Ett annat sätt att lösa "rätt" exponering är att ta två bilder för att sedan slå ihop dessa exempelvis i Photoshop. På min Nikon Coolpix 8800 kan jag låsa Auto Exposure (AE), först låser jag exponeringen på mörka delar av bild, och tar en bild. Därefter låser jag exponeringen på himmeln som är ljus och tar en bild. Bästa resultatet uppnår man genom att använda stativ.

Därefter slår jag ihop bilderna i Photoshop, klipper bort de mörka partiet i den bild som har rätt exponerad himmel, och klipper sedan bort de ljusa partiet med rätt exponerad skuggpartier-huset, se bifogat.

Hälsningar

Robert

#1

Jag tycker att himlen är lite väl inklippt.

Kiara, det håller jag med om, jag ville ha den effekten för att tydligöra att det är två bilder jag har använt.

Hälsningar

Robert

Jag skickade en fråga till min skola och här nedan är svaret. Jag tänkte att det kan vara någonting för dig också.

Hi Robert,

A general rule of thumb with digital cameras is that they tend to have a greater exposure latitude than slide film and similar (but less than) that of print (negative) film, depending on factors such as the quality of the camera you're using. Lower-end digicams have a exposure latitude of 7 stops or less, pro-sumer and pro models (like your Nikon Coolpix 8800) have a range of 8 or 9 stops or more.

As far as you question regarding exposing for shadows is concerned, consider this: When printing a digital image the absolute whites will have zero pixels (and therefore no information) while the darker blacks will have some recoverable information that can be brought out in Photoshop. So in most cases you would set your exposure for the highlights, very much like shooting color reversal film.

Another general rule of thumb would be: When in doubt, under expose.

Bracket your shots and see what works best for your individual needs and camera.

Regards,

Misty Rice

Student Advisor

I nya Photoshop CS2 kan man få in hela bredden genom "Merge to HDR".

Vad innebär allt det här?

Exponeringsbredd (finns väl bättre ord i svenskan men än kan inte jag det så du får hjälpa mig), innebär att du får offra något i din bild om kontrasten är hög. Hög kontrast innebär att det är ett stort spann mellan de allra mörkaste partierna i en bild till de allra ljusaste partierna. Hög kontrast får du när exempelvis du tar en bild i motljus. Exponerar du efter de ljusa partierna så blir de mörka partierna nästan svarta, underexponerade, och de ljusa partierna blir rätt exponerade. Exponerar du efter de mörka partierna i bild så blir de ljusa partierna överexponerade, och digitalt saknar då de ljusa partierna pixlar. Det innebär att du aldrig kan få med allt i en bild, dvs rätt exponering för mörka partier och rätt exponering för ljusa partier, det kan bara ditt öga/hjärna fixa, aldrig din kamera.

Det du kan göra är att sätta kameran på stativ, ta fler bilder så att du får rätt exponering för de mörka partierna och rätt för de ljusa partierna, därefter så slår du ihop alla bilder till en. Och med Merge to HDR (high dynamic range imaging) kan du få rätt exponering på allt i bild.

Har du inte HDR eller möjlighet att fota med kameran på stativ vid alla tillfällen bilder med hög kontrast så ska du inte vara ledsen för det. Det enda du behöver tänka på är vad du vill ha med i bild, är det de mörka partierna eller de ljusa? Exponera bilden, sätt kamerans inställning, på rätt ljus genom att mäta de ljusa eller mörka partierna genom att exempelvis gå fram till det som står i skugga eller hålla kameran mot det som är ljust.

Jag hoppas att du förstod något av det jag har skrivit här ovan. För mig tog det ett par veckor att klura ut det här, så var inte rädd att fråga och jag är den sista som kommer att fnissa.

Hälsningar

Robert

#5 Funktionen finns inte i CS1?

Hur funkar den, lägger man de olika exponeringarna som olika lager och så slår CS samman lagrena till en bild med stort exponeringsomfång?

at, funktionen är ny för CS2 och finns inte i CS1. Jag har testat HDR bara ett par gånger, och det är lite tidskrävande. Det är en hel del att tänka på. Framförallt så är det superviktigt att kameran står på exakt samma ställe. Även om bilderna är knivskarpa så kan de bli oskarpa i slutresultatet iom att bilderna slås samman som ligger i olika lager.

Jag återkommer med ett exempel när jag har fått ett resultat som jag är nöjd med.

Hälsningar

Robert

Bra tips!

Men om jag vill ha kort skärpedjup så kräver ju det en hyfsat låg  bländare. då kanske det blir svårt att öka/minska den för att himlen ska exponeras rätt.

Något tips?

Större bländare krävs det för att få kortare skärpedjup (låg siffra), om du även kommer närmare objektet med inzoomning eller fysiskt med kameran så får du kortare skärpedjup.

Hälsningar

Robert

Jag lyfter upp den här tråden som Robert startade för ett tag sedan också.

Ämnet är ju ständigt nytt för alla som kommer till, och jag tycker att det är kul att se hur en fotograf utvecklas. Också jag hade väldigt lite hum om hur man skulle exponera digitalbilder vid den tiden. Trots att jag har jobbat med zonsystemet förr, tog det flera år innan jag började tillämpa det digitalt. Det handlade om en lång process, där jag till stora delar fick tänka om, men för den som är ny antar jag att det är ungefär lika lätt (eller svårt) att lära sig, som det var att lära sig zonsystemet från början på den tiden då vi använde film.

Jag gillar Roberts ord "exponeringsbredd", och tror att jag ska ta det till mig. Vi har tidigare kallat det latitud, och det är ju samma som bredd, så det  svenska ordet klingar i mina öron alldeles rätt. Jag ger gärna Robert en eloge för nya benämningen.

Bredden på digitalmediet var som sägs ovan omkring 7 steg för kompaktkameror för fem år sedan och mellan 8 och 10 för systemkameror. Det har inte ändrats särskilt mycket, ungefär ett steg till, medan de bättre kamerorna kan ha ända upp till tolv stegs dynamik - eller exponeringsbredd.

Och när man vill fånga så stort omfång som möjligt utan att fräta ur högdagrar, då gäller det att komma så nära helt vitt som möjligt med högdagrarna, så att det finns så mycket som möjligt att hämta i skuggorna. Vi har fortfarande samma problem som flera pekar på här, att avgöra precis hur mycket ljus som vi ska släppa in, vad som är "rätt" exponering. Matrismätningen på kamerorna skulle ju klara det, men erfarenheten har visat mig att den inte alltid gör det. Många av oss får bättre bilder genom att ställa lite minuskompensering, men det är en balansgång hur mycket minus man ska ställa in, och det kanske handlar om olika mycket beroende på hur motivet ser ut. Jag tycker att bland det svåraste är när det är mycket små ytor som är väldigt ljusa, men där jag fortfarande vill ha teckning; till exempel ett solbelyst vitt fartyg i en landskapsbild, där det tar upp en mycket liten del av ytan.

Om man fotar i RAW finns fördelen att man kan använda en enda bild och ta ut två exponeringar ur den och sätta ihop det bästa ur bägge, i tex Photamatix, att exponeringsblanda ( inte tonmappa ), för ett naturligt resultat.

Här är ett exempel från Drottningholm där jag exponerade efter slottet som låg i skugga och därför blev himlen överexpnerad. Men tack vare att jag fotade i RAW kunde jag ändra exponeringen i efterhand och få tillbaka himlen ( fast då blev marken för mörk, så jag tog ut en bild med korrekt exponerad himme och en med bra slott och så fick Photomatix sätta ihop dem åt mig. Överst är den färdigblandade bilden ( resultat av de två nedersta .

#11 Varför har jag inte tänkt på det förut?  ;-)  där har jag räddningen för flera av mina bilder som jag tidigare inte har varit nöjd med.

Tack!