Generellt för telezoomar är de inte det bästa man kan ha för att plåta flugor och andra kryp i den storleksordningen. Det funkar om man kan komma tillräckligt nära, och många såna telen har en närgräns under en meter.

Om man kommer ner till en meter med 200 mm brännvidd, så har man en avbildningsskala av ungefär 1:4. Det betyder att bilden täcker en yta av ungefär ett kreditkort. Om objektivet har kortare näravstånd kommer man ju lite närmre, men det handlar inte om stor skillnad.

Om man sätter på en närbildslins på exempelvis +2 dioptrier, blir avståndet från 50 cm från linsen ner till ungefär 35 cm från linsen, och automatskärpan kan fixa fininställningen och om optiken har stabilisering funkar det också. Då får man ungefär dubbelt så stor avbildningsskala som utan lins, och man kan ta bilder på blommor och flugor och sånt på omkring armlängds avstånd. Det är ett bekvämt arbetsavstånd och man kan bestämma utsnittet med zoomen. Det funkar bra med +3 dioptrier också, men det är knepigare med avståndet eftersom området för autoskärpan krymper till ca 33 cm från linsen ner till ungefär 25 cm från linsen. Starkare lins än +3 bör man inte ta, eftersom diverse linsfel börjar synas mer; om det räcker med +2 är det bättre, om man inte skaffar en akromatisk lins på +3, men de är dyrare. Med +3 kan man få ett litet frimärke att fylla rutan om man har en telezoom.

#1 Tack för bra info. Pratar du om ett 200 mm objektiv i hela nedre delen av texten ?

Jo, och skillnaden mellan 200 och 300 är inte så jättestor, även om man kan jobba på lite längre håll med en 300. Den blir ju också svårare att hålla stadigt. Med en 300 och motsvarande lins (jag föreslår +2), får man ungefär 30% mindre yta. Det betyder att man kommer ner till ungefär ett frimärke på knappt en halv meters håll med +2.

Alternativet med en akromatisk lins kan vara mycket bra, förutsatt att det handlar om ett riktigt skarpt objektiv. En del av objektiven i den här klassen har inte så bra skärpa, i synnerhet inte vid 300 mm. De som går upp till 200 mm är ofta skarpare.

Tack så mycket för information och råd ! Det hjälpte litte i funderandet. Du skriver att över +3 inte rekommenderas (av dig). Men varför vill man i så fall ha typ macro närbildslins som är +10 ?

Jag vet inte vem "man" är i sammanhanget. +10 som inte är färgkorrigerat kan aldrig ge skarpa bilder, så det är mer leksak än riktigt verktyg. Ju högre dioptrital, ju mer linsfel gör sig gällande. En lins på +2 har i stort sett försumbara fel, medan en på +4 har tydligt märkbara fel. Var man själv sätter gränsen kan så klart variera, men jag tycker att man ska ha en akromatisk lins om den ska ha högre dioptrital. Det finns väldigt bra akromatiska linser från Canon som kostar under tusenlappen, och nu har Cyberphoto fått in också Dörr som är akromatiska.

Och för att undvika missförstånd; det är linserna på den här bilden som är akromatiska. Canons linser är angivna i mm brännvidd, så 250 är +4 och 500 är +2 dioptrier.

+2 är alltså 50 cm längsta arbetsavstånd,

+3 är 33 cm längsta arbetsavstånd

+4 är 25 cm längsta arbetsavstånd

+5 är 20 cm längsta arbetsavstånd

Autoskärpan kan justera till några centimeter kortare håll.

Mina föräldrar hade igår vart och skulle köpa ett 55-200 mm objektiv till mig och min D3000. Men de kom hem utan för butiksbiträdet hade sagt att det inte var ett objektiv hasn rekommenderade till min kamera då både kameran och objektivet tydligen saknar stabilisator. Vad det lät innebär för resultat vet jag. Men tycker det är konstigt att jag vad jag kan minnas aldrig blivit avrådd att köpa objektivet p.g.a. den anledningen här. Han sa att samma objektiv med stabilisator finns men då snackar vi 3600:- istället.

Stabilisator är absolut att rekommendera till en så lång brännvidd, eftersom man ofta vill blända ner för att öka skärpedjupet. Slutartiderna som man kan ta på fri hand med ett ostabiliserat 200 måste vara korta för att få skärpa, kanske 1/500 och kortare. Med stabilisator kan man komma ner till 1/125 och få skarpt. Det är helt enkelt lättare att få bra bilder med stabilisator, och det är viktigare på långa brännvidder än på korta, så informationen de fick stämmer.

Så… eftersom jag har en Nikon D3000, som är en relativt billig systemkamera så är jag väldigt tveksam till att det skulle kännas värt att betala 3600.- för ett objektiv som annars hade kostat ca 1200:- om jag haft stabilisator i huset. Jag tycker det är lite tråkigt att bara ha 18-55 objektivet men har bara haft kameran i ca 3 månader så känns inte direkt som att jag är sugen på att satsa på en ny än heller…

Vet inte riktigt hur jag ska tänka och värdera.

Nikons eget 55-200 med stabilisering torde vara bland det mest prisvärda i den klassen. Det kanske beror lite på var man handlar vilket pris man kan få, men om skillnaden är jättestor kan det löna sig att handla över nätet.

#10 Tack för tipset ! Kan vara värt att fundera på.

Vad innebär meningen "Optiken fungerar enbart på Nikons digitala systemkameror och ger motsvarande 82,5 - 300 mm brännvidd på dessa kameror." ?

Nickfelstrysse har smugit sig in där och gjort deras text inkoherent.

Fundera inte för mycket över det, eftersom det inte riktigt stämmer.

Det är ett objektiv med inbyggd fokusmotor och stabilisering, så att det kan användas på alla Nikons DX-kameror, men det passar inte till gamla kameror för film eller till Nikons FX-kameror (fullformat). Objektivet passar till D3000.

Brännviddssiffrorna som "82,5-300" är de som ger motsvarande bildvinkel på en småbildskamera för film eller på en FX-sensor.