Jag håller fullständigt med dig. Jag har under mitt liv, laddat filmkasetter, plåtat, framkallat film, och kopierat själv i svartvitt, gör det lite fortfarande, men kemi och papper börjar bli dyrt. Men det är inte så billigt att printa ut bilder på dator heller, bra fiberpapper i A4 kostar pengar, och bläcket bara försvinner. Ändå inte samma känsla. Sänder en bild från den tiden. Skannad papperskopia.

Mvh
Assar

#1 jätte fint kort! Ja men visst är det så, tycker själv det är så himla mysigt att kunna sitta och bläddra i ett album, med kanske en liten notis om bilderna, iställer för att titta/visa upp på datan.

#2
Jag har ett par tusen svartvita i 24x30 cm. Dessa ligger i lådor (olika ämnen) med noteringar i blyerts på baksidan, vad, film alltid Tri-X från ISO 200 till 1600, kamera mest Nikon, men också Leica, objektiv, vilket papper, selentonat eller ej, och datum. Hur många kopior i 18x24 cm vet jag inte. Jag är nu 68 år, har plåtat sedan jag var 8 år. Jag har en över 30 år gammal Nikon F2 AS som jag även idag använder ibland när filmsuget blir för stort. Digitalt har jag Nikon D300 med MB-D10 Batteripack väger över kilot med den, har även två till Nikon D50 och en Coolpix 990 mm.
Har lagt ut allt för mycket pengar på foto. Ena objektivet till D-Nikon kostar ca 20 000 kr väger 1470 gram, sitter på D300 på bilden. D300 17 000 kr plus alla andra objektiv. Vansinnigt! Kanske
Sänder en bild med en del av min vansinniga utrustning, bl.a. D50 saknas, den över 30 år gamla F2:an bak till höger, har totalt 10 kameror, förstoringsapparat mm. Snacka om dåre

Mvh
Assar

Assars. Det är inte vansinnigt att lägga pengar på sin hobby, se bara på tex bilentusiasterna. Vissa lägger miljoner på sina bilar och varför inte?

Det är ju som med allt annat, en fråga om prioriteringar. Förutom för de bland oss som inte behöver prioritera utan har ekonomi till båda.

Tack Geronimo för dessa tröstens ord! Men tänk så mycket snus jag fått för dessa pengar, men å andra sidan lider jag inte av någon brist på snus, jag har råd med den med Räknar jag ihop kostnaden för kameror plus alla tillbehör blir det inte så mycket pengar under 50 års tid. I början ca 7 år fick mamma och pappa stå för fiolerna. Jag var ju bara 8 år när det började. Mitt flygande har kostat många fler slantar!!!

Men visst är det härligt att hålla i en sådan här 24x30 cm i kartongtjockt papper, Ilford Galerie selentonat, Nikon, Tri-X, D-76. LYCKA! Skannad papperskopia. Jag blev känd (anklagad av vissa) att kopiera för mörkt. Det struntade jag i, jag ville ha mina kopior så här. Hatade blixtbilder!

Mvh
Assar

Visst är det roligt att bläddra i ett hederligt album och slippa dra fram datorn när man ska visa bilder för andra. Men å andra sidan tror jag man själv tittar oftare på bilderna om de ligger i datorn, iaf är det så för mig. Dessutom skulle det bli väldigt dyrt om man framkallade allt som man tar med en digital kamera eftersom man slösar mer. Med den gamla filmen fick man planera sina bilder på ett helt annat sätt då filmen var dyr att köpa. Det är för och nackdelar med allt, fast jag tycker den digitala världen har mest fördelar.

#5 Jag tycker inte dina bilder är för mörka. Gillar det! Jag har själv en benägenhet att göra mina bilder (för) mörka

Tack för kommentaren Mona

Vad gäller digitalt så har jag ofta någon dator på, min Laptop går under hela min vakna tid. Så det är ganska enkelt att visa bilder. Använder den stora datorn när jag framkallar från RAW, den har mycket större skärm så det blir enklare att redigera. Förresten så köpte jag mig en extern USB ansluten hårddisk, rymmer 1 Terrabite, hur det nu stavas, där samlar jag mina bilder som är redigerade. Jag sparar inte RAW-filer, när jag fått till filen/bilden som jag vill ha den, spar jag den i jpg, jag tycker det räcker, sedan att spara den på den extra hårddisken (Backup), en RAW-fil tar så stor plats 11-12 Mb i utrymme helt i onödan för min del. Det där att framkalla det jag tar digitalt gör jag inte, jag printar ut bilder på fotopapper som jag vill ge någon.
Det mysiga med det svartvita var att jag gjorde hela "kedjan" själv.

Nu vräker regnet ner, men det behövs, det är så torrt, trots att det regnat en del senaste tiden.

Ha det gott!
Assar

Cherione!

Jag måste bara visa dig mina "kissar" dom är nu borta på grund av ålder, dom var syskon, den grå Tusse var kastrerad och Missan käkade p-piller. Dom blev nästan 20 år.

Mvh
Assar

Och så en bild på Missan. Det blev fel ordning här, tjejerna först
Tänk dom rev inte ner en enda blomkruka, dom slingrade sig som en orm runt dom.
Men första Julen dom var med om, åkte granen omkull en natt, med en massa trasig kulor etc. Hände aldrig någon fler gång. Katter trevliga djur, men, man äger aldrig en katt, när den gosar och stryker med sitt ansikte mot ditt/mitt så är det för att markera att den äger dig/mig. Det är katten som äger oss!

Mvh
Assar

Gud vad vackra bilder!

Naturkillen!

Tack, den kommentaren blev jag glad för
Bilderna egentillverkade från grunden.

Mvh
Assar

Jag stannar upp en stund inför Assars kattbilder, som jag tycker är fina.

Några observationer som man kan göra, är att Upplösning, skärpa och brus/korn inte är avgörande för en bild. Det som gör en bild är något helt annat, den känsla som förmedlas. Tittar man strikt tekniskt på de här bilderna, så lämnar de väldigt mycket att önska om man föreställer sig att absolut skärpa, hög Upplösning och fint korn är vad en bild måste ha. Ingenting av detta finns här, men bilderna förmedlar någonting, och det är det viktiga.

Jag gissar att Assar har använt sin favoritfilm, Tri-X, som varken har fint korn eller hög Upplösning, och att det är taget med stor bländaröppning, vilket gör att skärpedjupet blir kort. Det är bra att skärpedjupet är litet, annars hade bakgrunden varit störande, nu är den helt oskarp på bilden av Missan, och drar inte betraktarens uppmärksamhet till sig.

Ofta när vi är inne på tekniken glömmer man bort bilden. Jag tycker att de här två bilderna är väldigt bra exponenter för att det som vi oftast diskuterar, skärpa och brus, har väldigt liten betydelse. Det är Bilden, känslan för bild, vad den förmedlar, som är hela meningen med fotografi. Därför, med alla "tekniska brister", som inte är några brister, utan helt enkelt egenskaper, är de här två bilderna väldigt fina.

Inkanyezi!

Tack för den fina kommentaren, jag blev glad
Bilderna kan se lite suddiga ut, detta har jag gjort medvetet med att ha en spänd ljus nylonstrumpa i en ram, som jag rörde fram och tillbaka under förstoringsobjektiven ett liten ögonblick. Ibland vill jag inte ha den där "knallskärpan" den kan ta "livet" ur bilden. Sedan är ju mycket en smaksak. Men oftast inom foto tycker jag om att bryta mot gängse regler, både på gott och ont. Som det här det jag tidigare nämnt i tråden, för mörkt kopierat i vissa betraktares smak, men granskar man bilderna så är ofta hela gråskalan med. Ansel Adams tog ett lysande exempel, ett bord med vit duk och det var dukat. Men i en sked fanns en solreflex, då skulle den vara pappersvit och den vita duken fick då bli lite gråtonad. Som du mycket väl känner till har både film och papper sina begränsningar.
Tri-X, rätt gissat!

Din tråd om RAW mycket intressant!!

Mvh
Assar

En liknelse med musiken som jag osökt kommer att tänka på var att en gammal spelman sa att "ni ska inte stämma så förbannat, det låter så kletigt". Foto, och alla andra konstarter, har det gemensamt att det är budskapet som är det viktiga, att det berör, att vi känner något inför det. När jag tittar på bilden av Missan så är inte min känsla att jag tittar på en bild av en katt, utan det jag ser, det är en katt.

Inkanyezi!

Om du kollar på Tusse så ser du på hans stora pupiller att här var det snålt med ljus. Full öppning, 1/15 och fri hand. Vad den ljusa bakgrunden kommer sig av det minns jag inte. När jag tittade på negativet ansåg jag att det dög att kopiera. Kopian är trots allt också softad med nylonstrumpan. Men någon hela gråskalan finns inte i bilden.

Mvh
Assar

Assars super vackra katter och jag instämmer med dig helt man kan aldrig äga en katt. Bruka säga att det är vi som bor hemma hos katterna.

Jag fotar massor och håller med att framkalla alla dom går bara inte. Menar har ca 17000 bilder på hårdisken.
Tycker det är smidigt att visa folk med bilderna på datan men ibland föredrar jag att ha dm i album, eller som i detta fallet är bilderna ämnade för ramar eller scrapbooking( stavas? )

Cherione!

Jag missförstod dig lite ang. framkallning. Nu förstår jag att du menar att göra kopior av digitala bilder.

Så jag ber om ursäkt för att jag förde din tråd på villovägar, det var inte min mening.

Tack för att du tyckte om mina katter

Har du någon bild att lägg upp på någon av dina katter? Skulle var roligt att se dom!

Mvh
Assar

#17 det är ingen fara jag har framkallat mycket på gammalt hederligt vis med tidigare med min far. Men desvärre är det ett tag sedan då min far numera lider av demens och inte kan göra det längre.

ja jag har massor med bilder på mina små rackare=)

ett kort till, nu på vår nya pojke som vi hämtade hem förra veckan han heter Su Shi och är en spinnmaskin

#19 Vilka sötnosar!!!

Mvh
Assar