Oj, den var verkligen fin och färgrann. Fint fångat. Flugan poserar bra. Ett litet äventyr att titta på alla detaljerna.

#1 tack ja det finns lite att se, svårt att tro att en fluga har så mycket hår men urk det har dem :)

Vilken fräck bild. Den är riktigt snygg. Säger som pellepiano, va mycket hår.

#3 ja vad kan man säga lurviga äckliga små kryp som kommer trampa runt på maten i sommar :)))

Ännu en facinerande bild! Bra fångat och bra skärpa. Jag blir alltid nyfiken vilka inställningar som man använt till makrobilder, men tyvärr saknas bildens Exif.

Jag lägger in en av mina longörer här om tekniken för skärpa vid makro. Det har ingenting med bildkritik att göra.

När krypen blir så här stora, handlar det ofta om omvänt objektiv, men det bästa för att fånga flugan på bild är en makroglugg. Jag gissar att det är gjort med makro. De finns i flera brännvidder, där de kortare medger förstoring på chipet, medan de längre i regel går till skala 1:1 utan extra tillbehör.

När man tar bilderna är det en balansgång mellan skärpa och skärpedjup. Om man drar ner bländaren mycket, för att öka skärpedjupet, tecknar optiken inte lika skarpt som om den har större öppning, eftersom ljuset böjs av i ett mycket litet hål. Därför kan man få skarpare bilder med de långa brännvidderna, som har fysiskt större bländare än korta.

Så om man vill ha högsta möjliga skärpa och hyggligt skärpedjup gäller så lång brännvidd som möjligt på lämpligt avstånd; ett makroobjektiv på 90 eller 120 ger större skärpedjup och skarpare bild än ett på 35 mm när skalan är omkring 1:1. Också 180 mm ger bra skärpa, men det större avståndet trycker ihop perspektivet mer, och den smalare bildvinkeln ställer större krav på att kameran hålls riktigt stadigt; ett bra stativ är inte fel.

Mycket korta brännvidder, 35 mm och under, ger möjlighet till förstoring av motivet på sensorn, men samtidigt blir arbetsavståndet kortare, med risk för att skymma ljuset. Om man bländar ner ett kort objektiv för att öka skärpedjupet försämras skärpan. Vid 18 mm, som är kortaste brännvidden för ett kitobjektiv, som kan användas som makro när man vänder det, blir skärpeförsämringen märkbar redan vid bländare 8.

Balansgången handlar om vilken bländare som ger bäst intryck på bilden. Vanligen ser bilder med litet skärpedjup skarpare ut när man lyckas få väsentliga detaljer skarpa. Bilden av flugan är ett bra exempel. Den har kort skärpedjup och är mycket skarp i många detaljer, främst håren. Om man tittar noga ser man att skärpedjupet inte räckte riktigt för ögat. Skärpedjupet ser ut att vara mindre än en millimeter. Min gissning är att det är ett makro med ganska lång brännvidd och att öppningen är ganska stor; kanske omkring 5,6 och knappast mindre än 8.

Förklaringen till att 90 mm är den mest populära brännvidden för makro ligger i att det är en bra avvägning av skärpa, skärpedjup och arbetsavstånd för väldigt många motiv. Kortare objektiv har fördelar när motiven är så små att man vill ha dem större än naturlig storlek på sensorn, men de långa är lättare att jobba med, inte minst för att man inte lika lätt skymmer ljuset, och de ger i regel bättre skärpa.

#5 oj ber om ursäkt :) ska bättra mig

#6 Tack så mycket för informationen det var intressant att få veta ( jag kan tyvärr inget om den tekniska biten jag liksom bara siktar och trycker av :)))