Här är bild nummer två, på objektivets fäste.

Det ser inte ut att vara någon bajonettfattning, utan en gänga. Då bör det rimligtvis vara en sk. M42-gängning. Det finns adaptrar för Nikon, men du får köra helt manuellt.  Just för Nikon krävs en lins för att du skall få fokus på oändligt, som denna adapter från Kreativ fotografi.

Jag har själv testat gamla objeltiv med adapter och varit förbluffad över resultatet.

Det är "Pentaxgänga" M42 på de äldre Mamiya-kamerorna, men många av de här objektiven har en lös fattningsring som kan bytas ut. Att idag hitta fattningen till Nikon för objektivet kan förstås vara knepigt, men är troligen en bättre väg än att använda en adapter med optik i.

Hursomhelst är de här gamla långa gluggarna inte särskilt skarpa, så frågan är om det är någon idé. Jag har själv en liknande 400 mm som jag har adapter till, så att jag kan sätta den på min G1. Det blir inte särskilt skarpt, och även när man sätter alltihop på stativ med stativfattningen på objektivet är det ganska rackligt. Plattan till stativ är inte särskilt stor.

Jag har lyckats ta någon skarp exponering med det när jag har lagt det på en bönpåse, men annars är det på tok för lättrörligt för att slippa skakoskärpa. Än så länge har jag bara lyckats ta någon skarp provbild med det, jag har väl inte haft något riktigt vettigt motiv att rikta det mot. Tyvärr är det nog alltför trögjobbat för att ta vilda djur.

Jag har en liknande 600 mm också, som jag har Contax-fattning på, och som den andra adaptern passar till, så att det kan användas på G1, men den är mindre skarp än den här på 400.

Jag misstänkte att det inte skulle vara helt lättjobbat, men det skulle ändå vara rätt spännande. Är det stora pengar man pratar om för att få den att passa min Nikon? Är det inte det kan det ju vara värt att prova bara för skojs skull.

En annan tanke. Om man har stativ, och sedan använder den funktionen som fäller upp spegeln två sekunder innan själva exponeringen, bör man inte få bort rätt mycket skakoskärpa då?

Adaptern som Martin pekade på är ju inte särskilt dyr.

Om du fäller upp spegeln minskar du risken för spegelskaket, men det ändrar inte mycket eftersom problemet hänger ihop med dels hur bra stativet är, men också hur bra man kan fästa objektivet på stativet. Den lilla plattan som sitter på objektivet ger inte tillräckligt stadig förbindning. Det flexar helt enkelt i halsen på den lilla stativmuffen, så att alltihop rör sig.

Och man behöver som sagt ett mycket bra stativ, som Stabil, och kanske ett huvud från Really Right Stuff. Bara ett sådant stativhuvud kostar flera tusen, så det enklaste för att få så skarpa bilder som möjligt är att använda bönpåse eller sandsäck på ett stadigt underlag som stöd för kameran.

Jo, om man fotar innomhus. Ofta tar vinden tag i de stora objektiven. 400 mm är inte så användbart inne

mvh/gurin

Nästa lön ska jag nog beställa hem en sån där ring. Det är helt klart värt ett försök.

Tack så jättemycket för all hjälp!

Blir det några bra bilder kommer jag posta dessa här.

Jag gick ut en stund på eftermiddagen för att se om jag kunde få några bilder med den där långa grejen, men jag var lite sent ute, så solen hann gå ner. Men jag knäppte några över Värtan från Torsvik bara för att se. En så lång glugg kräver ju lite utrymme, så som gurin säger är den kanske inte riktigt vad man använder inomhus. Avståndet här är ungefär en kilometer, men eftersom det var rätt mörkt redan blev det ganska lång exponeringstid, 1/50 sekund med full öppning 6,3 och ISO 800.

Jag är så klart inte helt säker på att skärpan är optimalt inställd, men jag tror inte att det blir väldigt mycket skarpare än så här. Till och med när grejerna ligger på bönpåsen och jag tittar i sökaren utan att peta på kameran, ser jag hur vinden får det hela att röra sig. Den blev en aning stadigare när jag lade handen på, så när jag knäppte gjorde jag det med handpåläggning. Jag ska se om jag orkar gå ut medan solen skiner i morgon för att möjligen få något lite skarpare, kanske med lägre ISO.

När det gäller stora brännvidder, vill jag påminna om denna tråd jag startade om stativstabilisering.

Och visst är det svårt att få det still när man har så här långa grejer på kameran. Nu har jag provat i solsken på några löv på ungefär tjugo meters håll och med en teleförlängare på mitt 400 mm, alltså 800 mm. Bildvinkeln svarar mot ungefär 1200 mm på en sensor i format APS-C, och det är verkligen inte lätt att se när skärpan ligger rätt (om man alls kan tala om skärpa).

Men skärpa är ju inte allt för en bild, och min främsta invändning mot de långa brännvidderna är inte att det blir oskarpt, utan att det är väldigt svårt att hitta någonting som gör sig bra på bild med den väldigt smala vinkeln. Perspektivet trycks ihop rejält, och om avsikten är att till exempel ta en bro eller motorväg och få det att se ut mer som en vägg, så är ett tele rätt, men det passar inte för det mesta som jag fotograferar.

Nu har jag beställt adapterringen till objektivet.

Självklart förstår jag att det inte är helt lätt att fotografera med ett sådant, och att det inte är många tillfällen då det passar, men jag tycker ändå det kan vara roligt att ett så pass gammalt objektiv kommer till användning.

Jag tycker om att fotografera fåglar, men den fågeln som sitter still så att den passar på den brännvidden är kanske svår att fånga, men det är värt att prova.

Tack för all hjälp!

Skjuta på sittande fågel ;-)

Den där adaptern med lins i ändrar också brännvidden, så att den blir något längre, kanske 500 mm i stället för 400, kanske mer. Det gör också att ljusstyrkan sjunker lite, men det är inte i sig något problem. Linsen funkar på samma sätt som en teleförlängare, eller en "barlowlins" i ett teleskop; ett negativt linssystem som förstorar objektivets bild något. I den adaptern har den satts dit för att anpassa objektivets avstånd från sensorn så att man kan ställa in till oändligt, och det behövs så klart ganska ofta på en så lång grej.

Lycka till med gluggen och adaptern.

Tack så mycket!

Jag återkommer med testbilder när adaptern landat i brevlådan, och ljuset tillåter mig att ta lite härliga vinterbilder.

Jag var ute en stund idag igen och provkörde 400 mm, och jag har ganska svårt att hitta någonting som passar för en så lång brännvidd. Det behövs lite luft emellan om man ska ta en landskapsbild, och då blir perspektivet ganska rejält hoptryckt. Skärpan är inte direkt heldålig när man väl lyckas hålla det någotsånär still.

Men Inkan. Du ska ju ut och fota kändisar och sälja suddiga bilder till skandalpressen

mvh/gurin

gurin, det är inte mitt bord. Jag har rätt gott om kändisar runtomkring här, och jag behöver knappast så långt objektiv för att plåta dem. Men jag tror inte att de skulle uppskatta om man sprang omkring och smygplåtade med långt tele.

Och det jag saknar är egentligen inte långa grejer, utan något jag kan vicka lite på för att lägga skärpan där jag vill ha den, och det måste så klart ha mycket större bildvinkel.

Jag kan meddela att adaptern har landat, och jag har provfotat lite, men grådassit väder och ingen större motivation har gjort att inga roliga bilder tagits ännu.

Upptäckte också (och fick bekräftat av far min) att bländaren inte längre fungerar. Pappa berättade att den gått sönder, och att den helt enkelt är bortplockad. Så det är alltid jättestor öppning.

Det största problemet än så länge är att närgränsen ligger på 8-10 meter någonting, så inomhus är mer eller mindre omöjligt, och utomhus är den bara otymplig att bära med sig. Vi får se vad det blir av det, haha!

Då har jag testat lite, och tänkte bifoga två bilder. Båda är tagna helt på fri hand, och jag måste ändå säga att resultatet är mer en acceptabelt med tanke på objektivets ålder, och med den brännvidden (400mm).

Sedan får även någon fågelkunnig artbestämma det jag lyckats fånga här. Jag hörde nötskrikor, men jag tycker inte detta ser ut som en, eller? Jag är inte så värst duktig på fåglar, men älskar att fotografera dem.

Andra bilden

En något suddig bild, men det är en nötskrika.

Kul att du fick det hela att fungera.

nvh/gurin