Titta på skyttarna hur de håller geväret. De tar stöd med vänster armbåge mot kroppen. Det funkar rätt bra så länge man inte ska plåta högre upp.

Ibland har man också lite för bråttom när man knäpper. Att "krama" av "skottet" är det som gäller. Likheten med skytte är, återigen, slående.

HH

Bildserier brukar fungera fint för mig, tar även stöd med vänster armbåge på höften.

Skytte är bra att använda som exempel. Vad du skall göra är att hitta ditt läge där du kan hålla kameran och känna dig avkopplad. Det läget är olika för oss alla så prova lite olika lägen och känn efter när det känns avslappnat.

Krama avtryckaren istället för att trycka är ett mycket bra råd. Det gör att du kan vara avslappnad så att du inte rycker i kameran när du tar fotot.

Nästa grej är att inte hålla andan när du skall trycka av. Det är lätt när man koncentrerar sig att hålla andan, ofta utan att man märker det. Jag tar mina foton på utandningen men det beror nog på att jag har jagat länge och det var så jag lärde mig.

Men det viktigaste är nog att hitta en ställning där man kan känna sig helt avslappnad som gör att man kan hålla kameran stadigt men mjukt.

Här är ett exempel. Jag står i en gummibåt (RIB) och vågorna är tillräckligt höga för att jag skall lätta från båten och kastas uppåt och åt sidorna. Min lösning var att slappna av, vänta tills jag befann mig i luften och sedan krama av fotot. Även med objektivet på 210mm så får jag hyffsade bilder som blev bra förstorade till A2.

Stöd kameran med vänster hand, håll i objektivet och armbågen mot kroppen. Den högra handen skall vara lös och ledig för att "enbart" sköta avtryckaren som kramas av. Stå lite bredbent om det känns stadigare.

Visar en scannad bild från en Manual till en analog Nikon, men det gör väl inget

Mvh

Assar

Jag har aldrig jagat med gevär, och det ska nog många vara tacksamma för.. men jag förstår tekniken och har även provat den och allt det andra som nämns, men det är liksom kroppen som gungar och gör att det blir ostadigt. Jag försöker stå stadigt men det hjälper inte. Om det finns möjlighet letar jag ofta upp något att luta mig mot, ett träd, en vägg osv, men det är ju inte alltid den möjligheten finns.

Om man är van vid att kolla igenom sökaren med vänstra öga kan man "sätta" huset mot vänstra axeln. Detta är troligtvis så stadigt man kan komma stående med bara sin kropp som hjälpmedel.
Det ser dumt ut, men det är bra.

Ja du Mona,

Vad skall jag då tipsa om, stativ, vilket kan vara besvärligt och jobbigt i många fall. Försök att få så kort slutartid som möjligt, men det minskar skärpedjupet genom större bländare då används.
Öka ISO om det inte blir för mycket brus.

Mvh

Assar

#6 Att du gungar lite, spelar nog mindre roll. Det är en jämnare rörelse än skakningen.
Om du provat diverse tekniker och ändå får skakningsoskärpa så gissar jag att det har med avtryckarfingret att göra. Att du trycker för snabbt och hårt, vilket är lätt hänt när det är bråttom.

HH

Provat ett enbent stativ någon gång? :)

Testa att hålla ut armbågarna från kroppen, funkar bra för mig även om det ibörjan känns helt fel så minskade kamerans skak indikator.

Annars får du ansluta dig till Sony-ligan :-)

/Mattias

Som ni förstår älskar jag mitt stöd i livet - stativet:) Men ett monopod hjälper inte ett dugg. Nu blev detta lite stort kanske, och jag tror inte jag är ensam om att ta suddiga bilder. Man får ta fler bilder istället för att gardera sig. Eller så får man äta upp sig och skaffa större skor så man står stadigt på jorden;)

#11 Intressant att du håller ut armarna, rådet brukar annars vara tvärtom. Detta har jag inte testat, så det ska jag göra. Sony-ligan? Är det mindre skak i den ligan?

Du kanske har för små fötter som gör att du blir instabil! Snöskor kanske?

Om du svajar med hela kroppen så kanske det blir lite svårt men jag kan inte tro att det gör bilderna suddiga. Jag tror att du rör kameran i avtrycksögonblicket. Prova dig fram med olika positioner.

Jag tror också att det är en vanesak. Jag tycker stativ är bökiga så jag har tränat upp mig att köra nästan allt på frihand. Men jag kör sällan över 210mm.

#13  Snöskor eller simfötter beroende på årstid! Jag är nog ett hopplöst fall! Fast med telen på 300mm skulle förstås vara bra om man fick in en bra hållning. Håller med dig att det är bökigt att dra på stativet, så jag gör inte det så ofta om jag inte planerat att ta en viss bild.

Här. Som folk säger, skytte är bra att ha praktiserat vid fotografering. Ska man fotografera ting som rör sig ska man för övrigt följa föremålet efter avfyrning med.

Men jag är helt emot din punkt 4 - att hålla andan. Jag är själv jägare och skytte. Istället att jag blåser ut hälften av luften och hålla sen andan - andar jag bara långsamare ut. Då finns ingen "tvång" att skyta efter 6 - 8 sekunder när kroppen vill ha luft igen. När det är dags att anda i igen, då gör jag bara och anda normal vidare två-tre andan och sen börjar jag om med en långsam utandning. Prova det gärna istället av att hålla i andan.

#12 Sony har ju inbyggd antiskak i huset så man får lite extra hjälp när man inte är helt stadig i händerna.

/Mattias

#16 Håller med dig om andningen. Långsam utandning fungerar bäst för mig också.

Det där att hållan andan eller inte är intressant. Själv håller jag andan automatiskt, men försöker tänka på att inte göra det. Vissa anser att man ska hålla andan, vissa inte. Vet inte om det finns något rätt eller fel med andningen, kanske är det högst personligt vilket som funkar bäst. Att hinna med andningsteknik funkar ju inte med ögonblicksbilder. Eller?

Har fungerat bäst så för mig vid tävlingsskytte. Andas jag under avfyrning rör jag mig.

#20 Jag är nog lite inne på samma linje att hålla andan precis när man trycker av för att inte röra sig. Att luta kroppen en aning bakåt för mer balans låter också som en bra idé. Detta har jag faktiskt inte medvetet provat. I den ena artikeln står det också att bakåtlutningen är olika för män och kvinnor, men den manliga hållningen funkar säkert också för vissa kvinnor.

#7 Det funkar inte med vänster öga, dessutom når inte kameran ner till axeln utan batterigrepp (som jag inte har).

Jag var ganska bra på att skjuta när jag gick i skolan, och vår gymnastiklärare, kapten Curt Hesselgren, lärde oss att skjuta i "pausen" i andningen. Det betyder inte att man håller andan, utan efter en lugn utandning är det en paus innan man andas in, och är siktbilden då rätt, så kramar man av.

Den tekniken kan funka för korta slutartider, kanske ner till en sekund, men om tiderna är betydligt längre funkar det bättre att lära sig hålla stilla och andas normalt (jag har tagit bilder med upp till 4 sek exponering).

Men vi har en ganska stor skillnad mellan fotografering och skytte; när man skjuter så gäller det bara att träffa målet, medan när vi fotograferar kan det vara väsentligt att trycka av i precis rätt ögonblick. Därför tror jag att det lönar sig att öva på att låta andningen sköta sig själv och hålla så still som möjligt, på samma sätt aom när man tar med lång exponeringstid. Det är viktigare att inte ändra kamerans läge på något sätt i själva avtrycket, att "krama av skottet". För mig har det varit lättare att inte krama med fingrets yttersta led - både när jag skjuter och när jag fotograferar - utan att krama med fingrets mellersta led, men det kan helt säkert vara olika för olika skyttar/fotografer.

Grejen är att det fungerar olika för olika personer med andningen och du har fått en hel del tips som du kan öva på.

En annan sak att tänka på är att inte stå bredbent när du skall fota. Ena benet lite framför det andra och lätt böjda knän är stabilt. Då fungerar det bra även med små fötter. 

#20 Det finns nog olika varianter att göra, mest spridade är väl att hålla andan, men som sagt gör inte jag det.

Jag glömmde att det finns ju två olika sätt att andas - "bröstandning" och "bukandning". Med "bukandningen" har jag avolut ingen problem med att inte röra mig under utandningen.

Tyvärr finns det inte mycket om det i svenskt och engelskt wikipedia, men på tyska finns det mycket skriven.