Intelligent exponering?
Vad är intelligent exponering?
I den svenska bruksanvisningen finns ungefär samma förklaring, och den sätter så klart myror i huvudet på den som läser den. Medlet att öka kamerans dynamiska omfång, för att klara hög kontrast, kan aldrig vara att höja ISO.
Nikon har ju sin Active D-Lighting, och Canon har HTP, Highlight Tone Priority, Sony har DRO, Dynamic Range Optimizer och Olympus har något som heter Gradation, och ingen av tillverkarna talar om i sin bruksanvisning vad de här grejerna egentligen gör.
Eftersom jag hade en misstanke om att "Intelligent Exposure" skulle kunna göra någonting för att jämna ut stor motivkontrast, så har jag provat. Det som det borde göra för att överbrygga stor kontrast är självklart att välja ISO som klarar motivets kontrast, och chipet kan ju utvärdera kontrasten och välja hur det ska agera. Rent tekniskt finns ännu större möjligheter, genom att exponera selektivt, men det är knappast implementerat i någon kamera ännu. Men högst dynamik får man vid lägst ISO, och det låter märkligt att kameran skulle höja ISO för att åstadkomma det som påstås.
Nu har jag provat den "intelligenta exponeringen" på lite olika motiv, både med hög och låg kontrast, och jag kan konstatera att den inte gör någonting alls. Det är helt enkelt bara inställningar man kan göra i kameran som visar sig i menyn, men som fullständigt saknar funktion kopplad till tagning av bilder.
Man kan undra varför tillverkaren gör på det här viset. Vad är det som är så kul med att lura kunden att kameran har en finess som ska kunna göra någonting för bättre bilder, men som gör ingenting alls?
När man läser om den hos Panasonic, så visar dom bilder, där skuggorna har dragits fram, men högdagrarna förblir helt urfrätta. Min kamera gör ingenting sånt; den gör ingenting alls, oavsett hur jag ställer den "intelligenta" funktionen.
Det här retar mig; det retar mig lika mycket som att de fortfarande efter mer än ett år inte har brytt sig om att fixa ett fel i firmware, som gör att sökarbilden inte visar hur bilden kommer att bli när man ställer in kompensering. Min Canon G7 visar precis vad som händer när man kompenserar, så det kan inte vara särskilt svårt att programmera så, men trots upprepade påstötningar, skiter Panasonic i att kunden vill ha en fungerande sökare, medan de lägger till fullständigt meningslösa grejer som jag inte har någon som helst nytta av.
Mest retar det mig därför att den som hittade på det här måste veta att det handlar om en ren lögn. Intelligent exponering, med fyra olika lägen, är en finess som inte är implementerad i kameran, men någon skrev ett program för menyerna som innehöll en sån funktion, och den kom också med i manualen, men den finns inte i kamerans firmware någon annanstans än i menyn.
Hej Inkanyezi!
Ja det finns mycket t.ex. i min Nikon D300 som jag troligen aldrig kommer att använda. Men visst ändrar Active D Lighting bilden. Går att göra efter att bilden tagits i RAW ADL sparar den ändrade bilden som JPG på kortet. Går också att utföra i RAW-framkallaren Nikon Capture NX2.
Men jag tänkte på en sak vad gäller skuggor. Jag upplever vissa skuggor med ögat som kolsvarta en solig dag. Varför skall jag då begära att kameran (samma syn/bildvinkel runt 50 mm) skall visa detaljer i skuggorna? Med mitt sätt att se på det "problemet" så är igensotade skuggor på bilden inte något problem för mig, det var ju så jag såg det! Går jag in i skuggan, blir det något annat. Om du ser på många av Ansel Adams kopior så är vissa skuggor helsvarta, gäller också W. Eugene Smith svartvita bilder, och många fler, extremer som Ralph Gibson, överexponerade filmer som överframkallades, kopierades på extra hårt papper. Finns det med säkerhet någon lag om hur det skall vara? Och vem har i så fall makten att bestämma att "så här skall det vara"? Det ligger mycket i det du skrev om mina kattbilder, vi glömmer bilden, och snackar bara teknik. Jag var ett litet tag med i en fotoklubb, upplevde detta som bortkastad tid, fram med lupp och kolla om det fanns kornskärpa i hörnen på kopian, ingen som talade om bilden, bara teknik! Jag skall inte bli mera långrandig än så här!
Mvh
Assar
Glömde skriva, jag har inte något svar på vad - Intelligent exponering - är för något. Och på vilket sätt skulle den var intelligent, vad är måttet?
Nä kameratillverkarna slänger sig med påståenden som enbart är tomma ord. Och klämmer in, ursäkta uttrycket en massa "skit" i menyerna som troligen inte någon människa har någon glädje av. Snarare förvirrar användaren.
Mvh
Assar
#1 Jag saxar från ett inlägg jag gjorde igår i tråden "Vilken kamera är bäst för RAW?" inlägg #2:
- "Det är inte generellt fel att ha urfrätta högdagrar. Det är bara fel när det inte är meningen att presentera högdagrarna urfrätt vita. På samma sätt är det inte heller fel att ha helt svarta skuggor, om man avser att ha svarta skuggor. Zonsystemet är till för att man redan när man tar bilden ska kunna bestämma var i tonskalan olika delar av bilden ska hamna. När Ansel Adams utvecklade systemet och tecknade ner det, var motivet att kunna visualisera hur den färdiga bilden ska se ut och anpassa exponering och framkallning så att man når det målet."
Så visst ska skuggorna vara svarta när du upplever dem som svarta, Ansel Adams gjorde som du har märkt också svarta skuggor. Zonsystemet är till för att kunna bestämma redan när man tar bilden, hur dess tonomfång ska gestaltas. Som fotograf/konstnär har man frihet att tolka motivet. Alla bilder behöver inte utnyttja motivets hela dynamiska omfång, men för att man ska kunna göra det när man vill, är det bra om kameran har stort dynamiskt omfång.
Och visst fungerar Active D-Lighting. Men det är en stor skillnad mellan din Nikon och min Panasonic, där det finns möjlighet att göra mer avancerad exponeringsmätning efter zonsystemet i kameran som inte har spegel. Det är ju chipet som tar bilden som mäter ljuset, och det får uppemot tolv miljoner punkter med olika ljus. Självklart kan man göra ett program som utvärderar motivets luminanser när man har tillgång till alla de sensorpunkterna, och det är en enkel sak att lägga upp kurvor som tar ut mesta möjliga dynamik till en exponering som inte fräter ur högdagrar. Det borde teknikerna ha gjort i stället för att skriva om en finess som inte är implementerad.
Inkanyezi!
Jag förstår inte Panasoics agerande efter det du berättat. Det måste vara möjligt för teknikerna hos Panasonic att gradera upp mjukvaran i kameran. Det måste kännas ledsamt att inte få någon respons. Jag kan inte inbilla mig att det skulle kosta så oerhört mycket för Panasonic. Men skulle antagligen få fler nöjda användare av deras kamera G1. Och att dom har fräckheten att rent av skriva det som är ren lögn!
Mjukvaran i min D300 har uppgraderats en gång. Nu minns jag inte vad den gjorde, men jag använder den senaste versionen.
Mvh
Assar
Också mjukvaran i G1 har uppdaterats två gånger, men ingen av dem har rättat till felet i sökaren. Den första uppgraderingen gjorde enbart att man tvingas använda Panasonics originalbatteri för att kameran alls ska fungera. Ett chip i batteriet svarar på en kod i firmware för att bekräfta att batteriet är Panasonics. Och jag använder den senaste uppgraderingen. Det finns inte någon möjlighet att gå tillbaka till en tidigare version.
Möjligen kan inom några år hackare gå in i firmware på samma sätt som har gjorts med Canons kompakter. CHDK är en mycket kapabel mjukvara med många funktioner som man gärna skulle vilja ha på mer avancerade kameror. Canon har tagit emot initiativet på ett kundvänligt sätt; bland annat påverkas inte garantin av att man kör CHDK i kameran. Det finns specifikt en sak hos CHDK som jag skulle vilja ha i min G1, och det är högdagervarning innan man tar bilden. Den gör inställningen smidigare när man arbetar efter zonsystemet, eftersom man inte behöver ta provbilder för att bestämma exponering efter högdagrarna.
Men problemen hänger så klart ihop med att jag är en "early adopter". Det är den första modellen av m4/3 som kom ut, och det är en barnsjukdom. Tyvärr verkar det som om Panasonic inte är intresserade att gå kunderna till mötes och rätta till fel i programmet eller lägga till funktioner för avancerade användare. Säkert kommer det längre fram att komma fler spegellösa kameror också av andra märken, så att det blir konkurrens och vettiga funktioner kan bli säljargument.
Jag har nu för fjärde gången skrivit till Panasonics support om det ursprungliga felet och också tillfört en anmärkning om felet med "intelligent exponering". Eftersom det är över ett år sedan som jag påpekade det första felet, och det nya felet rör en väsentlig funktion som tillverkaren använder som säljargument, har jag presenterat alternativet att återta kameran med full ersättning. Den lagliga garantitiden har ännu inte gått ut.
Båda felen kan såvitt jag kan se åtgärdas med en ganska enkel uppdatering av firmware.
Det är bra att du står på dig! Ge dig inte!
I min Nikon D50 blinkar utfrätta högdagrar efter det jag tagit bilden. I vissa lägen har jag då möjlighet att ändra min exponering, om det är ett stillstående motiv. Det kanske inte går att lösa genom att kameran har spegel, och modellen är utgången. Det konstiga är att i D300:an så blinkar inga utfrätta högdagrar, eller så har jag missat någon inställning.
Manual 421 sidor. Jag blir i varje fall inte klok på kameratillverkarna!
Mvh
Assar
När du använder Active-D Lighting ska ingen högdager blinka annat än ljuskällor och direkta reflexer från speglande ytor. När mätningen görs i sökaren, kan kontrastmätningen missa, eftersom den i stort sett följer skärpepunkterna. En högdager som finns någon annanstans kan alltså ändå bli urfrätt, exempelvis ut mot hörnen. Genom vinjetteringen är det ändå mindre risk att det ska hända, och oftast har man inte någonting som är viktigt för bilden ute i hörnet.
När du använder Active D-lighting exponerar kameran efter högdagern och placerar den i zon VIII. Det betyder att du får normal exponering om motivet har låg kontrast, och då slipper man brus. När kontrasten är högre exponerar kameran mindre, och när nästa steg i processen, D-Lighting, lyfter de mörka partierna, kommer också bruset upp i synliga zoner. De olika stegen man kan välja i Active D-Lighting avgör hur mycket kurvan ska lyftas för skuggorna.
D50 har inte Active D-Lighing, men råfilsomvandlaren har D-Lighting, så att man kan lyfta skuggorna. Om man vill hindra överexponering måste man göra det manuellt, endera med kompensation eller helt manuell exponering.
Kompensation mellan -1 och -2 vid matrismätning brukar ta ner högdagern när kontrasten är för hög för den inbyggda jpeg-framkallningen. Man kan också använda spotmätning med kompensation +2 när man siktar på högdagern. Sedan får man fixa resten vid råkonverteringen.
Det som är inbyggt i din D300 måste du alltså göra själv i D50 om du vill ha det resultatet. Active D-Lighting är en tillämpning av zonsystemet, liknande den som du tidigare använde (eller använder fortfarande) för att välja exponeringsindex och framkallning för Tri-X, med skillnaden att i digitaltekniken exponerar man efter högdagrarna, medan filmen exponerades efter skuggorna.
Inkanyezi!
Jag fotograferar aldrig med Active D-Lighting påslagen. Detta görs i Capture NX2 vid framkallning av RAW-filen, om det behövs, gäller D300. D50 har inte Active D-Lighting, så där är det också NX2 som gäller om det behövs. Jag kan villigt erkänna att vid matrixmätning så har jag hittat utfrätta högdagrar i båda kamerorna. Då har jag gjort som du beskriver, spotmätning och kompensation. Detta är gångbart när det gäller fasta, stillastående motiv. Jag har flugit mycket i mina dar, och fotograferat mycket på flygdagar, när det gäller snabba stridsflygplan (jet) så har jag ibland misslyckats vad gäller exponering, men ändå många lyckade med matrixmätning. 3D-följning fungerar (D300) vid dessa situationer bra vad gäller snabba flygplan, fokus och exponering. Fungerar så att man låser fokuspunkten på flygplanet sedan vandrar, följer fokuspunkten med planet kors och tvärs i sökaren, den har 51 fokuspunkter. Men endast 21 är korsformiga, samlade till största delen i centrumdelen av sökaren, så i kanten kan jag råka ut för helt felfokuserade bilder. Den använder sig bl.a. av färg och kontrast i motivet. Ja jag skulle kunna skriva spaltmetrar om dessa "Teknikens under" som inte alltid gör som jag vill. Det var på ett sätt enklare under filmens dagar, det kunde jag någorlunda. Jag var 57 år när jag började med dator, har skruvat ihop ett par stycken, ingen större ekonomisk vinst ca 500 kr. men det har ändå varit lärorikt, och möjligheten att välja bra Gafikkort, hur mycket minne, Processor etc. gäller givetvis inte min Laptop. Jag tror inte vi kommer så mycket längre, så min laborationer lär fortsätta.
Ha det gott!
Assar
En liten bit längre kan vi komma.
När du inte har Active D-Ligting på, finns det ingenting som talar om för kameran att den ska göra högdagermätning, och det går inte att göra i Capture NX efteråt. Det du kan göra där är precis samma som för D50, använda D-Lighting. Det är alltså långt ifrån samma sak att använda Active D-Lighting jämfört med D-lighting, som bara påverkar tonkurvan, så att man får fram mer teckning i skuggorna.
Självklart kan man, när man har råfilen, välja att göra som kameran, och kasta bort högdagrarna också när man har använt Active D-lighting. Då får man samma resultat som om man inte hade använt Active D-lighting, men med högre brus. För att komma till det resultatet drar man bara kurvans högra ankarpunkt upptill åt vänster, eller väljer att göra en digital kompensering mot plus.
Så bildmässigt är skillnaden mellan D-Lighting och Active D-lighting att med bara D-Lighting har man de urfrätta högdagrar som kameran normalt ger, medan med Active D-Lighting kommer högdagrarna att ha struktur.
Jag kanske var en liten aning orättvis mot Panasonic, för den "intelligenta" exponeringen gör faktiskt någonting, även om det inte verkar riktigt vettigt.
Jag har provat den i ett otal högkontrastsituationer, alltid med maximalt inställd "I.Ex" och den har när kontrasten är mycket hög faktiskt höjt ISO ett tredjedels steg. Det som händer är exempelvis att kameran står på ISO 100, och det ger enligt matrismätning en exponering av 1/125, och kameran exponerar med ISO 125 på 1/160. Samma exponering sett till exponeringsindex alltså, men med högre ISO. Resultatet är rejält urfrätta högdagrar och en bild med tämligen normal kontrast; precis samma resultat som om "i.Ex" inte hade ändrat någonting.
Jag postar ett exempel här, taget med mycket hög motivkontrast, cirka 11 stegs dynamik, där kameran har ändrat ISO från 100 till 125 och frätt ur himlen och stolsitsarna, medan skuggpartierna ligger i stort sett rätt. Exponering bländare 8 och 1/160. När man tittar på informationen i kameran visar den att den har använt minsta "I.Ex", ett steg av tre.
Och när jag exponerar för att spara högdagern i stolsitsen, som dels är direkt solbelyst, dels har reflex från solen, men utan "I.Ex", så får jag en tid av 1/500 vid ISO 100, vilket är precis två steg mindre exponering än den förra, och samma exponering som kameran annars skulle ge vid ISO 400.
För att få teckning i de mörkare partierna krummar jag kurvan så att dess vänstra del motsvarar ISO 400, vilket ger mig de två steg som den första exponerades efter. Självklart tappar jag kontrast på ett par ställen i bilden genom att göra så här, den kan man hämta tillbaka genom att tonseparera, till exempel med HDR-kontroller. Men här har jag inte använt något finlir, utan jag låter kontrasten minska, vilket bland annat syns i korrugeringen av plåten i väggen mellan balkongerna.
Stolsitsarna har fått teckning, i zon VIII, och de enda urfrätta partierna är i reflexen i stolsitsen, på stolsryggens kant och i molnkanten som är solbelyst uppe i himlen. Den mest dramatiska skillnaden är kanske molnen, eftersom himlen här har fått teckning genom den två steg mindre exponeringen.
Man kan också iaktta att kamerans jpeg-framkallning rättar vissa linsfel. Den övre bilden har räta linjer, medan den här har påtaglig tunnformig distorsion. Om jag i stället framkallar i Silkypix slipper jag distorsionen, men här har jag använt UFRaw. Den här bilden har inte Exif, eftersom UFRaw inte lämnar över det till Gimp.
Och som ett litet tillägg: Visst går det att åstadkomma Active D-Lighting i de äldre kamerorna också, genom att uppgradera firmware. Alla inställningar för exponering och ISO görs via firmware, alltså ett program, och Nikon skulle kunna sätta in det nya programmet i en äldre kamera. Om viljan finns.
Men det sorgliga med "utvecklingen" är att funktioner som redan har funnits sedan länge på ritbordet, och som egentligen inte kostar någonting, de sätts inte in i de äldre produkterna, eftersom tillverkarna vill sälja nya.
Man kan se tendensen till att överge gamla produkter tydligt hos exempelvis Canon, där de inte längre stöder ett av sina egna gamla RAW-format.
Och det går väl knappast att missa att de två bilderna har olika färgbalans. Jag har inte ändrat på mättnaden, eftersom syftet är att någotsånär rättvist visa hur stor skillnad det blir mellan de olika strategierna för att exponera, men i bilden som jag har gjort från RAW har jag ställt vitbalansen efter molnen uppe i himlen, medan den som har gjorts till jpeg direkt i kameran har vitbalansen ställd på solsken.
Färgen på min balkongdörr är "off-white", nerbruten med gult och rött. Det reflekteras också ljus från den solbelysta parketten i förgrunden, och ytterväggen har en gul nyans, som ger gult reflexljus mot balkongen (man ser lite av den gula rappningen invid dörrkarmen). Jag tycker att bilden som har Vitbalans för solsken är alltför blå, och därför plockade jag min vita ton från molnet ungefär mitt i överkanten av bilden. Det gav både mellanväggen på balkongen och balkongdörren den färg som jag uppfattar då jag tittar på dem i den belysningen. Också väggen på byggnaden mittemot får rätt färg med den vitbalansen. Plaststolarna är neutralt vita, och den som står närmast har skuggsidan belyst av reflexljus från väggen.
Som sagt det går inte att missa att de två bilderna har olika färgbalans. Min favorit av de två är den andra bilden, där har du teckning även i golvet, och mera teckning i bordsskivan, himmel och moln etc.
Jag har uttryckt mig slarvigt vad gäller Active D-Lighting kontra D-Lighting. Självklart har jag inte ADL i Capture NX2!
Jag kommer underfund om med din skrivning, att det för min del finns plats för en hel del studier och försök.
Det där med kurvan som finns i NX2 innefattar så mycket, och är mycket känslig. Bara den fordrar ett helt kapitel för att lära sig bemästra den, vilket jag inte gör.
Jag skall börja fotografera med Active D-Lighting påslagen så jag får se vad som händer. Lågkontrastmotiv får jag väl slå av den. Jag har försökt mig på bilder med utfrätta högdagrar att arbeta med kurvan och har misslyckats. Antagligen finns inte någon information att hämta där, totalt utbränt, att det istället blir grått är helt fel! Det skall finnas teckning!
Det har varit en glädje för mig att delta i denna tråd, och förhoppningsvis har något fastnat innanför skallbenet. Sedan har jag tillgång till din informativa tråd om RAW.
Mvh
Assar
Jag lägger in Exif från kamerans jpeg som gjordes parallellt med råfilen för den andra bilden. Som synes har jag använt spotmätning, men i den här vyn ser man inte att jag använde kompensation +2. Jag mätte mot stolsitsen som jag ville placera i zon VIII, och godtog då att reflexen skulle bli helt urfrätt.
Jag har alltså exponerat med ISO 100, f 8, 1/500, där kameran med sin "intelligenta" funktion valde ISO 160, f 8, 1/160.
Det är ganska enkelt att med spotmätning göra en högdagermätning. När man har provat sig fram till vilken kompensation som stämmer för att hamna rätt, kan man använda samma kompensation och alltid mäta mot den skarpaste högdagern, oavsett vilket ISO man väljer och oavsett motivets kontrast.
När kontrasten är låg kan man då höja ISO, eftersom man inte behöver lyfta några skuggor, och vid låg kontrast får man samma exponering som när man mäter med matris. När kontrasten är hög väljer man lägre ISO för att få mer spelrum att jobba med filen. Det viktiga är att man inte bränner högdagern.
Kurvorna lär man sig rätt fort. När den vänstra delen av kurvan pekar mera uppåt kommer mer skuggor fram. Den högra delen ska inte träffa taket förrän ute i högerkanten för att man ska få kvar teckningen i högdagern. När man sen tar upp bilden i bildbehandlaren efter råkonverteringen, kan man göra fininställning av kurvorna. Om man gör omvänt S, eller bara drar ner kurvan uppe i högerkanten till en liten krok, så ökar den lokala kontrasten i högdagern. Man måste vara försiktig med den dragningen. När jag gjorde balkongbilden drog jag ner en liten bit uppe i högra hörnet, så det blev en liten uppåtriktad krok, med ankarpunkten kvar i hörnet. I vänsterkanten lät jag råfilskonverterarens kurva vara kvar.
Jag har varit inne på det förut, och jag nämner det här igen. Den gamla regeln, som jag lärde mig redan för över femtio år sedan, och som fanns i varenda filmkartong, den som på engelska kallas "sunny 16", den fungerar fortfarande, och den fungerar faktiskt många gånger bättre än kamerans ljusmätning.
Solljus har en ganska bestämd ljusstyrka, och den rätta exponeringen i solljus när man använder film är att ställa slutaren på filmkänsligheten i ASA (ISO) och bländaren på 16 i solsken.
Nu kanske det inte stämmer helt med digitalkameran, det beror lite på hur kamerans ISO är placerat, och hur långt det är till att högdagrar ska bli urfrätta. Kamerorna följer inte riktigt standarden, så det kan finnas skillnader, men ofta kan man använda "sunny 16" lika bra med digitalteknik som film.
Här blev exponeringen 1/500 f8 med ISO 100. Sunny 16 skulle med bländare 8 ge 1/400, dvs ett tredjedels steg mer exponering. Kamerans ljusmätare gav två hela steg mer exponering och totalt urfrätt himmel. Sunny 16 skulle alltså ge en mycket liten del mer urfrätt än min exponering med spotmätning efter zonsystemet, och samtidigt hade man fått en aning bättre teckning i skuggpartierna.
Det finns åtskilliga sidor på nätet som puffar för regeln sunny 16, och den kan vara bra att ha som lathund. Den funkar i stort sett alltid, och i alltför många fall ger den bättre resultat än kamerans automatik.
Jag minns att jag hade en Leica M3 utan exp.mätare, med en Summicron 50 mm.
Ingen förminskning i sökaren!! På sitt sätt en underbar kamera.
Länge sedan nu, spelar inte någon roll.
Jag klippte ur den där insidan av filmkartongen och använde mig av den "lathunden" och var lätt att lära sig utantill, bara sätta upp "fingret" i luften, i de flesta fall fungerade det mycket bra. Och i s/v gick det att justera med pappershårdhet, pjattning, efterbelysning etc. om det hade blivit lite fel.
Mvh
Assar
Jag var ute en stund igår, och gjorde det som ett projekt att köra på "sunny 16" i stället för kamerans mätning. Jag hade bara mitt gamla Distagon 35 mm på kameran, där jag kan ställa bländaren med bländarring. Jag ogillar starkt det tämligen idiotiska att man inte kan ställa slutartid och bländare på samma sätt som förr. Alla avancerade kameror borde ha en ratt för slutartider och en ring på objektivet för bländare.
Hursomhelst är den här bilden tagen med "sunny 16" och objektivet inställt på hyperfokalavstånd. Objektivet är inställt på bländare 8, och tiden har jag satt till 1/320 vid ISO 100 eftersom solen var en liten aning slöjad. De enda ställen som blinkar för högdager är tre små fläckar som reflekterar direkt solblänk.
Bilden är inte överexponerad, men de åtta stegs dynamik som kamerans framkallning ger, gör att stora delar av bilden är väl mörka. Om man exponerar som kameran vill, blir hela framsidan av överbyggnaden på fartyget helt urfrätt. När jag mäter omfånget med spotmätaren visar den att det finns ungefär tretton stegs dynamik i motivet, för mycket för de 10,5 som kan pressas ut ur råfilen från den här kameran.
Man kan säkert godta resultatet direkt från kameran, men det jag tycker är dåligt återgivet här, med två steg mindre exponering än kamerans automatik skulle ge, är främst sidan av kajen där fendrarna av bildäck hänger, och de gula detaljerna på kajkanten, som alla är solbelysta. De blir enligt min mening alltför dämpade med den här exponeringen. Priset för att få dem bra utan att jobba från råfilen vore att den vita framsidan av fartyget tvättades ur helt och hållet.
Här är ett utsnitt i 100% som visar de tre små fläckar som blinkar högdager:
Och här är en bild där jag har försökt plocka fram de cirka två steg som kameran tappar i sin råfilskonvertering. Det är alltså samma exponering. Den förra bilden var kamerans jpeg, och den här är gjord från samma råfil.
Jag har använt "oskarp mask" för att tonseparera; man kan faktiskt göra det. Man ställer radie på ett stort värde, kanske någonstans mellan 50 och 120, och mängden på ett lågt värde; här har jag använt radie 80 och mängd 0,15. Det ger större lokal kontrast och det vita upplevs vitare. Om jag ökar mängden blir den lokala kontrasten högre, men då ser man tydligt att det finns en annan vit ton runt några av fönstren.
Eftersom chipet inte ger högre dynamik än drygt tio steg, är det ungefär vad jag har kunnat få ut.
Färgmättnaden i himlen stämmer bättre med hur jag upplever den, och de gula färgerna på solbelysta detaljer på kajen och i emblemet i fören på fartyget har blivit snärtigare genom att jag har dragit upp deras ljushet och mättnad. Det ger samtidigt posteriseringsproblem i gula toner som reflekteras från byggnaden till vänster i bogen på fartygets styrbordssida. Alla ändringar av toner, som kurvor och mättnad, bör man göra vid råfilskonverteringen snarare än i bildbehandlingen, eftersom råfilskonverteraren arbetar med sexton bitar medan Gimp kör med åtta, vilket ger mer posterisering. I råfilen finns tolv signifikanta bitar. Här använde jag Gimp för att öka mättnad och lyskraft i gult.
Och som alltid när man försöker pressa in ett stort omfång på ett litet, har någon del av bilden tappat kontrast; det händer alltid, eftersom mediet man betraktar bilden på har mindre omfång än motivet man fotograferar. Här syns det kanske bäst på lyftkranarna, där benen på den till vänstra och balken på containerkranen till höger har fått lägre kontrast.
Posteriseringen i bogen på styrbordssidan är egentligen det enda som stör mig. Genom att jobba mer i råfilskonverteringen, kan man lägga in mättnad där för att få mindre posterisering, och även kurvan kan finjusteras i råfilsprogrammet hellre än i Gimp. Annars är posteriseringen här bra för att visa vilken effekt det handlar om; den syns bäst där man har relativt jämn gradation.
Jag skulle utan tvekan godta den första bilden.
Jag är inte så noga ifall det är någon oväsentlig högdager som blinkar. Huvudsaken det jag vill visa med bilden framgår. Men det var ett trevligt test.
Mvh
Assar
Vasen står på balkongräcket i sol.
Här bilden ISO 1600. Någon mörkarare i skuggor.
Mvh
Assar
Starta ny diskussion