Det är svårt att ge några konkreta råd om kamera, eftersom det är ganska personligt vad man väljer, och dessutom dyker det upp nya hela tiden.

På den goda sidan är ändå att det är lätt för en nybörjare att ta bra bilder med i stort sett alla systemkameror, och att alla är bra, mycket bra. Därför kan du i stort sett välja vilken som helst av det stora utbud som finns och förvänta dig bra bilder om du inte själv ställer in alltför galet. Systemkameror har nämligen mycket fler möjligheter att skjuta sig i foten än enkla kompaktkameror.

Du kan alltså lugnt gå efter prislappen, utseendet eller hur den känns när du hålleri i den, när du väljer kamera. De största märkena är Nikon och Canon, och de är likvärdiga. Det finns ett litet krux med Nikon när man ska välja objektiv, eftersom det finns två olika sorter och den ena inte funkar fullt ut med de billigare modellerna. Annars är Nikon D3000 en vettig kamera för en nybörjare. Canon har en som heter EOS 1000D som är ganska populär. Det finns vettiga kameror också från andra tillverkare. På CyberPhoto finns dom här i priser upp till 6000 kronor.

För både Nikon och Canon gäller att de billigaste objektiven saknar stabilisering, och det är en finess som är mycket bra att ha. Man bör alltså välja objektiv med bildstabilisering (VR hos Nikon eller IS hos Canon eller OS på Sigma) när man skaffar objektiv.

Man kan söka på Cyberphotos sida efter olika kriterier som man klickar i rutorna högst upp så får man fram olika alternativ, jag begränsade det uppåt till 6000 kr. Om du tittar på Nikon D3000 hittar du den med två olika priser, och det som skiljer dem är att den som är 400 kr dyrare har bildstabilisering, något som är mycket bra att ha och som jag tycker är värt skillnaden. Det är stabiliseringen som är markerad med "VR" sist i raden på modellbeteckningen. Sony har bildstabilisering inbyggd i kameran, medan den måste sitta i objektiven på Nikon och Canon. Också Pentax och Olympus har stabiliseringen inbyggd i kamerahuset.

Inbyggd bildstabilisering i kameran betyder ibland att man kan klara sig med billigare objektiv, så att systemet kanske kan kosta mindre om man väljer ett med stabiliseringen inbyggd i kamerahuset.

Jag skulle också rekommendera Nikon D3000, med inbyggt hjälpsystem. Jag håller helt med Inkanyezi. Om du har möjlighet gå till handlare och känn på kameror. Vad gäller Canon och Nikon finns det ett stort utbud av objektiv etc. på begagnatmarknaden, den dagen du vill öka antalet. Skillnad i kvaliteten på bilder lär du inte se om de är tagna med kameror från de stora tillverkarna, Canon, Nikon, Olympus, Pentax, Sony, Panasonic. Välj den du tycker känns bra, ligger bra i handen, knappar på för dig rätt ställe etc.

Men det är bekvämt med bildstabilisering i kamerahuset, Pentax och Sony har fina sådana kameror.

Själv använder jag Nikon, beror på att jag för 40 år sedan började med Nikon.

Mvh

Assar.

Vad man bör tänka på är att det är just ett system man köper. Har man börjat med ett märke och köpt några objektiv kan det bli en dyr historia om man vill byta märke. Att ta sig en ordentlig funderare på hur mycket man kommer att använda kameran och hur mycket man vill utvecklas. Om fotografering är något man brinner för bör man nog inte köpa den allra enklaste. Utvecklingen går rasande fort och det är lätt att växa ur sin kamera lika fort, precis som man växer ur sin dator om man köpt en för liten hårddisk.

Själv har jag en Canon men kan inte råda dig att köpa någon speciell modell. Som redan sagt så är de flesta kameror bra. Titta i butikerna på de modeller du har råd med och läs och jämför vad dom har och inte har. Ta dig tid att gå runt och titta och känna.

Jag har en del tankar att tillägga. Mitt val, när jag köpte en systemkamera, gjorde jag från mina personliga preferenser, och jag tror att jag gjorde rätt. Jag hade provat en Canon tidigare, men jag blev aldrig god vän med ergonomin hos den kameran, även om den hade ett par väldigt bra saker som många ser som oumbärliga; den hade bland annat ett fönster på ovansidan som visar alla inställningar.

Det var en enda grej som jag hängde upp mig på och inte kunde fördra hos den där kameran, och det var sättet som man mätte vitbalansen. Jag tyckte att det var särklassigt krångligt, eftersom jag var van att göra det på enklare sätt med min andra kamera som är en kompakt, också från Canon.

Jag valde inte någon av de vanligare, och jag valde inte heller en billig. Men, utan att jag på något sätt ångrar mig, har det visat sig att jag använder den väldigt lite, och att jag använder min gamla kompaktkamera mycket mer. Det finns egentligen inte mycket som jag vill fotografera där systemkameran är väldigt mycket bättre. Den ger åtminstone teoretiskt bättre kvalité rent tekniskt, och den har ett par saker som jag tycker mycket om när jag jobbar, i synnerhet när jag använder stativ. Det ena kan ses som en struntsak, men för mig är det viktigt. Det är att man kan ta ur minneskortet när kameran sitter på stativ. Det andra är att den har en skärm som man kan fälla ut och vinkla, så att man till exempel kan se den framifrån eller kan använda kameran bekvämt i andra lägen än när man höjer den till ansiktet.

Men upptäckten att jag faktiskt föredrar kompaktkameran gör att jag nästan alltid ifrågasätter själva lämpligheten att välja en systemkamera, om intresset inte är sådant att en systemkamera är det bästa valet. Min kompaktkamera är oerhört kompetent. Den har alla inställningsmöjligheter som man väntar sig av en systemkamera, och bildkvalitén är inte mycket sämre. De enda två saker som jag saknar från systemkameran är att den inte löser ut precis då man trycker på knappen, utan att det är en liten fördröjning, och att jag inte har en lika bekväm bildskärm, eftersom skärmen sitter fast på baksidan.

Den senaste modellen från Canon i samma serie som min kompakt har sån skärm som jag skulle vilja ha, och om jag köpte kamera idag, så skulle jag absolut välja den, Canon PowerShot G11. Den jag har är en G7.

Jag har jobbat som fotograf, jag har fotograferat i omkring femtio år, och jag kan hantera alla olika saker som går att ställa in på en kamera. Jag förstår vad som skiljer en systemkamera från en kompakt, och jag har använt systemkamera från början av sextiotalet, men för mig har det så stort värde att slippa den stora klumpen och ändå ha nästan alla möjligheterna i ett litet paket, i en kamera som kan sitta i en väska vid bältet, att jag som första kamera har just en kompaktkamera. Det är visserligen en av de bättre, och den är inte billigare än de billigaste systemkamerorna, men för mig fyller den behovet, den räcker till, och jag har många av de kreativa möjligheterna som systemkameran erbjuder. Men den erbjuder en möjlighet som systemkameran saknar, den att alltid vara med, och därför blir det mycket fler bilder med den.

Bland kamerorna som jag pekade på förut, finns en systemkamera som är nästan lika smidig som kompaktkamerorna, och om jag skulle ha köpt min systemkamera idag är det troligt att jag hade satsat på en sån. Den fanns inte när jag köpte min, och jag hade bråttom, för jag behövde ta bilder och min lilla kamera var på lagning. Dessutom är den enligt min åsikt snygg att se på; den enda kamera som jag anser att den egentligen är formgiven, Olympus.

Och som synes, det kan finnas olika skäl till att göra ett visst val, och alla har inte med den rent tekniska kvalitén att göra. Man kan faktiskt välja efter storleken eller efter hur den ser ut. Några av kamerorna kan man få med olika färg, och alla vill väl inte ha en svart.

Man är ju inte låst till bara en kamera, så jag har ju två, varav jag använder den ena betydligt mer. Men jag tycker att det är värt att reflektera över varför man vill ha en systemkamera, och att man kanske ska analysera precis vad man är ute efter. Valet kan sedan bli något helt annat, när man är mer klar över varför man alls vill ha en ny kamera.