Tror Samyang objektivet är väl värt sina pengar, dock är det helt manuellt om jag minns rätt. Tror det kan bli lite kladdigt men om du oftast använder samma bländare så kan du ju använda kamerans ljusmätare om du har ställt kamerans bländare till samma värde och mäter undertiden som du använder "den där knappen som man använder för att kolla t.ex skärpedjup och som jag alltid glömmer namnet på"

Att fokusen är manuell är nog inte hela världen eftersom skärpedjupet är rejält på ett så vidvinkligt objektiv.

Manuell fokusering är inget problem! (Faktum är att det är bra, måste komma ifrån autofokusen haha XD)

Men tack, då har jag lite bättre koll :)

jag skrev en artikel om det för länge sedan, går nog att söka upp här.

Samyang alltså..

/Mattias

Artikeln hittar ni här!

Åh tack så mycket! :D

Jag har Samyanget, ger inte superbra bildkvalité men är man endast ute efter fisheye-effekten är den nog prisvärd.

Med bildkvalitén, syftar du på skärpan då?

Jag använder ett Sigma 8 mm, men några kollegor använder det ryska "peleng" och det verkar vara ett utmärkt objektiv. En snabb Googling visar att det ligger runt 2000 kr i pris

#8, Menar du http://www.peleng8.com/peleng-8mm-nikon.html ? :)

Det lär nog handla om det objektivet.

Det har smugit sig in ett litet fel i den websidan, eftersom den som är längst ner är för Canon, inte till Nikon. Objektivet till Canon säljs med ett chip som kopplar till kamerans kontakter och som gör att man får indikering av skärpan i Canon. Det är värdefullt, eftersom det är ganska dåliga hjälpmedel för skärpeinställning i sökaren på de flesta nyare kameror om man undantar den elektroniska bekräftelsen.

Men det spelar inte så himla stor roll att man inte får det med de andra varianterna, eftersom man gott kan uppskatta avståndet och ställa in på en höft. Skärpedjupet fixar resten.

De lite dyrare får man med filter till, och om jag har hajat det rätt, så sätter man in filtren i strålgången bakom linserna i objektivet.

Ja, det var den träff jag fick vid en snabb sökning.

Jag har inte själv testat det, men har sett några resultat från kollegor och det verkar som sagt vara ett bra objektiv för pengarna.

Till din ursprungsfråga om det spelar roll; ett skarpt objektiv är så klart bättre än ett oskarpt, men det beror mycket på vad du ska använda det till. I mitt fall är det nästan bara för produktion av små och lätta 360° visningar av t.ex ett rum, eller någon annan miljö. I de fallen ligger bilden på en hemsida i ganska litet format och lite oskärpa från objektivet blir inte särskilt avgörande.

Ska man däremot printa i större format blir kvalitetsskillnaderna tydligare.

#10. Hängde inte alls med nu vad du menar :(..

#12. Mest kommer det nog bli att ha på internet, men vill gärna kunna ha så att det blir bra om man printar ut det.. Så då är det väl lika bra att betala lite mer och få ett som är riktigt bra?

#13 - sista stycket -  Jag tror att du kommer att bli helt nöjd med Peleng. Inget fisheye är fritt från felteckning, och ett lägre pris är en stor fördel. Jag tror knappast att det är "valuta för pengarna" att köpa ett dyrare, om man inte har pengar som gräs. De här gluggarna, både Samyang och Peleng, är bra, och de duger också till bilder som man vill skriva ut. Det hänger alltså lite mer på hur mycket man är villig att satsa. Om du tycker att du har så stor glädje av ett fisheye, så kan du så klart sikta på originalet, men om jag ville ha ett skulle jag fundera allvarligt över Peleng.

#14. Okej, känns ju bra att det fungerar till utskrift också! Tycker fisheye-effekten kan vara ganska cool, men kommer inte alls använda det lika ofta som jag använder "mina vanliga" om man ska säga så. Så det blir nog isåfall Samyang/peleng.

Men nu har jag iallafall lite koll! Tack till alla som svarat :)

Också jag hittade en liten pärla på Peleng-sidan, den grej som jag saknar mest, en tiltadapter till min kamera.

#16. Tiltadapter? Vad används det till :) ?

#17 Den kan användas på två olika och väsensskilda sätt, Det vanligaste som man kan se på många webbsidor är att få ett verkligt landskap, kanske mest stadsbilder, att se ut som om det är miniatyrer, en modell. Det andra sättet, som jag ofta saknar och som jag troligen kommer att använda den till mest, är att sträcka ut skärpan, så att det förefaller vara nära nog oändligt skärpedjup. När man lutar objektivet kan man lägga skärpan utefter ett plan som inte är vinkelrätt mot objektivets optiska axel (parallellt med sensorn). Man kan alltså luta sitt objektiv för att få skärpa från strax framför tårna och ända bort till oändligheten, eftersom man kan lägga skärpeplanet utefter marken. När man tar närbilder av ganska plana föremål kan man få dem helt skarpa genom att lägga skärpan utefter deras yta, också om man inte tar dem som om man gjorde en reproduktion, platt emot, utan man kan få dem skarpa också när man ser dem i perspektiv. Man får förställningsmöjligheter som annars bara brukar finnas på storformatskameror.

Har du råd så köp Nikon 10,5mm då det har en suverän närgräns, jag ligger nästan alltid på närgränsen med fisheye

Den där tiltadaptern verkar ju intressant. Har inte kollat länken, men spontant tycker jag att den borde flytta ut objektivet en del och då fungerar det ju som en mellanring, dvs närgränsen flyttas rejält närmare.

Hursomhelst går det bra att göra sådana bilder i PS också genom att använda Graderade alphalager i kombination med Lens Blur.

Ett exempel till:

å sista…

Nja, det var det ena sättet att använda tilt, och det kan man ju göra på låtsas i bildbehandling, men det går inte att sträcka ut skärpan på samma sätt. När man använder tilt för att lägga skärpeplanet utefter det som man vill ha skarpt, kan man ofta ta i en enda tagning sådant som annars exempelvis skulle kunna behöva stackning för att bli skarpt samtidigt i bilden, och det är den egenskapen som jag saknar.

Och visst lägger den distans emellan, men det handlar om m4/3, så det finns ett par centimeter att ta innan det blir som en mellanring, och den fokuserar faktiskt till oändligt med ett Pentax-objektiv på en sån adapter. Man kan alltså välja att få skärpa efter valfritt plan om man har en sån adapter. Jag har en zoom på 24 till 48 mm som troligen kan användas med adaptern, och annars lär det inte vara så svårt att hitta en vidvinkel med m42.gänga. Den här adaptern är billigare än den från Lensbaby som har Nikon-fattning.

Om mitt sätt är "på låtsas" kan man säkert diskutera om man vill. Båda sätten förvanskar verkligheten och det spelar ingen roll om man gör det efteråt eller i fotoögonblicket.

Skärpeplan är en annan sak, men det finns ju mjukvarulösningar på det också som du vet.

Mjukvarulösning på hur man lägger skärpeplanet i en bild, har jag svårt för att tro på. Dela med dig, det hade gjort livet otroligt mycket enklare att i efterhand kunna göra det man ville fotografera skarpt och den man i ett stressat ögonblick i stället råkade fokusera på suddigt …

Dåligt formulerat av mig, jag avsåg focus stacking.

Fokusstackning är en användbar metod när det man fotograferar är stilla under tagningen och man har kontroll av ljuset. För att fotografera föremål i studio fungerar det alldeles charmant om man också kan kontrollera att alla rörelser sker omkring nodpunkten, också fokuseringen. Det är möjligt, men ganska komplicerat. Om man tar moderkortet som exempel, så är det lättare att få skärpedjupet att täcka dess relativt lilla utsträckning i höjd om man lägger skärpeplanet i stort sett parallellt med ytan. Andra motiv kan vara svårare, bland annat för att också ljuset måste vara detsamma genom hela tagningssekvensen för att det inte ska bli konstiga effekter både i färg och belysning.

Det är inte heller säkert att man verkligen behöver skärpa över hela bilden för att ge det där intrycket som man strävar efter. Det finns andra vägar också, utöver att stacka eller luta objektivet. Analogt med bifokalglas i glasögonen, kan man också på kameran ha en lins som bara täcker en del av bildvinkeln, och det finns halva linser att köpa, för att kunna få skärpa på både närliggande och avlägsna saker samtidigt. Begränsningarna är större då, och det är stor risk att avdelningen mellan de olika fälten blir alltför tydlig. När man lutar skärpeplanet finns ingen sådan delningslinje, och det är användbart för att få skärpa på ett enskilt objekt nära samtidigt som något annat långt bort också är skarpt, utan att man behöver skärpa på andra element som är mindre viktiga. På så sätt kan det användas för att dra blicken mot just de saker man vill poängtera i sin bild. Självklart är också andra tekniker möjliga för att göra samma sak, men att kunna luta objektivet ger fler möjligheter än att vara bunden till andra metoder som också har sina begränsningar.

"För att fotografera föremål i studio fungerar det alldeles charmant om man också kan kontrollera att alla rörelser sker omkring nodpunkten, också fokuseringen. Det är möjligt, men ganska komplicerat."

Det är inte alls så komplicerat att få riggen att rotera kring nodpunkten. På de flesta objektiv finns en metallfärgad ring på främre delen. Den är inte till för att vara snygg (vilket en forumvärd här på sidan verkar tro i en annan tråd).

Med ett panoramahuvud eller en egen konstruktion är det bara att hänga ned ett lod och justera tills kameran snurrar exakt på metallringen som anger nodpunkten, både i djupled och sidled.

Mycket simpelt, men antingen får man skaffa en panoramahuvud eller så får man bygga något själv. Finns ganska många videos och guider hur man kan göra det. Själv använder jag Manfrotto när det är små och nära objekt (http://www.manfrotto.com/product/8374.31708.76906.0.0/303PLUS/_/Precision_Panoramic_Head) och ett motordrivet huvud från Giga Pan när det gäller stora och avlägsna vyer, då är nodpunkten är oviktig.

Det skulle funka bra som aprilskämt det där med metallringen, eftersom ett bra aprilskämt ska leda den lurade att göra någonting. Man skulle kunna tänka sig att folk letar efter sina objektivs nodpunkt. Men så enkelt är det inte. Det kan finnas objektiv med nodpunkten markerad, men de flesta objektiv har den inte markerad på något sätt.

Nodpunkten i en symmetrisk objektivkonstruktion är enkel att ta reda på, eftersom den sammanfaller med bländarplanet och ligger mitt i objektivet. För teleobjektiv är det som nämnts knappast väsentligt, men för en vidvinkel kan det vara svårt att hitta den, kanske enda sättet är att prova sig fram; vid extrema vidvinkelobjektiv kan den ligga helt bakom optiken (och ett tele kan ha sin nodpunkt i luften framför objektivet). För en zoom är det omöjligt att markera en nodpunkt, eftersom nodpunkten inte ligger på samma ställe för alla brännvidder.

Och vridning av kameran gör man ju bara vid "gigapixelbilder" eller bilder där man vill ha större bildvinkel än objektivet som man använder. När man klarar sig med objektivets bildvinkel är det bra mycket enklare, och när förskjutningarna av nodpunkten vid fokusering är liten kan man i praktiken strunta i den om avståndet till det man fotograferar är relativt långt i förhållande till brännvidden som man använder. Ett program för CHDK till en Canon kompaktkamera kan på så sätt åstadkomma i stort sett perfekta bilder utan några märkbara fel.

När man ska ta extrema närbilder som ska klistras ihop till en fokusstackad bild kommer fokusering att flytta objektivet, så att perspektivet ändras mellan tagningar med olika fokus, om man inte ändrar fokuseringen genom att flytta sensorn, dvs kamerahuset. När man använder storformat är det en enkel grej att ha objektivet kvar på samma ställe vid flera tagningar och fokusera om genom att flytta bakstycket, och samma kan man göra om man tar med bälg och man flyttar kamerahuset bakåt för att fokusera närmre, i stället för att skjuta fram objektivet. Om man inte ska ta med flera olika bildvinklar är det i så fall bara storleken som kommer att ändras mellan tagningarna, men det kan korrigeras i bildbehandlingen.

Och det allra enklaste sättet att få skärpan att fördelas efter ett annat plan än vinkelrätt mot optiska axeln är att luta den optiska axeln i förhållande till sensorn.

För den som vill ta gigapixelbilder med kameran riktad åt olika håll är det nog enklast att inte tro att "nodpunkten", objektivets "optiska centrum" ska vara märkt någonstans på objektivet. Det går att ta reda på var den ligger visuellt, genom att titta in i kameran framifrån och vrida den, och hitta en vridningsaxel där bländaröppningen man ser inte flyttar sig när man vrider kameran. På en spegelreflexkamera är det ganska enkelt, eftersom man kan lysa genom objektivet via okularet.