Nä, inte är det det första i världen. Det har funnits såna tidigare, och så som objektivet är gjort blir det inte naturlig tredimensionell avbildning.

För att 3D ska funka på riktigt sätt, måste basen vara samma som avståndet mellan ögonen. Nu har ju inte alla människor lika långt mellan ögonen, men för praktiskt bruk har det visat sig att 65 mm är en bra kompromiss, och det där objektivet har mindre än hälften så stor bas. För att få riktig 3D-effekt måste man då sätta ett prisma- eller spegelarrangemang framför linserna, och såna lösningar har också funnits förr.

Så nytt; nä. Titta här om du vill se Nikons stereoglugg från femtiotalet. (Sök "Stereo Nikkor 35mm f/3.5" på sidan), eller här, för att se en variant från Zeiss, gjord för omkring sjuttio år sedan.

Visst skulle de kunna göra ett riktigt 3D-objektiv, men det här funkar inte särskilt bra för att ta stereobilder.

Resultatet när basen är för liten är att man upplever motivet som mycket större än det är i verkligheten.

Jag ser nog den här grejen som ett ganska krystat sätt att sälja in deras Viera-apparater, att göra kunden beroende av Viera. Man kan förmoda att om dom lyckas sälja tillräckligt mycket, kommer dom också att göra ett riktigt 3D-objektiv senare, eller en tillsats till det här som ger rätt stereobas.

Hur man än vänder på det, så är systemet tämligen klumpigt. Man måste så klart ha särskilda glasögon när man tittar på bilderna, och man kan bara titta på dem i en apparat som kan kopplas till glasögonen. Tekniken går ut på att växelvis visa höger och vänster bild, samtidigt som glasögonen växlar mellan att vara klara och ogenomskinliga framför respektive öga.

Själv blir jag mest förbannad när jag läser sånt här. Teknikerna har hittills inte gjort ett skit för att fixa felet i sökaren på Panasonic Lumix G1, som jag har, Fast det är över ett år sedan jag påpekade det. Sen släpper dom ut sån här skit som måste ha tagit upp betydligt mer utvecklingsresurser. Skitdåligt av Panasonic.