Här kan du söka efter objektiv som passar just din kamera:

http://www.cyberphoto.se/pri_objektiv.php

Om din kamera är i DX-format kanske just det här objektivet kan vara ett bra förslag:

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=ni85vr

Lycka till och grattis!

Hej, jag fyllde 30 igår och fick ett macro till min D90. Har inte haft tid att testa det ordentligt ännu, återkommer med betyg senare.

#1 Tack!

#2 Grattis i efterskott! Ja ut och prova nu!!

Oj… Jag har ju inte en aning om vad alla siffror och beteckningar betyder! Någon som kan hjälpa mig lite?

Jag har en Nikon D40 nu och kommer nog i framtiden köpa en D90. Jag kommer i vilket fall som helst hålla mig till Nikon så objektivet ska ju helst passa kommande kamera hus. Jag fotar mest blommor och fjädrar osv ute i naturen (macro) och vill ha ett som passar bra till det.

Hur tänker ni när ni väljer objektiv? För mig är det ingen större skillnad på objektiven mer än priset…

Din D40 har ingen inbyggd autofokusmotor, men det har ingen större betydelse vid macro, då man oftast fokuserar manuellt.

Man kan generellt säga att det finns två olika macroobjektiv. De med kortare brännvidd, lämpligt till blommor och med längre brännvidd, lämpligt till insekter, så man kommer en bit ifrån och inte skrämmer krypen. Jag hade valt ett med längre brännvidd, då det går att använda till bägge motivtyperna. Jag valde detta från Tokina. Alternativet är detta macro från Nikon med lite kortare brännvidd.

#5 Men om man tittar på bilderna som är tagna med Tokina objektivetså tycker jag inte det är taget tillräckligt nära. Är detsåbilderna blir så blir det ju bättre om jag vänder på mitt 18-55 och det är ju gratis… (bilden: en tistel)

"Bättre" är kanske inte tillämpligt för att redogöra för en skillnad.

Ett makroobjektiv går vanligen ner till avbildningsskalan 1:1, det är en ren fråga om definition. Det betyder att på en kamera med APS-sensor avbildar man en yta ungefär så stor som ett vanligt frimärke. Olika makroobjektiv gör det på olika avstånd, och det finns olika strategi för hur skärpan ställs in.

Traditionellt har man använt "dubbelt utdrag" för att komma ner till skalan 1:1, och då förlängs objektivet lika mycket som brännvidden, dvs ett 90 mm makro dras ut 90 mm mer, och det avbildade objektet befinner sig då 4x90 mm från sensorplanet, vilket är det plan som man traditionellt mäter avstånd från.

Moderna obektiv har ofta innerfokusering, vilket betyder att i stället för att öka utdraget, minskar man successivt brännvidden när man ställer skärpan. Om man har ett innerfokuserande 60 mm makro som går ner till skala 1:1, så förlängs det inte, utan dess brännvidd minskar till 30 mm vid samma utdrag, och motivet ska alltså vara ca 120 mm från sensorplanet.

Och alla makroobjektiv kommer ner till liknande skala; inget av dem ger förstoring vid normal användning. Det är det som är "makro".

När du vänder ditt kitobjektiv och ställer det på kort brännvidd får du en förstorad bild på sensorn. Du kan kanske fylla bilden med något så litet som en myra, som på så vis kanske blir mångdubbelt större än i verkligheten. Det är inte nödvändigtvis "bättre", utan det är en annan avbildningsskala och ett annat arbetsavstånd.

När man tar makrobilder vill man ofta ha ett bekvämt arbetsavstånd, och det kan vara en fördel med smal bildvinkel, eftersom det då är lättare att frilägga motivet från bakgrunden. Därför är långa brännvidder populära för makro, men långa brännvidder lämpar sig inte för stor förstoring, eftersom det skulle kräva mycket långt utdrag. När man behöver mycket långt utdrag använder man bälg.

Det finns särskilda makroobjektiv för bälg, och då har man inte någon inställning av avstånd/skärpa på objektivet, utan det sköts helt med bälgen. När man ska ta med förstoring på sensorn använder man ofta såna, och då har man en kort brännvidd.

Men vad man väljer beror på vilket motivområde man tänker sig. Makrogluggar som Tokina eller Tamron kommer ner till ungefär ett frimärke, och de är långa, 90 mm, så att man kan jobba på bekvämt avstånd och slipper skrämma småkrypen och kan isolera motivet från bakgrunden. De funkar för många olika avstånd och olika stora motiv, blommor är ofta större än sensorn.

När du vänder ditt kitobjektiv har du ett enda avstånd att jobba på, och det är ofta obekvämt nära, så att du skymmer ljuset mot motivet. Med ett omvänt kitobjektiv är du inte lika flexibel, du är i stort sett låst till en ganska stor avbildningsskala. Dessutom är det svårt med skärpedjupet och skärpan, eftersom du måste flytta kameran fram och tillbaka för skärpan, och skärpedjupet kanske är några tiondels millimeter; det är mycket svårt att hålla kameran med sådan precision. Det kan också vara svårt att blända ner objektivet för att öka skärpedjupet, och när man gör det blir sökarbilden mörk, och det blir svårare att hitta skärpan.

Om du inte vill ha det som ett makroobjektiv har att erbjuda, då är det inte ett makro du är ute efter.

Men om man söker på ex google på macro bilder så får man upp tex denna: Humla, Växt osv. Sånna här bilder kan jag inte ta med ett vanligt macroobjektiv då? Vad ska jag ha för objektiv om jag vill kunna ta sånna bilder?

Om du vill kunna spela fiol som Jehudin Menuhin så räcker det inte med att köpa en Stradivarius. Fotografens viktigaste redskap sitter bakom pannbenet, inte framför.

Det är vanligen makroobjektiv som har använts för såna bilder.

#8 Det kan du, vad gäller Humlan så kan det med kort brännvidd vara svårt att få den att sitta kvar, för du kommer för nära den. Ett macroobjektiv runt 100 mm är nog att föredra, finns många fina Tokina, Tamron, Sigma m.fl. man behöver absolut inte vara märkestrogen. Vissa Nikonfotografer, oftast proffs, har Nikons MicroNikkor 200 mm, men då bör man ha en rätt tjock plånbok också, runt 15000 kr.

Mvh
Assar

Nikkor 105 f/2,8 VR är det absolut skarpaste och har snabbast AF av alla uppräknade.
Det ligger en del över din budget men kolla blocket och Tradera efter begagnat så kan du göra en bra affär.

Ta gärna en titt på den här artikeln och på Tammy Bertströms websida. Hon brukar använda makroobjektiv kring 100 mm när hon tar insekter och annat smått.

Jag kunde inte hålla mig så jag har köpt ett Tamron 90mm macro1:1 Jag fattar givetvis att det har med viss teknik att göra. Men hur jag än försöker så kommer jag absolut inte så nära som jag vill…

Om du läser bruksanvisningen, så kanske du hittar en knapp som begränsar avståndsinställningen så att objektivet inte söker skärpa i närområdet. Makroobjektiv med automatskärpa har ibland en sån, för att autoskärpan inte ska "jaga" mellan extremlägena.

Prova att ställa skärpan manuellt på närmaste avstånd (omkring 35 cm) och flytta kameran fram och tillbaka medan du tittar i sökaren på någonting smått som befinner sig ungefär lika långt bort som armbågen.

När du ser att det blir skarpt så är du på rätt avstånd. Det går inte att få skarpt på kortare håll än så, och det kan vara bra att ha något mått för att inte försöka gå för nära. Det kan funka med armbågen, eller ett märke på kameraremmen som man sträcker framåt. Ofta när man är inne på så nära håll är det smidigast att ställa skärpan manuellt.

#13 Det objektivet du nämner har en närgräns på 0,29 m, alltså 29 cm.

…Och vid den närgränsen är avbildningsskalan 1:1 Alltså naturlig storlek.

#15 och #16 Alltså kommer jag inte kunna ta den här typen av foton?

Både ja och nej. Det går ju att croppa i det bildbehandlingsprogram du använder. Men riktig macro får du inte förren du skaffat ett macroobjektiv.

Men… jag har varit på Mediamarkt i dag och pratat om just MACRO objektiv och fick det jag köpte rekomenderat som ett av dom bättre. Sen åkta jag till Scandinavian Photo och köpte ett där och dom sa likadant. Det ska ju vara ett riktigt macro objektiv, menar du att detta inte är det??

#19. Vad köpte du?

Jo då, du har köpt ett av de mest populära macroobjektiven på marknaden. Tycker du inte att du kommer tillräcklig nära för att se alla detaljer, får du beskära bilden. Alternativet är mellanringar, men jag tror inte D40 klarar ljusmätning med enkla mellanringar.

Okej, men om jag provar det här över helgen nu och tycker att jag inte kommer så pass nära som jag hade tänkt. Finns det något objektiv som verkligen förstorar? Så jag slipper beskära alla bilder?

Måste helt klart gå en kurs!

Jag tror nog de allra flesta macrobilder du ser är beskurna, och att du inte ska förvänta dej att direkt ta en superbild utan att redigera den på nått sätt. Kanske någon enstaka, men skulle det vara så enkelt som att köpa en kamera och ett macro-objektiv så skulle världen vara full av perfekta macro-bilder. Större chans att få en bra bild direkt är förstås om du har ett motiv som är stilla, än att du har ett motiv som rör sig.

Nu har jag inte fotat med nåt riktigt macro-objektiv ännu, det närmsta jag kommit är närbilder med mitt Tamron objektiv, nästa vecka får jag mitt macro , men det här är vad jag tror åtminstone.

Så även om du inte är intresserad av bildredigering får du nog vara beredd att åtminstone använda crop-funktionen.

Gå tillbaka till #7 så ser du att jag har nämnt vad man gör för att få förstoring. Det är ett riktigt makroobjektiv du har köpt, och det liknar det som Tammy Bergström använder, se inlägg #12 (ledsen att jag gjorde ett felslag på hennes efternamn där).

Om man ska komma till stor förstoringsgrad använder man ett objektiv med kort brännvidd och en bälg eller en trave mellanringar. Det går ganska bra med ett gammalt 50 mm obektiv, och ännu bättre med specialobjektiv för bälg, som saknar avståndsinställning. Det är inte lätt att hantera, så det kan behövas särskilda tillbehör utöver ett bra stativ. Det finns inställningssläde som underlättar inställningen av kameran när man använder bälg, så att man kan finjustera kameran i två ledder när den sitter på ett stadigt stativ.

Vid sådan fotografering kör man i regel helt manuellt, men det går också att använda kamerans läge "A", bländarförval, då slutaren själv sköter tiden.

Men ditt makro duger långt, det handlar mest om att lära sig använda det.

Tack så jätte mycket för all information! Det är väl bara att hålla på och försöka! Jag har lyckats ta ett par bilder på riktigt nära håll. Men som sagt, jag förstår nog inte hur objektivet fungerar…

Det första du bör göra är att koppla ur autofokus och ställa manuellt.

Skärpan ställer man på två sätt, dels genom att vrida på skärperingen på objektivet, dels genom att flytta kameran lite lite grann fram och tillbaka.

Som jag skrev förut, om man ställer skärpan till kortaste håll och försöker hitta ett föremål som man siktar på, på ungefär så långt avstånd som armbågen, möjligen lite kortare, då har man det närmaste det går att komma. Man vrider alltså till stopp, och så siktar man på ett mynt eller en blomma eller något annat litet, och flyttar lite fram och tillbaka tills det syns skarpt i sökaren.

Tekniken att få skärpa är ofta just den, men om man backar bara ett par centimeter ska kameran kunna hitta objektet med autofokus.

Okej. Nu har jag fotat lite men förstår inte alls varför det blir ett sånt här "fokus streck" över hela bilden? Är det inställningen på kameran som är fel? Det här har jag aldrig varit med om tidigare. Så här ska det väl ändå inte bli? Gud vad jag känner mig korkad…

#27. Ju större avbildninsskala du har , ju kortare skärpedjup.

Så det kommer att vara så på alla bilder jag tar så nära då? Åh, jag måste nog gå en kurs!

Det handlar om skärpedjup. Jag nämnde förut att ditt kitobjektiv, om du vänder det, har ett skärpedjup på kanske någon tiondels millimeter. Ett makro har lite större skärpedjup, kanske någon millimeter. Allting som är närmre, och allting som är längre bort, blir oskarpt. Därför, om man tar någonting som har utsträckning i djupled, kan man få ett skarpt "band" tvärsöver så här, som på fjädern du har fotograferat.

Det går inte att få hela fjädern skarp, inte ens om du tar den på tvären kommer hela bredden av fjädern att bli skarp, om den inte är helt parallell med sensorn.

Det finns objektiv som man kan få skärpa med på föremål som sträcks ut på det här sättet, de kan lutas, så att skärpeplanet sträcks ut utefter en annan yta som inte är parallell med sensorn. Såna objektiv kostar en peng, och en genväg är att skaffa en bälg med möjlighet att vrida objektivet (tilta), så kan man göra samma sak med alla objektiv som kan sättas i bälgen, men den är inte heller billig. Om man kan få tag på en gammal bälgtillsats med möjlighet att vrida standarten och anpassar den eller om man har tur och den är gjord för Nikon, kan man komma billigare undan. Det finns flera olika bälgar av den här typen, men de kostar alla en rejäl slant. Och det är inte lättare att ta närbilder med en sån bälg än med det makro du har.

En annan möjlighet att få större skärpedjup är att stacka bilderna med ett program som lägger ihop ett antal bilder som man tar med olika skärpeinställning, så att man kan sortera bort det som är oskarpt och bara de skarpa bitarna fogas ihop. Det finns en artikel Som Martin har skrivit om det på Foto i Fokus, och Deklol är ganska duktig på den tekniken.

Herregud vad har jag gett mig in på? Jag ska se vad det där är för bälg. Men just nu känns det som det kommer ta tid att få riktigt bra foton med det här objektivet…

Men äh, jag fattar inte. Jag har ju sett massor med macro bilder som inte alls ser ut som min fjäder. Har alla bälgar? Hm, ska gå med i foto klubben som ska starta här i augusti… hoppas någon kan hjälpa mig på plats där…

Nej, alla har inte bälg. De flesta har ett objektiv som det som du just köpte.

Har du tittat på Tammys nyckelpigor? Hon har ju massor med bilder som är tagna med i stort sett samma grunka som du just har köpt.

Ett sätt att få större skärpedjup är att använda mindre bländaröppning. Då kan man öka skärpedjupet till flera millimeter. Det går fortfarande inte att få skärpa över en så stor grej som fjädern om man inte ser till att den ligger inom planet där det är skärpa, dvs helt platt mot kameran.

Bry dig nu inte om mellanringar, bäljar, stackning och så vidare. Jag märker att det gör dig förvirrad.

Ta kameran med ditt nya objektiv, se till att ta foton där det är riktigt ljust, använd en liten bländaröppning f16 eller liknande men se samtidigt till att slutartiden inte blir för långsam. Prova med både autofokus och manuell fokus.

Exprimentera och ta många bilder. Du kommer snart underfull med hur du skall göra.

#33 :-) Förvirrad var mitt i prick! Tack för rådet, jag ska ta mycket bilder och exprimentera tills jag fått ett hum om hur det här fungerar. Någon gång ska ju vara första gången, eller hur.

Jag menar faktiskt inte att du ska ge dig iväg och skaffa en bälg för att kunna ta din fjäder skarp. Men det handlar om att lära sig sina verktyg, och det som du har skaffat är ett mycket bra verktyg. Det är mest en fråga om att lära sig att använda det.

#35 Ibland blir det så att folk i all deras omtänksamhet börjar prata om en massa oväsentligheter vilket kan göra att det kan bli lite förvirrande.

Det bästa du kan göra nu är att ta en massa foton och om du har frågor så kan du lägga upp en bild och fråga. Det är ju rätt tid på året att fota macro.

Macrofoto ger ofta korta skärpedjup därför kan en liten bländare vara bra. Jag har också ett Tamron90 som du och det är superskarpt t.o.m på bländare f16 vilket inte är fallet på många mycket dyrare objektiv

Tillägg; För att kunna köra på bländare f16 är det bra med en macroblixt, sigma har en bra!

#36 Nej, det förstod jag

Tack för alla bra råd! Det kommer säkert lite bilder med frågor senare!

Bara för att visa hur kort skärpedjupet är när man är mycket nära, lägger jag upp en fjäder som jag hittade i mitt vardagsrum idag på morgonen. Fjädern är ungefär 35 mm lång och dess största bredd är ungefär 8 mm. Som alla fjädrar är den konvex på en sida, och jag har tagit den från den sidan med den ena halvan i stort sett plant emot kameran, medan den övre halvan är böjd bort från kameran. Med min 35 mm och makroförlängaren är brännvidden ungefär 70 mm, vilket kan jämföras med ditt makro, då du har lite större sensor. Jag har bländat ner till 8 på trettifemman, vilket är en reell bländare på omkring 16 vid 70 mm. I verkligheten blir det ännu mindre ljusinsläpp, eftersom utdraget är långt, men öppningens storlek är 35/8 mm, dvs ca 4,5 mm.

Skärpan finns, men den räcker inte till den bortre kanten av fjädern upptill, som är bara kanske ett par millimeter längre bort än den hitre nedre halvan. Om man bländar ner mer kommer inte heller den nedre halvan att bli skarp, eftersom avböjningen av ljus invid bländaren kommer att göra bilden mjukare och mindre skarp när hålet som släpper in ljus blir mindre. Det är alltid en balansgång mellan skärpa och skärpedjup när man bländar ner ett makroobjektiv. Man måste acceptera kort skärpedjup om man ska få bästa möjliga skärpa.

Knepet är att få skärpa på sådant som drar blicken till sig och får bilden att ge intryck av skärpa. På den här bilden är fjunen nära fjäderns bas till vänster skarpa nertill, men inte upptill. Om jag i stället hade tagit fjädern i samma vinkel som den i #27, hade resultatet blivit liknande, ett band av skärpa tvärsöver och oskarpt närmre och längre bort.

Så det handlar om att lära sig hur skärpan fördelas och använda det kreativt, för att kunna ta såna bilder som du kan se på Tammys sida. Det tar tid att lära sig, men det kan vara dubbelt värt mödan.