och även min dotter har det jätte kämpigt med det,,,, förhoppningsvis vänder det på henne någon dag…

Bästa botmedlet mot dåligt självförtroende är att överkomma det som man tycker är obehagligt. När jag började fotografera så tyckte jag det var obehagligt att fotografera främlingar. För att överkomma det så gav jag mig i uppdrag att fotografera främlingar.

Jag tycker det är obekvämt att stå och snacka inför folk, men jag gör det ändå.

Dåligt självförtroende bottnar , vad jag tror, i att man är rädd för att andra kan komma med negativ kritik. Jag tycker du inte ska vara rädd för det. Vi analyserar bilder inte personer, och vi vill hjälpa andra till att ta bättre bilder. Alla vi på Foto.iFokus lär oss genom att hjälpa andra.

Hälsningar

Robert

Det är också viktigt att förstå om kritik, att det är någons åsikt, inte något som är rätt eller fel.

Vänliga hälsningar

Niklas

#19, instämmer i allra högsta grad. Sedan får man tänka på att var och ens bedömninar växer med erfarenhet.

Hälsningar

Robert

#18  instämmer,, genom åren har jag fått bättre självkänsla genom att man tagit sej igenom obehagliga situationer,,, har fortfarande lite dålig självkänsla och tror att jag inte ska klara av en viss grej,,,vilket jag många gånger bevisat för mej själv att jag dock klarar det…tror att självförtroendet växer bort ju äldre man blir,,eller så är det livserfarenheten som har gjort det,,, antagligen det sista kanske…

#19 precis Niklas,,, och jag är inte rädd för att få kritik på mina bilder,,,det är ju därför jag är med här för att få tips och råd om mina bilder, sen kanske jag tycker att min bild är fin som den är och inte alls håller med om den kritik jag fått :-)
och den kritik jag fått hittills har varit konstruktiv med förslag på vad man kan göra bättre..och samtidigt fått positiv respons på det som har varit bra med bilden…

Nu känner jag att jag måste klarlägga lite här. Mitt dåliga självförtroende bottnar i taskig barndom (häftigare en så är det inte) och det gäller allt jag gör. Skriver dikter också t.ex. Jag har ALDRIG, absolut aldrig fått någon negativ kritik härfifrån och faktum är att det här blir den fotosajt jag väljer att stanna kvar i…så det så  Går ur några andra. Jag har som sagt bara mötts av respekt och trevligt bemötande. Men jag omger mig med skapande människor som uppmmuntrade mig och jag har under en tid av några år nu visat en del både dikter och bilder men det funkar inte. Jag har bara fått positiv kritik, så inte för det. Men det har gått så långt att så fort jag ser en bild jag gillar printad på papper så förkasstar jag den. Det lamslår mig och det känns inget kul. Jag kommer fortsätta fotografera men behåller "mina" bilder för mig själv. 

Många nojjor växer bort så förhoppningsvis så även den här.