Landskap: En fokuspunkt, ej följande autofokus funkar bäst.

Makro: Manuell fokus brukar funka bäst, men autofokus, både följande och sån som låser sig funkar också vid vissa tillfällen, speciellt om man fotograferar handhållet och har svårt att hålla kameran blickstilla. En millimeters flytt av kameran flyttar också fokus 1mm om man inte har följande autofokus påslagen. Manuell fokusering funkar bäst i liveview-läge (om nu kameran har det, de flesta nya kamerorna har det), men sökaren funkar också bara man använder fokusindikatorn som säger om fokus ligger rätt eller inte.

Porträtt: Samma som ovan, om inte motivet rör på sig för mycket eller om du använder en stor bländare som ger väldigt kort skärpedjup, samt lång brännvidd. Är det fallet kan det vara smart att köra kontinuerlig fokus, eventuellt med flera fokuspunkter och 3D-följning aktiverade. Gör man det är det bra att ta många bilder för man kan inte vara helt säker på att fokus hamnar rätt och felfokus kan sabba ett porträtt helt och hållet.

Klart att du ska ställa in sökaren så bra som möjligt för dina ögon! Nu har jag inte glasögon och är därför inte alls säker på saken, men är inte hela vitsen med dioptrierinställningen att man ska kunna titta in i sökaren utan glasögon och kunna se en skarp bild?

Tusen tack för ditt svar!

så vid makro, kan jag ha kontinuerlig fokus vid handhållet och jag är inte stadig! Hur blir man det???

Så jag ska ställa in dioptrierinställningen utan glasögon? jag har gjort det när jag har dem på… Så glad jag blev nu! Tycker inte bilderna har blivit så skarpa som jag har velat, för ibland har jag liksom tittat över glasögonen. Svårt att förklara.. Hm, måste testa utan glasögon!

Jag är nybörjare och tycker det är mycket att lära sig. Har en sony A230 utan liveview, så jag är ju helt beroende av sökaren. men jag lär mig väl så småningom. Jag har överget Autoläget  iallafall och använder A (bländar)-läget.  Lite krångligt,men det löser sig väl med  tiden..

Tack för ditt svar och att du tog dig tid att förklara!

Jag harde glasögon en tid när jag var yngre, och jag brukade ha dem på när jag ställde in skärpan och komponerade bilden. Många äldre kameror hade inte ens okularinställning, utan man fick sätta på en lins om man behövde korrektion. På en av mina kameror hade jag en tid sådan lins, men det fungerade inte bra, eftersom min astigmatism gjorde bilden oskarp när jag vred kameran till höjdformat, så jag gick tillbaka till att ha glasögonen på.

När det gäller sökarinställningen så hänger det på hur okularets storlek stämmer med bildytan och avståndet mellan öga och okular.

På nästan alla spegelreflexkameror kan man behålla glasögonen på och ställa sökaren neutralt. Om man kan se hela sökarbilden med glasögonen på, behöver man inte skjuta undan eller ta av sig dem. Eventuellt kan det underlätta att ta bort gummiskyddet.

Nackdelen med att behålla glasögonen på är att man inte kan skärma av ströljus.

Det är inte särskilt viktigt att kunna se skarpt i sökaren på en spegelreflexkamera när man använder autofokus. Däremot för manuell fokusering är det mycket viktigt, förutsatt att sökarskivan också har lämpliga hjälpmedel för skärpeinställning.

Jag tycker att det funkar bäst att använda en enda punkt för skärpeinställningen och rikta den mot en punkt som jag väljer för skärpa, oavsett vilken typ av motiv jag har.