Dottern fick nyligen en 550D och jag får säga att det är en mycket bra kamera. Men att gå från proffskamera typ fullformat eller min egen 7D så är det en del skillnader, JA. Men utan proffserfarenheter så är det ju instegskamerans inställningar man lär sig hantera och då tror jag inte användaren upplever problemen vi gör. Jag försöker använda den så ofta jag kan för att lära mig även denna kamera och det jag stör mig på är att det inte finns någon ratt för exponeringskompensationen, utan man måste hålla in en knapp bredvid displayen samtidigt som man vrider på ratten uppe på kameran. Man kan även göra det i displayen, men det tar längre tid. Bildserietagningen är ett annat irritationsmoment om man som jag är van att kunna ta 8 bilder/sek. 550D kan bara ta 3,7 bilder/sek. Detta är segt om man t ex fotar något som rör sig snabbt. Jag är också van att sökaren visar 100% av bilden vilket inte billigare kameror gör. Men, på det hela taget är det en mycket kompetent och bra kamera. Man kan inte begära proffskamerans kapacitet och utförande, då skulle den kosta därefter.

Martin skrev: 

Det finns bara ett inmatningshjul. Nåväl detta har jag varit med om innan och det brukar finnas knappar att växla mellan bländare och tid, i samband man vrider på inmatningshjulet. Men icke. De verkar som man måste gå in i menyerna och växla inmatningshjulets funktion

Jag kan inte tänka mig att man behöver gå in i menyerna för att växla mellan bländare och tid när man använder den manuella inställningen . Det behöver man inte på Canon 450D, så det skulle förvåna mig väldigt mycket om Canon skulle ha gjort en sån väsentlig försämring på Canon 550D. Det tror jag verkligen inte att de har gjort.    

Hmmm det är väl samma på 550 som "alla" andra kameror ( Sony ), håll in Av knappen och vrid på hjulet. Tror någon lekt med proffs grejer för länge.

/Mattias

#3 Japp, så är det

Jag har inte testat 550D så egentligen borde jag inte uttala mig. Vet inte heller om man borde uttala sig efter - som jag förstår det - bara en kortare test. Framförallt inte om man inte är van vid systemet.

Förvisso är ett första intryck alltid ett första intryck och det är väl inte oväsentligt - men utifrån den bakgrund någon har så kan det intrycket också vara vilseledande.

Utifrån att ha läst ditt första intryck så verkar 550D vara en mer eller mindre oanvändbar kamera och det tror jag ju inte att det är.

Det dåliga omdömet TS gett förtjänar den verkligen inte. Det är en ypperlig kamera som levererar fin bildkvalité  t o m med kitobjektivet 18-55. Jag har även provat den med 70-200/2,8L IS USM II och jag är imponerad. Det är en kamera att växa i, och täcker många hobbyfotografers behov. Jag kan rekommendera den till dem som går i köptankar på en Canon i den prisklassen. Filmfunktionen har jag inte provat än, men den har fått mycket lovord i div tester och fototidningar.

Jag har fotograferat en del med 450D och 70-300/4-5,6 objektivet (eller om det är 75-300) på jobbet och det blir bra resultat så tror som sagt inte att 550D är sämre.

Funderade faktiskt på denna innan jag bestämde mig för 60D.

Klar den inte är sämre… En utmärkt kamera är vad det är! Man ska inte jämföra med en proffskamera där man är van vid sina knappar och rattar och andra funktioner som sitter i ryggraden. Jag känner mig bortkommen när jag provar en Nikon, men det är ju ingen dålig kamera för det.

….  en grej till, man väljer själv vilken ljusstyrka displayen ska ha

Ang. mörkerfotografering så borde det väl gå att ställa ljusstyrkan på skärmen så att det passar ens behov i given situation?

Det går att ställa in ljusstyrkan på skärmen. Det går även att ändra bakgrundsfärg på direktkontrollskärmen (den som visar inställningarna) svart bakgrund med ljus text eller tvärtom.

Jag är faktiskt rätt nöjd med min 550D och kit 18-55.

Batterikapaciteten kunde dock vara 50% bättre.

Har tittat ganska mkt på cyberphoto.se och exempelbilder av lite olika objektiv, och jag måste erkänna att så himla stor skillnad är det inte om man som jag kollar med "svensson-ögon". Nu menar jag objektiv under 5000:-

Det var inte avsikten att såga kameran, som antytts. Det kan jag inte göra med en så kort förhandstitt. Dessutom har jag inte sett bildresultatet, även om så många megapixlar på en cropsensor gör mig nervös.

Jag hade en utomordentlig kamera på sin tid, en Nikon Coolpix 8700. Den hade också bara ett inmatningshjul. Detta letande efter knappar för att få olika funktioner på inmatningshjulet gjorde fotografering i M-läget till en pina.

Jag börjar inse hur viktig ergonomin är, även för nybörjaren som vill utvecklas. Därmed inte sagt att man skall gå in på ett proffshus med ett myller av knappar och reglage, men åtminstone dubbla inmatningshjul är ett krav om man skall kunna arbeta effektivt i M-läge. Till och med min lilla kompakt har dubbla inmatningshjul.

#13

Dessutom har jag inte sett bildresultatet, även om så många megapixlar på en cropsensor gör mig nervös.

Varför är du nervös för det?

Jag tycker det blir riktigt riktigt fina bilder, även med kit 18-55.

#13 Pixelträngsel brukar ge upphov till brus.

#15

Inget jag märker utav iaf.

Men jag är nog inte lika kritisk kanske.

Har testat max ISO 12800. Visst är det en hel del brus där, men man kan inte förvänta sig annat.

Upp till ISO 1600 tycker jag det inte märks speciellt mkt. ISO 3200 funkar. Allt är relativt.

Jag tror att "sågningen" mest handlar om den generellt bristande ergonomin hos digitala kameror; det finns bara ett litet fåtal som är riktigt bra, och en av de största svagheterna är just att man inte har oberoende reglage med tydliga markeringar för de mest väsentliga funktionerna för exponering. Det är i grunden fyra saker som egentligen borde behöva av varandra oberoende reglage: slutare, bländare, ISO och kompensation. Den enda kameran jag har sett som närmar sig ergonomin hos tidigare icke elektroniska kameror, är den som Assar har.

Jag har varit inne på det förr, och jag kommer aldrig att ge mig, även om det så klart finns de som tycker annorlunda. Ergonomin hos moderna kameror är i regel ganska bra, så länge man använder kamerans automatik och inte behöver någon av de mer avancerade funktionerna. Det börjar skita sig när man vill använda kameran helt manuellt, och på någon kamera är det mer besvär än rimligt att ställa in vitbalansen, som också är en av funktionerna som en driven fotograf behöver ha lätt tillgänglig. Jag tycker fortfarande att Canons variant på vitbalansinställning är idiotisk, och de är ensamma om den på marknaden såvitt jag kan se. Alla andra har en enklare metod med färre steg innan man har ställt in Vitbalans.

Och dubbla inmatningshjul är så klart bättre än bara ett enda, men det finns andra lösningar som också funkar. När man ska skifta mellan bländare och slutare på Canon, eller ställa kompensering, måste man alltså hålla in en knapp på baksidan. Det är ännu en idiotisk funktion som ingen fotograf hade kunnat hitta på. På Panasonic växlar man funktion hos hjulet genom att klicka med det; bättre, men inte lika bra som två hjul. Men ännu bättre vore så klart att kunna ställa in bländare och slutare med helt externa graderade hjul eller "ringar", på sätt som förr har visat sig ergonomiskt vettigt. Koppling mellan slutartid och bländare är väldigt enkel om man gör som på Hasselblad 500C (Kodak Retina, Topcon UNI etc). Att man har gått ifrån de enkla kontrollerna på digitala kameror är ett stort kliv bakåt. Hos Olympus prövade man att återgå till att lägga slutartiden som en ring runt fattningen till objektivet på systemkameror, men det drogs aldrig hela vägen till att koppla bländaren med slutartiden. Digitalkamerorna kopplar dem, men själva reglaget är vanvettigt, eftersom man inte med en enkel blick kan se hur det är inställt.

Så man kan vara tämligen övertygad om att varje fotograf som byter verktyg kommer att vara väldigt missnöjd med ett antal ergonomiskt katastrofala grepp i den nya kameran, glömsk av den dåliga ergonomin hos den man är van att jobba med. Om man dessutom, som MartinO har en kamera med betydligt bättre ergonomi än de flesta (Ricoh), och tittar på Canon utan att tidigare i någon större mån ha använt Canons system, då kan omdömet knappast bli annat än "sågning", eftersom vårtorna sticker ut i kontrast mot vad man har hunnit vänja sig vid.

Och jag är inte vän av femtioelva olika knappar, men någon ingenjör eller designer borde ju kunna titta på vad som har varit bra hos tidigare kameror och anpassa det till den digitala tekniken. Det är inte svårt att göra en sådan kontroll av bländare och slutare som fanns på Kodak Retina Reflex eller Hasselblad 500C, och det är inte heller svårt att separera ut de väsentliga funktionerna så att de blir lättare att jobba med. Jag vill inte ha en enda av de viktiga funktionerna åtkomlig enbart genom någon slags skärm, jag tycker att de ska vara rent fysiskt åtkomliga från utsidan utan att förlita sig på visning via elektroniken. Man kan alltså gå betydligt längre än att ha skilda inmatningshjul; hjulen (ringarna) skulle också kunna visa värdet.

Och sågningen av Canon är ganska rättvis. Det finns minst två rejält idiotiska reglage på Canon, där de flesta andra är bättre, och det är kopplingen slutare/bländare manuellt med kompensation vid automatik och sättet som man ställer in en egen uppmätt Vitbalans. Det hindrar så klart inte att det finns vårtor också på andra kameror, men just de här två är väldigt typiska för Canon, och de är skälet till att jag trots att jag hade tillgång till en bra Canon, valde att skaffa mig en annan kamera, eftersom jag inte gillade Canon EOS 10D som verktyg. Min Panasonic är för mig betydligt bättre, trots att den också har ett par rejält fula vårtor och inte ger skarpare bilder.

Stycket ovan visar också att det mycket väl kan finnas folk som tycker att Canon är okej; man kan godta vårtor hos ett verktyg, om det som helhet funkar bra till det man gör. Om man från början har vant sig vid hur man ställer Vitbalans eller kanske aldrig använder egen Vitbalans, och om man är van vid att behöva hitta en liten knapp invid hörnet av skärmen för att kunna växla mellan slutare och bländare eller ställa kompensation, då kan man ju tycka att det är precis så det ska vara. Men jag tycker att det är idiotiskt.

Och jag hoppas att ingen missuppfattar det här som att jag skulle tycka att Canon är skit och Panasonic bäst. Jag har inte glömt de fula vårtorna hos min kamera, som gäller sökaren och den "intelligenta" exponeringen. Jag har lärt mig leva med dem. Sökaren är ändå för det mesta bättre än i andra kameror, och den "intelligenta" exponeringen är något jag inte använder. Jag är medveten om felen, och jag är medveten om bristerna i ergonomi jämfört med vad som tidigare har fungerat bra för seriöst arbete; en gång i tiden var kameran mitt arbetsredskap. Det sorgliga är att alla digitala systemkameror fortfarande har ganska stora ergonomiska brister, och att det verkar gå ganska långsamt att förbättra just de saker som har med fotografens kontroll av verktyget att göra.

#17

Och jag är inte vän av femtioelva olika knappar, men någon ingenjör eller designer borde ju kunna titta på vad som har varit bra hos tidigare kameror och anpassa det till den digitala tekniken

Det finns själ till det.

Vinst och bästsäljare.

Men visst kan jag hålla med dig av vissa saker du tycker.

Jag är anpassningsbar till de få kameror jag hållit i min hand. Det har funkat det med.

Och självklart är vi alla anpassningsbara. Det är människans unika särdrag bland djuren; det som kallas intelligens. Jag anpassar mig också, och när man använder kameran som verktyg, lär man sig dess begränsningar, styrkor och svagheter och anpassar sig till dem. Därför spelar det egentligen inte så stor roll om man väljer en Sony, Canon eller Nikon, eller varför inte Pentax?

Vilken man än väljer, kommer den att ha svaga punkter, och den kommer också att ha starkare punkter. Jag gjorde vad jag ser som ett för mig vettigt val just då jag skaffade min kamera, men idag skulle jag kanske ha valt en annan. Jag är ju lite dynamikfreak, och Sonys SLT a55 skulle jag nog ha tittat betydligt närmare på. Det betyder inte att den hade blivit mitt slutliga val, men för min del är spegelreflexen en dinosaur vars tid är förbi, en föråldrad teknik, som borde ha lämnats i den tidsålder där den hörde hemma.

#18 Jag vet inte om jag missuppfattar både dig och MartinO, men visst tycker jag ni sågar Canon jäms med fotknölarna i dess ergonimi. De gånger jag fått prova en fullformats Nikon har det varit väldigt förvirrande och svårt att få ett logiskt intryck av funktionerna. Detta beror ju naturligtvis på att jag inte är van vid den, utan van vid min Canon. Hade jag fått en vecka på mig att vänja mig hade jag naturligtvis lärt mig.

För att kunna så rejält såga en kameramodell tycker jag man ska ha provat den längre än några minuter. Jag kan hålla med om att det finns vissa ergonomiska svagheter om man är van vid nåt bättre, men man får intryck av att hela kameran är en katastrof, vilket absolut inte är sant.

Det tar tid att lära gamla hundar sitta heter det, och det ligger mycket likheter i det i denna kritiken. För människor som skaffar en 550D som sin första systemkamera tror jag inte det är några större problem att lära sig funktionerna, speciellt inte för alla ungdomar som lär sig med blixtens hasighet.

#20

Jag sågar inte Canon alls. Jag har en 550D och är jättenöjd, förutom batterikapaciteten.

Gav jag det intrycket så ber jag om ursäkt. Jag menade mera att jag förstod Martin hur han upplever det hela.

Jag köpte min 550D precis när den kommit i butikerna här i Sverige. Så jag kan varmt rekommendera den. Tror det är svårt att få en bättre kamera bildmässigt för pengarna (med kit 18-55).

#21 Oj, förlåt, jag skrev fel. Det var riktat till #17

Inkanyezi skrev:

# 17 Och sågningen av Canon är ganska rättvis

Oh, mama mia, säger jag

 # 19  Därför spelar det egentligen inte så stor roll om man väljer en Sony, Canon eller Nikon, eller varför inte Pentax?

Det hade varit mera lämpligt att du skrivit det i ditt första inlägg, nr # 17

Om man inte pekar på de fula vårtorna och på så sätt "sågar" produkten, kan det ju inte finnas mycket hopp om bättring? Om säljarna på Canon har någon kanal tillbaka till dem som konstruerar grejerna, så kan ju en sån synpunkt föras fram. Kameran funkar självklart till att ta bilder med, det är ju det den är gjord för, och i stort sett det enda den kan, men ergonomiska felgrepp bör pekas ut, och jag tror inte att det har gjorts så okänsligt här att kameran är helt sågad. I likhet med alla andra Canon systemkameror har den ett idiotiskt sätt att ställa in en egen Vitbalans, vilket de flesta andra kameror inte har. Dessutom har den en stor ergonomisk svaghet när man ska ta manuellt eller när man ska ställa in kompensation, vilket görs på ett bättre sätt på de flesta andra. Utöver det skiljer den sig inte mycket ifrån mängden.

Andra produkter har också vårtor, mer eller mindre fula; jag har ju två på min egen, och dem kan jag leva med, men jag kommer aldrig att tycka att det var bra att konstruktörerna valde den vägen, lika lite som jag kommer att tycka att det är bra att man först måste ta en bild med en Canon innan man kan ställa in egen Vitbalans, eller att man måste hitta en knapp i hörnet av skärmen och hålla den intryckt för att få ställa kompensation eller ställa in slutartiden.

Jag tycker att det är bra att såna saker kommer fram, och jag har inte sett ens en mycket liten suck i någon av fototidningarnas "tester" när det gäller den sortens vårtor.

Sedan är det ju upp till var och en vad man vill leva med. Jag skulle ju helst se att vårtorna som min kamera har fixades; ingen av dem har med kamerans fysiska utförande att göra, båda kan man fixa enkelt genom att skriva om firmware. Det är ju svårare att fixa sånt som har med verkliga fysiska hjul och knappar att göra, men jag är helt övertygad om att om man aldrig klagar på det som är dåligt, så kommer ingen någonsin att fixa det.

Och jag vidhåller att sågningen är rättvis. Men det skulle så klart vara lite friskare om man kunde skärskåda alla andra också. Jag undrar om det finns många som har kompetens nog att se var idiotin har satt sina spår, och hur många som vågar erkänna att det de själva har valt inte är så bra på alla punkter. Här får man oftast se det klassiska kriget Nikon/Canon, som är ungefär som Mac eller Windows, eller Hammarby och AIK. För den som är intresserad av att skaffa sig en ny kamera är det värdefullt att veta vilka svagheter och vilka styrkor de olika systemen har. Där tycker jag att det är väldigt bra att få ett första intryck från en som är van vid annat.

Den som skaffar sin första systemkamera har kanske inte alltid tillräckligt stor erfarenhet för att veta vilka funktioner som är viktiga, och vilka knappar och rattar som man verkligen har användning för. Där är såna här upplysningar av ett ganska stort värde om man förstår att ta dem till sig.

Och som #23 upprepar; det spelar inte så stor roll vilken man väljer, det finns alltid en eller annan mer eller mindre ful vårta. Man bör välja det som passar bäst för det sätt man själv jobbar, och till den ändan ser jag att jag än så länge har gjort ganska förnuftiga val. Men att välja Nikon för att tusen röster gapar ett mantra om att den är "bäst" utan att någon av dem har en aning om vad andra har att erbjuda, det tycker jag är ganska dumt.

Så bortsett från vad den ena eller andra har valt att plåta med, tycker jag att det är helt okej att dels posta sina första intryck så som Martin har gjort, och också att påpeka det som man ser som de fulaste vårtorna i konstruktionen. Det finns ju trots allt åtskilliga som har valt att leva med just det här sättet att hantera slutartider och kompensation och att ställa vitbalansen, och jag kallar ju inte dem idioter bara för att de anpassar sig till idiotisk teknik. Man lär sig att leva med det, vilken man än väljer, men det är bra att faktiskt få veta vad man väljer.

Väldigt vilken diskussion för att en instegs kamera inte har samma funktioner som en proffs kamera. Jag tycker själv att ett inmatnings hjul och "shift" knapp funkar utmärkt, iaf på min Sony sitter de precis på den plats man har pekfinker och tumme. Fördelen med knapp är att man kan hålla kameran stadigt och trycka in knappen med tum-toppen utan att på något krystat sätt försöka hålla kameran och manöverera ett hjul om man bara har en hand ledig.

Men återigen så är det bara åsikter och sådana finns det tusentals av…

/Mattias

Jag ska fatta mig kort. Tycker du Inkan att det är särskilt klokt att man dömer ut en speciell modell efter ett par minuters provande? Det tycker inte jag. Är man inte speciellt van vid märket man testar (som Martin inte är) tycker jag ni sågar alldeles för tidigt. T o m jag som har tillgång till den här kameran (har du?) så tycker jag det är för tidigt att peka på de brister jag ännu inte hunnit testa eller försöker göra mig vän med. Om jag efter en längre tids användande fortfarande inte blir vän med knappvalen eller menyerna, eller vad det nu kan vara, då är kritiken mer befogad. Men efter ett par minuter? Nä, det håller inte för mig. Köper jag en ny bilmodell så är jag inte överens med knapparnas placering första gången jag sätter mig i den heller. Självklart ska man vara kritisk, men det kräver en lite längre användningstid än ett par minuter. Efter ett par minuter kan jag bli vansinnig på vilket märke som helst jag inte tidigare provat, men det ger mig ingen rätt att totalt såga den.

Hoppas nu ingen blir avskräckt efter den här tråden utan fortfarande vill köpa den här kameran som är en mycket bra kamera i den prisklassen. Jag har testat i några veckor nu!

Det blev visst inte så kort… men inte jättelångt heller!

OT. En annan sak Inkan ofta tar upp är vikten av att kunna ställa in vitbalansen på ett enkelt sätt. Jag vet inte hur viktigt det här egentligen är, men jag gör det aldrig. Auto fungerar alldeles utmärkt. Vitbalansen går att justera i sitt bildbehandlingsprogram om det är nödvändigt. Detta är för mig väldigt små problem.

Vitbalansen har jag altid på auto, i 95% av fallen ställer den i sig rätt. I de övriga % tar det ca. 0,2 sec att justera wb i CNX2.

Så för min del är det helt ovesäntligt om så kameran ställer WB till lysrör när jag fotar snö i solsken.

Jag upplever inte inställningen av egen Vitbalans som någon större svårighet (Canon 450D).
Hur funkar den på din, Inkan? Har för mig att du tidigare rekommenderat ett gråkort i kameraväskan. Hur gör du inställningen därifrån?
Hur funkar den på Nikon?

HH

Som jag skrev i #28 så kör jag alltid på auto… Jag skrev visst inte att jag kör Nikon ser jag nu, Jag kör Nikon!

När det gäller vitbalansen så sällar jag mig till MonisN och Geronim0

#30 Jo, auto funkar ju vanligen. Det händer ändå att jag kör egen Vitbalans trots att jag bara tar raw-bilder. Överloppsgärning kanske, men det känns bättre när bilden ligger nära sanningen redan från början.

Så frågan är fortfarande: Hur ställer du, Inkan, in egen Vitbalans och hur ställer man in den på en Nikon?

HH

Skillnaden mellan Canon och de flesta övriga är att det är ett par steg till innan man har en egen Vitbalans inställd, och att det jämfört med metoden som i stort sett alla andra har, inklusive Canons kompaktkameror, är kontraintuitivt. Den Canon EOS jag har är en 10D, och det är likadant på alla de andra, inklusive proffskamerorna.

Och det är faktiskt inte så att man inte ska kunna begära bättre ergonomi på en kamera som är "instegsmodell". Självklart borde även instegsmodellen ha sina kontroller utlagda på ett vettigt sätt.

Den vanligaste vägen att ställa in Vitbalans är att när man har vitreferensen framför objektivet trycka på att ställa in den egna vitbalansen, och den ställs då in efter vitreferensen. På Canons systemkameror funkar det inte så. Om man har en sådan, måste man först ta en bild på vitreferensen, och sedan öppna den bilden och ställa in den egna vitbalansen efter den.

Och precis som alla andra mindre bra lösningar, så vänjer man sig, om man alls använder den.

Hur bra automatisk Vitbalans funkar varierar ju, och det är främst när jag tar med konstljus som jag använder den egna vitbalansen, men det händer också ibland annars. Automatisk Vitbalans funkar inte bra på någon av mina kameror, så min vanliga inställning när jag tar i dagsljus är att ställa den på solsken, men i konstljus använder jag alltid egen Vitbalans. Det är enklare att ställa den rätt från början än att jiddra med det i råkonverteringen, även om det egentligen är ganska enkelt i efterbehandlingen.

Och eftersom jag alltid använder egen Vitbalans i konstljus, är det en funktion som är viktig för mig, och jag gillar definitivt inte att det ska vara en massa knapptryckningar innan man kommer rätt. Det är enklare att ha det som på Panasonic G1, att man trycker på Vitbalans, väljer egen och mäter och ställer in med en och samma knapptryckning. Varför det är gjort så korkat på Canons systemkameror har jag ingen aning om, men dumt är det.

Och varken Martin eller jag har totalsågat kameran, men vi har pekat på ett par vårtor som borde kunna göras bättre. Jag tycker faktiskt att det är bra att sånt kommer fram, och att det är väl värt att diskutera på ett forum som det här. Om man skiter i det, låt så vara, men vi som inte struntar i det bör också kunna fälla våra omdömen. Mitt omdöme om vitbalansen är faktiskt inte ett första intryck, även om det första intrycket är ganska svårt att radera när man väl har fått det. Jag gav faktiskt kameran en andra chans, men den stämde inte med mig. Det blir bra bilder, men sökaren är kass och den har ett trassligt menysystem. Man är inte heller särskilt hjälpt av fönstret på ovansidan, eftersom det är svårt att se vad det visar och just regndansen med Vitbalans var något som jag aldrig förlikade mig med.

Så nej, jag har inte en EOS 550D, men jag har en 10D, och just det jag pekar på är likadant på båda. Exponeringskompensation och slutartider är rätt mycket krångligare på EOS 10D. Det är ett klart steg framåt om man jämför dem, att bara trycka in en knapp för att kunna ändra exponering.

Och jag har överhuvudtaget ingen förståelse för att man inte skulle kunna berätta om sina första intryck av en kamera. Den som är intresserad kan få ut ganska mycket av det, och säkert också hitta nya infallsvinklar. Jag tycker närmast att det är fjantigt att försvara ett visst märke, bara för att man råkar ha det själv, då någon annan påpekar en uppenbar vårta, ett systematiskt feltänk, som gör apparaten krångligare än nödvändigt att hantera. Det är ju klart mer konstruktivt än att bara gapa med i kören.

Jag försvarar inte Canon för att jag har en, det är inte det det handlar om, utan jag tycker det är idiotiskt att såga en kamera man inte har erfarenhet av. Jag har ingen erfarenhet av varken Nikon, Pentax eller Olympus mm, och jag vet att jag skulle känna mig bortkommen med alla av dem i början. Skulle jag göra en bedömning och ev såga dem så måste jag ju först ha gett dom en chans. Att såga dem bara för att jag sitter fast i gamla hjulspår känns varken ärligt eller fjantigt.

Allt annat än Nikon D3 är oanvändbart, det vet jag med säkerhet för jag använder just Nikon D3!
Fullkomligt logiskt resonemang, eller hur?

Att jämföra en instegskamera med en proffskamera verkar enbart fånigt. Och att såga en kamera efter en liten stunds pillande och utan att ens veta hur bilderna blir är heldumt. Det är 2 saker som alla seriösa fotografer borde passa sig för!

MartinO och Inkanyezi ni kan bättre båda 2!

#33

Man är inte heller särskilt hjälpt av fönstret på ovansidan

Vilket fönster?

550D har ingen display på ovansidan.

Det blev en intressant och kanske lite infekterad diskussion av detta.

Vi kan dock konstatera att tillverkarnas mjölkko är just instegskamerorna. Det är naturligt att dra in på mekaniska reglage och lägga över funktionerna i menyval för att hålla kosntaderna nere och därmed öka vinsten.

Det är tråkigt att man inte inser att en ergonomiskt riktig kamera gör att nybörjaren inte tröttnar utan istället blir en intresserad fotograf och uppgraderar sig istället för att lägga fotointresset på hyllan.

Jag säger defenitivt ja till auto-läge på instegskameror men när man blir varm i kläderna och vill köra manuellt måste det finnas reglage som underlättar inställningar. Ett inställningshjul är för lite! Bländare och tid måste kunna ställas in lätt utan man tar ögat från sökaren och letar efter rätt knapp!

Jag är förvånad över Geronim0:s nöjdhet över Nikon D3:s automatiska Vitbalans. Jag upplevde den som direkt opålitlig och trots firmwareuppgraderingar fick Nikon inte rätt på detta. Det var en av anledningarna till att jag sålde min D3:a.

Att nybörjaren tröttnar för att kameran inte har bra ergonomi tror jag inte på. Tror snarare att det är tvärtom. Hur många gånger om dagen ställs inte den frågan "vilken kamera ska jag välja" när någon vill byta upp sig för att gå vidare och utvecklas. Om det är ergonomins förtjänst låter jag vara osagt.

#37 Om du läser ordentligt så ser du att omdömet gäller en annan kamera från Canon, som jag har tillgång till. EOS 10D har ett fönster uppepå, och den har också en del knappar däruppe, bland annat en för vitbalansen, men det var just den som var så oerhört krokig, och det har ju inte blivit bättre på senare modeller vare sig det är instegsmodell eller för proffs.

Funktioner som ska finnas på en avancerad kamera bör vara lätta att använda, och bland de viktigare är vitbalansen, även om det finns folk som aldrig använder den. Visserligen fick man klara sig utan den när man plåtade med film, men Vitbalans var en av de första funktionerna som kom med elektroniska kameror, på den tiden som de var analoga. Fram till för några år sedan var faktiskt de flesta videokamerorna analoga och använde magnetband för lagringen. Då var det mycket enkelt att ställa vitbalansen, en knapp bara. Och videokamerorna hade ofta ett vitt genomskinligt lock för objektivet, som kunde användas för att diffusera när man ställer Vitbalans. Nu får man inte med något vitt lock med någon kamera såvitt jag vet, men det säljs sådana separat på andra sidan Atlanten.

Det är begripligt att ergonomin inte har utvecklats så långt med de första modellerna som kommer med ny teknik, men att man fortfarande mer än tio år efter att den första digitala systemkameran presenterades på marknaden. Men att det fortfarande efter ett tiotal år inte går att ställa vitbalansen på ett vettigt sätt i vissa kameror är obegripligt. Jag har lyckats ställa in det med alla andra utan att läsa någon bruksanvisning, men regndansen hos Canon är mycket speciell.

Och det handlar inte om någon totalsågning, men minst en ful vårta och ännu en något mindre ful har påpekats. De flesta andra kameror är bättre i just de här avseendena; enklare att hantera.

Naturligtvis kan det vara av värde att också ta bilder med kameran, och det har ju jag gjort med den som jag har (10D, 6 Mpixel), och jag har ingenting att anmärka, den funkar alldeles utmärkt, precis som de flesta andra kameror. Den ger till och med, trots färre megapixlar, skarpare bilder än kameran som jag använder (G1, 12 Mpixel). Antagligen beror det mest på att sensorn är större och att man därmed också har längre brännvidd. Det finns så klart ingen orsak att misstänka att EOS 550 skulle vara sämre än vad DPReview eller DxO har kommit fram till. Det är ett av de allra bästa chipen som finns just nu, och Canon har faktiskt ett mycket bra kitobjektiv.

Och jag vidhåller att första intrycket är av värde. Det som flera här uppfattar som en totalsågning är inte det. Det är en sågning av vissa obegripligt klumpiga kontroller, som borde utföras bättre. Det gäller framför allt när det handlar om en instegsmodell, men det skulle inte skada om också mer  proffsiga modeller finge bättre ergonomi.

Jag tycker att det är konstigt att folk blir så störda av att jag säger vad jag tycker. Det ändrar inte heller någonting. På de allra flesta av de avancerade kamerorna kan man lätt ställa in Vitbalans utan att läsa bruksanvisningen, men det går inte på Canons systemkameror om man inte har haft en sådan förut. Jag tycker att deras sätt att ställa vitbalansen är helt idiotiskt. Jag kommer att fortsätta tycka det, hur många som än höjer Canon till skyarna, och jag kommer inte att ändra uppfattning förrän Canon ändrar till att man kan ställa vitbalansen direkt.

Påpekandet om det krångliga när man ska ställa manuellt är samma sak. Det är onödigt tillkrånglat att man måste hitta en knapp vid hörnet av skärmen för att få ställa kompensation eller slutartid. Många kameror har valt bättre placering av det reglaget, även om det kanske inte är så många som har de två hjul som Martin frågar efter. På min kamera är det ett hjul, men man klickar med själva hjulet för att växla funktion. Canon har valt att en knapp måste hållas intryckt. Det är mycket dålig ergonomi att kräva att man måste hålla in knappen för funktionen. Jag ska nog inte gå in på hur det är gjort på EOS 10D; den är ju lite gammal nu, men den är inte bättre i just det här avseendet, tvärtom.

Och det är faktiskt så att den som vill ha kontroll över bildskapandet väljer att ta manuellt, och att det är viktigt på en systemkamera att de manuella kontrollerna är lätta att använda. Den relativt måttliga bristen hos 550D är antagligen lätt att leva med när man har lärt sig hur man gör. Svagheten är främst att man måste hålla en knapp intryckt medan man snurrar hjulet.

#40

Trodde tråden handlade om 550D. Men jag måste ha missat att du syftade på 10D. Ber så mkt om ursäkt för det.

Ju äldre man blir ju mindre flexibel blir man kanske. Om man försöker se nya moderna kameror och dess funktionalitet med en ungdoms ögon så tror jag inte det är så svårt att anpassa sig. Alla med instegskameror verkar iaf kunna klara den delen bra.

Sen undrar jag hur många som fotar i det helmanuell läget nu för tiden? Dom flesta använder nog för det mesta bländarpriorietet, alltså halvautomatik.

På 550D i det manuella läget är det egentligen inga större problem att ställa Av och Tv. Tv ställer man in med ratten och med Av håller man samtidigt in knappen. Detta är egentligen små problem när man blir van. Har man inte tidigare haft två rattar så är det ännu enklare.

Det skulle vara intressant om fler som äger en 550D ger sin syn på den här kameran. Är den så undermålig i sin ergonimi?

Nej Mona, det handlar inte om brist på flexibilitet och ålder. Jag klarar mycket väl av att anpassa mig till eventuella svagheter hos grejerna jag jobbar med, och det är jag helt övertygad om att Martin också gör. Men jag har väldigt svårt att förstå varför det plötsligt blir personligt, när man påpekar vårtor hos en produkt, vårtor som är uppenbara om man betraktar den med unga eller gamla ögon utan att sätta skygglappar på.

Jag tycker att det är dålig ergonomi att man måste hålla en knapp intryckt för att få ett inmatningshjul att göra en viss ganska självklar sak. Martin tycker tydligen att en lösning med två skilda hjul för de två funktionerna är bättre, och jag har tagit upp några saker som ergonomiskt är bättre på kameror som gjordes för ungefär femtio år sedan, men som nutidens konstruktörer har missat. Det är faktiskt samma inställningar man måste göra nu som då, och lösningen som valdes då är bättre ur ergonomisk synvinkel än det mesta man ser idag hos elektroniska kameror. Så länge man helt förlitar sig till automatik är det inget problem med ergonomin hos moderna kameror, men det handlar inte om en "point and shoot", som dom säger på engelska, utan det rör sig om en systemkamera, som ska ha all flexibilitet som det innebär. Problemet är inte att jag skulle vara mindre flexibel, utan att kameran är mindre väl uttänkt.

Jag betackar mig för att ses som gammal gubbe och bakåtsträvare när jag påpekar uppenbara grodor i kamerasystemen. Det är idioti att man måste ta en bild för att sedan välja den, innan man kan ställa in en egen Vitbalans, när samma operation görs mycket smidigare med i stort sett alla andra kameror, med en enda knapptryckning när man har siktat in sig på vitreferensen. Varför Canons tekniker envetet fortsätter att göra det så kontraintuitivt vet jag inte, men helt klart kan andra göra det bättre.

Att man för en vanlig och ofta använd funktion måste göra ett dubbelgrepp, där man också måste hålla en viss knapp intryckt medan man manipulerar ett litet hjul, ser jag också som dålig ergonomi, eftersom det kan göras bättre. Det har inte ett dugg med min ålder att göra, utom möjligen att jag genom större erfarenhet faktiskt har sett att andra gör det på ett bättre sätt. Visst kan man lära sig leva med det, det kan jag göra minst lika lätt som den som är yngre. Skillnaden är väl bara att jag är medveten om vårtan, för att jag har sett något som funkar bättre, medan den som aldrig har haft något annat kan tro att det helt enkelt är så det ska vara.

Och det har inte heller ett dugg att göra med hur mycket man använder de olika funktionerna hos verktyget. Det handlar om ett avancerat verktyg som ska kunna många olika saker, och bland dem är manuell inställning och en hel del annat, som, förutom att det kan påverka resultatet, också kan göra att man trivs mer eller mindre bra med verktyget. Jag gillar fortfarande inte felet i sökaren i min kamera, men jag kan leva med det, och jag har lärt mig hantera den trots den fula vårtan. Dessutom är vårtan mindre besvärande när jag använder andra objektiv än det som är gjort för kameran, eftersom den bara ger sig tillkänna i de automatiska lägena när man ställer kompensering. När jag tar manuellt med ett objektiv utan processor är sökaren helt suverän.

Jag funderade faktiskt länge över om jag skulle välja att använda EOS 10D och strunta i att köpa en ny kamera, men valet blev ändå till sist att ta en som bättre svarade mot vad jag ville ha. Det som jag tyckte var tungjobbat var just hur man justerar Vitbalans och hur man använder den manuellt, men det som störde mig mest var att sökaren är så dålig. Med kameran jag valde fick jag en mycket bra sökare, och en utfällbar bildskärm som kan användas när man har kameran i såna lägen att sökaren är obekväm att använda. Jag funderade faktiskt en del över att bildkvalitén faktiskt inte når upp till samma nivå med den mindre sensorn, men de fördelar jag såg övervägde.

Och jag tror att den som vill göra ett välinformerat val kan ha nytta av att veta att det finns bättre sätt att hantera vissa elementära funktioner än det som Canons tekniker har valt. Det kan faktiskt löna sig att titta på andra kameror än de två stora, och megapixlar är inte allena saliggörande. Jag tror att det är bra att peka på svagheter och styrkor i olika system, så att den som funderar över att skaffa sig ett kan få fler infallsvinklar.

Men min flexibilitet har jag faktiskt bevisat genom att välja något annat än det som tusen flugor gillar.

Att vi alla får svårare att göra nya saker och gå ifrån gamla invanda rutiner och vanemönster med tiden är ju inget konstigt. Vad jag menar är att det är lätt att fastna i gamla hjulspår och gärna tycker att vissa saker var bättre förr. Jag har själv många gånger kommit på mig att tänka så. Jag är inte heller purung och kan bli frustrerad över saker jag inte fattar eller kan lära mig. Det man lärde sig i sin ungdom sitter i ryggraden. Du har med dig erfarenheter sen lång tid tillbaka då det inte fanns digitala kameror, och du tycker dom hade en bra utformning som du saknar idag. Detta har jag all förståelse för, och du har säkert rätt i mycket. Men om man tänker på att alla unga människor som inte har något att jämföra med från det bästa från förr, så lär dom sig att använda dagens kameror på samma sätt som du gjorde när du var ung. Det kan faktiskt också vara så att dom t o m tycker det är bra ergonomi på den här kameran, och andra märken också för den delen. Jag tror inte dagens designers och ingenjörer medvetet utformar en kameramodell för att vara en total katastrof och att göra användaren vansinnig, som Martin sa. Säkert är den testad om och om igen för att få fram en så bra ergonomi som möjligt.

Hur som helst, så tar jag inte detta med märket personligt på något sätt, jag tycker bara inte man ska såga en produkt rakt av som man inte har testat nån längre tid. Skulle jag göra det så skulle jag såga allt utom det jag själv har, och det gör jag naturligtvis inte. Det finns många saker som är bättre än det jag själv har.

För att prata om 550D så har jag försökt använda den ganska mycket de senaste dagarna för att få ett grepp om den. Jag medger att det är svårt att lära sig att göra de vanligaste inställningarna på annat sätt än det man är van, men det går bättre och bättre, och jag har börjat så smått bli vän med "den lille". Det jag inte gillar är att knappen man ska trycka på för bl a exponeringskompensationen är så bra ergonomiskt utformad att den inte kännas, och gör det till ett problem att hitta den, och därför måste man ta bort ögat från sökaren för att kunna se var man ska trycka. Det hade varit bra om den hade varit lite upphöjd från själva husväggen eller på annat sätt varit markerad för att man lätt ska kunna känna den utan att leta. Detta är min personliga uppfattning, andra kanske inte alls tycker detta är nåt problem. Man lär sig naturligtvis var man ska sätta fingret utan att titta, det tar bara lite längre tid för mig som är van vid nåt annat.

En sak som inte kommer fram är ju också att det finns flera olika sätt att använda kameran. Jag har den ofta på stativ, och ibland i tvärformat men nästan lika ofta i höjdformat. Allting flyttar ju på sig när man vrider kameran, och olika beroende på åt vilket håll man vrider den. Det gäller ju i synnerhet alla knapparna på baksidan, där det inte längre blir så enkelt som att "tummen hittar den". Kontrollorganen som sitter intill avtrycket hittar man ungefär lika bra vilket läge kameran än är i, men de övriga är ofta väldigt tätt hoppackade och långt ifrån konsekvent utlagda. Man märker det särskilt om man byter modell inom samma grupp, som till exempel kompakterna i Canons G-serie, där knapparnas funktion hoppar runt planlöst från modell till modell.

Det bottnar så klart i att det inte finns något riktigt självklart sätt för hur man ska lägga upp kontrollerna på en digitalkamera, det finns inte heller någon konsensus om vilka kontroller som måste ligga ytligt och vilka man kan dölja lite längre ner i menyerna. Ett väldigt bra exempel på en sådan ergonomiskt dålig metod är just Canons inställning av egen Vitbalans. Jag är helt övertygad om att de kommer att gå ifrån modellen med omvägar och liksom andra välja en mer direkt metod, men jag är aningen förvånad över att det hänger kvar än.

Ergonomiproblemen hänger till stor del ihop med att det inte är fotografer som utvecklar de nya kamerorna, utan det är tekniker som till stor del har bakgrund inom datortekniken. Alltså sätter dom ett tangentbord på kameran, vilket inte funkar särskilt bra. Det kommer säkert att bli bättre, men det kunde gå lite fortare tycker jag, när de ändå är så kåta på att släppa ut nya modeller flera gånger om året.

Och det vore ett misstag att tro att min irritation skulle bero på att jag har svårt att lära mig; tvärtom lär jag mig väldigt fort, så jag har egentligen inte något problem med regndansen omkring vitbalansen, jag är bara irriterad över att det är gjort så att det blir onödigt krångligt. Där det vanligen räcker med att trycka på en enda knapp efter att man har gjort valet att ställa Vitbalans, har man flera handgrepp som måste göras innan man är klar. Självklart kan Canon göra det lika enkelt som andra; de gör ju det på sina kompakter.

Det finns nog ingen kamera som har perfekt ergonomi. Alla har sina brister. En tillverkare som sticker ut och som de "stora" skulle ta lärdom av är Ricoh.

Ricoh lanserar ofta firmwareuppdateringar, inte som de flesta, bara buggfixar, uan Ricoh tillför nya funktioner till kameran också. I den senaste uppgraderingen till min kompakt, GRD III tillkom vissa bildbehandlingsfunktioner som croppning och justering av Vitbalans i efterhand.

Alla moderna digitalkameror har en diger meny för att ändra inställningar. Det bakre inmatningshjulet på min Ricoh är klickbart och man kan lägga in en meny för de viktigaste funktionerna som iso, ljusmätningsmetod, fokuseringsområde mm. Inte nog med det. På programvalsratten finns inte bar de vanliga PASM, utan även My 1-3. Det är inställningar man kan spara för tex svartvitt, gatufoto med fast fokus mm.

Detta är inte någon reklam för Ricoh, utan visar vad en innovativ tillverkare kan göra med en genomtänkt firmware.

#0

Menar du att det inte funkade när du skulle ställa in slutartid/bländare eller ngt annat?
För om den först står på slutartid och man sen vill ändra bländare, brukar man på Canons modeller kunna hålla in AV-knappen samtidigt som man rattar så ändras det till bländaren…

MartinO skrev:

"

Som van fotograf rattade jag direkt över till M-läget och upptäcker omgående att något saknas… Det finns bara ett inmatningshjul. Nåväl detta har jag varit med om innan och det brukar finnas knappar att växla mellan bländare och tid, i samband man vrider på inmatningshjulet. Men icke. De verkar som man måste gå in i menyerna och växla inmatningshjulets funktion. Jag testade inte så länge och läste ingen manual, men de kominationer av knapptryckningar jag testade fungerade inte. Är det så att jag har rätt är det en ergonomisk katastrof."

Svar. Om du fotograferar  i M-läge med en Canon eos 550D, så rullar du bara på inmatningshjulet för att ställa in valfri slutartid.

Bländaren ställs in med inmatningshjulet om du samtidigt trycker in AV+-tangenten, det är väldigt enkelt.

Och föredrar du att titta i sökaren när bländaren ställs in så kan du trycka in Av+-tangenten med vänster tumme i stället, för höger för att få ögat intill sökaren.

Det är bra att du ifrågasätter så lär jag mej kanske kameran lite fortare också, har nämligen inte haft den mer än 2 dagar ännu. Känner mej hitentills mycket nöjd med kameran.

Ser också att Canon eos 550D är Cyberphotos mest sålda kamera den senaste månaden.

Jag sågar ingens åsikt. Man min åsikt att det blev ett kliv med EOS 350D en gång i tiden och att ett nytt steg togs med de spegellösa kamerorna oavsett märke…

Jag har frågat min fru och hon upplever de nya kamerorna både enkla att använda som de har avancerade funktioner. Jag tycker en spegellös kamera med utbyttbart objektiv kanske är den bästa lösningen inför de stora systemkamerorna…proffskamerorna…

nästa genaration kommer nog vara ännu bättre. Den enda som har riktig använding av en instegs system är en sportfotograf…dvs om man fotar höjdhoppning eller fotboll…där man behöver fota flera foton efter varandra…

Jag upplever inte en spegellöskamera lika snabb…men det kan ju komma att ändras…

#49 Och det har redan ändrats. Sony har nu gjort ett par spegellösa kameror som är lika snabba som de som har spegel.

Jag är helt övertygad om att dinosauren spegelreflex är på väg ut, inte bara på det som kallas instegsmodeller, utan det kommer också att bli så på riktiga proffskameror. Varför ska man hålla kvar vid en dyr och komplicerad mekanisk konstruktion när det kan göras bättre utan mekanik?

Jag tror inte heller att Sonys lösning med den halvgenomskinliga spegeln är något som kommer att hänga kvar särskilt länge. Panasonic har visat att man kan få otroligt snabb autofokus med kontrastmätning. Självklart kan tekniken bli bättre än så, och även om det i teorin alltid kommer att vara fördelar med att använda fasskiftsmätning, kan man i praktiken komma tillräckligt långt med kontrastmätning. Sony har ju också visat att man med relativt enkla och redan nu tillgängliga medel kan tillämpa fasskiftsmätning på en spegellös. Och det var Canon som en gång försökte eliminera den rörliga spegeln i kamerorna, men det blev inte lyckat just för att man missade på ergonomin. Canon Pellix hade nästan lika dålig sökare som de tidigaste spegelreflexkamerorna, bara den ryska Zenit var sämre.

Så vi kan vänta oss att Canon och Nikon inom något år kommer att haka på trenden och skapa spegellösa systemkameror de också. Och helt säkert är att utan en så effektiv sågning som har gjorts här av vissa idiotiska funktioner och reglage, skulle man knappast kunna förvänta sig någon bättring när det gäller ergonomin. Canon har valt ett vansinnigt sätt att ställa in den egna vitbalansen, och det var inte ett första intryck som gjorde att jag valde bort den. De enda två Canon systemkameror som jag har provat är 10D och 5D, och de är båda helt okej när det kommer till bilderna. Det som stör mig specifikt hos Canon är grejerna som har påpekats här. Sedan finns det ergonomiska svagheter generellt hos digitalkameror genom att deras reglage i de allra flesta fall kräver att man endera tittar i sökaren eller på någon slags skärm och att de fysiska reglagen inte är självklara i sin funktion. Det hänger på små detaljer, som att kompensationen mot plus i en del kameror dras åt vänster, men i andra åt höger, eller att visaren rör sig åt vänster när man drar hjulet åt höger.

Så mycket kommer att ske i framtiden, och jag är helt övertygad om att dagens systemkameror med rörlig spegel är ett övergående fenomen.

Jag hänger inte riktigt med här. Har precis köpt en 60D, hade tänkt mig en 550D men det blev 60D i stället. Försökte kolla lite innan och såg då att finns tre indelningar, insteg/midrange/pro och att 550D tillhör gruppen midrange. Vad är skillnaden mellan insteg och midrange?

#51 Det som kallas "insteg" är lite nerskalade kameror. Ofta med färre knappar och ibland lite mer plastiga och mindre att hålla i handen, medan det som kallas "midrange" eller "prosumer" närmar sig de proffsigare genom fler dedicerade knappar och ofta lite kraftigare bygge. I flera fall har de också bättre sensorer, som du kan se på 550D när du jämför med exempelvis 1000D.

Men det finns inga klara och tydliga gränser mellan blocken eller funktioner som skiljer dem åt. Vem som har gjort indelningen som du nämner ovan vet jag inte; är det Canon? Jag tror att den är tänkt som en ungefärlig vägvisare för att man ska kunna sortera undan det man inte är ute efter på ett enkelt sätt.

#52 Tack, då förstår jag. Vet inte men det är säkert Canon för det är dem jag tittat på.

Jag vill bara tillägga lite i denna diskussion jag med. Jag måste hålla med Mona om att ett intryck efter några minuters användande är fel. Och det oavsett vad man använder.

Vi köpte tex ny diskmaskin för ett tag sedan. Bättre på det mesta än den gamla, men jag hatade den. Jag kunde inte fylla den, trots alla nya fina funktioner. Inte ens vardagsglasen fick plats. Men jag fick lära om. Nu efter en månads användning är den verkligen bra. Belysningen i den som jag tyckte var urlöjlig skulle jag inte vilja vara utan .

Löjlig jämförelse kanske, men ville bara visa vad första intrycket kan bli fel.

Angående kameror har jag ingen jätte erfarenhet mellan modeller. Jag håller dock med om att ställa vitbalansen på Canon kameror är krångligt. Men när jag skulle gå till fotoaffären, som vi inte har så många av här jag bor tyvärr, så visste de inte ens vad ett gråkort var. De hade de aldrig använt och då jobbar de som proffs… Så de fick mig att undra hur viktigt det faktiskt var.

Jag ställer vitbalansen till egen ibland, men oftast fungerar de färdiginställda ok. Jag fotar ändå i RAW format, och kan ställa in det bättre i efterhand. Men kanske det är så att de som inte alltid kört digitalt tycker det är viktigare att ha det rätt från början.

Jag tycker man ska veta hur man gör och att man kan göra det i kameran, men tror inte det är så vanligt ändå kanske.

Det övriga lär man sig lätt och fungerar bra när man blir van.

Sågning eller ej, obefogad är den efter några minuter. Även om vitbalansen är något jag håller med om. Däremot finns det annat jag tycker är brister på andra kameror som just jag använder oftare än vitbalansen och därför blev Canon ett bra val för mig, även om de flesta andra jag känner har Nikon som jag kunde ha delat objektiv med…

Naturligtvis hänger det mycket på arbetsmetodik och vad man är van vid, men jag undrar ofta över det där med att man "alltid kan fixa till det när man tar RAW". Min erfarenhet är inte att man alltid kan fixa det, eller att det skulle vara särskilt lätt att göra det. Visst, det är struntenkelt om man tar en bild av en vitreferens och använder den för att kalibrera omvandlingen, men det är inte enkelt om man inte har tagit den där bilden av gråkortet i samma miljö.

Jag tycker att det är enklare att skippa gråkortsbilden och låta kameran sköta omvandlingen till jpeg i de flesta lägen. Det blir för mig ett enklare flöde. Jag slipper öppna råkonverteraren och i många fall slipper jag att alls behandla bilden på något särskilt sätt. Precis som Ken Rockwell; rätt direkt ur kameran. Också om man tar i råformat har man hjälp av att ställa vitbalansen, eftersom den lagras i Metadata och konverteraren får koordinaterna; man behöver inte justera vitbalansen då i konverteringen, utan väljer bara att programmet ska gå efter kamerans Vitbalans. Vill man ha både hängslen och svångrem kan man ju också ta en bild på vitreferensen, men det behövs egentligen inte.

Väldigt många bilder saknar en referens för vitt/neutralgrått, och det är där man får problem när man försöker fixa till färgen, vilket program man än har. Jag har jobbat som kopist med analog teknik, och vi hade inga hjälpmedel alls för att ställa in rätt färgbalans. Man fick helt enkelt titta på negativet och gissa, och sedan såg man bilden som kom ut. Om den var fel, så fanns koordinaterna på baksidan och man kunde justera filtren och få den rätt. Men kraven var på en del sätt lägre än nu, fördelen var väl att en färdig bild på papper är en mer definitiv produkt än det som snurrar i datorn.

Men att det skulle vara enkelt att fixa vitbalansen efteråt i råkonverteraren om man inte har en vitreferens har jag väldigt svårt att tro. Jag lägger en bild som exempel; här finns inte någonting som är neutralt i bilden. Hur skulle jag kunna fixa färgen då?

Ledsen att säga det men den här tråden är verkligen ett bottenapp. Jag har förståelse för att MartinO kommenterar saker han inte "fick rätt på" när han snabbt provade en kamera eftersom han också säger att han bara provade en kort stund och inte vet om han förstått det rätt (även om jag kanske kan tycka att det kunde formulerats lite mindre negativt).

Men sen spårar det verkligen ut, läser man tråden så skulle man kunna tro att 550D och Canon i det stora hela är små under av idiotiska reglag och brist på ergonomi samt att dom inte gör kameror för fotografer.

Naturligtvis är det helt befängt, väldigt många yrkesfotografer/proffs runt om i världen använder Canon's kameror och dom väljer knappast sina kameror för att dom är svårjobbade.

Det är såklart en smaksak hur man vill ha sina reglage, det där med att hålla en knapp inne med tummen samtidigt som man snurrar på ett hjul med långfingret när man vill ändra slutaren är absolut inget problem. Jag använder normalt en Canon 7D och trots att den har två rattar där i manuellt läge den ena ändrar bländare och den andra ändrar slutare så kommer jag hela tiden på mig själv med att använda "knappen + långfingerhjulet" kombinationen istället. Helt enkelt för att det är en mycket mindre fingerrörelse, tummen vilar ändå precis vid knappen och den är lätt att känna igen utan att titta på den. Kort sagt, alla gillar inte samma sätt att ställa in saker.

Den gamla modellen med att ha ringar på objektivet för bländare/slutare skulle jag absolut inte vilja veta av, vänsterhanden har tillräckligt att göra med att sköta bränvidd/fokus samt att stabilisera kameran, högerhanden är helt ledig fram till avtryckaren ska ner (och om man använder kombon ovan så handlar det om att flytta två fingrar ca 5mm från "ta foto" läget till "ställ bländare/slutare' läge vilket gör att det lätt går att göra undertiden man följer något i sökaren).

Angående skärmen på baksidan av kameran så visas i princip all viktig information också i sökaren och skärmen på baksidan kan lätt slås på/av om den stör (samt ändra ljusstyrka/bakgrunsfärg etc, ljustryrkan kan dessutom sättas att anpassa sig själv efter omgivningsljuset)

Har själv ingen 550D men eftersom kvinnan i mitt liv har en så händer det lite då och då att det bara är den kameran som är med och visst är det lite knöligare att ändra vissa saker jämfört 7D men inte värre än det var att hitta rätt på 7D när jag bytte upp till den.

I mina ögon är 550D en väldigt bra kamera som absolut inte skäms för sig i några jämförelser så jag sållar mig till övriga här i tråden som tycker sågningarna är orättvisa.

Angående Vitbalans så kan jag hålla med om att man väl lika gärna kunde ställa in vitbalansen när man tar bilden istället för att välja en bild att ställa den efter men jag upplever det verkligen inte som ett problem eftersom det inte precis är så att jag ställer in Vitbalans manuellt ofta, ännu mindre mer är en gång för varje "plats" eller vad man ska kalla det för.

Min gissning är att Canon tänker sig att fotografen liter på den automatiska vitbalansen och eftersom det är en digitalkamera så tittar fotografen på sina bilder lite efterhand som dom tas och om han/hon upptäcker att vitbalansen är åt he***te så är det enklast att helt enkelt peka ut bilden man såg det på. Inte optimalt om man har för vana att rigga upp kameran, ljusmäta på motivet, slänga fram ett gråkort, ställa in kameran manuellt baserat på alla mätningarna och sen ta en bild men hur många jobar så och ännu mer relevant, hur många som köper en instegskamera jobbar så?

Visst. Det är lätt att vifta bort kritiken med att Vitbalans ändå sköts bäst av kameran med AWB och att kritikern är senil och därmed har svårare att lära sig. Det senare är en fördom, liksom att man generellt inte skulle ha behov av vettiga reglage och begriplig regndans kring elementära funktioner i sin kamera. Här finns ett exempel som motsäger båda punkterna.

Inkanyezi, om det där inte var ett svar till mitt inlägg så ignorera följande:

Om det var ett svar på mitt inlägg så vill jag bra påpeka att jag inte ens antydde någonstans att kritikern är senil eller att en kamera inte ska ha vettiga reglage eller exponera sina funktioner på ett begripligt sätt (därimot så håller jag inte med om att lösningen för att ändra slutare/bländare är dålig eftersom jag själv trivs med den).

Jag tycker också att kameran oftast gör ett bra jobb med att ställa Vitbalans och jag tycker inte att det är jobbigt att dom gånger jag behöver ställa vitbalansen, först ta en bild och sen välja den som Vitbalans referens. Detta eftersom det bara tar några sekunder att göra det "extra" menyvalet och jag gör det väldigt väldigt sällan. Dessutom så är det så väldigt enkelt att korrigera i efterhand om det skulle bli fel (visst, man kan inte på alla bilder garantera att färgerna blivit EXAKT så som dom var när bilden togs men det är faktiskt oftast inget jag bryr mig speciellt mycket om så länge som bilden ser ut som jag vill. Det är lätt att i efterhand sätta samma Vitbalans för alla bilder från samma fototillfälle om det är viktigt att få en serie att hänga ihop färgmässigt och det är också lätt att korrigera mot en referens bild). Vi vet alla att våra ögon har otroligt svårt att se vilken färg omgivningsljuset har och eftersom allt labbande med Vitbalans handlar om att försöka få bilden att se som ögonen upplevde det just då och INTE som det FAKTISKT såg ut så tycker jag inte att det är viktigt om det blir ett par hundra kelvin fel. När bilden väl är klar så kommer det ju fortfarande att spela mer roll vilket ljus den betraktas i än felet i Vitbalans. Sen finns det såklart tillfällen där det absolut inte får vara fel, t.ex produkt fotografering etc.

Detta är min åsikt, jag säger vad jag tycker och varför jag tycker det. I mina ögon är det inte att "vifta bort kritik"?

#58 Noob, nej, inte var det du som antydde senilitet, det finns högre upp i den långa raden av inlägg, men det är ett intryck som ligger kvar efter genomläsning och den andra grejen är ju att de flesta verkar strunta i Vitbalans, vilket jag inte gör. Så jag tog upp den där andra tråden som exempel på att också andra än jag, och inte bara de som har fördjupat sig mycket, vill kunna ställa in egen Vitbalans på kameran, och att man inte ens med manualen i hand lätt begriper hur det ska gå till. Det är väldigt mycket svårare än på andra kameror ända tills man har lärt sig, vilken Canon DSLR man än har.

Och visst kan det ses som struntenkelt när man väl kan det, och jag kan det faktiskt, men jag tycker fortfarande, trots att jag inte alls har några problem att lära mig det, att det är en onödig regndans, när det kan göras enklare. Det finns säkert något skäl till att det är gjort så som det är gjort, och jag inser att det kan vara en fördel att spara en bild på vitreferensen, så att man kan ta upp den i råkonverteraren och kalibrera så att man får rätt på resten av bilderna. Det som jag ser som underligt med Canons policy där är att dom inte gör likadant på alla sina kameror. Det är inte samma krångel för att mäta vitbalansen på kompaktkamerorna.

Det kontraintutiva hos DSLR-kamerorna från Canon är att man ju kan gå in i menyn och välja "egen vitbalans" fast ingen egen Vitbalans finns, och att man inte får någon anvisning om att den måste ställas in eller hur det går till. Det är alltså inte konsekvent, eftersom det görs på samma sätt som hos alla andra när man har en Canon kompakt, men på ett alldeles särskilt och kontraintuitivt sätt när man har en Canon systemkamera.

Och det handlar så klart bara om vad jag tycker. Det är min åsikt, och jag tycker att det skulle ha varit bättre om det gjordes likadant på alla kameror, oavsett fabrikat och oavsett om det är en systemkamera eller kompakt. Jag känner mig lurad av att kunna välja "egen vitbalans" utan att få erbjudande om att också mäta upp en egen Vitbalans. Eftersom frågan har kommit upp upprepade gånger från Canon-ägare, vet jag att jag inte är ensam om det.

Det där med senilitet är väl en pik till mig kan jag tro, men jag har inte antytt att du skulle vara senil, och jag har inga fördomar. Det var ganska lågt att säga det. Jag sa att när man blir äldre (inkluderade även mig som jag skrev) kan det vara svårare att ändra det man en gång lärt sig och tyckt var bra och då refererar. Det finns uppenbarligen dom som tycker om 550D och inte dömer ut den som en katastrofkamera. Jag har faktiskt inte läst någon annanstans att denna kamera skulle vara en katastrof mer än här. Dessutom skrivet av två som inte ens har en.

#60 Jag skrev senil och inte senildement. Senil betyder egentligen bara gammal, jag tyckte att det passade bra i sammanhanget, jag är ju rätt gammal.

Senil och demens är samma sak, men inom medicinen använder man numera ordet demens.

NE:

deme´ns, dementia, omfattande försämring av kognitiva funktioner (intellekt, minne och personlighet) orsakad av sjukdom eller skada i hjärnan. Demens drabbar ca 7 % av befolkningen över 65 år och drygt 20 % över 80 år. Symtom är främst glömska och språkstörningar (afasi). Även svårighet att skriva, räkna, orientera sig och klara praktiska göromål samt känslomässig avtrubbning, apati, hämningsbortfall och omdömeslöshet förekommer.

Det känns inte som detta stämmer in på dig

Som alla ord har det ett ursprung, och kanske det kan avhandlas bättre på språk i fokus. Det kommer från latin och det har inte alltid varit förknippat med demens. Användningen i modern svenska har väl ofta varit att man inte har skilt på senilitet och senildemens, så lite smittar kanske andra språk som jag dagligen använder av sig på mitt sätt att uppfatta ordet. I stort sett alla utländska Lexikon sätter "drag som hänger samman med hög ålder" som första alternativ för senilitet, medan demensen hamnar på andra plats. Om man tittar på exemplen på Answers.com, så ser man att det historiskt inte har förknippats med förlust av mental kapacitet.

Så visst är jag senil, och jag hoppas att jag slipper bli dement. Det jag mest oroar mig för skulle i så fall vara att förlora mitt sist inlärda språk och inte längre kunna tala med min fru.