Nja, redigering är ju en helt annan sport än fotografering, och det går egentligen inte att med ett datorprogram rädda en bild som från början är skit. Däremot kan man klippa och klistra hejvilt och göra något helt annat av vilken bild som helst. Det går till och med att bygga bilden från grunden i bildbehandlingsprogram; Gimp är ett av de bättre verktygen för att skapa digitala bilder.

Men det kräver sin utövare, och som sagt, det handlar inte om fotografering.

Jag är lite fundersam över var du skulle ha hittat sådan uppsjö på bilder som har bearbetats in absurdum. Jag ser inte många såna på webben, men vi har en systersajt, Bildredigering i Fokus, där man uteslutande sysslar med att behandla bilder på olika sätt för att åstadkomma resultatet man vill ha.

Även med digitalkamera krävs en hel del kunskap för att kunna behärska mediet och genomgående få bra resultat. Det är lättare nu, framför allt för att man direkt kan se om det blev bra eller man måste ta om bilden. Det finns hjälpmedel, som till exempel högdagervarning, som visar vilka delar av bilden som är helt urfrätt vita, och histogram, som visar om man har lyckats hantera motivet väl inom mediets gränser, eller om man borde ta om bilden med andra inställningar.

Och eftersom det är praktiskt taget gratis att ta bilderna behöver man inte tänka på att spara på film; man kan ta hur många som helst, och det är bara att radera det som man inte vill ha kvar. Det gör att det är mycket lättare att lära sig nu än det någonsin var förr. Det hindrar så klart inte att det finns ett otal användare som aldrig lämnar nybörjarstadiet och aldrig lär sig de mer subtila finesserna, men för den som vill komma framåt med sin teknik och sitt bildspråk har det aldrig varit lättare än nu.

Jag tror också att exempelvis den här sajten inte speglar hela bredden av vad foto kan vara idag. Det finns en hel del väldigt duktiga fotografer här, och det finns ett otal som är rena nybörjare, och så finns allt däremellan. Vi samsas om den här sajten, och övervikten av nybörjare, en del väldigt unga, gör att sajten har en himla massa nybörjarbilder och nybörjarfrågor. Det finns andra forum, där nybörjarna inte är lika välkomna, och där kan man ofta se hur rätt bevandrade fotografer försöker överglänsa varandra med suverän teknik och tjusiga motiv. Men den lilla hårbollen eller favorithästen finns inte med där, medan vi här har en himla massa kaniner, råttor och andra husdjur. Lite sparsmakat kan man också hitta helt otroligt välgjorda bilder här i många olika genrer.

Och i grundfrågan håller jag definitivt inte med. Digitalfoto har breddat hobbyn. Många fler kan fotografera nu än tidigare, och det är inte bara kvantiteten som har ökat. Genom forum som det här ger vi också många av de nya fotograferna idéer och teknisk hjälp, som underlättar och som i längden förhoppningsvis ger dem bättre bilder. Och här inne handlar det i väldigt liten utsträckning om att "rädda" bilder som blev dåliga. Nej, om det går, så tar man om. Här kan man få tips på hur man ska göra i stället, när det blev fel förra gången.

Mycket av det vi idag gör med bilden i datorn gjordes förr i mörkrummet. Jag har själv under otaliga timmar hållt på med pjattning, efterbelysning, dubbelkopiering, toning, mm, mm. Både i färg och svartvit. En bild är inte färdig rakt ur kameran, den var det inte då vi hade film i kameran och den är det inte nu.

Råfilen från sensorn måste bearbetas för att få fram det önskade resultatet, antingen gör vi det själva i datorn eller så ställer vi in kameran att göra det åt oss och tar ut bilden som en jpg. Men den är likväl bearbetad, bättre då att göra det själv i datorn där man har full kontroll över vad som görs med bilden.

#1 Innan jag svarar så vill jag bara säga att jag inte alls syftade på foto.ifokus när jag pratade om de bilderna som nämndes i mitt inlägg. Faktum är att denna sidan är svårslagen när det kommer till att alla får vara med, och att man kan få den kritiken som ger en mest i det stadiet man är i sin fotografering just nu.

#2 Ja, jag har också hållt på i mörkerrum i skolan, där jag fotade svartvitt. Jag hade inte så mycket chans att prova efterbearbetning där. Men jag ska försöka förfina min åsikt lite grann.

Den typen av efterbearbetning fotografer gör, som påminner om den man gjorde i mörkerrum, dvs. färgkorrigering, ljusstyrka, osv, det är inte den bearbetningen jag är ute efter. Det jag menar är folk som tar sin kamera, går ut och riktar kameran åt något håll, knäpper av, och därefter går hem och gör någon effekt i stil med att allt är svartvitt utom en detalj som är i färg. Eller att man höjer kontrasten till max. På så sätt kan man ju få vilken bild som helst, med någon form av motiv, att få en helt annan poäng än den som man var ute efter när man tryckte på knappen på kameran.

Som ni säger är inte bilden färdig när den kommer ut ur kameran. Det jag försöker få fram är bara att jag har en känsla av att gränsen mellan fotograf och photoshoppare håller på att suddas ut. Folk som för första gången hugger tag i en kamera idag, och fattar intresse för den, kommer ju garanterat stöta på photoshop. Risken är då att de blir så inne i programmet, att själva fototillfället glöms bort. Man tar med sig kameran ut, bara för att längta efter att få sjunka ner i sin stol för att göra bilderna till något annat än vad de är.

Är ni lite mer med på vad jag menar nu?

Jag ska även tillägga att väldigt många fotografer är ju duktiga både med kameran och med datorn, och har redan vid fototillfället en ambition att skapa en digital bild med någon av de effekter jag nämnde tidigare. Skillnaden nu är att eftersom allt blivit mer lättillgängligt, är det svårt att veta var människors ambitionsnivå ligger.

Det positiva med detta, i och för sig, är väl att det är svårare att skapa något originellt. Man får anstränga sig hårdare för att skapa något ingen gjort tidigare, vilket är det jag tycker är viktigt med fotografering, och egentligen all konst.

För att förtydliga lite vad jag är ute efter kan jag jämföra med filmen. Som det ser ut idag, i t.ex. Sverige, där Beck, Wallander, Van Veteren och allt vad det heter, är det som dominerar den svenska filmindustrin, blir folk så lamt inställda till film att de egentligen inte bryr sig. Folk blir sugna på att gå på bio, tittar på slasket som visas, går hem, rycker på axlarna och muttrar: "den var väl okej." Det har hänt tidigare i filmhistorien, och det har slutat med att ett gäng människor tröttnar, och börjar göra film som går emot alla regler, bara för att få igång någonting nytt. Den franska nya vågen inom film är ett bra exempel på detta.

Det är den känslan som finns inom Sveriges film som jag känner håller på att hända med fotografin. Detta eftersom det har blivit så lätt att göra som alla andra, och nöja sig där. Det är självklart bra att alla har tillgång till att få uttrycka sig med hjälp av kameran och datorn, men jag är rädd att folk fastnar, eftersom det är så lätt att göra som "proffsen".

Anledningen till att jag inte redigerar är för att anta utmaningen att försöka få den där perfekta bilden, redan vid fototillfället. När jag går ut med kameran letar jag efter något jag inte har sett. Jag försöker få till någonting, genom att använda det jag har, som ska få folk att säga: "det där har jag inte sett tidigare".

Nu har jag matat på på tok för mycket. Jag hoppas att jag har klartgjort lite mer vad jag menar. Tack för svaren :)

Jag tycker att man får redigera sina bilder precis hur man vill så länge man är öppen med det och inte låtsas som att bilden såg ut så direkt ur kameran eller att mycket lite redigering gjorts när så inte är fallet.

Jag tror dessutom att problemet med överredigering är något man växer ifrån i och med att man blir bättre och bättre på att fotografera och hantera sin kamera. Får man en bra bild direkt ur kameran behövs inte mycket redigering.

Den redigering jag gör ser jag som analog med vad jag tidigare gjorde i mörkrummet. Det är många saker som är mycket lättare att göra med tekniken vi har nu; det tydligaste är väl kloning och läkning. Jag använder ofta läkning eller kloning för att plocka bort skräp som jag inte vill ha på bilden. Ibland när det är makro handlar det om damm, på samma sätt som man kunde pricka i damm med en pensel på en färdig bild förr, och någon gång har jag klonat för att flytta ett objekt i en bild. Fusk så klart att klona för att ändra bilden, borde ha varit rätt från början, men inga jätteavvikelser från verkligheten, utan mer att passa in ett objekt i kompositionen när det har hamnat en aning snett. Om man ska behöva tala om att man har gjort något sådant är väl upp till var och en. Det gick att göra i mörkrummet också.

Jag tycker att en bild där man bara korrigerar färg, ändrar kurvor, minskar brus, läker bort damm och beskär inte är att betrakta som manipulerad, medan en där man har klonat för att ändra innehållet inte är "äkta" foto i sin helhet, även om delarna som ingår kommer ur samma bild. Numera gör jag sällan ändringar av innehållet i bilder. Min redigering är mest kontroll av färg, kontrast och tonomfång. Och just det kan faktiskt ibland rädda en bild som faller ganska platt när den tas direkt ur kameran.

Jag är helt med på noterna när det kommer till de småsakerna som kan göra en redan bra bild bättre, som t.ex. brusreducering, att ändra kurvor och att beskära. Men då ser man fortfarande bilden som bilden är. Motivet är detsamma, och bilden säger samma sak som den gjorde vid fototillfället.

Det jag försöker få fram är fotografer, som får uppmärksamhet som duktiga fotografer, för bilder som fått betydligt mer omtanke i datorn, än vid fototillfället. Linjen mellan fotograf och bildredigerare blir betydligt tunnare, eftersom både fotograferingen och redigeringen blir mer lättillgänglig.

Kort sagt kan jag väl räkna mig själv som ganska gammaldags, men jag tror att det kommer nya generationer också av fotografer, och att all teknik kan brukas och missbrukas och att det kommer att ske om det är möjligt. Det här forumet ser jag kanske mer som en plats där vem som helst kan komma in, lätta på trycket, ställa frågor, visa sina bilder och kanske också i slutändan få ut något av det, vad det nu kan vara; bättre teknik, lite respons, slänga käft, kanske till och med bätttre bilder - vare sig det hänger på kamerateknik, belysning, komposition eller bildbehandling.

För mig spelar det ingen större roll hur redigerad en bild är, ser man dem som konst så spelar det ingen större roll om man är en jäkel på att fota eller på att efterbehandla. En häftig bild är en häftig bild, visst är det imponerande med fok som kan plocka ut perfekta bilder ur kameran direkt men det lika imponerande med dem som kan fixa till en bild så att den verkligen blir Wow.

En bild är ju alltid något en person vill förmedla och lyckas han/hon så är det imponerade oavsett. Som Indiana Jones sa "If it's truth you're looking for, Dr. Tyree's philosophy class is right down the hall."

Och som du nämner det finns ett enormt utbud på webben vilket man inte får glömma, det gör ju att man måste höja nivån på sitt eget arbete. Allt är inte gjort även om det känns så nu och för 50 år sedan det finns massor att upptäcka.

/Mattias

Normalt sett vill jag ha en färdig jpg ur kameran. Endast uppskärpning och beskärning är de normala uppgifterna i datorn. Detta ställer stora krav på kamerans mjukvara och fotografen. Att behöva gå in i en råfil känns som ett misslyckande.

Däremot använder jag mjukvara för stackning, framför allt inom astrofoto och macro.

#8 Jag gillade faktiskt ditt resonemang här. Något av det värsta jag vet på Youtube är när folk diskuterar musikklipp, och den ena säger att det är en musikstil, och den andra blir fly förbannad och menar att det är självklart att det är en helt annan musikstil. Själv tycker man att det inte spelar någon som helst roll. Antingen gillar man låten, eller inte.

Det är nog samma sak med fotografi, tänkte jag när jag läste ditt inlägg. Istället för att gnälla över vad som är foto och vad som är redigering, borde man kanske slå ihop det, och kalla det hela för bildskapande. Antingen gillar man det man ser, eller inte. Vilka faktorer som spelar in är helt och hållet personliga, liksom med musik.

Jag var kanske lite hård i inlägg #9 om RAW. Visst är RAW bra när kamerans mjukvara inte vill som man själv. Så kan det gå när man skriver med 39 graders feber.

Det är väl bra/imponerande och dit man vill nå om man gillar att fota, att få riktigt bra bilder direkt ur kameran. Men med dagens kameror som har mer data kraft än NASAs samlade datorer under 70-talet så känns det som att en del är lite väl kritiska till bild redigering när kameran gör en hel del av det redan när du trycker på knappen.

En bra bild är en bra bild, att skriva ett kompedium om vad man får och inte får göra för att det skall vara ett foto och inte ett låtsas foto ger inte mig något. Men det finns säkert de som hellre skriver forummeter med sådant än att fota så visst det är väl intressant men åsikter finns lika många som forum användare då är det roligare att titta på bilder eller fota.

/Mattias

Jag kan hålla med TS. Är man en duktig fotograf ska man inte behöva redigera så mycket i ps (kontraster och liknande undantaget då). Jag tycker det är fel att säga att någon är en bra fotograf om den personen redigerar sina bilder mycket. Då är ju personen i fråga duktigare på ps än på att fotografera. Men det är om man redigerar bort "duttar" fixar en massa färger tar bort saker eller lägger till saker. Då tycker faktiskt inte jag att man ÄR en bra fotograf.

Har inte läst föregående inlägg nu men är helt med på vad du säger!

Som fotograf ska man (enligt mig) satsa på att bli så bra det bara går att man inte behöver efterredigera! DÅ är man en duktig fotograf! Såklart kan man förminska och lägga på lite skärpa som i vissa fall försvinner i förminskningen och liknade småkorrigeringar.

Tyvärr ser man fler och fler som tänker: äsch, jag tar den här bilden, för jag kan alltid ändra det här och det här i photoshop efteråt. det är FEL enligt mig! man ska försöka bli så duktig att man är helt nöjd med en bild i kameran :)