Hybridkameror - på gott och ont
Svenska dagbladet.se berättar idag om 2 olika hybridkameror
/Désirée

Jag tycker att beteckningen "hybridkamera" är ganska fånig. Om det är något som är hybrid är det ju snarare spegelreflexen, som har lånat hela sin mekaniska uppbyggnad från kameror för film.
Vad vi ser är början på en trend, där den dyra spegelmekanismen inom en ganska snar framttid kommer att elimineras helt. Det blir mycket billigare att göra kameror som saknar känslig mekanik. Nästa steg är sannolikt att också ta bort slutaren. Det är praktiskt möjligt att göra en kamera utan slutarmekanism, och ju mer man kan göra elektroniskt i kameran, ju billigare kan det göras, för att mekanik är dyrare än elektronik, som lättare låter sig massproduceras.
I artikeln finns också många hänvisningar till just spegelreflexkameror, där det är helt tydligt att skribenten föredrar det gamla framför det nya. Bland annat görs det felaktiga påståendet att skärpeinställningen är långsammare och har mindre förutsägbarhet när den görs med kontrastmätning. Det är fel, eftersom det mest handlar om att utveckla kontrastmätningen. Panasonic G-serien är snabbare än de flesta kameror som mäter med fasskift, och den är också mer förutsägbar, eftersom såna fel som förekommer hos kameror med spegel inte finns. Kontrastmätningen kan inte ge "back focus" eller "front focus", eftersom den avslutar mätningen först när det är skärpa på chipet. De två vanliga felen i avståndsmätningen hänger ihop med att kameran med spegel spar tid genom att inte verifiera skärpan, utan det är ett program som gör fininställningen från "nästan skarpt" till "förhoppningsvis skarpt", och det är indata till det programmet som ändras när man justerar ett objektiv för att det har fram- ellerr bakfokus. Sedan kan ju också mekaniska fel, som fel läge för fokusskiva eller spegel inverka på skärpan och göra den än mer oförutsägbar.
Eftersom just inställnigshastigheten redan har slagits, så att kontrastmätning nu kan vara snabbare än fasskiftsmätning genom en spegelsökare, har en av bastionerna för spegelreflexen fallit. Här finns också ytterligare en faktor som talar till spegellösa kamerors fördel. Följande autofokus är inte begränsad till ett antal fokuspunkter eller att välja motiv att följa via färgen. I själva verket är just följande AF bland det svåraste att åstadkomma på en spegelreflex, och den tappar lätt greppet när fokuspunkterna är få. Ännu finns det många spegelreflexkameror som har få fokuspunkter, tidigare förekom så få som fem, varav bara en var av korstyp. Numera har de som minst kanske nio, men med en spegellös kamera har man sådär en tio miljoner pixlar att leka med.
Så jag tycker nog att det kan vara bra att sätta betyg på kamerorna som kommer ut och att pröva dem och jämföra med vad som finns, men att göra generella uttalanden om att ett föråldrat mekaniskt system skulle vara bättre än det nya som kommer, det tror jag är att dra för stora växlar på vad man känner till och att det bygger på rädsla för det nya. Vi kommer inom en ganska snar framtid att få se spegellösa kameror och kameror med fast spegel, likt den gamla Pellix, från de två stora tillverkarna också. Alla som sysslar med konstruktion av kameror är medvetna om fördelarna med att ta bort överflödig mekanik och ersätta den med elektronik. Vi kommer att se bättre spegellösa systemkameror än de som har gjorts hittills. Jag har hittat ett par rejäla vårtor på Panasonic G1, och det är orimligt att tänka sig att andra tillverkare inte skulle svara med förbättringar av det "nya" konceptet.
Att jag sätter "nya" inom citationstecken beror på att det egentligen inte är särskilt nytt; det finns ju massor av kameror utan spegel. Det som är en anomali i sammanhanget är att man fortfarande hänger kvar i att ha en spegel som rör sig när bilden ska tas. Det finns massor av nackdelar med det, inte bara att kamerahuset blir större och tjockare. Som exempel kan nämnas att inte någonsin sedan spegelreflexkamerorna kom, har det varit möjligt att se skärpedjupet när man bländar ner. Sökarbilden blir för mörk och skärpan blir sämre definierad. Med spegellösa kameror får man bra grepp om effekten av nerbländning på skärpedjupet, eftersom bilden inte blir mörkare. Det enda som händer i sökaren när man bländar ner är att man får större skärpedjupl Bara om ljuset är svagt blir det mer brus, men man kan fortfarande uppskatta skärpedjupet. Det som mest var spel för gallerierna har på så sätt blivit en värdefull finess, som bara finns på spegellösa kameror.
Så jag tycker att artikeln har mycket litet värde, genom att den utifrån en förutfattad mening där man tar ställning för en viss typ av kamera som inte beskrivs i artikeln, gör påståenden av generell karaktär som inte stämmer, och att det för den som inte har erfarenhet av det ena och det andra på så sätt framhäver en inställning som är fientlig mot det nya.
Det som jag också tycker är synd när det gäller Samsung-kameran, är att de har gjort en alltför dålig sökare. Skärmen är suveränt bra, men sökaren är kass, med för få punkter. Sony har enligt min mening gjort dåligt i att inte använda samma fina sensor som finns i Pentax och Nikon. Det skulle kunna bli ett lyft inte bara för de spegellösa, utan också för Sonys spegelreflexer.
Jag väntar med spänning på vad Canon och Nikon kommer att göra när det kommer till kameror utan spegel. Nikon kan förväntas bibehålla sin fattning; jag har svårt att tänka mig att de skulle satsa på en ny efter så lång tid med en och samma objektivfattning. Möjligen att kameran kommer att ha en adapter monterad och vara försedd med optik i standardfattning men ha möjligheten att sätta på mindre objektiv, kanske en pannkaksvidvinkel på omkring 20 mm.
Så än är inte sista ordet sagt, och vi kommer att se fler spegellösa kameror framöver. Några av dem kommer helt säkert att komma från Canon och Nikon.
Så vitt jag vet så är just följande autofokus något som man inte klarar av med kontrastmätning eftersom det med den metoden inte går att avgöra åt vilket "håll" man är ur fokus eller egentligen ens om man faktiskt har fokus. Kameran kan bara jämföra två olika fokuseringar och se vilken av dom som har bäst fokus och sen får den helt enkelt prova sig fram iterativt tills den hittar optimal skärpa. Vilket också är anledningen till att den blir långsammare än fasmätningen som direkt efter första mätningen "vet" både hur mycket ur fokus den är och åt vilket håll, dvs att med samma objektiv så kommer alltid kontrastmätningen att vara ett snäpp långsammare eftersom den måste gissa vilket håll den ska gå på och sen gå tillbaka om det inte var rätt håll. Det som begränsar fas skift autofokus är nogranheten i mekanik och mätningar medan kontrast mätningen helt enkelt inte har eller ens kan ha den information den behöver för att autofokusera optimalt (med avseende på hastighet/motivföljning).
Medan jag håller med om att det är svårt att se skärpedjupet nerbländat i sökaren om det är dåligt ljus så är det ju inte en effekt av att spegeln finns utan av att man just faktiskt med ögat tittar "direkt" genom objektivet utan att använda sensorns ljusförstärkning. Även spegelreflex kameror har idag "liveview" funktioner där du kan se bilden på displayen för att t.ex tydligare se skärpedjup.
Jag är föresten lite nyfiken på var du hittat att G serien är snabbare än spegelreflex kameror, har du nån länk/test/mätning? I så fall skulle det vara väldigt intresant läsning.
Nja, G serien är snabbare än många instegskameror, men långt ifrån de snabbaste på marknaden.
Olympus fick mycket pisk för att EP1 och EP2 var långsamma i fokuseringen. Men det har visat sig att det var kitobjektivet som var långsamt. De påstås nu vara nästa lika snabba som Panasonic.
Olympus har "nästan" sagt att de lägger ner alla spegelreflexkameror i instegsklassen till förmån för spegellösa. Problemet att gå från det ena systemet till det andra är objektiven. Objektiven är inte gjorda för det nya fokuseringssystemet. Något som Olympus och Panasonic började tänka på för några år sedan när de anpassat de senaste 4/3-objektiven för att funka relativt snabbt på spegellösa hus.
Jag håller med Inkan om att det spegellösa är framtiden, men jag är som vanligt något av en atavist, men kommer förmodligen att skaffa mig en begagnad Olympus Epl1 så småningom.
mvh/gurin

#2 Nja, "följande" har ju mer än en betydelse, och i ett avseende är det inte möjligt för spegelreflexen att följa. Visst kan den i de flesta fall gissa rätt på objektets läge i djupled, men den är helt oförmögen att se riktningen på en lateral rörelse och kan bara gissa med hjälp av färgen vilken ny fokuspunkt som är aktuell. Dessutom är det i regel bara den mittersta som har förmåga att avgöra skärpa oavsett vinkel på objekten som kontrasterar. Vissa mönster kan också lura fasskiftsmätningen men inte kontrastmätningen.
Vid följande fokus måste alltså kontrastmätningen varje gång pröva riktningen och iterera på samma sätt som vid den första fokuseringen, medan fasskift ser hur avståndet ändras i djupled. Fasskift kan däremot inte se eller gissa åt vilket håll lateral rörelse sker, och måste bygga igenkänningen på intryck av färg. Hos en kontrastmätande kamera kan igenkänningen bygga på utseendet på föremålet man siktar på.
Självklart kan båda systemen utvecklas, och båda behåller sina respektive svagheter och styrkor också vid uppgradering, även om det med tiden kan bli både snabbare och säkrare i båda fallen.
Som en parentes kan nämnas att med Foveon-sensor är det möjligt att mäta med fasskift också vid direktvisning, eftersom sensorn har tre lägen i djupled, så att den faktiskt kan upptäcka en avståndsförändring, såväl hastighet som riktning. Det är möjligt att Foveon kan ha en framtid om Sigma har ekonomi att utveckla den.
Så än är sista ordet inte sagt, långt därifrån, och med snabb iterering kan kontrastmätningen vara tillräckligt snabb för praktiskt bruk. Akilleshälen som troligen till slut kommer att fälla spegelreflexkameran är mekaniken. Inte för att det inte skulle gå att göra funktionssäker mekanik, utan för att det är betydligt dyrare än att göra elektronik.

Jag rycker upp den här tråden igen, eftersom en av mina förutsägelser i #1 har slagit in i och med att Sony har presenterat a33 och a55, som har samma typ av spegel som Canon Pellix en gång hade.
Som en liten parentes kan nämnas att det var Pellix som en gång tvingade fram konstruktion av cirkulära polarisationsfilter, eftersom den reflekterade bilden från den halvgenomskinliga spegeln är polariserad och på så sätt också en viss utsläckning av polariserat ljus träffar filmen/sensorn. Man fick alltså svart bild på filmen när den var som ljusast i sökaren om man använde ett icke cirkulärt polfilter, och samma gäller så klart de nya Sony-kamerorna. Nu finns också andra skäl att använda cirkulära filter, så de icke-cirkulära har i stort sett gått ur marknaden.
Sony har redan tidigare prövat annan teknik för att få snabb fokusering med direktvisning, och den halvgenomskinliga spegeln är ett logiskt steg förbi att tvingas till en komplicerad mekanisk operation för att ställa skärpa med fasskift och direktvisning. De nya kamerorna kan alltså samtidigt direktvisa bilden och ställa skärpan med fasskift. Nägra nackdelar med halvgenomskinlig spegel finns kvar sedan Pellix fanns. Spegeln kan bli smutsig och damm eller smuts på spegeln kan synas på bilden, särskilt i nederkanten. Å andra sidan kan man aldrig få damm på sensorn, eftersom den ligger skyddad bakom spegeln.
Spegeln polariserar ljuset, vilket ger utsläckning av vissa reflexer i bilden, och det kan vara en nackdel när man vill fotografera just de reflexerna. Man måste i så fall lösa det genom att vrida kameran. Men till skillnad från Pellix, som visade en helt annan bild i sökaren med avseende på polariserade reflexer än den som hamnade på filmen, visar Sony alltid sensorns bild i sökaren. Den har inte optisk sökare, utan det är elektronisk sökare som i Panasonics kameror.
Sony har ju också satsat på helt spegellösa kameror, och vi kan utgå ifrån att en hel del av det nya kommer att komma från Sony. Sony är ett stort företag med rejäla resurser för utveckling; de gör redan de bästa sensorerna för APS-C, och man kan utgå ifrån att de kommer att fortsätta utveckla dem mot bättre egenskaper vid högt ISO. En ny metod som Sony redan använder för att öka chipets känslighet utan att öka bruset är att belysa chipet bakifrån med en kontrollerad ljusmängd, så att varje tillskott av ljus ger intryck över bruströskeln. På så sätt kan ISO höjas en bit utan att öka bruset.
Vi är fortfarande i den digitala fototeknikens ungdom. Det tog över hundra år att finslipa den fotokemiska tekniken, och den digitala började utvecklas för bara omkring trettio år sedan. Utvecklingen har kommit ganska långt, men det finns fortfarande massor att göra, och det kommer att göras. Alla idéer som spånas här och där kommer att prövas. Man kommer att göra kameror som tar HDR i en exponering och presenterar dem direkt. Och vi kommer att se hybrider när det gäller autofokus, där flera metoder används samtidigt, för att dra ut det bästa ur var och en.
Och för den stackars fotografen kommer det att ännu en tid bli oöverskådligt hur man egentligen har ställt in sin kamera. Bara proffskamerorna kommer att bli enklare; i "instegsmodeller" och "prosumer" får vi finna oss i att sällan ha kontroll över vad vi egentligen har ställt in kameran att göra.
Men för teknikfreaks kommer det alltid att finnas nya leksaker.