Låter smart! Men vidrör inte knuten på insidan den yttersta linsen på objektivet?

Är det inte risk för extra skakningsoskärpa om det hänger och gungar?

Jag tycker det låter smart! Och jag tror inte det är så stor risk för oskärpa då det inte väger så mycket.. Ända jag kan tänka mig är att om det blåser mycket ute så behöver man kanske hålla i det!

Ett teleobjektiv utan stabilisering är otroligt känsligt, och om locker hänger där skulle det iaf påverka mitt objektiv. Visst kan man hålla i det, men ju fler moment man måste hålla reda på ju jobbigare blir det.

#4 Om det blåser så att locket påverkar objektivet så påverkar nog blåsten mer, skulle jag tro.

Om vi nu ska leta fel så funderar jag mer på hur man gör med locket när man byter objektiv.

HH

Jab har gjort det förr. Det fanns åtminstone förr, små snören att köpa som hade självhäftande fäste i ena änden och ett kraftigt gummiband i den andra, som man kunde klistra på locket och lägga gummibandet om objektivet.

Om man fäster snöret i en kraftig gummisnodd som man kränger över objektivet så är det inte något problem när man byter objektiv, och man kan ta bort det om det besvärar på något sätt.Det går också att knyta snöret om gluggen om man vill ha det så (och vet hur man gör en sån  knut). Nu har jag än så länge bara ett objektiv till den här kameran, så jag låter det sitta i ringen till remmen.

Och nej då, knuten är väl försänkt på insidan, och den kan inte komma i kontakt med frontlinsen. Den är ju klistrad också, så den sitter där den sitter. Det är ändå enkelt att byta snöre, eftersom det bara är att ta den med en tång på insidan av locket och dra loss den om man vill skifta.

Och det behöver inte hänga och gunga, jag kan sticka in det i remmen om jag inte vill ha det hängande. Om man gör det här arrangemanget på ett långt tele, så kan man hålla locket med handen som stöder objektivet om man tar på fri hand, annars om man har det med gummisnodd så klämmer man bara fast det med den, eller plockar bort det vid det tillfället.

Så det finns lösningar på alla problem som man kan se med det här.

Och det går ju att utveckla lite om man vill ha större flexibilitet, till exempel ha ett litet band med tryckknapp som lätt kan tas bort från gummisnodd ()o-ring), kamerarem eller vad man nu fäster i.

Jag har bara tröttnat på att leta efter det, och jag tycker att det är bekvämt att det sitter med ett snöre på kameran.

#5 Det behöver inte blåsa för att objektivet ska vara känsligt för skak. Varför ska du byta lock? Har man inte ett lock till varje objektiv?

Jo, det är ett lock till varje objektiv, och om man har flera så är det enklast att fästa locket på själva gluggen. Man vänjer sig snart, och på moderna kameror är det inte många grejer att vrida på på objektivet, så det kan fästas på ett sätt som inte besvärar. För tillfället har jag inte fler objektiv, och det är rätt många som bara har ett. Fler objektiv är inte aktuellt för tillfället.

Och det var väl inte frågan om att skifta lock, utan snarare att man ibland måste byta snöret, eftersom det inte håller i evighet, eller man kanske vill ändra på det. Det är ju inte en permanent lösning, utan en flexibel.

På min gamla Contax hade jag ett 55 mm lock fäst på kameran, och det passade till fem av objektiven, så där var det vettigt att skifta llocket när man bytte glugg.

Och om man ser det som ett problem att ha locket så här, så behöver man ju inte; man kan göra som folk gör mest, men jag såg det som mer problem att endera behöva leta efter det, eller att stoppa det i fickan, vilket gav mer damm på ställen där jag inte vill ha det.

Denna konstruktion är vanlig och befogad på sk superzoomar. På den tiden jag hade superzoom, hade jag problem med att det fladdrade förbi linsen vid stående bild och att det hade en tendens att trassla in sig i kameraremmen. Dessutom fungerar det dåligt med motljusskydd.

#9 då en stående bild innebär att man ska hålla greppet på kameran uppåt borde det inte störa särskillt mycket om man vänder kameran på "rätt" håll och har knutit fast linslocket på rätt sida.

Jo, preics som med alla tekniska lösningar av skiftande slag (objektivlock är en av dem), så finns problem, mindre eller större. Jag irriterades över att jag ibland glömmer var jag har lagt locket, och då är det en ganska elegant lösning att helt enkelt knyta fast det. För mig funkar det. Locket besvärar inte där det endera hänger eller är instucket i kameraremmen. Det funkar med motljysskyddet både omvänt och när det sitter på. Det hindrar inte att ta bilder i höjdformat; jag håller ibland på ena sättet, ibland på andra.

Känner till att det kan hamna framför gluggen när det sitter fäst på själva objektivet, men det är ett mindre problem, ungefär som att man måste tänka på att inte hålla ett finger framför blixten på en kompaktkamera. När man fäster det så här, hamnar det aldrig framför objektivet. Det har aldrig besvärat mig när det hänger vid kameraremmen.

När man använder en kameraväska om man har ett system som man släpar på, och det är olika lock, är det praktiskt att ha några resårer fastsydda där man har objektiven, så att man kan sticka in locket där och vet var man har det när man skiftar gluggar. För min egen del är den tiden kanske över. Jag tror inte att jag kommer att släpa på en sån väska mer.

Så visst, det finns invändningar, och det passar helt säkert inte alla att ha ett sånt här snöre. Jag letar fortfarande ibland efter glasögonen som jag behöver för att kunna läsa mycket liten text, men jag skulle aldrig använda en sån där snodd - jag behöver dem inte så ofta.

#10 Att jag håller på olika sätt för stående bilder hänger ihop med att avtrycket sitter på höger sida och jag tittar med vänster öga i sökaren. När jag ska ta porträtt på folk håller jag avtrycket neråt och trycker med tummen, för att kunna ha halva ansiktet bart och bara ena ögat täckt av kameran.

Det är ett gammalt knep. Folk som inte har mycket vana att agera framför kameran har mycket svårt att titta rakt in i den, i synnerhet om man håller den framför ansiktet. Däremot är de flesta vana att titta en människa som de pratar med i ögonen, och med det här knepet lyckas man alltid fånga en helt öppen blick rakt in i kameran, så att den som sen tittar på bilden upplever att man har kontakt med personen på bilden; att den som blir fotograferad bjuder på det.

Det kan krävas lite träning för att hålla reda på kompositionen när man gör så här, men det funkar också om sökarbilden inte stämmer med det man ser med det andra ögat, även om det är lättast när man har zoomat så att det stämmer exakt. Då ser man inramningen i sökaren som om den hänger i luften.

#12 Då batterigrepp på dagens systemkameror är en allt vanligare syn brukar de flesta vända kameran på andra hållet. Var dock ett mycket bra knep du tipsade om, det har jag aldrig tänkt på innan. Men då jag själv använder glasögon och har brytningsfel på mitt vänstra öga använder jag aldrig vänster öga för att titta genom kamerans sökare, då jag inte ser 100% skarpt med det även med glasögon.

Det underlättar att automatskärpan letar efter ett ansikte när man tar porträtt. På en modern kamera behöver man inte fundera mycket över skärpan, men jag klarade att göra det här också med en vanlig spegelreflex för småbild utan auttomatisk skärpeinställning. Min kompaktkamera verkar ha för stor yta för skärpeinställningen och brister vad gäller ansiktsigenkänning. Den fokuserar för bästa kontrast på ett ansikte så att skärpan hamnar ungefär i gränsen för håret, och då hamnar den kanske en tum bakom ögonen. Funkar för gruppbilder, men inte för en ansiktsbild. Min nya kamera däremot, Panasonic Lumix G1, som jag håller på bilden, ställer skärpan exakt på ögonen varje gång. Därigenom är det bara kompositionen att tänka på när man tar porträtt.