Jag är ingen fotograf, men pluggar till att evt ha det som yrke. Jag har en annan inställning än dina lärare, annars hade jag väl inte fortsatt med det jag håller på med.

Se dig omkring, världen badar i bilder. Kolla in de bilder som finns, de är nästan alla manipulerade. Misslyckas du att vara den som tar bilden så finns det säkert hur mycket som helst för dig att göra om du behärskar Photoshop.

Måste ju vara att kämpa i motvind när lärarna kör med sådant nedtrycksnack.

Robert

PS. Dina lärare kanske har misslyckats som fotografer?

Jag vet inte heller hur det ser ut med jobb, men jag är ganska säker på att det är värt att kämpa om det är något man verkligen brinner för. De drivna människorna brukar kunna få jobb just därför att de blir bäst genom att vara genuint intresserade och lär sig det man behöver lära sig.

Kanske får man börja jobba som assistent för nästan inga pengar alls bara för att bevisa att man är duktig och för att kunna visa upp att man har erfarenhet.

Annars kan man välja kassan på konsum…

Bra kommentar av Johan. Min strategi här i Finland är att bygga upp ett namn. Det gör jag genom att använda andra mammors barn till porträttbilder och sedan blir det mammorna. Dessa fina bilder kommer att hänga uppe på väggarna hemma hos de familjerna, stolt kommer mammorna förklara att det är Robert som har tagit bilderna, sedan är djungeltrumman igång.

När jag var ute med Leif så frågade jag just om fotografyrket och vilka som gör de största pengarna så nämnde Leif barn och bröllopsfotografer. Läs av dina konkurrenter, titta på vad fotograferna i din närmiljö presterar för bilder. Kan du göra bättre än dom?

Sedan om du ska lyckas hänger på dig och din marknadsföring. Om du sitter och väntar hemma på att telefonen ska ringa så tror jag att det knappast finns så mycket jobb för dig. Är du ute och tar bilder på blommor och landskap så kommer fotograferandet att bli en hobby för dig. Däremot springer du runt och tar bilder på ketchupflaskor, barn, tanter mfl och gör det bra så tror jag att man har en möjlighet som fotograf.

Hälsningar

Robert

De som brinner för det är de som har möjlighet att bli något. Dina lärare, och andra som har en negativ inställning till möjligheterna, har säkert begränsade möjligheter.

Drömmar är alltid värda att kämpa för.

Vänliga hälsningar

Niklas

#0: Se det så här.. I värsta fall kan du iaf bli fotolärare på ditt gymnasie… :) Med om du kämpar på och inte ger dig så kommer du förmodligen göra mycket mer än så.

Jag håller helt med Robert om djungeltrumman. Jag tog lite bilder på mina arbetskamrater till jobbets hemsida. En av dom bad mig sedan ta kort på honom och hans gravida tjej, när dom bilderna blev bra så tipsade dom andra som anlitade mig att fota bilder på en möhippa.

En kompis till min syster hade sett bilder jag tagit på mina syskonbarn och ville att jag även skulle fota hennes barn. Förhoppningsvis kommer hennes bekanta se bilderna och vilja ha lika fina bilder.

Jag är övertygad om att jag hade kunnat få ännu fler jobb om jag jagat mer. Det gäller bara att ha lite att visa upp och att någon utomstående kan säga att man är bra.

Tack,många bra kommentarer. Vi får se vad jag gör. Men jag kommer ju ha foto som hobby iaf.

Ariya, du ska absolut göra det som känns rätt i magen! Prova och om du märker att det inte var så roligt har du har all tid i världen att ändra dig senare om du skulle vilja det.

Vad är annars alternativet? Att sitta på ett kontor och ruttna? ;-) Det kan du oxå göra senare om du skulle vilja…

  Tom

Jag tror jag gör såhär. Har foto som hobby och läser till sjuksköterska, först ett år på komvux, då har jag tid att fota utanför skolan samtidigt. Och sedan bör jag veta vad jag ska göra.

#8, Jag är 35 och vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor  =)

  Tom

Jag är 37 och vill se hur stor jag blir innan jag bestämmer vad jag ska bli. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

Vilka sköna kommentarer!!:)

Ja djungeltrumman och bekantskapskretsen blir som ringar på vattnet. Och jag håller med om att man skall följa sina drömmar, på vägen kanske man måste göra något annat mindre drömlikt, men endera dagen…:)

Så bra att veta att det faktiskt finns flera som inte vet vad de vill bli fast de "borde"…:)

Jag är själv 39 år och har dom senaste 4 åren varit hemma med mina barn, hemmapappa. Innan jobbade jag som försäljningschef/säljare i 15 år. Och för tillfället tänkte jag sadla om till fotograf. Om det är rätt eller inte har jag ingen aning.

Ariya, känner du för att bli fotograf så ska du ge dig in i det. Ge det en chans, vad har du att förlora?

Hälsningar

Robert

Jag är snart 20 och har bestämt mig för att aldrig bli stor :) Men fotande är definitivt något jag tänker hålla på med på fritiden!

Som Robert säger, ge det en chans… Det finns alla möjligheter att vidareutbilda sig senare (säger han som inte ens gått klart gymnasiet än) men det är den uppfattningen jag fått iaf :-)

 //Jonas

Jag sa upp mig från gymnasiet när det var 3 månader kvar till studenten,  något som jag aldrig har ångrat. Vissa ämnen avslutade jag på komvux. Något betyg från skoltiden har jag aldrig visat upp även om jag har ett nästan fullständigt.

Robert

Jag har heller aldrig visat upp mina gymansiebetyg. När jag sökte jobb satt vi mest och snackade lite och så fick jag ett arbetsprov att lösa. För andra jobb som kommit efter det har jag alltid haft saker att visa upp som jag gjort.

Fördelen med ett kreativt yrke - programmerare i mitt fall - är att man väldigt konkret kan visa upp vad man gjort tidigare. Detta tror jag är svårare för t ex en säljare.

Det utan tvekan bästa sättet att få ett bra jobb är dock att redan ha ett bra jobb som man byter från. :)