Svar på sista frågan: Tredjedelssteg.

Lär dig de jämna stegen utantill så har du lättare framöver:

f/1 - 1,4 - 2 - 2,8 - 4 - 5,6 - 8 - 11 - 16 - 22 - 32 - 45 …

Multiplicerar man ett tal med roten ur 2 får man fram värdet för en ett steg mindre bländare.

Två steg över f/3,5 är således 7 (eg. 7,1).

Hmmm nu får du nog förklara lite bättre, för det försod jag nog inte riktigt.

en fråga tilll om slutartiden.

Om jag har bländare 3,5, vilken slutartid ska jag då använda. 

detsamma om jag har f2,8, vilken slutar tid ska jag använda?

Följs de två alltid åt, så att man kan lära sig att om jag använder f2,8 ska jag alltid ha slutartid …..?

eller om jag har f5,6, så ska jag alltid ha en slutar tid som är--?

försår ni hur jag tänker.

Om jag har uppfattat det hela rätt, så om jag har ett lågt f-tal. så är bländaren stor och då behöver jag en snabb slutartid.  Medan om jag har ett högt f-tal, typ 16 då måste jag ha en lång slutartid. Men hur vet jag vilken som ska vara till vilken? Finns det någon enkel skala som man skulle kunna ha i sin fotoväska,som synkar de båda? så att jag vet om jag använder f16, bör jag ha den här slutartiden XXX. men kan välja lite annorlunda. Men mer som ett riktmärke..

Givetvis vet jag att man kan mixtramen det måste väl ändå finnas en enkel regel för "nybörjare"…som jag! :-)

Det blev ett långt inlägg, med kanske frågor som jag borde kunna, men jag är inte så inne i det. Använder för det mesta autoläget, men vill börja lära mig mer manuellt, ser det som en utmaning.

Om ljuset i omgivningen är exakt samma så behöver du öka slutartiden två tredjedels steg om du går från f/2,8 till f/3,5. Det motsvarar en ändring från t.ex. 1/250s till 1/160s eller 1/60s till 1/40s. Så länge ljuset och isotalet är konstant och så följs alltså bländare och slutartid åt. Med liten bländare (stort tal) behöver man alltså längre slutartid (eller högre iso) och vice versa, precis som du verkar ha förstått redan.

Exponering handlar om att släppa in en viss mängd ljus på sensorn (eller filmen), och det gör man genom att välja lämplig bländare, slutartid och isotal. Dessa ska samverka och totala ljusinsläppet ska vara balanserat mot ljusheten av motivet.

Man kan inte säga att man behöver en viss slutartid till en viss bländare, utan det beror helt på omgivningen och isotalet. En tumregel finns dock och den heter Sunny 16. Den innebär att vid vackert väder med bländaren inställd på f/16 behöver man 1/100s (egentligen 1/125s på gamla tiden då man inte kunde ställa in 1/100s) slutartid med iso 100. Men redan om det är mulet behövs helt andra parametrar på grund av att omgivningen är mörkare då.

Enklaste sättet du kan ta reda på hur allt hänger ihop är att sätta kameran i läge "A" med autoiso avstängt. Aktivera ljusmätningen genom att kort trycka ner avtryckaren halvvägs, och kolla vad slutartiden blir med olika bländarvärden när du rattar på tumhjulet. Håll kameran i samma riktning när du gör det. Sedan kan du prova riktar kameran åt olika håll, t.ex. ut genom fönstret, in i rummet med lampan på eller avstängd. Testa också vad som händer när du höjer eller sänker isotalet ett steg i taget (dubblering/halvering av talet). Det har lika stor effekt som att halvera eller dubblera tiden eller bländarens storlek enligt de hela steg jag presenterade i inlägg #1.

Sen kan du prova vad som händer med slutartiden när du trycker ner knappen för exponeringskompensation med pekfingret och rattar den till 0, +1 och -1. Ta bilder i varje läge och se vad skillnaden blir.

Jag rekommenderar att använda just A-läget, det gör att man får mindre att tänka på än om man kör helmanuellt och det blir ofta riktigt bra. M (helmanuellt) kan ge bättre koll ibland men då det ska gå snabbare och man inte har tid att ratta och testa en massa är halv-eller helautomatik (A,S,P) att föredra. P gillar jag dock inte då jag tappar kontrollen över både bländare och slutartid.

Testa dig fram alltså! Det är bästa sättet att lära sig.

Personligen skulle jag önska att det fanns "alternativa P" där man istället för att kunna skifta runt bland bländare/slutartider som ger samma exponering hade kunnat göra samma men istället mellan ISO/slutare eller ISO/bländare. Oftast så har men ju mer eller mindre fixerat antingen bländaren eller slutaren baserat på vad man just då fotograferar och hur man vill att bilden ska bli men är det då för mörkt/ljust så måste man ibland kompromissa mellan brus/rörelseoskärpa/skärpedjup vilket hade gått otroligt mycket snabbare då…

Hoppas det gick att tolka den där texten :-)

#4 - På tal om det så är det användbart att köra med M-läge och autoiso, om man fotograferar i såna lägen där högre iso troligtvis behövs, t.ex. en sportmatch inomhus eller en konsert. Man vill ha en stor bländare, men kanske inte största för skärpans skull, och en viss slutartid som räcker för att frysa motivet. Då kan man ställa in dessa värden och låta kameran se till att exponeringen blir rätt genom att ställa in isotalet exakt. Kör man S (Tv på Canon) så väljer kameran den största bländaren innan den skuffar upp isotalet, vilket inte alltid är önskvärt.

Det här funkar bra åtminstone på Nikon, är osäker på om det funkar likadant hos Canon.

Tack för  alla era svar!

Trodde faktiskt det fanns ett enklare sätt att lära sig. Men det är väl bara att testa, testa och åter testa sig fram.

Om man inte tycker att man klarar av att fota i M, är då A bästa valet? Har en Sony A230. P känner jag väl att jag har testat ganska mycket. Men S har jag inte alls tittat på.

Är det enklast att böra med A? fotograferar mest naturbilder och älska makro och har införskaffat mig ett stativ. Men just de här olika varianterna, har låst mig lite. Men jag gör kanske saker och ting svårare än det är?

Jag ska kanske testa att bara fota i A ett tag och se hur det blir med de olika f-talen och se vad kameran väljer för slutar tid och sen testa att göra det själv. Bra sätt eller vad tycker ni? och sen efter ett tag ändra ch bara köra i S. Någon av er som har gjort så?

Vilka är era favoritinställning förutom M, som jag förstår att många använder sig (är grön av avund på ert kunnande! :-))

Hej,

Jag använder mest A och M själv, men S har sina fördelar ibland, även P. Vad man väljer beror mycket på vad/när/hur man fotograferar, och om det är bråttom eller inte. Inget läge är automatiskt "bättre" än nåt annat, och att alla proffs alltid använder M stämmer inte. Men alla  proffs kan säkert använda M om de vill.:-)

Om du vill börja testa lite med M-läget, använd först t.ex. A eller P för att kolla vad kameran föreslår för bländare och slutartid när du riktar kameran mot nåt motiv. Lägg värdena på på minnet, skruva ratten till M-läget och ratta in samma bländare och slutartid. Då har du en bra utgångspunkt. Genom att justera bländare, slutartid och isotal upp och ner ser, en parameter i taget, du hur de påverkar bildresultatet. Ganska snabbt tror jag du kommer få grepp om hur allt hänger ihop.

Tänk på att standardinställningen för justering av bländare och slutartid är i tredjedelssteg, medan du kan justera isotalet i endast hela steg tror jag (200-400-800-1600 osv, men jag är osäker på det). Så var det iaf på min gamla D60, på min nuvarande D90 kan man också justera isotalet i tredjedelssteg. Leker du med hela steg istället så ser du bättre sambanden än om du justerar i tedjedelssteg (om du inte kan justera isotalet också i tredjedelssteg förstås).

#0 och #1 Jag tänker märka ord lite grann här.

Det frågas efter "två steg över", och två steg över 3,5 är 1,8 eller 1,7 om vi ska hålla oss till det språk som brukar användas av fotografer.

"Över" brukar beteckna större bländare, längre tid eller högre känslighet (ISO), medan "under" är motsatsen. Två steg under 3,5 är alltså 7. Det är ganska enkelt att räkna två steg, eftersom det blir en fördubbling eller halvering när det gäller bländartal. Knepigare med ett steg, där man måste multiplicera eller dividera med 1,4.

Det är bra om man inte blandar begreppen, är klar över att ett högre tal betyder en mindre bländare och att ett lägre tal är en större öppning. Det är ganska lätt att lära sig, och det underlättar för kommunikationen om man använder begreppen konsekvent.

Så det frågan gällde var inte två steg över, utan två steg under, vilket representeras av ett högre tal, talet som brännvidden divideras med för att få diametern på öppningen.

Det du säger har jag inte tänkt på så mycket, men jag föredrar en annan terminologi:

- Vad gäller bländaren så har den ju en fysisk storlek, alltså är det lämpligare att tala om större eller mindre bländare istället för högre eller lägre. Talar man om det tänker jag på högre eller lägre tal, och då är ett högre tal en mindre bländare (om vi nu struntar i att bländaren egentligen är ett bråktal, det är lite överkurs nu tror jag)

- Slutartiden är längre eller kortare, det är mycket mer beskrivande än en högre eller lägre slutartid.

- Isotalet är däremot högre eller lägre, då endast är ett tal.

För att undvika missförstånd tycker jag det är smartast om man använder de fetmarkerade orden då de inte kan misstolkas lika lätt.

Tusen tack för alla svar!

jag tänker nappa på ditt tips JazzBazz att använda A och P och kolla vad kameran väljer och sen ratta över till manuellt och ställa in samma. Ett kanon bra tips.

sist fråga, när jag rattar så är varje steg alltså ett tredjedells steg? och om jag rattar två, blir det ett halvt steg, eller är jag helt fel på det? så för att få ett helt steg, ska jag ratta fyra "steg/hack?

Nej, inte riktigt så. Tredjedelar går det ju tre på en hel, så tre tredjedels steg är ett helt. Och två tredjedelar är just två trredjedelar och inte en halv.

Eftersom det handlar om en geometrisk skala kan det vara knepigt att förstå det där med tredjedelar när man ser de numeriska värdena för exempelvis slutartider och ISO. Skalan kan delas som 100, 125, 160, 200, 250, 320, 400 (hela steg markerade). Geometriskt är ungefär 26% det där tredjedels steget, så varje tredjedels steg är cirka 26% större än det närmast föregående.

För bländaren är det inte samma skala, eftersom det är en yta och därför ett kvadrattal. Det enklaste är kanske att lära sig den enkla skalan med hela steg från 2, dvs:

2 - 2,8 - 4 - 5,6 - 8 - 11 - 16 - 22

Andra tal när det gäller bländaren är helt meningslöst att försöka memorera, så fundera inte över vilka numeriska värden de tredjedels stegen kan ha.

Det kommer så småningom att vara alldeles självklart, och det som man mer funderar över när man har sammanhangen klara för sig är hur man kan använda det för att gestalta bilden så som man vill ha den. Mindre bländare (högre tal) ger större skärpedjup, men optimal skärpa har man inte vid stärsta nerbländning, utan någonstans mitt på skalan. Stor bländare (lågt tal) ger kort skärpedjup och kan användas för att sudda ut bakgrunden.