Det är inte helt billigt att framkalla själv heller, och det är en rätt slabbig grej, som man faktiskt inte behöver göra numera. Det finns några riktigt bra svartvita filmer som framkallas på samma sätt som färgfilmen, och det kan man utan vidare lämna in till ett labb.

För själva filmframkallningen när det gäller vanlig svartvit film är annars utrustningen som behövs en framkallninsdosa och en termometer. Det finns massor av böcker, bland annat på biblioteket, där man kan lära sig hur det går till. Det är rätt enkelt.

Det som man ska undvika vid framkallning är luftblåsor, och därför är det bäst att framkallaren får stå så länge att eventuella gasblåsor har gått ur, eller man kan också koka upp vattnet först innan man blandar framkallare, så försvinner klor och luft ur det. Luftblåsor som sätter sig på filmen under framkallningen kan ge oframkallade fläckar, som blir svarta på bilderna. Vattnet ska ha lägre temperatur än femtio grader när man blandar framkallare. Engångsframkallare som Rodinal blandas med tempererat vatten för den temperatur som man ska framkalla i.

Framkallningstiden brukar ligga mellan sex och tio minuter, och man ska agitera emellanåt. Jag brukar göra så att jag slår framkallningsdosan lite lätt mot bänken några gånger precis när jag har fyllt på framkallare, för att eventuella luftblåsor ska släppa, och så agiterar jag genom att vända dosan uppochner och tillbaka två gånger. Var 30:e sekund agiterar jag igen på samma sätt, två vändningar fram och tillbaka.

Om man agiterar för mycket kommer filmen att framkallas kraftigare mot kanterna, och om man agiterar för lite kommer framkallaren att förbrukas i de mer exponerade partierna, så att bilderna får lägre kontrast i högdagrar.

När framkallningstiden är slut häller man av framkallaren och häller på ett surt stoppbad (ättika) som man agiterar kraftigt några gånger och häller av innan man fyller på fix.

Fixet ska tvätta bort de oframkallade silversalterna som finns kvar på filmen. Det finns snabbfix och mer långsamt verkande. Man kan kontrollera att fixeringen går som den ska genom att ta av locket och lyfta upp rullen ur dosan efter halva fixeringstiden. När filmbasen ser helt klar ut låter man den fixera ännu en minut om det är snabbfix, tre minuter om det är långsammare, och häller sedan av fixet och påbörjar sköljningen med vanligt vatten. Fix kan användas flera gånger, men tiden blir längre när man har använt det många gånger. Använt fix ska lämnas på särskild plats som kommunen anvisar. Det innehåller silver. Om man har stora mängder använt fix kan man sälja det.

Efter att ha sköljt någon minut med vatten (obs, alla vätskor, inklusive skölj, bör ha samma temperatur; stora temperaturskillnader kan krackelera filmen) så kan man bada filmen i fixförstörare. Det går att använda bikarbonat. Det förkortar sköljtiden och gör negativen mer beständiga. Om man använder fixförstörare kan man skölja ungefär tio minuter, annars minst en halvtimme.

Sista badet, efter sköljningen, görs med vätmedel. Det är precis vanligt diskmedel, ungefär en droppe till en liter vatten. Det använder man för att inte få torkfläckar på negativen. Man ska inte ta för mycket diskmedel; om det är koncentrerat som Yes är det ungefär en droppe till fem liter. Man kan ha en liten flaska med utspätt diskmedel och droppa i sista sköljen i dosan.

Filmen ska sedan hängas att torka på dammfri plats.

Och sedan ska man ju kopiera, och då behöver man en förstoringsapparat. Såna kan man ofta hitta på Myrorna numera till ganska lågt pris.

Det kan vara lite knepigt i början att ladda in filmen i beckmörker i en sån här spole, man håller den lite kupad och häktar fast den längst in, och sedan rullar man på den. Det kräver övning, och övar gör man med en bit film som man kasserar. När man har lärt sig så ska man kunna göra alla handgreppen i mörker; öppna kassetten, ta ur spolen, klippa filmänden och ladda spiralen.

Spiralen som är laddad med film placeras i den ljustäta dosan. Man häller på och av vätskorna genom den lilla öppningen upptill som har ett litet lock med en ljussluss under.

oj vilket långt å bra svar de låter lite komplicerat men jag antar att man lär sej :) får nog ta en tripp till biblan snart å se vad dom har för böcker :D tack så mycke för ett jätte bra svar :)

Se till att du har koll på fotografins grunder, såsom förhållandet mellan ISO, slutartid och bländare. Utan de kunskaperna är det svårt att få riktigt bra bilder.

Lycka till!

Och så flömde jag nämna en del andra pinaler, som mätglas och flaskor för de olika vätskorna. Det är viktigt att du håller alla kärl skilda från andra kärl som du använder i hushållet. Fotokemikalierna är inte hälsosamma.

Om man inte drar tillbaka filmen helt i kassetten när man spolar tillbaka den, så kan man klippa änden innan man öppnar kassetten. Jag brukade göra det förr, och då visste jag att film där tungan var bortklippt var exponerad. Då blir det lättare att ladda spiralen till framkallningsdosan.

Man känner när man vevar tillbaka precis när den släpper från spolen som tar upp filmen vid frammatning.

oj mer att tänka på ^_^ men de la bara köpa hem lite film å prova sej fram :P