Vidvinkelmakro
Gjorde ett första försök med vidvinkelmakro i helgen. Riktigt skoj må jag säga! Med denna tekniken kan man få lite mer helhet i sina makrobilder då bakgrunden blir klarare och inte bara en stor kladd.
Det jag använde här var en gammal Vivitar 28mm fasttejpad med silvertejp på 2cm mellanring med F-bajonett för att passa min D90.
Bländare f11
Slutare 1/125 (för mer ljus från bakgrunden)
Pop-up blixt
Min fotoblogg och portfolio
Medarbetare på foto
En inte fullt så lyckad bild, men ett bra exempel på vad jag menar med att man får med mer bakgrund. Cykelväg och träd och gräsmatta trots förstoringen.
Min fotoblogg och portfolio
Medarbetare på foto

Bild 2 illustrerar bra vad du menar, men kom du inte rysligt nära motivet med den brännvidden?
Nu vill jag inte locka dig i fördärvet, men panoramamacro i kombination med stackning låter väl lockande. 
Sajtvärd för Foto
Sajtvärd för Fågelskådning
Stämmer bra det. Förstoringen blir ca 1:1, som ett "riktigt" makroobjektiv (kanske aningen större, har inte gjort ett utförligt test än). Alltså inte så nära som jag brukar komma.
Motiven i dessa bilderna var egentligen väldigt små, men med den klara bakgrunden ser de betydligt större ut. Spindeln på bild nummer två var ca 1½cm.
Det jag personligen kan klaga på är den kassa skärpan i bilderna. Den är inte så "krispig" som jag egentligen vill ha den. Å andra sidan är det ett gammalt/repigt objektiv med ett bra antal år på nacken, så vad kan man förvänta sig…
Min fotoblogg och portfolio
Medarbetare på foto

#2
Här är ett exempel på en fokusstackad makrobild som dessutom sytts ihop av 18 bilder. Totalt 750 bilder användes.

Tekniken för stackning är inte alldeles enkel. och den kan säkert förfinas om man kan greja rätt verktyg för både tagningen av bilderna och bearbetningen. De flesta gigapixelbilder som visas har en hel del småfel som man kanske inte ser när man tittar ytligt på dem, men som kan vara irriterande om man hänger upp sig på dem. För att slippa den sortens fel måste alla rörelser, såväl fokusering som ändring av vinkeln (vridning) göras kring optikens nodpunkt, vilket är ganska svårt att åstadkomma, men inte omöjligt. Bäst så klart om processen kan styras av någon slags program. Det är ju rätt jobbigt att ta 750 bilder.
Sedan tycker jag själv att bilden av spindeln kanske inte vinner på att vara skarpare. Vi har ju i många år varit begränsade av skärpedjupet som är möjligt med en enda tagning, och man är ganska van vid att se sådana bilder. De kan bildmässigt föredras; den oskarpa vägen ger just det element av miljö som förstärker bilden av spindeln, och det kanske skulle dra ner den om alltihop var skarpt.
Jag plockade en liten del av bilden på moderkortet för att visa hur stackningen kan ge problem om man inte har fullständig koll på nodpunkten när man tar delbilderna. Jag ber om ursäkt om det är ett för stort intrång i upphovsrätten, och Sajtvärd kan i så fall plocka bort bilden; den är en kopia, snapshot av bildskärmen, av en liten del av http://www.prepix.se/stacking/Test2_PS.html

Den som testat att göra en fokusstackad makrobild med stichade bilder vet att parallellförskjutningen blir oundviklig oavsett om man träffar exakt med nodpunkten. Det går naturligtvis att fixa i efterhand och hade detta varit en beställd bild hade den varit fri från fel.
Visa din bästa focusstackade panobild i stället.

#6 Jag har definitivt inte någon bättre stackad bild, utan jag bara pekade på ett problem som finns när man använder tekniken, och illustrerade det med en liten del som visar på just hur det kan yttra sig. Och det som jag tillför i diskussionen är kanske att stackning, även om det har sin givna plats för så stillastående objekt som ett moderkort, kanske inte är rätt för att få fram spindeln på ett bildmässigt tilltalande sätt. Oskärpan i bakgrunden koncentrerar motivet till spindeln och leder blicken in i bildens mer väsentliga del, samtidigt som miljön finns där som en bakgrund, men inte så dominerande att den stjäl intrycket.
Mitt argument är att spindeln funkar väldigt bra bildmässigt. Man kan så klart tycka olika. Deklol har också gjort riktigt fina stackade bilder av småkryp, men då gäller det ju att modellen ska sitta still medan man tar alla bilderna.

Problemen med parallellförskjutningen blir större ju närmare objektet man kommer. I Gigapixelbilder med lång brännvidd, 200-400 mm, blir inte nodpunkten särskilt viktig. I stället är det precisionen mellan tagningarna som blir viktig (plus en massa andra parametrar så klart). Till min hjälp i det fallet använder jag ett motorstyrt huvud som kan röra sig 0,05° både horisontellt och vertikalt som minst mellan tagningarna. Därtill krävs dedikerade program för uppgiften, både i stichningen och webvisningen. PS i det här fallet duger inte, även om det går att göra mindre bilder.