Här om dagen träffade jag en liten kille på 15 år som fotade med en liten digital kamera, vädret var fint ute, perfekt för att fotografera. Efter en stund gick han till mig och frågade, får jag låna din kamera och testa! och visst fick han det! jag förklarade hur man ska göra lite snabbt och han satt igång och fotade. Efter 20min fotande frågade han mig om jag var lycklig?? Jag fick fundera ett tag eftersom det är inte varje dag man blir frågad det. Jag frågade varför han ville veta det. Då svarade han till så här: Min mamma så innan hon dog att hon skulle finnas i varje liten fågel som jag fotar eller i varje solnedgång, och jag skulle tänka på henne när jag gjorde det. Jag så till honom att jag önskar att jag kunde vara hälten så bra som han och vi så adjö till varandra. Jag skulle vilja ha svarat att var lyckligt då, men då hade jag ljugit. Nu efteråt kan jag säga att han gjorde mig lycklig för att han såg världen på det mest underbara sätt, något som jag strävar efter också. "Vilken kille"