Det enda jag kan komma på är att använda en känd blixtstyrka och ställa bländaren efter avståndet. Det funkar ju om man är helt klar över avståndet, men knappast annars och inte om man till exempel vill plåta dem i flykten.

Ledtal till blixtar brukar ju anges för rum med normal reflektion, så när man tar utomhus blir blixtljuset svagare, men mer förutsägbart, eftersom den optiska lagen med kvadraten på avståndet faktiskt funkar till 100%. Om man till exempel tar fåglarna vid ett matställe kan man ganska väl bestämma blixtstyrka och bländare när ingen fågel är där.

Om man använder ledtalet som fabrikanten har satt på blixten, så blir det ju mindre exponering än så när man inte har något som reflekterar intill, men samtidigt har man ju tillskott från dagsljuset om det inte är mörkt. Det kan vara ett större problem, eftersom inte alla kameror har elektronisk slutare; med ridåslutare kan man inte ta med kort slutartid och blixt. Det begränsar användbarheten för blixten ganska mycket när man jobbar utomhus. Man måste alltså använda en tillräckligt lång slutartid för att slutaren ska stå helt öppen och lagom liten bländare för att det befintliga dagsljuset ska inverka precis så mycket som man önskar. Till det ska blixten lägga till en lagom stor andel ljus, vilket betyder att man ska sikta på att dagsljuset är åtminstone ett steg eller hellre ungefär två steg underexponerat. Det blir en ganska liten bländare i dagsljus, och det kräver en rätt kraftig blixt för att den ska ge ett tillskott till rätt exponering av huvudmotivet. Och då får man inte ha någonting synligt emellan motivet och kameran, eftersom det kommer att bli väldigt urfrätt av blixten.

Jag tror att det går att lösa, men jag förstår inte riktigt i vilken situation du tänker dig att använda blixt. Jag föreställer mig att det handlar om upplättning i motljus.

Hej Inkanyezi!

Situationerna är väldigt varierande, det är ytterst sällan som jag har möjlighet att bestämma plats för objekten utom här hemma hos mig förstås, utan det är varierande ljus i ryggen ,ljus framifrån , gryning, skymning, olika avstånd ja alla tänkbara konstiga ljussituationer , jag använder mig utav en "ljusförstärkare"för att nå tillräckligt långt med blixtljus enligt tillverkarens rek så får man bäst resultat vid manuellt hanterande, 50mm inställt på blixten och ca 1,5-2,5  nerdrag på blixtljuset. Det funkar överlag men det blir alldeles för många missar pga överexponering eller under exponering med utbrändhet eller en massa taskiga färger med brus. om man bara kunde begränsa antalet missar så hade man fått så mycket mer bra bilder, det är inte så kul när man har suttit 4-5 timmar och inväntat rätt tillfälle , plötsligt får man en fotomöjlighet och så blir bilden totalt kass och bort flyger den bilden resten av dagen eller längre än så. Gör mig riktigt glad och kom på något som skulle göra det lite lättare för mig .

Här är problemet lite närmare beskrivet.

http://fagelskadning.ifokus.se/discussions/4dcaf89d88f472166c00a559-fota-fagel-med-blixt#discussions-1

Nej, inga fler tips har jag egentligen. En tid, för ganska längesen, hade jag en utrustning för att ta med blixt i varierande ljusförhållanden, och jag klarade det inte med min Contax, som bara synkade med blixt till 1/60, och det är ingen slutartid att använda i dagsljus. Då skaffade jag en kamera med centralslutare, och det funkade väldigt mycket bättre, eftersom jag kunde ta med alla slutartider ner till 1/500. Jag fick också lov att sätta foliefilter på blixten för att minska det gula som var en aning för dominerande, så att det stämde bättre med dagsljuset.

Jag antar att det numera inte finns så många kameror som har "elektronisk" slutare, dvs att de läser av chipet för en viss exponeringstid medan det är helt frilagt.

Så jag gissar att det bara handlar om att lära sig sin utrustning så långt det är möjligt och att dessutom ha en himla massa tur, så att fåglarna sätter sig på rätt ställen. Jag kan tänka mig att man lär sig vilken bländare man ska ställa in för ett antal olika möjliga lägen, och att man justerar tiden efter det befintliga ljuset. Synd bara att ridåslutaren begränsar de möjliga slutartiderna. Jag skulle tro att det rent praktiskt skulle kunna gå att köra med bländarförval (A) och lite minuskompensation om bara blixten är tillräckligt stark för avståndet och det spann av bländare man har att jobba med. Om man sedan siktar på att i regel ha 1/200 till 1/100 kanske man får strypa blixten lite om pippin kommer närmre.

En variant kan vara att placera blixten en bit bort, så att den inte kommer i riktning från kameran, men det behövs antagligen en kraftig blixt för att kunna köra den rundstrålande. Jag använde Braun F800 på den tiden, och den funkade fint med softbox upp till ungefär fem meter för att lätta i motljus.

Jag använde softbox när jag plåtade med blixt ute, men jag höll mig på avstånd upp till ungefär fyra meter, aldrig någonsin längre.

Tack Inkanyezi för info , Och det här blir precis lika svårt som jag misstänkte Eftersom avstånden varierar allt mellan 5-30m och i varierande ljusförhållanden så får det bli rutinen som avgör, blixt blir lite av en nödvändigt ont om man vill ha fler bilder. Det här med slagskuggor, underexponeringar, överexponeringar och eventuell flykt från objektets sida pga blixt är ju lite jobbigt, men det är väl bara att bita ihop och att träna på, jag har fått lite koll på läget men som sagt 1-2 okbilder på 100 är inga roliga resultat, när man sen ser att fågeln som man har väntat på i timmar dyker upp och man inte vet om inställningarna funkar då är det pirrigt. Att slänga ut x antal timmar för EN  kass bild gör att man ibland undrar vad man håller på med.