Kornighet är inte vad man vanligen brukar kalla det som du ser i bilder som är svagt exponerade med högt ISO inställt, utan brus.

Det kommer alltid fram mer brus i bildens mörkare delar än i de ljusare, så en bild som är genomgående mörk blir alltid lite brusig, i synnerhet om den är tagen med högt ISO.

Upp till ISO 800 är bilder från en systemkamera ganska fria från brus. Men om det är en kompaktkamera blir bruset märkbart redan vid ISO 400. Och särskilt om motivet inte har ljusa toner kan bruset bli mycket framträdande.

Så om man inte vill godta bruset bör man inte gå över ISO 800 med system eller ISO 200 med kompaktkamera. Dessutom måste man exponera mer, så att inte större delen av bilden hamnar i den mörkare skalan. Om bilden slutligen ska bli mörk kan man i stället göra det i bildbehandlingen. Den här bilden hade kunnat exponeras ungefär ett bländarsteg mer utan att fräta ur toner i det ljusaste, och det skulle dra upp de mörkare delarna högre över bruströskeln.

Om man höjer kontrasten något genom att dra ner de mörkare delarna av bilden så att de blir mörkare minskar intrycket av brus, eftersom det inte är så tydligt när det brusiga är mörkare. Men det saknas pixlar i den ljusaste halvan av exponeringsomfånget på chipet, den hade gott kunnat exponeras ett steg mer.

När man kan komma till så snabb slutartid som 1/400 (exponerat ett steg mer än bilden du lade upp) är det onödigt att välja så högt ISO. När motivet är stilla kan man ta på ganska lång tid. Om man sänker ISO till 400 och ökar exponeringen till 1/100, så blir bilden fri från brus.

#1 Tack så mycket! Har inte riktigt fattat ISO funtikonen så jag hade den på "auto" (tror jag).

Helt annan fråga, men vilket program öppnade du bilden i? :)

Programmet som jag hade för att mixtra med kontrast och tonomfång är Gimp.

Om du ska göra såna ändringar är det bättre att inte utgå från en jpeg, utan spara i råformat, RAW, och göra ändringarna i programmet som konverterar, eftersom man har fler bitar att leka med. En jpeg har åtta bitars djup och en råfil har i regel tolv bitar, vilket gör att man får mjukare övergångar mellan tonerna när man ändrar kontrasten. När det är bara åtta ökar risken för posterisering.

När du har tagit bilden kan du kolla exponeringen med hjälp av histogram, och i regel ska histogrammet gå ända ut till höger kant. När du ser histogrammet i Gimp, där jag har dragit den övre hörnan ett steg bakåt, så slutade histogrammet ett helt steg före högerkanten; de vertikala linjerna i histogrammet är ungefär ett bländarsteg.

En del kameror har också högdagervarning, som är ett mycket bra hjälpmedel för att inte exponera för mycket. När man tittar på bilden efter att ha tagit den, så blinkar partier som är helt vita när man har högdagervarning aktiv.

#3 Kan man ändra format efter att man har tagit bilden?

Råformatet kan du bara få om kameran är inställd på att spara i RAW när du tar bilden. Sedan beror det på vilken kamera du har om du också kan spara en jpeg och i så fall vilken kvalité på jpeg du kan få. Några av instegskamerorna har bara möjlighet till en jpeg med lägre kvalité när man samtidigt tar RAW.

#0 Om du talar om vilken kamera du har kanske någon här har samma eller liknande kamera och kan ge dig mer specifika råd hur du går tillväga för att få till dina bilder. Jag har en Canon G11 och i den kan jag ställa in att den ska fota dels i RAW och dels ta en och samma bild i både RAW och .jpg (L) Detta tycker jag är rätt bra och praktiskt. För att kunna öppna RAW-filer i Gimp måste man ha ett plug-in som heter UFRaw

#6 Jag har en Nikon D3000 :)

På Nikon D3000 har man bara kvalitén "Basic" på jpeg när man samtidigt spar RAW. Man får alltså inte den finaste jpeg-kvalitén. Men råfilen innehåller så klart alla rådata, så man kan bearbeta den till exempel med UFRaw innan man gör den sista behandlingen i Gimp.

Det finns också en råfilskonverterare på skivan som följde med kameran.

#8 Vad är skillnaden på RAW och jpeg? Är det bara hur många bitar det är i bilden eller är det något mer?

Det är väldigt mycket mer som skiljer. I korthet är jpeg ett format som är de facto standard för digitala bilder, medan RAW egentligen inte är någon bild, bara råa data från kamerans chip. De råa data som chipet har lämnat ifrån sig innehåller inte elementära bildegenskaper som färgrymd eller tonkurvor, utan de är digital representation av spänningen som har registrerats i varje "fotonbrunn" i sensorn. Dessa råa data måste bearbetas innan det blir en bild.

Fördelen med att bearbeta rådata är att man har större frihet att påverka resultatet. Man kan ändra färgen på sätt som inte går när man har en färdig bild i jpeg; om man har missat med vitbalansen kan man fixa det från RAW. Man har också i regel lite större exponeringsomfång, så att man kan ta ut lite mer ur bilden. På en D3000 har du ungefär 11 stegs dynamik som går att få ut från en råfil vid ISO 200, medan jpeg-filen omfattar kanske 8-9 steg.

Och det är 12 bitars djup, till skillnad från de 8 i en färdig bild, vilket gör att små ändringar av toner blir mindre posteriserade än om man gör dem från en jpeg.

Skärpa är också en egenskap som kan påverkas, måste fixas, när man gör en bild från RAW. Kantskärpan brukar man lägga på i förhållande till hur stor bilden ska bli när den presenteras, och lite beroende på bildens innehåll. Om man har låtit kameran göra en jpeg, så har den funktionen också gjorts, och den kanske inte passar bilden; till exempel ett motiv med mycket fina detaljer som ska återges i stort format behöver mindre radie på uppskärpning än ett motiv med stora och väldefinierade former. Alla såna parametrar har man full kontroll över när man själv framkallar från RAW, medan man har mindre kontroll över det om man låter kameran göra jpeg. Det brukar finnas några olika steg för skärpa i menyerna, men när bilden är klar i kameran, kan man inte ändra sig om det är jpeg. När man har spart råfilen kan man alltid gå tillbaka och göra om på ett annat sätt om man till exempel har lärt sig mer eller har en bättre råfilskonverterare eller en annan idé om hur bilden ska presenteras.

Så det finns en massa bra saker med RAW, men det kräver så klart att man lär sig en hel del mer. Det tar också större plats på minneskort och hårddisk och det tar längre tid att spara. Därför kan det ibland vara bättre att låta kameran göra jpeg. Men när man kan behandla RAW och ändå låter kameran göra jpeg förstår man bättre vad de olika parametrarna man kan ställa in gör, så att man till exempel inte tror att bilden blir skarpare för att man ställer in "mer skärpa" om motivet inte passar för att skärpas upp så mycket. Om man ställer så lite skärpa som möjligt kan man alltid lägga på det i bildbehandlingen efteråt. Och när man spar jpeg är det väldigt viktigt att vitbalansen står rätt, eftersom den inte går att ändra särskilt mycket när man har sparat som jpeg.

Så båda varianterna har sina fördelar. RAW ger stora möjligheter till att jobba med bilden; jpeg är snabbt och det ryms fler bilder på minneskortet, men det ger mindre spelrum för ändringar.

RAW Therapee är också ett alternativ till de som använder GIMP, gratis att ladda ner.

#11 Hur? :)

#12 Om man öppnar en råfil i RawTherapee eller i UFRaw och bearbetar den där, så kan man utan att spara bilden först skicka den vidare till Gimp genom att trycka på Gimpsymbolen.

#13 Ok..ej… Ska läsa igenom tråden igen och se om jag hajjar ;)

Det brukar ta ett bra tag innan man hajar helt.

Jag skulle i första hand råda dig att ta lite bilder på prov att leka med för att se vad man kan åstadkomma när man jobbar från en råfil.

När du tar bilder för att prova bör du se till att de har fullt tonomfång, från det mörkaste till det allra ljusaste, och för att kunna göra vitbalansinställning är det bra att ta med en vitreferens i bilden. Om du har någonting som är neutralt grått, så är det gra att använda som vitreferens. Sedan vill man kanske ha många olika färger på det som man fotograferar; en bukett blommor brukar funka bra. Om du tänker dig ett mer långvarigt projekt, så kan du använda konstgjorda blommor.

Prova att fotografera med olika ljus; exempelvis en bild med sidljus från ett fönster åt norr när det är solsken, så att det är huvudsakligen blått ljus, och en bild med solljuset genom en vit tyllgardin som får lysa från sidan på uppsättningen, och en bild med en vanlig glötlampa som belysning, också från sidan. Se till att din neutralgrå referens alltid finns med på bilden.

Prova att exponera så att du precis slipper högdagervarning när du tittar på bilden efter att den är tagen. Histogrammet ska sluta precis i högerkanten.

När du öppnar bilden i råkonverteraren, så väljer du ut ditt grå objekt för att ställa in Vitbalans, och så tittar du på vilka värden det ger för olika kanaler, koordinaterna för din Vitbalans. Den ska bli olika i de olikt belysta bilderna, men när du ställer vitbalansen efter det grå, ska färgerna bli i stort sett lika i alla bilderna oavsett vilket ljus de är tagna i.

Sedan du har fått någotsånär grepp om Vitbalans, kan du leka med kurvorna. Man kan göra massor av ändringar på kurvorna, men för att korrigera bilder ska man aldrig ha negativ lutning på någon del av kurvan. Kurvan kan rent praktiskt ändra ISO efter att bilden är tagen, genom att man använder hela det dynamiska omfånget på chipet. Man bör låta ISO stå på lägsta, exempelvis 200, för att få så stor dynamik som möjligt. När man lyfter kurvan, så att den blir krum, ökar ISO med bibehållet dynamiskt omfång, men bilden blir också mjukare. Om man i stället drar den översta ankarpunkten från hörnet åt vänster, så höjs ISO också, men med mindre dynamik, och kontrasten ökar; bilden blir hårdare.

Man får leka rätt mycket med de där kontrollerna innan man är klar över hur man ska använda dem kreativt, men det finns inte mycket genvägar; man måste öva, öva, öva, och se hur resultatet blir.

En fråga till bara, hur vet man vilket ISO man ska ha? :)

Man får väl ta reda på det också genom att öva.

Lågt ISO, 200, ger största dynamiska omfång, och omfånget minskar i stort sett ett steg för varje steg man höjer ISO (dubblar), när man använder RAW. Om motivet har litet dynamiskt omfång kan man använda högre ISO utan förlust, men när omfånget är stort ska man helst välja lågt ISO. Om man alls ska få någon bild när ljuset är mycket svagt, kan man vara tvungen att välja högt ISO och godta att man tappar dynamiskt omfång och dessutom får mer brus.

Det är ett val, vilket ISO man ska använda. Ofta passar det bäst med 200, och så länge man tar jpeg kan man gå upp till 800 utan att tappa nämnvärt i dynamik, men med bara en liten ökning av bruset i det mörkaste. Om man ställer ISO över 800 tappar man dynamik och får mer brus.

#17 Tack! Fast jag tänkte lite mer på om det är molnigt, soligt eller liknande. Är det någon skillnad på vad för ISO man ska använda då?

Du kan använda 200 om det är molnigt eller soligt, alltid så länge det är dagsljus och du är ute. Du behöver högre ISO när du tar inomhus utan blixt eller på natten. Ibland höjer man ISO för att kunna använda kort slutartid för att få skarpare på sånt som rör sig eller om man använder tele.

Om du tar i skuggan under träd, som bilden som du har lagt upp, kan det också finnas skäl att öka ISO, men helst inte högre än 800, och det hade räckt med 400.

#19 Då förstår jag, tack så mycket