ISO är ljuskänsligheten hos chipet i kameran, och den kan ändras inom vissa gränser i de flesta kameror.

På mindre kameror, kompaktkameror med ett chip mindre än en lillfingernagel, kan man inte höja ISO över ungefär 200 utan att få rätt mycket brus, eftersom bruset förstärks när man ökar ISO. Större chip däremot, som på systemkameror, kan ta med upp till ungefär ISO 800 utan att bruset blir särskilt uttalat.

Vid mycket högt ISO inställt, blir det dynamiska omfånget mindre, dvs man tappar detaljer i skuggpartier och högdagrar när man använder mycket högt ISO.

Var det ställs in varierar från kamera till kamera. Min ena kamera har en ratt för att ställa ISO, den andra har en knapp och meny på skärmen.

Och det ISO-inställning är bra för är att man kan ta med bra kvalité när det är ljust, genom att använda lågt ISO, och att man har möjlighet att ta i mycket svagt ljus genom att det går att ställa ISO högt. På helautomatiska kameror sköter den funktionen sig själv, så man behöver inte fundera över det. Kameran väljer lågt ISO när det är mycket ljus och högt ISO när ljuset är svagare.

Gäller det om man som jag tycker om att ta närbilder?

Här ser du skillanden i ISO.

Okej, då fattar jag mycket bättre. Vad glad jag blev, tack!

#2 Det gäller alla bilder man tar.

Bilderna i länken visar ju inte allt. Det är låg kontrast i motivet, och det finns ingenting som blir skarpt vid lång slutartid.

När man kan ta med lång slutartid är det oftast bättre att använda lågt ISO.

Kamerans bildchip har egentligen bara en viss grundkänslighet, som hos systemkameror brukar ligga vid ungefär ISO 200. Den hänger bland annat ihop med storleken på pixlarna, och det är inte alltid bättre med fler pixlar. Mindre yta på pixlarna tar in mindre ljus och ger mer brus i förhållande till signalen.

Som regel bör man, för bästa dynamik och minsta brus, ta med ganska lågt ISO. Typiskt på en systemkamera 200, men man tappar inte mycket upp till 800. Sedan går det utför med dynamiken och bruset ökar. Dynamiken är tonomfånget som chipet förmår fånga. Man tappar alltså detaljer både i skuggpartier och högdagrar när man använder mycket högt ISO.

På kompaktkameror ligger idealiskt ISO oftast på 100 och man märker försämring när man tar vid ISO 400 eller högre.

Så en systemkamera på typ 15 megapixlar kan ta skitdåliga bilder om ISO inställningen är dålig i förhållande till ljuset?

Just nu lånar jag en digitalkamera på 3,2 megapixlar som tar rätt så bra bilder ändå. Men önskar mig en lie bättre kamera.

Som allt komplicerat här i världen är det många bollar att hålla i luften, och det går helt säkert att ta skitdåliga bilder med systemkamera om man ställer galet eller gör grundläggande fel.

Men det är inte särskilt svårt att lyckas med bilderna. Det kan vara bra att veta att man offrar vissa egenskaper när man väljer högt ISO, medan man kanske offrar andra genom att välja lågt. Men megapixeltalet behöver du inte fundera över. Alla systemkameror ger bra bildkvalité, oavsett om de har 6 megapixel eller 18, och skillnaden är inte jättestor. De flesta har omkring 10 megapixel numera, och skillnaden med några hit eller dit är marginell.

Och 3,2 megapixel är ofta tillräckligt, vilket du säkert redan har märkt. När man ska dra upp bilden på en bildskärm, så kan inte ens de största skärmar som vi ställer på skrivbordet visa mer än ett par megapixel. 10 megapixel är dubbelt så hög Upplösning som 3,2 megapixel (3,2²=10,24), och det går att se skillnaden.