Underbar bild! Haha, riktigt rolig! Ska ta och kolla ordentligt någon annan gång och verkligen lista ut var jag är… :)

Läckert. Mycket sanning i den också.

En mycket rolig sak En mindre rolig är att jag inte platsar någonstans på denna skala

Mvh
Assar

Hittar inte riktigt var jag själv ligger men någonstans mellan Gearfaggotry och Damnit i suck känns det som just nu.

Prylbögeriet (gearfaggotry) har väl förföljt mig lite genom åren, och det syns väl mest på de gamla kameror jag har sparat; jag har haft många fler. Jag har inte riktigt ramlat ner i HDR-hålet, och mina gamla kameror för film hade jag ju, och använde dem flitigt, långt före den digitala eran, så kurvorna kan knappast stämma för mig, lika lite som för Assar.

Men jag upplever det som att jag har kommit rätt långt förbi prylbögsstadiet, och kanske jag hamnade på den stadigt uppåtgående delen av kurvan för länge sedan, långt innan jag skaffade digitalkamera. Så jag gissar att jag är på den utplanande delen av den blå kurvan, och det stämmer ju med min ålder. Om man betänker att jag började fotografera när jag var elva år och nu är nära sextiofem, så borde jag ju ha hunnit dit om tidsaxeln stämmer.

Och kurvan för hur bra man tror att man är planar väl ut när man inte funderar mycket över det, utan mer bemödar sig om att göra ett så bra jobb man kan. Ibland slarvar man ju, men det visar man väl inte för andra särskilt ofta, och ibland lyckas man bättre än man hade hoppats. Det som kanske är mest typiskt när man har hållit på länge, och kanske framför allt när man har haft foto som yrke, är att man dels alltid kan prestera någonting, och att man också kan förutsäga rätt tidigt om resultatet kommer att bli bra.

Jag har blivit lite mer sparsmakad med bilderna jag tar, vilket kanske hänger ihop med att jag nu ganska grundligt har lärt mig att det ofta inte går att med en bild återge det jag ser. Jag njuter av ljuset utan att känna mig tvingad att fånga det alltid. Bildidéerna dyker upp ibland, och då tycker jag att det är så skönt att ha en liten kamera på mig som alltid är med. Systemkameran som jag har skaffat för ungefär ett år sedan får oftast stanna hemma. Jag har nog vuxit ifrån det där att ständigt ha kameran som ursäkt för att gå ut och turista, vare sig det är någonstans långt bort eller i min egen hemmiljö.

Men jag kanske tar ett dopp i HDR-hålet om jag hittar en lämplig mjukvara.

Jag håller med dig Inkan, särskilt vad gäller tidsaxeln. Fick min första kamera 1950, då var
jag 8 år, och är nu 68. Visar här min första tagna bild, med den kameran, ett självporträtt.

Mvh
Assar

Knepigt det där med tidsaxeln, och minnet är inte alltid pålitligt. Om din första kamera var en Agfa Clack, så började den tillverkas 1954, och den var fortfarande i produktion när Kodak Instamatic slog igenom och så gott som helt tog över marknaden för enklare kameror. Den lades ner 1965.

Agfa Clack, Upphovsman: Sven Storbeck, licensierad under GFDL

#6 Vad kul att du har din första bild kvar. Önskar verkligen att jag hade haft det. Fick min första kamera när jag var 10.

#7 Jag tvivlar på att det är en Agfa Clack. Om du kollar den dåliga beskärning/förstoring så finns inte något om Agfa Clack. Där emot finns två rattar en på varje sida, samt något om Foto som inte står på Agfan.

Mvh
Assar

Inkan, jag hittade en intressant sida Här ett par bilder från den. Jag fick min kamera Julen 1950, fyller år i februari jag var nästan 9 år. Jag har dessutom varit noga med att datera mina kopior genom hela mitt liv. Mitt självporträtt är daterat 25/12-1950.

Jag har min avlidne brors (endast 23 år) första kamera som heter Agfa Click-2.

Mvh
Assar

Jag kan inte annat än säga att de små HIT-kamerorna väcker minnen.

Jag hjälpte till lite grann på ett nöjesfält någon gång under femtiotalet. Det ägdes av zigenare som bodde i ett husvagnsläger i Örby, och när jag var på det lilla nöjesfältet gjorde jag "kalla handen" på spöktåget bland annat.

Vi hade en sån där liten glasbur med en lyftkran i, där man kunde styra kranen med ett par rattar för att få gripklon över den sak man ville ha, och där hade vi några stycken såna där kameror. De har knappast förekommit i fotohandeln, och det var aldrig särskilt enkelt att hitta film till dem. De hade en smal rullfilm, kanske 3 cm bred. Under tiden som jag jobbade i fotoaffär såg jag aldrig till just den filmtypen eller kameran. En rulle följde med kameran som man kanske kunde få upp med gripklon.

Kameran är en liten miniatyr, omkring 6 cm bred och 4 cm hög. Jag ville själv gärna ha en sån, och jag matade väl den där lyftkranen med en eller annan peng, men jag lyckades inte få grepp om någon.

Så här ser mid brors kamera ut, med klädsel jag limmat fast igen.

Mvh
Assar

#11 Tydligen fanns det en ganska stor tillverkning av kameror vid den här tiden, alla möjliga konstiga fabrikat/märken. Intressant berättelse!

Om du tittar på bilden "självporträtt" och jag tittar i en sökare, så är den sökaren där Agfa hade sitt varumärke på Agfa Clack, och jag känner inte igen kameran som du sände bild på.
Jag var helt säker på att kameran skall finnas kvar, har letat i mina samlingar av kameror, men kan tyvärr inte hitta den

Mvh
Assar

Man bör visst akta sig för hdr bilder;););)

#14

Varför det? Det är fritt fram att testa, det finns gratisprg. att prova. Själv är jag inte någon älskare av HDR-bilder. Såg en bild i en fototidning av ett gäng musikanter, den fick strålande beröm, men människorna i bandet såg ut som vaxdockor!!

Mvh
Assar

HDR, vettigt hanterad, är en alldeles utmärkt teknik för att överbrygga stora kontraster i motivet. På den tiden vi använde film hade man diverse knep för att få med så mycket som möjligt av det som hade fångats på filmen, och det fanns teknik som liknade det sista steget i HDR-kedjan, tonseparationen.

Jag brukade belysa kort i förstoringsapparaten och framkalla med svamp utan att rubba papperet, och sedan fortsätta exponeringen när de mörkaste partierna hade fått en viss svärta. Det gav lokal kontrastförstärkning och sparde teckning i motivets mörkaste delar, samtidigt som det gick att belysa tillräckligt för att även de ljusaste delarna skulle få god teckning. Det var inte särskilt lätt att åstadkomma bra resultat, men det gick.

Andra tekniker som var mer allmänna var att belysa eller skugga selektivt med hjälp av masker och pjattar under förstoringsapparaten.

Det har aldrig gått, och kommer aldrig att gå, att återge ett motivs hela omfång på papper. Så oavsett hur vi gör bilderna, kommer vi att behöva ta till knep för att överbrygga stor kontrast om vi vill återge ett sådant motiv med god teckning i både ljusa och mörka partier.

Svagheten i HDR-tekniken är kanske att man inte kan ta ögonblicksbilder av sånt som rör sig. Det skulle vara möjligt om kameran gjordes för att fånga två bilder i sekvens med olika lång exponeringstid. Den kortare exponeringstiden skulle i så fall bara förlänga den längre obetydligt, och man skulle kunna få hela omfånget. Med vettig firmware, skulle man till och med kunna bygga ihop en HDR direkt i kameran om processorn är kraftfull nog. Eftersom det är möjligt, kan det tänkas att det kommer i framtiden.

Jag gissar att myntandet av "HDR-hålet" är en reaktion på alla de dåliga bilder som folk gör och publicerar med verktygen som man använder för att göra såna bilder, i samma anda som "tilt" används på rakt motsatt sätt mot vad som tekniken verkligen är bra för. En välgjord HDR-bild som är separerad med omsorg och utan överdrifter, kan göra mycket svåra motiv större rättvisa än ett vanligt fotografi. Men om man söker HDR på nätet, så hittar man massor av grodor att pussa, men knappast någon prins. Det mesta som finns upplagt under etiketten HDR är skit, på precis samma sätt som det mesta som man kan hitta under "tilt effect" är skit.

#16 Jag förstår inte riktigt ditt motståndet till HDR där man gör om bilder på ett dramatiskt och konstnärligt sätt. Att sen kalla det för skit förstår jag absolut inte. Visst, det finns massor av dåliga HDR bilder, men det finns faktiskt också många som är otroligt bra gjorda. Att många vill testa gränserna och använda tekniken för att skapa konst är enligt mig bara kreativt.

Ordet "konst"" är bildat av verbet "kunna", och jag har inte något motstånd alls mot att skapa konst med vilken teknik det vara må, men jag tycker ändå att det mesta man kan hitta på nätet under etiketten HDR är något annat än konst, på samma sätt som i stort sett allt som har etiketten "tilt" eller "tilt effect" nästan inte ger en enda träff på bilder som visar just vad man kan åstadkomma och som skulle kunna kallas konst.

Så det är bara lite mer frispråkighet än jag yppar i kritiktrådar.

Det finns mycket fina bilder gjorda med HDR-teknik, och som är dramatiska på ett sätt som varken kan åstadkommas med vanlig fototeknik eler liknar det som man ser när man betraktar motivet. Men att kalla det mesta som man kan hitta på nätet under etiketten HDR för konst, snarare än skit, är mig främmande. Och just de "dramatiska" effekterna som man ofta ser under etiketten HDR har oftast inte ett dugg med HDR att göra, utan bygger bara på extrem använding av verktygen för tonseparation.

Anna Kostenko är en fotograf som har bilder av båda sorterna, både dramatiska och realistiska. Där kan man hitta inspiration till vad som kan göras med HDR-teknik.

Jag tycker inte att en blid blir konst för att den ser konstig ut.

En bild blir inte konst för att den ser konstig ut, det är rätt, men att dra det mesta över en kam och kalla det för skit är väl ändå att gå väl långt. Alla har olika tycke och smak, och det är såklart upp till betraktaren att avgöra vad man tycker är bra eller dåligt, eller skit. Det finns trots allt mängder med människor som älskar överdrivna och dramatiska hdr bilder, och jag ser inget konstigt i att kalla denna genre för konst. Grafitti är ju också en konstform även om många kallar det för klotter. Kanske är det en generationsfråga vad man kallar för konst?

Här har jag en vanlig bild av hunden Sarek

Mvh
Assar

Här samma bild i HDR. Endast en exponering. Du väljer i programmet hur många stegs underexp. du skall ha, här ett steg. En är den vanliga exp. den tredje ställer du in hur många stegs överexp du vill ha, här ett steg. Nu har jag gjort detta sedan jag skrev förra inlägget, så det har varit snabba ryck, inget finlir.

Mvh
Assar

Nej Assar, det är inte HDR, och alla bilder som syns på en skärm har lågt dynamiskt omfång. Tekniken för HDR är att först göra en HDR-bild, och att sedan med tonseparation åstadkomma en LDR-bild som i bästa fall återger hela tonomfånget på ett bra sätt. Det är ganska komplicerat, det handlar om att lokalt ha så hög kontrast att man kan se detaljer i alla områden i bilden, men att över hela bilden inte ha större kontrast än vad mediet, i det här fallet skärmen, kan återge.

Och de flesta bilderna man kan hitta på nätet med etiketten HDR är varken konst eller HDR. Och oaktat att graffiti är en konstart, så är inte allt klotter konst.

Inkan,

Detta är en HDR-bild, i annat fall ljuger programtillverkaren. Och det behövs som sagt endast en exponering. Det är som med Nikons Dlighting, du får detaljer i skuggor utan att det övriga i bilden ändras. Och som jag skrev, jag gjorde ett hastverk, inte seriöst. Men enl. programmet behövs bara en exp. från kameran. Du har orignal bilden den lägger du in i programmet, sedan lägger in två bilder till (samma) men du ändrar exponering i upp till 10 steg,en bild för plus och en för minus. Hur många steg får man prova sig fram, kanske 2 över, 4 under etc. Jag tror att det blir bättre med tre olika exponeringar i kameran. Men som jag sagt, jag gillar inte HDR av vad jag sett i fototidningar och på nätet.

Mvh
Assar

Assar! Vilket program använder du?

Du kan gärna tolka det som att programtillverkaren ljuger, för det går inte till så att göra en HDR-bild.

HDR betyder högt dynamiskt omfång, och när man fogar ihop minst två olika exponeringar av samma motiv kan man få en bild med större omfång än vad chipet i kameran klarar, en HDR-bild.

För att sedan visa den bilden på en skärm, måste kontrasten sänkas, men om man bara sänker kontrasten blir bilden mjuk och onjutbar. Därför använder man en särskild teknik, tonseparation, för att bibehålla lokal kontrast medan man sänker den globala kontrasten i bilden. Samma teknik kan också användas på en enda exponering där kontrasten är för hög för att återges på skärm eller på papper. Den slutliga bilden har självklart lågt dynamiskt omfång, eftersom det är vad vi vill åstadkomma för att kunna se bilden.

Du kan inte ändra exponeringen efter att bilden är tagen, så det är inte möjligt att skapa två bilder till med annan exponering än den ursprungliga. Däremot kan man så klart ändra kontrasten i det mörkaste eller i det ljusaste, genom att offra andra änden av skalan, och kanske ett par såna bilder funkar bättre när man vill tonseparera en enkel tagning, eftersom man får högre kontrast i de mörkaste och i de ljusaste delarna då. Man gör det ofta genom att endera krumma kurvan eller svanka den, och avsikten är att få en rakare kurva där den har krökts för "skuldra" och "tå" av programmet som omvandlade råfilen till jpeg.

Men precis som det mesta på nätet inte handlar om HDR även om det bär den etiketten, så är det inte frågan om HDR när du manipulerar en bild som den av hunden. Vad du har åstadkommit är en mjukare, mer kontrastlös bild, med samma dynamiska omfång som innan, men med en annan tonkurva. Man kan få liknande resultat genom att bara dra i kurvreglagen så att man får ett omvänt S. Men HDR blir det inte, hur man än mixtrar.

Vad Assar gjort är väl en sk fusk hdr som kan åstadkommas i vissa fotoprogram.

#16 Jag har faktiskt för mig att jag såg nån test av en kompakt kamera nyligen som tog flera exponeirngar i snabb följd (två var det nog) och sen gjorde en bild med stort dynamiskt omfång från dom. Ska se om jag kan hitta vilken det var och om det finns mer info om det…

#26

Ja det är en "fusk" HDR. Jag plåtar i RAW (NEF Nikon)
Där kan jag i nikons prg. Capture NX2 ändra exponeringen hur jag vill och spara i tre olika filer, med olika exponering, jag framkallar dom i jpg, valfritt. Sedan är det bara att försöka i gratisprg. FDRTools Basic 2.3.2. Finns flera gratis prg. att testa.

Mvh
Assar

Inkan,

Jag kan ändra exponeringen i en RAW (Nikon NEF) hur mycket jag vill, och om jag vill spara 10 olika exponerade jpg bilder från samma exponering. Dessutom kan jag i Nikon Capture 2 i efterhand använda Dlighting som endast påverkar skuggor och visar där detaljer etc. Finns en uppsjö av möjligheter i detta program för Nikonägare, men en varning, det är ganska tungdrivet för datorn. Nu tänker jag lägga av att skriva mera om HDR, det står långt, långt ned på min lista av önskemål, har sett allt för många enl. mitt tycke fula sk. HDR-bilder. I det gratisprg. jag använder gör man LDR-bild, om man så önskar.

Natti natti
Assar

När det gäller diskussioner om konst, vilket media det än är, så gör själva ordet det omöjligt att definiera vad som är konst och inte. Konst från forntyska kunst-können är lika med kunnande.

När det gäller HDR teknologin så är det väl kanske bättre att säga att man tycker att vissa bilder är skit istället för att säga att det är skit. Eftersom vi pratar om ett subjektivt begrep så kan det inte finnas bra eller dåligt förutom i sitt eget tyckande.

Jag tycker man skall vara ganska försiktig med breda uttalande om vad som är bra eller dåligt och istället säga att det är ens egen åsikt. På det sättet så är det mindre risk att man trampar folk på tårna.

Om "vissa bilder" är större delen av det som man kan hitta, så är ett svepande uttalande motiverat, och det är mindre utpekande än om man går in på vissa bilder eller enskilda exempel. Att det handlar om tyckande är väl helt klart utan att det ska behöva poängteras.

När det sedan kommer in på själva tekniken är det väl också ganska klart att det är precis som jazz: "Some guys got it and some guys aint." Jag finner det ganska roande att man kan tro att det går att variera exponeringen efter att bilden är tagen. Och upp till tio steg! Förlåt om jag trampar på någons tår, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Brasklappen är väl att man ska inte tro på allt som man läser på webforum.

#31 Det finns ju en del utrymme i en RAW fil, skulle tro att åtminstone 1 stopp faktiskt är fullt möjligt, sen kan man diskutera om det verkligen är att ändra exponeringen eftersom själva begreppet exponering antyder att det är något man gör när bilden man trycker på avtryckaren. jag tror inte det är lätt (om ens möjligt) att skilja på en HDR bild från två exponeringar med runt ett bländarstegs skillnad och en där en RAW bild har "exponeringsjusterats" lika mycket eftersom RAW formatet på bättre kameror har större omfång än mediat som bilden kommer att visas på (papper/bildskärm).

För en bild som kommer att visas på en datorskärm kan det troligen vara lönt att gräva mer än 1 stopp eftersom det dynamiska omfånget för en datorskärm är så väldigt dåligt i jämförelse med råformatet.

Ett problem i sammanhanget är ju dock att, så vitt jag förstått, det oftast handlar om +/- mer än 2-3 steg och ofta också mer än 2 "bilder" och då har vi för länge sen lämnat området där vi har tillgång till den informationen i en bild.

Systemkamerornas chip har faktiskt lite större dynamik än de små som sitter i kompakter och långzoomkameror, men det rör sig om ungefär 8 steg när man använder framkallningen i firmware på de flesta. Nikon har en funktion som heter Active-D Lighting, som utökar dynamiken ungefär två steg, genom att dels exponera något mindre för att spara högdagrar, och dels dra upp skuggorna så att de syns, men det blir då en del brus i de mörkaste partierna.

Active-D använder en del av tekniken för HDR, men bara genom att tillämpa andra kurvor, det är inte något som spar lokal kontrast. Man kan göra samma sak med alla kameror som tar i råformat, och det går att göra till en liten del också på en jpeg. Det är en praktisk tillämpning av zonsystemet.

Man mäter det ljusaste som ska återges med teckning, och placerar det i zon VII genom att ställa exponeringen efter det med +2 stegs kompensation, och sedan drar man med kurvverktyget upp de två mörkaste zonerna så att de hamnar rätt, när man omvandlar bilden till jpeg. Då kan man få ungefär tio stegs dynamik, till priset av något högre brus än vanligt i motivets mörkaste delar. Om man gör samma med en jpeg, exponerar man efter det ljusaste med +2 och lyfter den nedersta delen av kurvan så att skuggorna kommer fram, men man låter den övre delen av kurvan vara som den är.

Nikons Active-D arbetar på samma sätt, men man har matrismätning inställd, och kameran väljer själv vad som är högdagrar och exponerar efter dem.

Och självklart kan det bara göras i chipets naturliga läge, ISO 200 för de flesta systemkamerorna, där informationen för 400 och 800 också finns med, men inte tas fram med den vanliga jpeg-framkallningen. ISO 1600 och högre finns egentligen inte hos de flesta chip, utan man har offrat något av dynamiken, så om man försöker med högt ISO får man inte med lika mycket dynamik. Med fullformat kanske det går att plocka ett steg till.

Det är helt enkelt så att i det mörkaste tar chipet emot bildintryck i högre grad än vad firmware brukar ta fram, och man kan plocka fram det genom att lyfta kurvans nedersta del, vilket minskar den totala kontrasten något, men kan godtas vid kontrastrika motiv. Bilden på den lilla hunden är ganska bra för att göra en sån operation, man tar alltså bara långt till vänster på kurvan och lyfter lite, så kommer nosen inte längre att vara sotigt svart, utan man kommer att se hundens ansikte ordentligt, medan högdagrarna ligger kvar och det fortfarande finns teckning i pälsen. Lägger man sen på lite mer mättnad i den röda kanalen, som saknar lite på den ursprungliga bilden, blir den bra.

Men det är inte HDR, utan mer en praktisk tillämpning av zonsystemet, och det går att plocka fram fler zoner i det allra mörkaste i en digitalbild. När man ser en sådan bild som har framkallats normalt med mätning efter det ljusaste och +2 kompensation ser den ut att vara ett par steg underexponerad. Man minskar alltså den totala kontrasten genom att låta den övre delen av kurvan bli flackare, och man lyfter skuggorna lite grann för att utnyttja mer av chipets dynamik. När man inte bränner ur högdagrarna slipper man de halos som ofta uppträder, och som beror på att de tre färgkanalerna inte klipper på samma ställe. Det är ringarna som brukar synas runt solen när man har den med i bild. Ken Rockwell har hittat dit också, och han verkar gilla Active-D.

#33
Förvånar inte det minsta att Ken Rockwell gillar Active-Dlighting. Det kan göras automatiskt vid exponeringen, om man ställer in kameran så, det kan göras i efterhand i kameran jag har, D300, när jag kollar bilder, och det kan göras i prg. Nikon Capture NX2. Många Nikonägare är förbaskade över att man måste köpa detta prg. för runt 2000 kr, (följer inte med ens till nikonkameror för 50 000 kr och mera) för att kunna krama ur det "göttaste" ur en NEF-fil. Men du kan inte ändra exponering - + 10 steg Vad man kan göra är en exp.kompensaion om -2 till +2 steg. Men som sagt HDR intresserar mig föga.

Mvh

Assar

Oavsett vad man tycker om Nikons policy att inte gratis tillhandahålla sin synnerligen kraftfulla rawkonverterare så är den väl värd varenda krona om man fotar RAW med Nikon.

Än en gång kommer du med påståenden utan substans Assar.

D-lighting och Active-D är två skilda saker. Det man kan göra med D-lighting kan man göra med Photoshop eller Gimp också, eller med RawTherapee och det kan plocka fram lite i skuggorna, men det kan inte göra något med högdagrarna.

Active-D är något helt annat. Det applicerar zonsystemet inne i kameran och ställer exponeringen efter högdagrarna, vilket i praktiken ofta är detsamma som om man matrismäter och kompenserar med -1 till -2, eller använder spotmätning på det ljusaste och kompenserar med +2. Det ger betydligt mindre exponering än när mätaren används "normalt", och för att få en bild som inte är helmörk måste man dra upp den nedre delen av kurvan, vilket görs av firmware när man använder Active-D. Alltså ungefär vad Ansel Adams gjorde när han hade ett stort kontrastomfång, men tvärtom, beroende på egenskaperna hos mediet. Han exponerade efter skuggorna och framkallade efter högdagrarna. Med digitalchipet exponerar man efter högdagrarna och framkallar efter skuggorna.

Så "D-Lighting" är inte mer än en gimmick, du får precis samma resultat, men med bättre kontroll, om du använder "Kurvor" på ett vettigt sätt. Active-D däremot sänker exponeringen av högdagrarna, så att de inte klipper, vilket som Ken Rockwell påpekar inte sker samtidigt i alla färgkanaler. Active-D spar högdagrarna, medan man med "D-Lighting" får fixa den detaljen själv när man exponerar bilden. Bildbehandlingen går sedan utmärkt att göra med exempelvis RawTherapee, som är gratis. Så ingen är tvungen att köpa Nikons program. Man kan använda alla konverterare som tar Nikons format.

Så Active-D är en utveckling av idén bakom D-lighting, där man får bilden exponerad efter högdagrarna automatiskt, precis som om man hade mätt enligt zonsystemet. Sedan anpassar firmware i kameran kurvan när den gör en jpeg, men också råfilen som man får när man har ställt kameran att ta Active-D har ett större omfång och bättre rendering av högdagrarna än man får med vanlig exponering. Det pris man betalar för de bättre högdagrarna är mer brus i de mörkaste delarna av bilden, och att det inte funkar annat än för grundkänsligheten, ISO 200, men kameran ger ungefär samma exponeringstid som när man inte har Active-D, men ISO 800 inställt.

Det är kanske svårt att förstå det där om man inte från början har satt sig in i zonsystemet, så att man har kontroll över exponeringen och kan visualisera de olika tonerna som ska återges, men både teorin bakom och praktiken är ganska enkla att förstå och hantera. Nikon gör det ju automatiskt.

Om man hellre föredrar de "normalt" framkallade bilderna kan man ju strunta i Active-D och låta det bli som det blir. Ken Rockwell säger att han inte störs av det högre bruset, och jag är av ungefär samma åsikt. Man tittar inte i första hand efter brus i en bild, och bruset ger sig bara till känna i bildens mörkare delar och är inte kraftigare än bruset vid ISO 800 i samma mörka delar av bilden. Skillnaden är att med Active-D bränner man inte ur det ljusa, utan får god teckning i motivets ljusare delar. Tekniken är användbar bara när man har en hög kontrast att överbrygga; vid lägre kontrast är det bättre att köra med den vanliga exponeringsmätningen och framkallningen.

#31

Självklart går det inte med 10 steg, jag glömde denna

Ber så mycket om ursäkt!

Mvh
Assar

#36

Active D-Lighting from Nikon

- [ Översätt den här sidan ]

Active D-Lighting optimizes high contrast images to restore the shadow and highlight details that are often lost when strong lighting increases the contrast …
www.nikonusa.com › … › Nikon Technology › D-SLR Series - Cachad

Du får detaljer i skuggor som inte sotar igen!

//Assar

#36 Och?

#39 Va?

Tack för underhållningen

#40 Ja, jag förklarade just vad Active-D Lighting är, och Nikon gör det inte.

Active-D anpassar exponeringen efter högdagrarna och framkallningen efter nivån som man ställer in, vilket tar fram skuggpartierna. Det är exakt samma sak som man gör när man har lärt sig zonsystemet för digitalfoto och exponerar efter högdagrarna och framkallar (konverterar) efter skuggpartierna. Det går att göra med alla kameror, skillnaden är väl mest att funktionen är inbyggd i en del Nikon-kameror, så att man kan göra det utan att behöva lära sig zonsystemet eller ta reda på vilket exponeringsomfång kameran har.

Länken som du pekar på visar Nikons säljargument för tekniken, dessutom med en ganska dålig bild, som inte visar vad som kan åstadkommas. Active-D gör någonting som kan vara mycket svårt att förstå för den som inte är insatt i sensitometri, men på ett enkelt sätt, bara att välja i kameran.

Mitt "och" är helt enkelt en fråga om vad du vill säga med länken.

Active D-Lightning är en funktion i kameran man absolut ser till att den är helt avstängd!

#43 Som allt annat, kan man lära sig hur det fungerar, och det finns tillfällen då man kan få ett bra resultat med Active-D, men de flesta som har provat det stänger av och använder det aldrig mer. Ken Rockwell redovisar något rakt motsatt, han vill visst ha den på. Smaken är som baken.

Men man kan som sagt göra det som Active-D gör med alla systemkameror. Man ställer in spotmätning, och så ställer man ISO på 200 och kompensation på +2 eller något mer och mäter efter motivets ljusaste del. När man sedan konverterar, lyfter man kurvans lägsta del något mer än normalt, så att bilden blir normalt ljus i stället för tvärmörk. Den kommer nämligen att vara ungefär två steg mindre exponerad än en "normalt exponerad" bild. Resultatet blir en bild med ett dynamiskt omfång av ungefär tio steg i stället för som normalt åtta, och man slipper att den klipper i högdagrarna.

Tekniken kan passa för motiv med hög kontrast, men är rent ut sagt dålig för väldigt många andra motiv.

Inkan, du redovisar själv för hur man får en mycket bättre Active D-lighning än kamerans automatik. Spotmätning på svåra motiv och "Ryggradskänsla" med kompenseringen brukar jag använda och det funkar riktigt bra.

#43

Jag har den också avslagen, men har provat i Capture, funkar på vissa bilder, men långt ifrån alla.

Spot/+ vid behov kompensering är väldigt användbart i svåra lägen. Håller helt med dig.

MVH
Assar

#31 Det är väl tonen som ger ett fel intryck när du skriver "Det mesta som finns upplagt under etiketten HDR är skit". När jag läser sådant så läser jag att du själv är skitbra på HDR och dom flesta andra är skitdåliga. Det är nog inte det du menar men det låter så.

Det kan vara svårt att uttrycka sig på nätet när man inte har fördelen att kunna se varandra men det finns bättre och sämre sätt att uttrycka sig.

När jag såg vad Anna Odell gjorde när hon spelade psyksjuk och togs in på psyket och sedan kallade det konst, tyckte jag det var skitdåligt gjort och absolut ingen konst. Jag tycker fortfarande inte det är konst, men jag tycker inte längre det var så skitdåligt då det faktiskt fanns en poäng med hela agerandet. Vi fick tack vare henne lite inblick hur det funkar innanför de stängda dörrarna. Utan hennes agerande hade vi inte fått se det.

Det är nog bra att inte dra förhastade slutsatser i sitt dömande av andras arbete.

#47 Du tolkar mig rätt; jag har inte ramlat ner i HDR-hålet ännu, även om jag har gjort ett par lyckade och några mindre lyckade prov för att se om det kan vara något att ha. Det kan det, men jag känner inte att det är högt prioriterat för tillfället. Jag gillar mycket av det Anna Kostenko har gjort, och också en hel del av det Peter Wemmert har visat.

Det jag inte gillar är svartmurriga bilder där mjukvaran har använts av någon som drar hejdlöst i spakarna och som egentligen inte alls visar stort omfång. Man kanske kan se det som konst, men det är inte HDR. Men precis som när det gäller "tilt effect" så handlar det om ett effektsökeri som inte har mycket med den tekniska funktionen eller dess möjligheter att göra.

Måste det ena utesluta det andra?

Mona, jag har inte varit inne på linjen att utesluta någonting. Jag bara säger som jag tycker, och jag tycker att det mesta som visas under etiketten HDR är skit, och det är en åsikt; ingen måste tycka likadant som jag.

Men det är också bra om man kan ha ett enhetligt språk om sånt som man talar om, annars är det ju stor risk att man pratar förbi varandra. Mycket av det som postas på nätet som HDR är inte HDR, även om samma mjukvara har använts för att åstadkomma resultatet. Man kan använda tonseparationen för att åstadkomma helt orealistiska effekter, och man behöver inte utgå ifrån en bild med högt dynamiskt omfång för att få såna effekter. Vi har sett exempel tidigare på sådant, och precis som när det gäller effektsökande "tilteffekt" är det mer än en som tror att det är just vad HDR går ut på.

Visst kan man göra så, och de bilderna får väl tala för sig själva, men det är inte HDR, och min bedömning av det som "skit" hänger intimt ihop med att bilderna inte presenteras som fristående konstverk, utan att de påstås vara HDR-bilder.

Jag förstår att det endast är din åsikt och inte någon lag, men vad ska man då kalla dessa mer eller mindre hårt redigerade bilder där man använt hdr-tekniken? Nu menar jag inte fusk-hdr utan där man lagt ihop flera exponeringar. Om man dragit för mycket i reglagen betyder ju inte att det är mindre hdr. Eller har jag fel?

Om bilden inte återger ett högt dynamiskt omfång i motivet så är den inte HDR.

Om man sedan känner behov av att sätta ett namn på det, så får man väl vara lite mer kreativ än att ta ett etablerat namn som betyder något helt annat?